Nyt starttaa teknologiaryhmän blogiviikko. Eilen oli svenska dagen, niin ajattelin kirjoittaa tämän postauksen ruotsiksi!

Vår grupp är väldigt liten,vi är enbart 4 personer. Vi funderade en stund vad vi ska skriva om på bloggveckan. Vi alla har ju gått skola och vi alla använder dagligen teknologi, så egentligen var det inte så svårt att komma igång. Därför tänkte vi lite berätta egna och andras erfarenheter om teknologianvändningen i skolan, förr (då vi gick i grundskolan) och idag. Vi skall även berätta lite om i vilka andra sektorer i samhället teknologin har börjat utnyttjas allt mer.

Ikväll bjuder jag på mina egna erfarenheter av hur teknologi har använts under min skoltid. Jag gick i ett litet lågstadie i Vanda, ganska ute i skogen. Vi hade en stor datasal med datorer, men där vistades vi ytterst sällan. Jag tror vi var där ungefär 10 gånger under hela min lågstadietid. Från årskurs 1-3 tycker jag vi inte alls var i datasalen, detta är en sak som säkerligen idag har ändrats. Allt yngre barn använder teknologi, antagligen så också i skolan. Ifall vi på lågstadiet var i dataklassen, spelade vi mest spel på datorerna. Datorerna var inte en del av undervisningen. Dock har jag börjat lågstadiet år 2000, och då var datoranvändningen i skolor säkerligen mer sällsynt än idag.

Högstadiet har jag gått i Sibbo, i ett visserligen litet högstadium, men i jämförelse med lågstadiet jag kom ifrån kändes högstadiet stort! Där hade vi två olika dataklasser, en med nyare datorer och en med en aning äldre. Då började teknologianvändningen öka, men fortfarande var största delen av lektionerna i gammaldags klassrum och ingen av eleverna hade en egen laptop med sig. Under denna tid kom första Smart Boarden till skolan och de modigaste lärarna prövade sig på dessa. Vitsorden kom upp på nätet (programmet heter Wilma) och så också möjliga förseningarna och annat dylikt. Men detta program var menat mestadels till föräldrarna. Några essäer på modersmålslektionerna skrev vi på datorerna i datasalen. På sjuan hade vi några få lektioner gällande baskunskaper i datoranvändning. Känslan var att alla lärare tänkte att alla elever kan redan använda datorer, att vi sätt och vis vuxit upp med det. Men så var det ju inte, alla hade kanske inte lärt sig att använda en dator hemma.

I gymnasiet började användningen av teknologi öka. På lektionerna kunde man se allt fler elever med egna datorer. Några lärare tog Smart Boarden i användning riktigt på allvar. På nätet fanns en sida var lärarna kunde lägga upp anteckningarna från lektionen, hemuppgifterna samt extramaterial att öva på. Tyvärr var det endast en eller två lärare som använde sig av denna tjänst. Datasalen var ofta öppen och vi hade även några datorer i skolans aula som eleverna fick använda sig av. Då jag började i Sibbo Gymnasium gick det rykten om att alla elever skulle få en egen laptop av skolan. Dessa laptopar väntade vi på i tre år och ingen fick en. Det är naturligtvis en resursfråga.

Då teknologin förnyas konstant kan vi inte kräva att alla skolor skall ha den nyaste teknologin. Ingen skola har råd att förnya datorerna och ipaderna med ett års mellanrum. För inlärningens skull är det inte relevant hur ny maskinen du använder är. En annan fråga är ifall inlärningen skulle bli mer intressant ifall de allra nyaste metoderna skulle vara i användning.

Jag har aldrig upplevt något liknande som lektionerna på Minerva-torget, ipaderna och Flinga. Det är ett väldigt roligt system och jag tror det skulle väcka intresset hos eleverna i grundskolorna också.

Det är inte säkert ifall teknologi är enbart en positiv sak i utbildningen. Personligen föredrar jag att skriva t.ex. anteckningarna gammaldags, med papper och penna. Men å andra sidan behöver vi teknologi i dagens samhälle konstant och skolan skall förbereda oss till det framtida livet. På arbetsmarknaden är det nödvändigt att ha tekniska kunskaper. Hur man bäst skulle kunna integrera teknologin i den dagliga inlärningen i skolan är frågan.

-Arnella