Språket

Språket är talarens främsta verktyg för att övertyga, roa och informera sin publik. Det är alltså viktigt att välja sina ord noga för att hitta ett funktionellt språk. Olika språk väcker olika känslor och därför ska du anpassa stilen till situationen. Ett avslappnat språk med inslag av lånord, slangord och dialektala uttryck kan vara rätt om ditt mål är att skapa en relation med en jämnårig publik. Ett mer formellt språk fungerar bäst när syftet är att inte dra uppmärksamhet till din egen person utan låta dina tankar och idéer stå i centrum.

En speciell dialekt, ett språkfel eller värdeladdade ord väcker uppmärksamhet hos publiken och i värsta fall koncentrerar de sig mer på hur du säger något än på vad du säger. Att försöka tala standardspråk, grammatiskt korrekt och att undvika onödiga tillspetsningar är huvudregeln. Om du är medveten om de språkliga konventionerna kan du också bryta mot dem ibland för att skapa vissa effekter.

Ditt språk är beroende av din egen bakgrund och personlighet och det får gärna synas. Om du härmar professorn eller använder svåra ord för att imponera på publiken, finns det en risk att du inte blir tagen på allvar. Det som verkligen imponerar på en publik är inte de svåra orden utan en talare som kan uttrycka komplicerade saker på ett enkelt sätt. Sträva alltså efter att uttrycka dig så exakt, konkret och enkelt som möjligt. En tumregel att minnas är att bara den som verkligen förstår sin sak kan uttrycka den enkelt och koncist.

Man brukar skilja mellan talspråk och skriftspråk, men däremellan finns talarspråket. Det är det språk som används i förberett tal och har inslag både av talspråk och av skriftspråk. Talarspråket är vårdat och korrekt, men inte lika formellt som skriftspråket. I talsituationen ska du alltså inte försöka tala som du skriver eftersom skriftspråkets långa meningar är svårförståeliga i talad kommunikation. Använd i stället korta och raka meningar och undvik främmande ord.

När du håller ett tal är det naturligt att ibland tveka, ta pauser för att söka efter ord och använda fyllnadsord (”hm”, ”öh”, ”typ”, ”alltså”). Så länge tvekningarna och fyllnadsorden inte blir överdrivna gör sådana inslag att ditt tal känns mer ledigt och naturligt än om du läser direkt från manus. Pauserna ger både talaren och publiken tid att fundera och fungerar som tankepauser.