Träff med forskaren!

Hej bloggen!  

 Bildresultat för halloo

Nu har vi äntligen träffat vår forskare, Antti Paakkari. Det var jätte roligt och intressant att sitta ner med honom och diskutera forskningen, vi fick massor med nya tankar och syn på saker. Han var jätte nyfiken på vad vi hade gjort och vad vi skulle göra. Vi började träffen med att berätta vad vi hade gjort innan kring forskningen, sedan ställde vi några frågor som blev till en intressant diskussion. Vi ställde frågor om forskningen som vi hade funderat på, undrade varför de gjorde på ett visst sätt och sedan även några frågor där vi fick hans syn på t.ex digitaliseringen i skolor. Han berättade också att det finns en “ny version” av vår artikel, som vi kan få läsa och använda. Vi blev såklart jätteglada då vi tänkte att det vore kul ifall vi kan jämföra dessa två artiklar och lite kolla hur dom skiljer sig från varandra. Tyvärr har Antti inte ännu skickat den nya versionen åt oss, så vi får vänta med spänning när den faller in i våra e-postar. Under vår träff diskuterade vi lite om hur hela sanningen inte riktigt kom fram i själva artikeln som vi läst. I artikeln stod det t.ex. att man under 14 dagar producerat data, fast det egentligen handlade om 3 år. Man följde med eleverna från gymnasiets början, tills de gick på tredje året. Det kunde handla om några dagars datainsamling och att man efter det inte samlade in information på t.ex 6 månader. Dessutom är det bara dessa 14 dagars datainsamling som man valt att ha med i forskningen, vilket gjorde att man uteslöt andra dagars datainsamlingar. Detta kom alltså inte fram i vår artikel, utan vi fick först veta det när vi träffade Antti, vilket såklart gjorde att vår syn på hela forskningen lite ändrades. Vi förstår nu bättre varför det t.ex bara var 7 elever som deltog i forskningen när vi fick lite mer bakgrundsinformation om hur mycket tid det egentligen tog för dem att göra denna undersökning. Det vi också tyckte var intressant var att få lite mer information hur man egentligen samlat in allt material. Vi fick veta att det fanns en forskare inne i klassen som videofilma de elever som var med i undersökningen, denna forskare gjorde lite egna små anteckningar. Utanför klassen fanns det en annan forskare som satt med en dator i famnen och samlade information om den specifika elevens telefonanvändning. Då eleven tog upp sin telefon och började använda den, kom elevens telefons skärm upp på forskarens dator så att hen kunde följa med vad eleven gör på sin telefon I realtid.   

 

Vi uppdaterar er ännu kring vad vi hittar för skillnader i den äldre och den nyare versionen av forskningen så ni inte behöver grubbla över det! 😉 

 

Nu tar Telefonisterna ett välförtjänt jullov, hopps ni andra också gör det! 

 Bildresultat för god jul

 

Ha en riktigt god och trevlig jul och en super fin början på år 2018. 

Ses och skrivs nästa år!  

 Bildresultat för god jul

Juliga hälsningar av alla Telefonister,

Olivia, Maija, Anna, Ella, Iris, Sandra & Pia

Hur blev Babblarna till?

“Det var en gång sju tjejer intresserade av samma ämne utan att de visste om varandra. Dessa tjejers vägar möttes en dimmig novembermorgon under kursen Orientering till pedagogisk forskning. De drogs då alla till den extremt fångande rubriken “Pedagogernas samtal med barn spelar störst roll för lärande”. Deras gemensamma intresse kom att förena dem i flera månaders tid. På denna novembermorgon började deras spännande äventyr in i den meningsfulla kommunikationens värld.”

Vi kom in på detta gemensamma äventyr för att vi alla anser att kommunikation i olika pedagogiska sammanhang har en enormt stor betydelse t.ex. för barnets lärande. Detta har bekräftats genom artikeln som vår grupp tilldelades. Artikeln är skriven av Ann-Christin Furu och Eva Ahlskog-Björkman (2015) och den heter Meningsskapande i förskolan – om kommunikationen mellan pedagog och barn vid en skapande aktivitet.

Vår grupp består av olika slags pedagogikstuderande; barnträdgårdslärare, klasslärare och biämnesstuderande vilket vi även anser vara en av våra styrkor i detta grupparbete. Redan under denna korta tid har vi lärt oss en massa och dessa tre saker anser vi vara de viktigaste av dem alla:

1. Kunskap om hur man gör en forskning gällande kommunikation  

–  Vad som är möjligt och vad som inte är möjligt

2. Förståelse för skillnad mellan påhittad och äkta forskning.

– Vi har också förstått hur krävande arbetet kring en forskning är.

3. Nya insikter i vårt eget görande beträffande kommunikation som pedagoger.

– Kommunikationsstrategier

– Exempel från vardagen:

En av oss fick en aha-upplevelse under ett samtal med en elev. Aha-upplevelsen berörde kommunikationsstrategierna som vi bekantat oss under kursens gång i samband med vår forskningsartikel.

Idag har vi även diskuterat dessa strategier med vår gruppforskare Ann-Christin Furu som ni får bekanta er med inom en snar framtid. Vi hörs!

Glad Luciadag!

Hälsar,

Anni, Annika, Frida, Jessica, Martina, Senja och Sonja

Referenser: Furu, Ann-Christin och Ahlskog-Björkman, Eva (2015) Meningsskapande i förskolan – om kommunikationen mellan pedagog och barn vid en skapande aktivitet. Hämtad 13.12.2017 från: http://www.vasa.abo.fi/pf/pfpublikationer/full_text/Rapport_37_digital.pdf

Lingvisternas blogginlägg: “Finlands sak är vår”

“Rusning efter finska barn från alla delar av landet”

Så skrev Dagens Nyheter den 8 januari 1942. I Sverige hade många hört om finska barnens behov att få hjälp. Efter julen 1942, hade intresset för finska barn blossat upp kolossalt. Dagens nyheter berättar om Finska Sommarbarns byrå, var telefonerna hade blivit blockerade, när mellan 6000 och 7000 familjer i Sverige hade anmält sig att ta emot finska barn.

Tiotusentals barn skickades till Sverige under andra världskriget undan krigets skräckelser. Man kunde jämföra det här med dagens flyktingar. Nuförtiden finns det miljontals flyktingsbarn, som är på flykt från sitt hemland utan sina föräldrar. Skillnaden kunde kanske vara den att nuförtiden erbjuder inte grannländers invånare hjälp i samma må som t.ex. att ta emot barnen till sitt hem. Flyktingarna hamnar ofta på flyktings läger eller framåt via dem.

Att hjälpa finska barn var en vacker tanke, men tanken var inte helt utan problem. Många svenska familjer ville hellre ha en blond blåögd liten flicka som fosterbarn och pojkarna blev inte utvalda. Familjernas lämplighet till att ta hand om de evakuerade barnen kontrollerades inte heller alltför noga. Många finska krigsbarn upplevde beteende som kunde ifrågasättas hos sina svenska fosterfamiljer, t.om. våld. Upplevelserna var inte bara negativa utan många krigsbarn bestämde sig för att flytta tillbaka till Sverige senare i livet efter att ha återvänt till Finland. Det här kan vara en följd av att återvändningen till Finland varit obekväm för många, vilket kommer fram i nästa forskning.

Om man tittar på Lingvisternas forskningsobjekt, ”Forgetting your mother tongue: the effect of early separation on the socioeconomic position”. I forskningen analyseras olika faktorers relationer till varandra och hur dessa faktorer har påverkat krigsbarnens socioekonomiska status i framtiden. Här märker man, att de evakuerade, pojkarna och finskspråkiga barn hade en lägre studienivå än de, som inte var evakuerade, svenskspråkiga eller flickor. Det framkommer också att de svenska barnen i allmänhet hade en högre studienivå. (Heilala, Komulainen & Santavirta 2013, 128.) Evakueringen för de svensktalande barnen var uppenbarligen en mera positiv upplevelse än för de finsktalande barnen men orsakerna var komplicerade.

Livet blev inte lättare bara för att barnen redan kunde språket och kunde kommunicera med fosterföräldrarna utan också därför att den svenska kulturen inte var så främmande. Också svenska människors attityd mot de svenskspråkiga barnen var positivare. (Mts. 128.)

Målet var att integrera finska barnen till den svenska kulturen så snabbt som möjligt. Många finskspråkiga barn lärde sig svenska språket men hela 80% hade glömde bort finskan helt då de återvände till Finland. Inte mycket ansträngning gjordes för att försvara modersmålet hos finska barn. Problemet blev ännu större när barnen kom tillbaka till Finland och var tvungna att fortsätta i finskspråkiga skolor även om de inte mera kunde finska. (Heilala, Komulainen & Santavirta 2013, 128.) Det här påverkade säkert starkt på motivationen att studera.

Det var mycket lättare för svenskspråkiga barn också därför att de hade blivit vana att använda två språk. När svenskspråkiga barn kom tillbaka till Finland, hade de inte glömt bort deras andra språk. Att vara tvåspråkig var en fördel för många och tiden i Sverige upplevdes positiv men det kanske först kom fram efter det att de kommit tillbaka till Finland.

Om vi jämför forskningens resultat till dagens flyktingar hittar vi märkbara skillnader. Flyktingars, som nuförtiden placeras till Sverige, språk och kultur tas till hänsyn i en mycket större grad redan tex i skolan. Dvs modersmålet glöms inte bort utan svenska språket lärs vid sidan om. Man kan kanske påstå att integrering till ny kultur och samhälle inte mera innehåller lika starkt en risk om förlorande av eget språk eller kultur.

Vi lyssnade på en intressant radiodokumentär om finska krigsbarn och blev väldigt berörda. Dokumentären (i P3 Sveriges Radio) gav oss en fördjupad förståelse i vad krigsbarnen upplevde. Vi rekommenderar varmt att ni andra också tar del av dokumentären:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927990?programid=2519

  • Lingvisterna Linda, Otto, Sofia och Kristian

 

 

Nicke Nyfiken: Money, money, money!

 
 
” Vi köper saker vi inte behöver,  
med pengar vi inte har, för att 
imponera på människor vi inte gillar” 
-okänd 
 
 
Vi hade intressanta diskussioner i gruppen gällande ekonomi och konsumtion och bestämde oss att skriva ett blogginlägg om ämnet, även om det inte relaterar till vårt forskningsprojekt. 
I slutet av år 2016 hade över 350 000 personer i Finland betalningsstörningar, av dessa gäller det främst bostadslån, studielån och kreditlån. Antalet betalningsstörningar har ökat med över 3000 stycken på ett år och det ser ut som om trenden fortsätter. Orsakerna till ökningen anses vara arbetslöshet samt kontinuerlig ansökan om mera kreditlån. En stor del av de personer med kreditstörningar är unga vuxna, i deras fall är det främst bostadslån som har varit deras börda. 
 
Finland är, tillsammans med Frankrike och Malta, en av de få länder i Europa som inte har tagit i bruk ett så kallat positivt kreditregister. I dagens Finland är det bara du personligen som kan veta hur mycket skulder du har, vilket i sig betyder att enskilda personer kan ta mera lån än de klarar av att betala utan att någon har koll på detta innan det blir för mycket för denna person att betala tillbaka. Detta positiva kreditregistret går ut på att kreditgivarna – banker, snabblåneföretag m.m. – måste bokföra vilka lån deras klienter har, vilket skulle ge en helhetsbild på situationen. Det skall ge en bild över möjligheterna och viljan kunden har att betala av sina lån och kan ge ett positivt eller negativt beslut på deras låneansökningar. 
Diskussionerna kring detta är många och har redan pågått i många år utan att nå ett resultat. Vissa påstår att detta enbart borde gälla företag och inte smutskasta privatpersoner medan vissa säger att detta svart på vitt skulle visa ens situation i ett tidigare skede än vårt system gör i dagens läge. 
 
För personer med betalningsstörningar medföljer vissa konsekvenser t.ex. kan det bli svårt eller till och med omöjligt att få ett banklån, studielån eller snabblån. Detta är kanske de flesta medvetna om eftersom det låter logiskt att du inte kan få ett lån om du redan har för många lån, men visste du att det även blir väldigt svårt för dig att hyra en bostad, skaffa ett mobilabonnemang och internetavtal, försäkringar men även att få ett paket beställt med faktura som betalningsmetod kan bli omöjligt.  
 
Företagsbyn, som utvecklats i Finland, är en lärandehelhet, en utbildningsinnovation ämnad för sjätte- och niondeklassister i lågstadiet. Denna lärandehelhet behandlar samhällets ekonomi, arbetsliv och företagsamhet. Lärandet bygger på inlärning genom spel och har bevisat att avsevärt öka skolelevernas ekonomiska kompetens. I allmänhet har ekonomi tagits med i undervisningen först i årskurs nio men i den nya läroplanen som togs i bruk förra hösten skall ekonomiundervisning implementeras redan från årskurs fyra. Dock står det i planen för den grundläggande utbildningen inte klart och tydligt att de har ekonomi i årskurs fyra. Det står att utbildningsanordnaren för den lokala planen beslutar om vilka tillämpade, valfria ämnen som erbjuds i undervisningen. Skolan kan ordna ämnesövergripande undervisning med t.ex. konsument- och ekonomikunskap men detta är inte ett tvång. Som exempel står det i den lokala planen i den grundläggande utbildningen i  Raseborg att årskurs fyra har två timmar konst och färdighetsämnen i veckan. Det framgår med andra ord inte om Raseborg har valt att ta med ekonomi i undervisningen som en del i färdighetsämnen eller inte och det finns inte ett klart krav på att ekonomi måste undervisas.  
 
Fråga till våra läsare; 
Hur pratar du om pengar med barn? Hur få dem att inse att pengar har ett värde? Kan man resonera med sina barn om vad pengarna räcker till? 
 
 
 
 
  
 

Telefonisternas bloggdebut

Hej bloggen!

Vi tänkte inleda vår bloggkarriär med att berätta om vår början på vårt forskningsprojekt. Det som lockade oss till löpsedeln ”Förälder! Vet du vad ditt barn gör på telefonen” var att digitaliseringen länge varit på tapeten. Vi tycker att det är ett intressant och mångfacetterat tema med många kopplingar till vårt eget liv. Forskningens studieobjekt visade sig vara gymnasielever och det fick oss att se tillbaka på våra gymnasietider och reflektera över vad vi själva höll på med. Det var roligt att inleda kursen med att själv strukturera en forskning av det givna ämnet och sedan få veta att det de facto redan existerade en forskning.

Vi mejlade vår forskare Antti Paakkari och bestämde träff på lucia-dagen. Vi har redan planerat lite frågor som vi ser framemot att få svar på. Vi märkte att det fanns betydliga skillnader mellan vår tolkning på löpsedeln samt hur vi skulle forska i den och hur själva Paakkaris forskning i själva verket såg ut. De största skillnaderna var att studieobjektet bestod av endast 7 personer då vi planerade på att använda oss av alla svenskspråkiga sjundeklassister inom huvudstadsregionen. Vi hade en kvantitativ syn på saken medan han inriktade sig på kvalitativa metoder.

Vilka skillnader har ni stött på?

Har ni haft svårigheter gällande temat för bloggandet? Hur har ni hittat inspiration?

Bryt tystnaden!

 

Image may contain: text

Hej kära läsare! Vi är gruppen Den här sortens pojkar och vi jobbar med löpsedeln “Den här sortens pojkar har problem i skolan – är ditt barn ett av dem?”. Även om vår forskningsfråga inte direkt tangerar ämnet vi behandlar i dagens inlägg, har vi under våra gruppträffar haft ett flertal intressanta diskussioner om jämställdhetsfrågor, könsroller och bland annat vad begreppet “boys will be boys” innebär. Därför är den pinfärska kampanjen #dammenbrister högaktuell för oss.  

 

Tusentals finlandssvenska kvinnor har ställt sig bakom kampanjen som vill få slut på sexuella trakasserier och tystnaden kring dem. Över 800 vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp publiceras idag, den 29 november 2017, på astra.fi/dammenbrister. Ett flertal både finsk- och svenskspråkiga medier har uppmärksammat kampanjen och diskussionen går het.

 

Igår gick även över 200 elever från Vasa Övningsskola ut med vittnesmål om sexuella trakasserier som har skett i skolan. De kräver förändring och nolltolerans mot sexuella trakasserier och övergrepp. De sprider sitt budskap på sociala medier under #övistoo.

 

Dessa upprop är en följd av #metoo-kampanjen som startades av den amerikanska skådespelaren Alyssa Milano på Twitter. Hon uppmanade alla kvinnor som någon gång upplevt sexuella trakasserier att skriva Me too som status på sociala medier för att uppmärksamma hur utbrett problemet är.

 

I och med att kampanjerna synliggör hur utbrett problemet är även i Svenskfinland och i skolvärlden, vill vi göra ett försök att diskutera ämnet.

 

Vad är lärarens roll?

 

Vad kan vi som blivande lärare göra för att förhindra att detta sker?

 

Hur ska man reagera då man lägger märke till trakasserier i skolan?

 

Vad gör man som kollega om en lärare är förövare?

 

Hur fostrar vi ansvarskännande, respektfulla och empatiska människor?

 

Julia, Sabina, Herta, Lovisa, Caroline, Johanna och Maria

 

Sir Richards första inlägg

Kända dyslektiker. Bildkälla: http://www.providentcharterschool.org/what-is-dyslexia/well-known-people-with-dyslexia/

Välkomna till Sir Richard gruppens blogg.  Arbetet har börjat och vi tycker väldigt mycket om att forska tillsammans. Vårt ämne är dyslexi och gruppen är nämnd efter sir Richard Branson, grundare av Virgin konsernen därav Virgin records och Virgin atlantic, som är en av de många kända dyslektikerna. Andra kända dyslektiker är Einstein, John Lennon, Stephen Spielberg och Selma Lagerlöf.

Här tänkte vi kort berätta lite om dyslexi före vi går närmare in på vår forskning. Dyslexi är en sorts läs- och skrivsvårigheter. Det gäller främst kopplingen av skrivet språk och uttal. Dyslexi förekommer på alla språk men anses vanligare i vissa språk, där det är svårare att förutsäga ordets stavning (t.ex. svenska, engelska och franska). Men dyslexi varierar också mycket från individ till individ. Dyslexi av olika drag drabbar cirka 10-15% av befolkningen.

Vi har läst vår forskares artikel( Auditory processing in developmental dyslexia…) och väntar ivrigt på att få träffa henne den 13 december. Idag på föreläsningen gick vi närmare in på hur en forskning är uppbyggd. Vi diskuterade forskningsobjekt, studieobjekt och forskningsfrågor. Detta gjorde det lättare för oss att förstå det vi redan läst. Vi fick en bättre helhetsuppfattning om artikeln. I framtiden kan man även ha nytta av att kunna analysera forskningsobjekt, studieobjekt och forskningsfrågor. Efter lite diskussion inom gruppen känner vi oss nu mera bekväma och förberedda på att arbeta vidare med vår forskning, vilket är skönt efter en aningen förvirrande start.

Jonatan, Monica, Maria, Benjamin, Jennifer, Emma och Riina

 

L – framtidens golden ticket?

Hej på er alla!

De sju små forskarna har under veckan som gått funderat på den aktuella frågan “borde man slopa urvalsproven?”. Finlands utbildningssystem hör till ett av de bästa i världen, men ändå vill man ändra på det. Skulle slopandet av inträdesproven leda till ännu större press på gymnasieeleverna att prestera bra i studentskrivningarna? Är man tillräckligt gammal att på nian i högstadiet välja vad man vill läsa i gymnasiet, som du sedan kommer behöva i ditt framtida yrke? Kan de som har makten att bestämma om dessa saker faktiskt komma fram till det som är bäst för oss som det egentligen gäller? Som det ser ut nu, kommer L vitsordet i studentskrivningarna vara det som ger dig en framtida utbildning. Kommer detta verkligen hålla i längden?

Vad tycker nuvarande studerande om att slopa inträdesproven?

”Jag tycker att inträdesprov e bättre än bara studentexamens vitsord. Men jag tycker det borde vara både inträdesprov och studentexamens vitsord som skulle räknas.” – Första årets gymnasieelev

”Jag tycker att inträdesproven är onödiga eftersom man har jobbat för att få bra studentexamens vitsord och jag tycker att man på basen av de sku kunna få en bild av hur bra man är och hur flitigt man jobbar.” – Första årets gymnasieelev

”Jag tycker att inträdesprov behövs, ifall skrivningarna inte gått så bra så har man en andra chans att visa att man kan ämnet! Och just för att man är ju intresserad av ämnet som man söker till så då kan man det ju också mer!’’            – Tredje årets gymnasieelev

” Det var först under abi-året jag började känna för vad jag skulle vara intresserad av att studera” – Tredje årets universitetsstuderande

Åsikterna är många och delade. Men majoriteten av våra svar vi fick in höll ändå med om att det finns en positiv betydelse med inträdesprov. Att det bland annat underlättar för en studerande då denne inte behöver ta svåra beslut om framtiden redan i slutet av högstadiet. Då man oftast i det skedet inte vet vad det är man egentligen vill, eller är intresserad av.

Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) skriver i sin artikel “Varför vore det dags att slopa inträdesproven?” (22.8.2017, VATT blog) bland annat om att urvalsproven medför en stor kostnad för samhället. I vår grupp tycker vi att pengar inte borde vara en orsak till att utbildningen än en gång ska behöva lida, då det kan vara frågan om våra framtida beslutsfattare.

I vår grupp anser vi att inträdesproven både mäter motivationen till utbildningen, samtidigt som man får en bild av vad utbildningen kommer handla om. Vi är också medvetna om att det blir mycket att läsa om man vill börja studera direkt efter gymnasiet, men möjligheten att hålla ett mellanår har alla.

Tror ni det kunde finnas en kompromiss som skulle gynna alla? Eller är det alltid någon som kommer lida?

 

Reflektioner kring forskningsstarten

I kursens början visste vi inte vad vi skulle förvänta oss, eftersom kursens namn inte var avslöjande. Ordet forskning skrämde oss en aning. Det tog också tid innan vi fick se helhetsbilden av kursens uppbyggnad och examinations del och det höll oss i spänning. När vi valde vår rubrik visste vi inte vad vi gav oss in på. Vi valde bara det som kändes mest intressant. Sedan var det givande att få jobba kring forskningsplanen. Det var utmanande men också väldigt givande att få bolla tankar och reflektera med andra som valt samma ämne. Inte visste vi då att vi skulle få jobba kring detta hela kursen och tillsammans med en forskare som forskar i ämnet. Vi tyckte att det var en bra start på kursen att få göra en egen forskningsplan ovetandes om den pågående forskningen.

Vi hade hört om de olika forskningsmetoderna redan tidigare, men vi tycker att det kommer att bli intressant att få följa med forskning mera konkret och se en aktuell process. Vi konstaterade i gruppen att metoderna var mer eller mindre bekanta för oss, men att själva forskandet är nytt för oss. Det kommer att bli spännande att få följa en forskare som forskar i ämnet vi intresserar oss för och fördjupa oss mera i det.

Vi hoppas att samarbetet med forskaren kommer att vara givande och att vi kommer på de frågorna som vi vill fråga forskaren, det vill säga att få ut av samarbetet så mycket som möjligt. Det kommer att bli utmanande eftersom vår kunskap inom ämnet inte är tillräcklig för att vi ska sammanställa de frågor som vi egentligen är intresserade av. Vi vill att kursen ska ge oss mera kunskap inom forskning, speciellt med tanke på kandidatavhandlingen vi så småningom kommer att påbörja.

Nästa steg i vår lärande process kring forskning är bedömningen av forskningsplanen vi gjorde i början av kursen. Det hjälper oss att ha ett kritiskt förhållningsätt till det egna arbetet, öppna ögonen för olika synvinklar och avslöja eventuella brister i vår forskningsplan.

Med hopp om ett givande examinationsarbete!

Nicke Nyfiken