av Suvi Jutila i maj 2017

Det finns cirka 14 miljoner människor i krigs härjat Yemen som har brist på mat.

Av Yemens 27 miljoner invånare är över hälften, alltså över 14 miljoner människor, beroende av mathjälp. Situationen är speciellt bekymmersam i regioner som lider av allvarlig matosäkerhet. Enligt Minna Suihkonen, som är informatör för Unicef, kan Yemen råka i hungersnöd på sommaren om hjälporganisationer inte får tillräckligt med pengar.

Med matosäkerhet menar man situationen där människor inte har tillgång till tillräckligt stor mängd av mat som är trygg och näringsrik. Till exempel höga priser eller distributionsproblem kan leda till matosäkerhet. FN har varnat världen om Yemens situation som kan leda till hungersnöd. Hungersnöd är termen som FN använder när minst en femtedel av områdets hushåll lider av allvarlig brist på mat och över en tredjedel av områdets människor är undernärda. Termen tar också dödligheten i beaktande.

Det finns många orsaker som förklarar situationen i Yemen. För det första är Yemen ett ganska fattigt land. Det har ju olja men inte så mycket. Därutöver är landet torrt och därför har Yemen varit delvis beroende av importmat redan en längre tid. Den största orsaken bakom matkrisen är inbördeskriget som började två år sedan.

Kriget förs mellan huthi-rebeller och landets regering. Den Saudi-ledda koalitionen och USA deltar också i kriget på regeringens sida. Al Qaida å sin sida stöder rebellerna. På grund av kriget har värdet av Yemens valuta rasat och det har lett till mycket högt pris för mat. Människor som i princip har tillgång till mat kan inte köpa den eftersom den är så dyr.

Situationen är mycket kritisk på sju områden i västra och södra Yemen. Dessa områden är i nödläge enligt FAO, alltså människor där behöver mycket hjälp. Det finns risker med att jobba i mitten av kriget. I alla fall arbetar till exempel Unicef i Yemen och organiserar hjälp till alla guvernement där.

”Vi kan arbeta i hela Yemen. – -. På några områden kan man inte åka med motorfordon utan man antigen går eller rider åsnor dit”, berättar Suihkonen.

År 2015 lanserade FN de globala målen för hållbar utveckling. Mål nummer två heter Ingen hunger, meningen är alltså avskaffa hungern och uppnå matsäkerhet och främja hållbart jordbruk före 2030. Att avskaffa hunger och således också i Yemen är ett långsiktigt mål. I landet som har en pågående konflikt borde man kanske också fokusera sig på kortsiktiga mål: att lugna ner kriget och hjälpa undernärda människor.

Det är svårt att avskaffa hunger i Yemen eftersom situationen är så komplicerad på grund av kriget. Efter kriget började har skördarna varit mindre på grund av brist på frö och gödselmedel. Kriget har påverkat också fiske: på några områden vid kusten är det omöjligt att fiska. Landet som redan före kriget fick mathjälp blir alltså mer och mer beroende av hjälp från utomlands. FN har försökt lugna ner situationen genom underhandlingar om fred men de fungerade inte. Då man ändå inte kan sluta kriget är det nu viktigt att hjälpa lidande människor. Till exempel olika organisationer har en stor roll i just att försöka hjälpa yemeniter bland hunger och kriget.

Unicef är en av dessa organisationer som ansvar för barns nödhjälp och näring till barn. Organisationen organiserar bistånd i länder som behöver nödhjälp. Det är alltså de lokala hjälporganisationerna som jobbar på fält och Unicef koordinerar deras arbete.

Som målet för år 2017 har Unicef bland annat att ge vård för cirka 300 000 barn som lider av allvarlig undernäring.

”Om vi får pengar kan vi nog hjälpa”, säger Suihkonen.

För tillfället saknas över hälften av finansieringen som Unicef har budgeterat för Yemen. Enligt Suihkonen kommer näringssituationen för barn i Yemen försvagas ansenligt senast på sommaren om man inte får mera pengar för hjälpverksamheten.

Genom Unicef kan man för närvarande hjälpa barn som lider av kriser på två sätt: man kan donera pengar till den allmänna nödhjälpen eller till vården av matkris. Den internationella Unicef delar pengarna från den allmänna nödhjälpen ut till länderna som behöver hjälp mest. De som gör större donationer kan välja också andra föremål.

Man donerar lättare pengar till länderna som har drabbats av naturkatastrofer än till länderna i vilka människor lider av kriget, berättar Suihkonen. Det som gör Yemens situation besvärlig är det att landet är ganska okänt åtminstone för finländare. Olikt från till exempel Nepal och Tanzania är Yemen inte ett bekant land för Finland genom utvecklingssamarbete.

”Vi får [tillräckligt med pengar] för några kriser men inte för de flesta. Det korrelerar ganska mycket med det hur mycket krisen är framme i median”, berättar Suihkonen.

För att hungerskrisen inte skulle bli värre behöver hjälporganisationer ansenliga summor pengar. Ytterligare skulle det vara viktigt att fortsätta fredsförhandlingarna. Om situationen inte utvecklas, förklarar man hungersnöd i Yemen kanske redan på den kommande sommaren.

”Det är bara att hoppas att den internationella gemenskapen skulle kunna utöva parterna i konflikten och barns situation skulle bli bättre där”, säger Suihkonen.

 

 

 

 

 

 

 

Minna Hares, inspektör i enheten för östra Asien och Oceanien i utrikesministeriet, påminner oss om att fattigdom är framför allt en politisk fråga.

Den snabba ekonomiska tillväxten i Asien har underblåst minskning av extrem fattigdom under de senaste 30 år. En av de länder vars status har förändrats från utvecklingsland till medelinkomstland är Vietnam. Vietnam är en av den mest betydande exportörer av ris i världen, befolkningen är välutbildad, multinationella företag är mer och mer intresserade av utnyttja Vietnams möjligheter och BNP växer cirka 5 % per år.

Annat var det på 70-talet då Finland startade det första internationella utvecklingssamarbete infrastrukturprojekt i Vietnam. Inspektör Minna Hares från utrikesministeriet berättar att Finland har ett speciellt förhållande med Vietnam, eftersom utvecklingssamarbetet har pågått för över 40 år. Under denna period har Vietnam blivit ett dynamiskt samhälle och tyngdpunkten i utvecklingssamarbetet har ändrats från passiva konstruktioner till exempel till mer analytiska IT-system som hjälp med skogsskötsel.

Hares säger att det pågående utvecklingssamarbeteprojektet är det sista med Vietnam, men i den nuvarande situationen kunde Finland och Vietnam ha blomstrande handelssamarbete. I Vietnam behöver man ännu mera high tech lösningar som Finland har passande kompetens. Personliga relationer är väldigt viktigt i vietnamesiska företagskultur, och nu när konkurrens av den bästa affärspartnern sker, har Finland ett försprång.

“Säkert kan man säga att det har funnits väldigt många faktorer som har påverkat utveckling av Vietnam. Inom vissa sektorer har Finlands betydelse varit större än dess storlek, och landet har varit aktiv inom både vatten- och skogssektorer, och med utveckling av tillvägagångssätt och öppenhet i informationen.”,

berättar Hares. Den relativa andeln av världens fattiga människor har minskat med i genomsnitt en procentenhet per år, och Hares är säker på att det är möjligt att uppnå FN:s första globala mål för hållbar utveckling och avskaffa extrem fattigdom senast 2030.

“Det bara beror på vad vi vill. Men givetvis har vi skapat våra egna system sådana, så att det inte är så lätt som man kunde tro.”

Fattigdom är inte bara brist på pengar, den omfattar flera dimensioner, till exempel även brist på frihet, makt, hälsa, fysisk säkerhet, utbildning och inflytande. En grundförutsättning för att uppnå människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är att utrota fattigdomen. Hares ger ett tips vad kan en vanlig finländare göra:

”Nu när valet närmar sig, rösta.”

Det är viktigt att förbättra jämlikhet i Finland, och säkra uppehälle till alla finländare, då kan vi hjälpa andra bättre. Hon påminner att personlig attityd är viktig.

“Vi är en av de rikaste länderna i världen, vi har råd att hjälpa. I internationellt utvecklingssamarbete bör man sträva efter 0,7% av BNI. Efter det har vi över 99% av skattemedel kvar för Finland.”

Politiker fattar beslut för dessa värdefrågor.

När landet avskaffar extrem fattigdom, är det självklart seger för humanitet, men det kan tillhandahålla en utsikt för handelssamarbete. Ekonomisk tillväxt släpar släpar sig efter i många rika länder samtidigt när medelinkomstländer har behov och pengar för hög kunnande lösningar. Utvecklingssamarbete är inte bara en utgift, det är mänsklig rätt och engagemang i framtid.