Morjens!
Vår bloggvecka börjar lida mot sitt slut och eftersom vi haft tvåspråkighet som tema tänkte vi ännu ta upp frågan om tvåspråkiga skolor. Definitionen på en tvåspråkig skola är inte entydig. Exempelvis kunde en tvåspråkig skola innebära att två olika språkgrupper har gemensamma lektioner eller att de bara vistas i samma byggnad, men deltar inte i samma undervisning. I det andra fallet blir eleverna utsatta för det andra språket via informella interaktioner, så som lunchpauser och raster, istället för via direkt undervisning.
Vi talade med Anna Slotte-Lüttge (akademilektor) som forskat i samlokalisering (yhteissijoittaminen) i Finland. Hon berättade om en skola med så kallad tandemundervisning där svensk- och finskspråkiga elever deltar tillsammans i en och samma lektion för att lära sig varandras språk genom att samarbeta med varandra. Detta har visat sig vara uppskattat av eleverna. Man har till exempel ordnat Lucia i skolan för att visa de finskspråkiga eleverna och ordnat Kalevala för de svenskspråkiga eleverna. Här har det alltså handlat om att lära av varandra.
Själv tycker jag att jag upplevt en variant av tvåspråkig skola då jag gick gymnasiet i samma byggnad som IB-eleverna (International Baccalaureate). Jämt och ständigt hörde man engelska i korridorerna och under lunchrasterna vilket jag tyckte var trevligt som omväxling. Dessutom ordnades det gemensamma samlingar och evenemang för både nationella sidan och IB linjen, som antingen gick på svenska, engelska eller t.o.m. på båda språken kombinerat. Ingen klagade någonsin och alla hade roligt tillsammans. – Maria
Hur tycker du att en tvåspråkig skola borde se ut? Vad är din inställning till ett sådant system?
Miltä sinun mielestäsi kaksikielisen koulun pitäisi näyttää? Mitä mieltä olet tälläisesta systeemistä?
Ha en bra fortsättning på veckan!
– Johanna och Maria/Kaksikieliset
Tämähän olisi aivan ideaali tilanne! Jos koulu olisi kaksikielinen jo ala-asteelta lähtien, tulisi kaksikielisyydestä luonteva osa lapsen elämää. Lukemaan opettelu voisi toki olla vaikeaa tässä ympäristössä, mutta eiköhän siihenkin saisi jonkinlaisen ratkaisun kehitettyä. Helposti pelätään, että lapsen kielitaito menee aivan sekaisin, tai että pahimmassa tapauksessa lapsella ei olisi ollenkaan äidinkieltä. Lasten kyky omaksua kieliä on kuitenkin uskomaton! Käsittämätttömin tapaus, josta olen kuullut on allut suomea ja swahilia äidinkielinään puhuvien vanhempien lapsi, jonka perheessä puhutaan englantia, ja jotka asuvat Ruotsissa! Lapsi kuulemma puhuu kaikkia näitä kieliä sujuvasti. Tällainen lapsena hankittu kielitaito on mahtava etu, jonka soisi mielellään joskus omillekin lapsilleen, esimerkiksi kaksikielisen koulun kautta.
Kaksikielistä koulua ei vielä ole, koska se on ollut ruotsinkielisten mielestä uhka – tällainen kaksikielisyys on nähty akeleeksi kohti ruotsinkielisten sulautumista suomenkielisiin, koska kaksikielisessä koulussa ruotsi ei välttämättä jää niin vahvaksi ja suomi hiukan heikommaksi kuin nyt yksikielisesti ruotsinkielisessä koulussa. Tämä on ruotsinkielisten oma asia.