Kan du skriva ”jag” i en vetenskaplig text?

Inom olika vetenskapsdiscipliner förhåller man sig på mycket olika sätt till hur framträdande skribenten kan vara i en vetenskaplig text. Användning av ”jag” i stället för ”man” eller någon passivkonstruktion kan upplevas som ett stilbrott i en annars mycket strikt vetenskaplig text.

Generellt sett gör själva ordet ”jag” inte din text mindre vetenskaplig. Om du har samlat in ett material, ska du självklart säga att det är du som har samlat in det. Det är vanligt att studenter konstruerar vaga och krångliga satser som egentligen inte ger relevant information, enbart för att undvika ordet ”jag”.

Se t.ex. följande text:

Materialet insamlades våren 2003. Därefter lästes materialet igenom och det togs ut relevant information ur det.

I texten ovan bör man självfallet använda ”jag”. För det första gör passivkonstruktioner som ”lästes igenom” och ”togs ut” inte texten mer vetenskaplig – snarare tvärtom – de gör texten krånglig och svårläst. För det andra ska du som forskare redogöra för vem som samlat in materialet och behandlat det: är det du, någon annan, eller kanske flera olika personer?

Använd inte heller ordet ”skribenten” (om du syftar på dig själv) i din uppsats för att undvika ”jag”.