Nya styssen: Studie- och arbetslivsansvarig

Hej! Vem är du? Heter Jennifer, kallas Tsäntsi. Gillar vin och katter och pirkkas gräddost (med hyvel rakt ur paketet, mm gottiz.) Folk brukar beskriva mig som en framåt, öppen och glad person. Brinner för social rättvisa och likzom, att förbättra samhället på något sätt. Och att få tala min österbottniska dialekt överallt. jA, och så studerar jag journalistik på andra året och hoppar in på Husis. Om nån undrar mer om mig kan ni följa mig på insta där jag skriver överlånga captions och tar rätt värdelösa bilder.

Varför valde du att studera journalistik? Nå. Att bli journalist har liksom alltid varit en klar sak för mig. Vet inte egentligen när det började, men kan hända det var nångång i tolvårsåldern när jag tittade på serien Smallville och blev sååå impad av Lois Lane. Hon var journalistgoals då. Och så är jag som sagt intresserad av *samhället* och att träffa människor. Sen så har jag alltid gillat det skrivna ordet och har skrivit dagbok sen jag var liten. Ganska typexemplar av en journalistikstuderande, med andra ord.

Vilken post har du i styrelsen och varför valde du den? Min styrelsepost är studie- och arbetslivsansvarig. Vill utveckla J-komms kontakt till branschen här i Svenskfinland och jobba för trivsammare studieliv. Men icke att förglömma min funktionärspost – jag är nämligen också J-komms allra första jämlikhetsansvariga. Så kom till mig om ni upptäcker orättvisor!

Vem är du på sitsefterfesten? Danzarn. Älskar att dansa vitt och brett, helst till någon typ av rapmusik exempelvis Drake – det är lifvet.

Vad har du alltid i kylskåpet? Tidigare nämnda gräddost från Pirkka, samt Oatlys havredryck till kaffet.

En sekreterares stora drömmar

Jag sitter på redaktionen och väntar på att fotona ska bli klara till min artikel om en korsning i stan (intressant va). Jag har länge funderat på vilka jobb som finns på de stora medierna och sociala medierna i världen. Därför kollar jag upp vilka lediga jobb som finns på BuzzFeed, Instagram, Pinterest, Snapchat, Google och Aller Media. Det visade sig att de flesta hade många lediga tjänster som skulle vara sååå kul. Jag trivs helt okej som nyhetsreporter, men det är nog inte det jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill satsa på internet, och sånt som engagerar människor. Nöje, mat, mode, inredning, livsstil. Jag vill filma, vara kreativ, skapa eget material – inte skriva bara vad andra säger och gör. Jag vill vara den som gör.

Till vissa ställen behöver man massor med erfarenhet, men på andra ställen behövs inget annat än bra inställning och lite tur. Ett litet problem, men som också gör att det är det jag vill, är att alla tjänster finns i New York, LA, San Fransisco, London eller Stockholm. Det skulle vara så jobbigt att bo så långt borta från familjen, men det är samtidigt något jag drömmer om. Fastän jag inte skulle vilja bo i USA permanent, skulle det vara coolt att bo där bara en tid, till exempel vara på utbyte eller på praktik där en längre tid. Till och med jobba nåt år kanske… Hur som helst ska jag åtminstone åka dit nån gång. Helst flera och till olika ställen.

I London skulle jag kunna bo en längre tid. Flyget mellan London och Vasa går snabbare än att åka bil mellan Helsingfors och Vasa, lite dyrare bara. Jag vet inte om jag skulle klara av att leva i en storstad hela mitt liv eftersom jag gärna vill ha natur runt om mig i någon form, men det är ju nära till landet även i London och gott om parker finns det. Det dåliga är ju bara luftkvalitén som suger. Men några år på ett stort mediehus som satsar på annat än nyhetsjournalistik skulle jag inte tacka nej till.

“Jag vill vara den som gör!”

Finns det en chans då? Absolut, det finns alltid en chans om man verkligen försöker och vill något. Det är ju inte lätt precis men omöjligt kan det väl inte vara. Det gäller bara att bli klar med studierna, åka på utbyte, lära sig engelska riktigt riktigt bra, få något publicerat i en engelskspråkig tidning (man ska kunna hänvisa till tidigare jobb och då är det ju bra om de förstår något av det) och skaffa erfarenhet. Dessutom har jag funderat på att förutom film och klipp läsa marknadsföring och grafisk design som biämnen eller som vidare studier.

Det är så svårt att veta vad man ska göra med sitt liv. Ena stunden vill jag lämna allt vad nyhetsjournalistik heter, börja läsa pedagogik och bli lärare eller söka in till någon musikallinje. Den andra stunden vill jag satsa på att bli duktig inom media och satsa på den väg jag valt till hundra procent. Det är så svårt! Ibland tänker jag till och med på att starta ett eget företag. Typ med några vänner. Nätbutik för kläder, eller ett produktionsbolag, eller ett managementbolag. Det finns så mycket man kan göra med en satsning och hängivelse och tur. Tänk! Varför bli något man inte vill? Jag vet att det låter fånigt men man lever bara en gång. Jag tänker inte slänga iväg min chans att göra det jag vill. Det minsta man kan göra är att försöka.

Tycker du jag låter naiv och orealistisk? Kanske det, men det är inte fel att drömma och ha nåt att sträva mot. Gör något av dina drömmar istället!

IMG_0652Jag jobbar alltså på Vasabladet i sommar och hoppas att alla j-are har en bra sommar! Originalinlägget hittar ni på min blogg.

Kram,

Johanna

* J-komms sekreterare*

En annorlunda praktikdag

Piip, surr, ring ring, pling… Redaktionen på Yle Österbotten har inte varit så livlig som idag. Nyheten om sprängningarna i Bryssel nådde oss direkt efter morgonmötet. Vi hade en klasskompis som hade känt på sig att något stort och hemskt kommer att hända medan vi är på praktik, och det visade sig stämma. Hemska, hemska saker händer i världen.

Som nybörjare är det intressant att se hur redaktionen jobbar då det händer något. En lokalredaktion, vars framgångsrikaste artikel handlade om en ny hybridskogsmaskin, övergick till en bubblande och effektiv maskin med span på världen. Datorer pipar, telefoner ringer, plingar och darrar, människor jagar folk via telefon. Däremellan kommer en och annan fråga om lunchen – det är nog en rätt så liten redaktion långt borta från där hemskheterna sker ändå. Yle i Helsingfors har nog mycket mer att stå i just nu…

När något sådant här händer ändras medierna direkt. Sändningar planeras om, man sänder live, lägger in flera nyhetsuppdateringar och det pratas inte längre om “vanliga” nyheter. Ingen lämnas oberörd.

I morgon är det vår sista praktikdag för den här gången. Jag och Max tänker bjuda på choklad (som är väldigt populärt på Radio Vega Österbotten). Jag hoppas också att alla andra som varit på praktik har lärt sig massor och gjort bort sig lite (så att jag inte är den enda, men också så man lär sig). Ha en riktigt skön påsk, de hemska nyheterna till trots, så ses vi snart i skolan igen!

Kram, Johanna