Reflektioner kring pedagogisk forskning

Materialen som vår forskare har använt i sin undersökning är de tre sista läroplanen samt diverse artiklar och dokument innanför forskningsområdet. Deras teoribas grundar sig på tidigare forskningar och teorier som finns oberoende om forskningen. Våra forskare valde ut utvalda material efter att ha gått igenom ca. 50–60 olika dokument. Materialvalen utgick delvis från att få en tillräcklig översikt över tid för att kunna se en utveckling och att ta med de mest relevanta stöddokumenten. Alla material som använts har kunnat användas i deras originalform.

De flesta dokumenten fanns tillgängliga på nätet, men inte läroplanen från 1994. Den fanns dock på Caisa biblioteket. Engelska översättningar av läroplanerna 1994 och 2004, men LP2014 kom ut på engelska för ca en månad sedan.

I vår undersökning var det tre forskare involverade, men Harriet Zilliacus gjorde huvudarbete kring materialinsamlingen och analysen.

Vår enda kritik är att forskarna kunde ha använt sig av kompletterande forskningsmaterial och inte endast läroplanerna vilka sist och slutligen inte nödvändigtvis representerar den dagliga verkligheten i skolorna. Det enda det går att bedöma utgående från endast läroplanerna är målen som önskas uppnå, i detta fall angående mångkulturalitet.

 

Strukturerad eller ostrukturerad intervju?

Forskningsfrågan som skulle försöka besvaras var vad musikundervisning ur ett mångkulturellt perspektiv innebär. Metoden skulle försöka svara på vad mångkulturell undervisning i musikundervisning kan uppfattas som enligt lärarna som medverkar i undersökningen. Under intervjuerna har intervjuaren Maria Westvall följt samma frågeordning för varje grupp och sett varje lärare antingen i grupp eller enskilt två gånger. De intervjuade fick skriva under en blankett med samtycke om att delta i studien. De flesta gruppintervjuer hölls i skolornas klassrum under vintern och våren och några kompletterade intervjuer med enskilda lärare efter sommaren. Forskargruppen valde att använda sig av gruppintervju för att få igång en levande diskussion i en mer avslappnad atmosfär jämfört med enskilda intervjuer.

 

“Vid användning av t.ex. datorns egna mikrofon påverkas de intervjuade mindre än av en skild inspelare. Detta för att vi är så vana att ha datorer omkring oss.”      – Jan-Erik Mansikka, HU

 

En strukturerad intervju består av färdiga frågor och används ofta som kvantitativ metod. Ett exempel på en strukturerad intervju är en intervjuare på gatan som fyller i en enkät och kryssar i svarsalternativen. Ostrukturerade intervjuer har däremot sällan något färdigt frågebatteri. Istället kretsar intervjuerna kring ämnen som deltagarna fritt får diskutera. Semistrukturerade intervjuer är vanligast, vilket också denna studie var. Gruppintervjuerna hade vissa frågeteman som diskuterades och samtalets innehåll hölls inom vissa ramar av intervjuaren. Diskussionen var levande och genom att ställa styrande frågor och följdfrågor såg intervjuaren till att fokus på undersökningsområdet hölls.

 

Vad är transkribering?

Transkribering i detta fall betyder att man överför text från muntligt språk till skriftlig form. Då man transkriberar verbalt tal försöker man få med alla småord och nyanser i talet, som betoning och tonfall, för att kunna göra en så noggrann analys av självaste språket som möjligt. I kvalitativa transkriberingar, som inte studerar språket eller hur de intervjuade pratar, tas dock småord såsom utfyllnadsord bort och koncentrationen ligger på vad de intervjuade diskuterar, inte hur. Samtalssessionerna i Mansikkas undersökning räckte runt en timme var och de transkriberade diskussionerna blev därför sammanlagt ända upp till 150 sidor långa.

 

 

Analysskedet

Mansikka delade in materialet från transkriberingarna enligt två olika strukturer. Ena strukturens indelning baserades på tre kategorier utgående från att vad som sagts; om eleven, läraren eller musikämnet i sig. Det andra sättet att sortera transkriberingens struktur var tre olika synvinklar att se på musikundervisning; additivt, inkluderande och kritiskt sätt att tala om musikundervisning. Den sistnämnda indelningen har sitt ursprung i forskning av mångkulturalitet.

Antti Paakkari, som är huvudsakliga forskaren i undersökningen Digital labour in school: students discussing Snapchat and other social media use during the school day, är intresserad av hur digitalt arbete, kognitiv kapitalism och maktförhållanden är relaterade till eller påverkar miljön i klassrummet. Hans intressen i forskningen är att undersöka bl.a. hur man nuförtiden diskuterar användandet av sociala medier i klassrum och hur mobilen förändrar maktförhållandena i klassmiljön. Han behandlar även hur användningen av mobilen är förknippad med ekonomin.

Vi har träffat Paakkari två gånger, den första gången 5.10. och andra gången 25.10. I detta blogginlägg utgår vi i huvudsak ifrån intervjun med Paakkari som ägde rum 25.10. och i vilken han beskriver dataproduktionsmetoderna i undersökningen.

Forskningen i fråga är en videoetnografisk studie. Detta är en form av etnografisk forskning där forskaren utöver sin egen närvaro och observation även filmar det som händer i en viss miljö. I detta fall valde forskarna att alltid observera och filma två elever i en klassrumssituation – två forskare per elev och en medhjälpare därtill, så totalt var det så gott som alltid fyra forskare och en teknisk medhjälpare på plats.

I de elevers mobiltelefon som var med i undersökningen installerades en applikation med vilken man avspeglade all aktivitet. Applikationen heter Mirror som finns tillgänglig i Play Store. Den grundar sig på Apples AirPlay-teknologi med vilken man kan avspegla Android mobiltelefoner till Mac datorer. En Iphone mobiltelefon kräver inte Mirror-applikationen utan det går att avspegla mobiltelefonen direkt med AirPlay-teknologin. Med andra ord kunde man genom att eleverna loggade in på ett gemensamt nätverk få kontakt mellan elevernas mobiltelefoner och forskarens dator. Eleverna kunde själva välja ifall de ville stänga av applikationen, men Paakkari antar att eleverna gjorde det högst cirka två till tre gånger per dag. Elevernas datorer filmades dessutom vid ett fåtal tillfällen ifall de var i användning.

Som redan tidigare nämnts består forskarteamet av fem personer. Paakkari och hans forskningsassistent var närvarande vid varje observation, medan det övriga teamet kunde variera. Den videoetnografiska studien består av ca fem veckors material som samlats in under ungefär en tvåårsperiod (förundersökningen startade ungefär hösten 2014, videomaterialinsamlingen våren 2015). Forskarna besökte alltid en vecka i taget de två skolor som är med i undersökningen och samlade material under dessa besök. Den ena skolan är belägen inom och den andra utanför huvudstadsregionen. Enligt Paakkari har det samlats in under skolbesöken allt som allt hundratals timmar videomaterial.

Forskargruppen hade klart för sig från tidigare hur man ansöker om tillstånd för att få genomföra dessa slags undersökningar. Därför gick processen smidigt enligt Paakkari. Tillstånd för undersökningen bads av själva skolorna och av de deltagande eleverna. I detta fall handlade det om observation av sju gymnasieelever (barn över 16 år) vilket innebar att tillstånd av föräldrarna behövdes ej.

Förutom videoinspelningarna utförde Paakkari och hans team även intervjuer med de sju elever som deltog i undersökningen (så kallad fokusgruppintervju). Intervjuerna som utfördes var ostrukturerade temaintervjuer där forskarna använde olika stimuli som hjälpmedel eller olika diskussionsunderlag. De eleverna som blev intervjuade fick själva styra diskussionens och därmed intervjuns riktning. Ur ett kritiskt perspektiv kan man fundera över hur verklighetstrogen bild intervjuerna ger. Hur skulle svaren och därmed resultaten se ut om intervjuerna hade gjorts individuellt eller om intervjuerna hade gjorts utanför skoltid? Elevernas ömsesidiga relationer och relationerna till forskarna påverkar också vad de väljer att säga och vad de lämnar osagt.

Observationerna som Paakkari utförde i klassrummen kan benämnas som ostrukturerade, eftersom han försökte fånga känslor och stämningar i klassrummen samt registrera allt som hände och skedde under lektionerna. Ronkainen, Pehkonen, Lindblom-Ylänne och Paavilainen (2013) skiljer på en icke-deltagande och deltagande observatör. Paakkari tog rollen som delvis deltagande observatör, innebärande att han deltog i klassrumsmiljön i rollen som forskare.

Enligt Patel och Davidson (2011) måste forskarens närvaro accepteras av eleverna i och med att situationen som uppstår är avvikande från det normala. I och med att eleverna är medvetna om att de blir observerade kan det resultera i att eleverna beter sig på ett annorlunda sätt än vad de annars skulle bete sig. Enligt teorin blir eleverna dock snabbt vana med observationssituationen och deras beteende normaliseras (Patel & Davidsson, 2011.)

Ronkainen m.fl. (2013) skiljer på olika tekniker för att skriva fältanteckningar. Direkta observationer är beskrivningar om sådant som sker och sägs. Paakkari beskriver under vår intervju att den formen dominerade hans anteckningar under inledningsfasen. Enligt Ronkainen m.fl. (2013) kan observatören också skriva ner egna tolkningar och intryck av händelser som pågår, vilket även Paakkari gjorde, samt anteckna personliga erfarenheter.

Då Paakkari befann sig i klassrummet skrev han fältanteckningar i en anteckningsbok. Sättet att anteckna varierade från direkta observationer till mer personliga kommentarer. I början liknade anteckningarna mer generella beskrivningar om situationer och utvecklades sedan till att omfatta allt från stämningar till hans personliga känslor. Paakkari belyser detta genom ett exempel där han beskriver hur han antecknade också om han kände sig obekväm eller nervös innan han steg in i klassrummet. Paakkari påpekar att sådana kommentarer kan vara viktiga komplement i analysen av videomaterialet.

/Someagenterna – Julia, Emma, Anna, Anu, Hanna, Linda, Jenna och Cecilia

Litteratur:

Patel, R., Davidson, B., (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur AB, Lund

Ronkainen, S., Pehkonen, L., Lindblom-Ylänne, S., Paavilainen, E., (2013). Tutkimuksen voimasanat. Sanoma Pro, Helsinki

I sin studie har Harry Lunabba, magister inom socialtarbete, använt sig av etnografisk forsning. Han har observerat dynamiken i klassrummen genom att fysiskt vara med vid undervisningstillfällen, han säger att hans plats inte var statisk utan dynamisk, med vilket han menade att rollerna, tiderna och utrymmen ändrade. Han bandade in sitt material efter observationerna och transkriberade det senare. Enligt Lunabba ger material som är bandat in mycket mer än skriftligt eftersom det påminner om de känslor man känt, han kallar detta emotionsmaterial. Enligt Lunabba är mänskligheten en resurs som skall användas. Lunabba har läst tidigare forskning om relaterade ämnen och gjort även sin egen gradu om barnskyddsarbete. För sin forskning kontaktade han två skolor, en finskspråkig samt en svenskspråkig och observerade höstterminen år 2008 i den ena och vårterminen år 2009 i den andra, han observerade fem olika klasser. Förutom pojkarna intervjuade Lunabba även skolornas flickor samt personalen. Lunabba säger att han kom närmare vissa elever under forskningen och fick mer information av dem än av andra. Enligt honom är det problematiskt att inse vad som är riktigt och vad personligt. Han upplevde det svårt ibland att hitta en balans i relation till eleverna. Han valde att inte ens försöka att smälta in i tonåringarnas värld, utan skapade sin egen roll. Efter observeringarna hösten 2009 ansökte Lunabba om finansiering och fick det år 2010. Samma år hände mycket i hans privatliv och finslipningen av hans forskning försköts till 2011. Följande år uppklarnade hans planer och 2013 jobbade han enligt sina egna ord som en galning. Lunabba konstaterar att inom etnografisk forskning pratas det mycket om hur mycket energi det går till att komma in i forskningen, men inte tillräckligt om hur mycket det krävs för att komma ur forskningen, att få avstånd till materialet samt sina egna känslor och tankar och kunna granska materialet analytiskt.

Före finansiering kunde sökas planerade Mansikka vilka regioner och skolor som skulle delta i forskningen. Efter att rektorerna i skolorna hade gett grönt ljus godkände kommunerna forskningen genom ett specifikt forskningslov. I forskningslovet finns titel, syfte, vem man vill intervjua (specifika namn behövs oftast inte) och skolornas namn. Enligt Mansikkas  erfarenheter brukar det inte vara svårt att få forskningslov. Den här studiens rubrik ändrades inte från forskningslovets titel under studiens gång. Åtta stycken lärare från två österbottniska skolor, tre lärare från en skola i Helsingfors och tre lärare från en skola i östra Nyland deltog i forskningen.

Hur togs det kontakt med lärarna?

Mansikka anser att internet har underlättat att komma överens om träffar med lärarna. I vissa studier har det ändå krävts att forskaren får sätta sig ned i lärarrum i skolor för att hitta personer som vill ställa upp på en intervju. Mansikka upplever att tröskeln för att ställa upp kan sänkas betydligt när man träffas face-to-face. Det kan vara lättare att ställa upp när man ser en riktigt person eftersom det blir mera personligt. Samtidigt om man vill hitta en viss lärare i skolan, kan det underlätta att sköta kommunikationen via till exempel e-post helt och hållet, som Westwall gjorde i det här fallet.

Mansikka har använt sig av transkriberade, kvalitativa gruppintervjuer av lärare som undervisar musik i varierande grad i någon av de valda svenskspråkiga skolorna. Varje regional lärargrupp träffades två gånger, i mån av möjlighet tillsammans. Skolorna har plockats ut från fyra olika regioner i Finland; Tammerfors, Östnyland, Österbotten och Huvudstadsregionen för att få spridning i landet och blanda olika svenskspråkiga miljöer.

 

Forska ensam eller tillsammans?

Mansikka upplever att studien får mer infallsvinklar om man forskar tillsammans med någon. Han påpekar att när man inte är ensam så får man värdefull information (nya inputs) om hur man under studiens gång kan gå till väga i fortsättningen. Under denna studie var det speciellt viktigt då det inte var säkerhetsställt åt vilket håll studien skulle i slutändan betonas mot och krävde öppenhet av forskarna för tanken var att få en översiktlig bild i ett nytt forskningsområde och de inte på förhand visste vad de skulle ta fasta på.

“Arbetet kan aldrig fördelas jämnt” – Jan-Erik Mansikka, HU

När Maria Westvall från Örebro universitet hade fått finansiering för att forska om mångkultur i musikundervisning i Finland kopplades Jan-Erik Mansikka och Marja Heinonen från Sibeliusakademin in. Mansikka stod för mångkulturell pedagogisk expertis och Heinonen för vetande inom musikundervisningens historia och kontakten med studiens medverkande skolor i Finland. Mansikkas skrivna delar i studien är tillsammans med Westvall dominerande, vilket har sin förklaring i att studien riktades ditåt under utförandets gång. Mansikka stod för det teoretiska pedagogiska analyserandet och de två andra forskarna skötte bland annat intervjuerna. Heinonen var närvarande på plats under alla intervjuer. I början av studiens planering var Mansikka rätt lite involverad och menar att arbetet aldrig kan fördelas jämnt då de skrev om de områden som kändes bekväma för dem och inte visste innan studien var färdig hur stor del av områdena omfattade i studien. Hur stor del områderna fick berodde på om de uppfattades som kollektivt meningsfulla i sammanhanget.

– Sanna och Sara/Musikerna

Vi träffade vår forskare, Minna Törmänen, den 19 oktober. Vi diskuterade då hennes forskning och ställde frågor angående forskningen.

Minna Törmänens forskningsfråga var: ”Påverkar träning med Audilex elevernas resultat i läs- och skrivtesten samt auditorivisuella matchings test?”

Törmänen har samlat information från tre olika lågstadieskolor som fanns i samma kommun som hon själv jobbade i, i Sverige. Tolv skolor fick förfrågan, men endast tre stycken kom med i undersökningen. Orsak till detta anges inte. Kravet var att de undersökta skulle ha diagnostiserad dyslexi. Diagnosen gjordes av skolans speciallärare och psykolog. Törmänen kunde inte påverka detta. Eleverna som undersöktes var svenskspråkiga och hade genomgått hörseltest. De genomgick inte ett IQ test, utan deras IQ antogs vara normalt. Samplet bestod av 41 elever. 21 elever deltog i testet och 20 var i kontrollgruppen. Slumpen avgjorde vem som hamnade i vilken grupp. Specialläraren var medveten om i vilken grupp barnen fanns. Åldern var mellan 7 och 12. Det finns en stor mognadsskillnad enligt oss men Törmänen använde en K-varians för att åtgärda skillnaden

En enskild elevs övningstid var två gånger i veckan á la 15 minuter i 8 veckors tid. Övningstiden var under lektionstid eller rast. I och med att eleverna hade en enskild övningstid så skedde undersökningen under en längre tid, ca 2 år.

Test gjordes före och efter Audilex träningen men uppgifterna var olika för att eleverna inte skulle komma ihåg uppgifterna. Testerna var svenska standardtest:

• Ordsegmentering
• Bokstavssegmentering
• Läshastighet
• Stavning
• Auditory-visual matching test
• Läsning av nonsenord

Det fanns vissa problem med materialinsamlingen. Det var t.ex. svårt att få ihop tillräckligt stor grupp. Fastän tolv skolor tillfrågades kom endast tre skolor med i undersökningen. Dessutom är dyslexi relativt ovanligt. Det finns dessutom dyslexi på olika nivå, vilket kan ha påverkat resultaten, eftersom detta inte togs i betraktande i undersökningen, antagligen för att samplet då helt enkelt skulle ha blivit för litet.

Kritik:

• Att  Törmänen antog att alla barnens IQ var på normal nivå
• Olika nivå på dyslexi togs inte i betraktande i undersökningen

// Staveflet

Artikeln “Meillä on siis kouluja, joista ne tulee: siis Suomen eliitti”- keskiluokan lasten kouluvalinnat pois lähikoulusta är en del av ett större projekt där det forskats kring skolval hos medelklassen i Finland. Forskaren Sonja Kosunen har redan i sin pro gradu-avhandling forskat kring skolvärlden och även doktorerat i ämnet. Eftersom Sonja deltagit i flera delar av detta större projekt, och artikeln endast är en del av detta, så blev det ibland oklart för oss när hon specifikt talade om artikeln och när om hela projektet.

Under vår träff med Sonja berättade hon att man som forskare tvingas bestämma hurudan position man som forskare skall ta. Hennes teoretiska perspektiv grundar sig på Bourdieus tankar om samhällsklasser och skillnader mellan dem, begreppet kulturkapital och reproduktion. Källorna i hennes artikel, de övriga forskarna hon hänvisar till, utgår alla ifrån Bourdieus tankesätt. Sonja kallade reproduktion för “sosiaalinen vinoutuma” men påpekade att det i jämförelse med t.ex. Storbritannien och Frankrike (som varit jämförelseländer i projektet och där privatskolor är allmänna) ändå är lättare för människor med olika bakgrund att i Finland få samma möjligheter att studera vidare.

Artikeln baserar sig på en empirisk studie från 2011 där finskspråkiga sjätteklassisters föräldrar i Vanda besvarade en enkät om skolval. Enkäten skickades ut till alla dessa föräldrar via Wilma-portalen. Längden på enkäten var en sida lång. Utgående från enkätsvaren ringde Sonja upp de föräldrar som var i processen att välja bort närskolan. Sju mammor passade in på forskarnas definition av medelklass. I artikeln presenterades alltså endast sju mammors argumentationer till varför de valt bort närskolan. Intervjuerna ägde rum på olika platser (caféer, hemma etc.) och räckte runt en timme. Sonja hade en trappstegsmodell som visade olika nivåer av socioekonomisk bakgrund och utgående från den skulle mammorna peka ut var de själva tyckte att de befann sig. Enligt Sonja upplevde många att de tillhörde medelklassen fast de i princip hörde till en annan klass. De flesta vill tillhöra medelklassen och hade man utgått från en subjektiv bedömning av huruvida mammorna hör till medelklassen så skulle personer som “tillhör” medelklassen vara betydligt fler men ha väldigt olika förutsättningar. Intervjuerna bandades in. Sonja hade ytterligare en person som hjälpte henne i intervjuprocessen. Under hela intervjuprocessen behandlades alla medverkande parter anonymt, både personerna som intervjuades och skolorna. Enligt Patel och Davison (2011) är det speciellt viktigt att deltagarna är medvetna om hur deras medverkande används och om svaren behandlas konfidentiellt. För Sonja var anonymiteten och deltagarnas integritet något mycket viktigt och tidskrävande. Hon nämnde att ca 80 % av hennes tid gick åt till att garantera anonymiteten och konfidentialiteten. Det största problemet under hela forskningen var att hålla skolorna anonyma.

Studien som artikeln baserar sig på strävar till att utreda hurudana argument mammorna använder sig av när de diskuterar skolval. Metoden som använts kallas kritisk diskursanalys. Idén med diskursanalysen är inte enbart att beskriva det som sägs under intervjuerna utan även – och framförallt – det som inte sägs, dvs. hur mammorna i det här fallet konstruerar sin argumentation. Sonja berättade själv att ämnet är aktuellt men att det krävs ytterligare forskning. Man vet att fenomenet existerar, framförallt i vissa städer, men varför existerar det, med Sonjas egna ord: “vad är på gång?”.

Nedanför finns vår egen modell över materialinsamlingsprocessen:

Då vi diskuterade materialinsamlingen ur en kritisk synvinkel ifrågasatte vi många saker. Det första, och kanske det mest väsentliga, är artikelns snäva sampel. Hur generaliserbart är resultatet av sju mammors svar? Hur stor tyngd kan man sätta på dessa sju mammors svar ur ett större samhällsperspektiv? Enligt Patel och Davison (2011) är generaliserbarhet ett begrepp som uppfattas problematiskt i kvalitativa studier. Generaliserbara resultat kan ändå fås i en kvalitativ studie, men främst fås en större förståelse av ämnet ifråga (Patel & Davison 2011). Vi frågade Sonja varför endast mammornas röster är hörda i artikeln och fick som svar att ofta när det gäller skolforskning så är det främst mammorna som svarar. Det skulle ha funnits en pappa att intervjua i Vanda men Sonja hade valt att exkludera honom “av forskningspraktiska orsaker”. Vi anser att man kan ifrågasätta en sådan avgränsning. Pappor hade nog ändå deltagit i intervjuerna vid sidan av mammorna även om vi inte vet om det här gällde för Vanda eller de övriga städerna som var med i det större projektet. Sonja använder också en hel del utländskt material som vi ifrågasätter eftersom det inte direkt går att jämföra med situationen i Finland, eller närmare bestämt Vanda, då vi inte har privata skolor. Dessutom var en del av källorna relativt gamla allt från 1979. Sedan dess har det skett många förändringar i samhället.

Sonjas artikel är skriven och analyserad ur Bourdieus synsätt på samhällsklasser och detta synsätt präglar artikeln både när det gäller materialinsamling och analys. Synsättet påverkar inte direkt själva materialinsamlingen i sig, men det utgör utgångspunkten och artikelns teoretiska perspektiv. Sonja medgav också att när man valt ett synsätt för sin artikel utesluter man följaktligen de andra.

Vi diskuterade ytterligare huruvida Wilma-portalen är det bästa sättet för att skicka ut en enkät till föräldrarna. Skulle det ha funnits lämpligare sätt att nå ut till föräldrarna? Därutöver ställer vi oss fortsättningsvis en aning kritiskt till definitionen av medelklassen, vilket präglat hela materialinsamlingen och urvalet. Sonja menade att det fortsättningsvis är tabu att diskutera klasskillnader i Finland och i övriga nordiska länder. Dock ansåg Sonja att det är godtagbart att prata om medelklass och klasskillnader i forskningssyften. Hon menade att man nog kunde kringgå begreppet och i stället tala om t.ex. socioekonomiska skillnader men slutresultatet skulle ändå bli detsamma.

//Grupp Medelklassen

 

Källa:

Patel, R. & Davison, B. (2011) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera. Lund: Studentlitteratur

På onsdagen fick vi träffa vår forskare, vilket var mycket givande. Vi var alla nervösa och hoppades på en effektiv timme tillsammans. Vår timme med Sonja Kosunen, som vår forskare heter, överträffade mina förväntningar. Hon hade förberett sig väl och kunde ge bra och konkreta exempel ur sin forskning med hjälp av material hon använde sig av då hon gjorde forskningen.

Vi fick fritt ställa frågor som hon sedan besvarade tydligt och övergripande, vilket gjorde att vi fick svar på flera frågor samtidigt och inte behövde fråga dem. Det tycker jag att sparade tid och vi hann med allting vi ville gå igenom, vilket vi i början var nervösa för om vi skulle eller inte.

Jag snappade även upp att Sonja Kosunen använde sig av begreppet betonad undervisning och inte specialiserad undervisning! Dessutom lägger jag ännu upp videon som min grupp gjorde!

Emilia Nieminen / Medelklassen

Hej!

Vi vill inleda vårt bloggande med en kort översikt om vårt forskningsområde. Rubriken berättar redan ganska långt vad det handlar om. Forskningen fokuserar på ungdomars användning av smarttelefoner under skoldagen och hur klassrumsmiljön därigenom förändras. I artikeln används begreppet digital labour för att beskriva det arbete som utförs av ungdomarna när de producerar innehåll för sociala medier under skoldagen. Vill ni veta något mera?

Ha en bra fortsättning på veckan och lycka till med arbetet!

/ Someagenterna