Seminariet

Seminariesammankomsten utgör en civiliserad samtalsform vars syfte är att vänja deltagarna vid att diskutera vetenskapliga texter. Själva texten står naturligtvis i fokus, och alla de problemställningar som har med vetenskapligt arbete att göra. Men seminarieträffen är också en övning i akademiskt uppträdande.

Akademiskt uppträdande innebär inte ett stelt eller arrogant uppträdande, tvärtom. Vid en idealisk seminarieträff kan deltagarna både skratta och skämta. Stämningen i gruppen är trygg så att ingen behöver känna att hon gör bort sig. En del av denna trygghet innebär att deltagarna känner till turerna i det akademiska samtalets koreografi. Alla får yttra sig, men det är viktigt att veta när man får göra det och hur.

I bästa fall går alla hem från seminariet med en känsla av att de
blivit lite klokare efter det samtal som förts, i huvudsak mellan respondenten och opponenten. Var och en har lärt sig något om ämnet, skrivprocessen eller om sättet att presentera sin forskning.
Seminariehandledaren spelar i det här fallet en viktig roll i sitt sätt att ange tonen. Handledaren ska också göra klart för alla att ALLA ska ha läst den uppsats som presenteras. Det akademiska samtalet är bäst om alla närvarande bidrar, även om huvudrollerna spelas av respondenten och opponenten.

Din roll som respondent (du försvarar din uppsats eller avhandling)

Seminariesammankomsten är upplagd som en doktorsdisputation i miniatyrformat. Under disputationen presenterar doktoranden sin text och svarar på den kritik som riktas mot den. När du under ett seminarium presenterar din text ska du vara förberedd på kritik från opponenten (och även andra deltagare). Du ska satsa på en argumentation som innehåller både ett positivt försvar av din text och samtidigt kan du redan i inledningen bemöta eventuella motargument. Eftersom du är insatt i ditt ämne kan du avgöra om opponentens kritik är relevant eller inte.

Det är inte lätt att ta kritik, men lyssna noga på det som opponenten har att säga. Också en bra text kan bli bättre och du har kanske stirrat dig blind på någon punkt. Var öppen för kritiken men låt dig inte nedslås av den. Håll dig lugn, lyssna och säg ifrån om du inte håller med. Tacka för de synpunkter du kan ha nytta av.

Din roll som opponent (den som granskar och kritiserar en uppsats eller avhandling)

Din uppgift är att granska och ge kritik. Se därför till att du är väl förberedd. Bekanta dig förutom med själva texten också med verken i litteraturförteckningen. Leta inte enbart efter fel utan också efter förtjänster. Finns det goda skäl att tro på respondentens argument, är de relevanta och logiska? Skapa först en helhetsuppfattning av arbetet. Det är den du ska ge uttryck för när du möter respondenten. Sen går du vidare till detaljerna.

I Uppsatshandboken ger Siv Strömquist (1998:93–95) en utmärkt lathund för textgranskare, här återgiven i förkortad version:
Syfte, problemformulering och avgränsning
Finns det en frågeställning eller en tydligt formulerad hypotes? Är problemet avgränsat på ett ändamålsenligt sätt? Definieras de begrepp som används? Ges någon forskningsbakgrund?

Material
Hur har materialet valts ut? Är det representativt?

Metod
Är metoden relevant i förhållande till syfte och material? Hur presenteras den? Och hur är det med tillförlitligheten (reliabiliteten) och giltigheten (validiteten)?

Resultat
Är tolkning och slutsatser rimliga? Hur anknyter slutsatserna till syftet? Är de viktigaste resultaten ordentligt fokuserade? Sätts resultaten i ett större perspektiv – inom- eller utomvetenskapligt, metodiskt, teoretiskt eller praktiskt?

Presentationsform
Är undersökningen/analysen presenterad på ett begripligt och överskådligt sätt. Är dispositionen ändamålsenlig och språkbehandlingen god? Bidrar rubrikerna till tydligheten och överskådligheten? Överensstämmer innehållsförteckningens rubriker med dem som finns inne i texten? Är sifferuppgifter, årtal och andra fakta korrekt återgivna? Är citaten korrekta? Har författaren räknat rätt? Framgår det vad som är författarens egna åsikter och vad som är referat – eller kanske rentav citat från andra källor?

Du behöver inte under diskussionens gång fördjupa dig i små språkfel eller andra detaljer såvida de inte leder till obegripligheter eller påtagliga lässtörningar. Dem kan du enbart markera så att de kan åtgärdas.

Opponenten och respondenten möts

Som opponent har du ett ansvar och du måste våga påtala eventuella brister i stället för att slinka undan med ett ”jo, den är helt okej”.

Först inleder respondenten med en kort presentation av sitt arbete. Den kan vara mycket kort. Efter det får opponenten ordet och talar om hur genomgången kommer att disponeras och ger en kort sammanfattning och ett allmänt omdöme om uppsatsens innehåll.
Nu har respondenten en möjlighet att kommentera sammanfattningen, om den var riktig eller inte, alltså om den gjorde uppsatsen rättvisa.

Så följer opponentens frågor och kommentarer. Strömquist (1998:93) rekommenderar inte en sida för sida-diskussion, utan en genomgång i helheter. Oppontenten kan utgå från syfte, problemformulering och avgränsning, material, metod, resultat samt presentationsform.

Man kan komma överens med handledaren och seminariedeltagarna om huruvida opponenten kan tillåta att övriga deltagare kommenterar uppsatsen närhelst de önskar eller om kommentarerna får vänta tills opponenten sagt sitt. Respondenten har dock alltid rätt att uttala sig.

Avslutningsvis gör opponenten en ny sammanfattning av uppsatsen baserad på den diskussion som förts.

Din roll som deltagare

Som ”vanlig”deltagare i ett seminarium kan du i hög grad påverka samtalet genom dina egna frågor och kommentarer. Utnyttja också varje tillfälle att se hur handledaren, opponenten och respondenten arbetar. Det är viktigt att du är påläst. Genom att fördjupa dig i de andras arbeten underlättar du ditt eget skrivande.