Vanliga frågor

Vad är projekten SAVE och SAVE2 ?
Hur påverkar gips urlakningen av fosfor?
Påverkar gipset skörden?
Inverkar gipsbehandlingen på växternas möjligheter att ta upp fosfor eller andra näringsämnen ur jorden?
Ändrar gipset jordens pH-värde?
Innehåller gipset svavel?
Är användning av gips kopplad med gårds- eller skiftesspecifika begränsningar?
På hurdana åkrar kan man använda gips?
Med vilka jordarter fungerar gips som vattenskyddsmetod?
Kan gips och kalk användas på samma fält? Har gips någon negativ inverkan på kalkningen?
Inverkar gips på mikroorganismer i jorden?
Kan man använda gips i sjöarnas avrinningsområden? Kan man använda gips i grundvattenområden?
Orsakar användningen av gips skada på vattenorganismer?
Hur länge varar effekten av gipset?
Vad är gips? Var kommer gipset ifrån?
Hur transporteras gipset till gårdarna?
Vilken utrustning kan användas för gipsspridning?
Vilken tid på året borde man sprida ut gips? På vilket sätt lönar det sig att passa in utspridningen med tanke på arbetet på åkrarna i övrigt?
Inverkar gipsspridningen på andra åtgärder som man har tänks utföra på gården?
Kan gipsspridning bli obligatorisk?
Påverkar gipsspridningen EU-stöden?
Hur stora är kostnaderna för gipsbehandling? Och hurdan är kostnadseffektiviteten för gips?
Varför har gipsbehandling undersökts så mycket?

Vad är projekten SAVE och SAVE2?

SAVE-projektet (2016–2018) var Helsingfors universitets och Finlands miljöcentrals (SYKE) gemensamma forskningsprojekt som hade som syfte att utreda huruvida gipsbehandling av åkrar lämpar sig som vattenskyddsmetod för storskalig användning. Inom projektet genomfördes ett pilotprojekt med gipsspridning i Savijoki avrinningsområde i samarbete med jordbrukare. SAVE-projektet gick ut på att samla in erfarenheter av jordbrukare och undersöka gipsets inverkan på vattendrag och jordens och vegetationens kvalitet. SAVE-projektets undersökningar på pilotområdet övertas nu av SAVE2-projektet.

SAVE-projektet finansierades av miljöministeriet (2016–2018) och det utgjorde en del av regeringens spetsprojekt för cirkulär ekonomi. Miljöministeriet finansierar även SAVE2-projektet (2019–2020). Pilotprojektet med gips i Savijoki genomfördes i samarbete med projektet NutriTrade (2015–2018) som finansierades av programmet EU Interreg Central Baltic.

Inom SAVE-projektet utarbetades ett på gipsbehandling och erhållna erfarenheter baserat komprimerat informationspaket Gipsbehandling av åkrar som en vattenskyddsmetod för jordbruket samt nationella politiska rekommendationer om storskalig ibruktagning av gips och anslutning av detta till stödet. Inom ramen för NutriTrade-projektet publicerades internationella politiska rekommendationer  (NutriTrade Policy Brief 1 ja NutriTrade Policy Brief 2) för främjande av användningen av gips inom skyddet av Östersjön.

Hur påverkar gips urlakningen av fosfor?

Gips förebygger urlakningen av både upplöst fosfor och fosfor som är bundet till markpartiklar. Det kalcium och sulfat som gipset innehåller höjer markens jonstyrka, vilket leder till att det bildas större markpartiklar som inte lika lätt sköljs ut i vattnen med regn och smältande snö. Kalcium är en särskilt effektiv ”marksmulare”. Gipset främjar också fosforns bindning i marken, så att växterna kan använda sig av den, och gips förebygger också urlakningen av organiskt kol. Gipset ger effekt genast när det har lösts upp i jordmånen och effekten varar i flera år, uppskattningsvis 4–5 år.

Påverkar gipset skörden?

Användningen av gips sänker inte skördenivån, utan kan i vissa fall t.o.m. höja den. Bland annat kan korsblommiga växter ha nytta av det sulfatsvavel som gipset innehåller. Gipset för med sig knappt 8 kg fosfor per hektar som en ”orenhet”, men det är ändå en liten mängd eftersom gipsspridningen inte genomförs varje år. Å andra sidan kan växternas förmåga att ta upp selen försämras tillfälligt (första året efter gipsspridningen) på grund av den ökade sulfathalten. Det måste man beakta om skörden året efter gipsspridningen ska användas som djurfoder.

Inverkar gipsbehandlingen på växternas möjligheter att ta upp fosfor eller andra näringsämnen ur jorden?

Gipsbehandlingen inverkar inte på växternas möjligheter att ta upp fosfor eller andra näringsämnen ur jorden, med undantag för selen. Gipsbehandlingen hjälper till att fästa fosfor vid jordpartiklarnas ytor på ett naturligt sätt. Den låser emellertid inte fosforn i jorden, utan fosforn bevaras i en form som gör att den är användbar för växter.

Det sulfat som gipset innehåller kan inverka på växternas förmåga att ta upp selen. Inverkan gäller emellertid endast den första skörden, då sulfathalten i jordens ytskikt är som högst. Man kan förbereda sig på det här antingen genom att använda selenhaltiga gödslingsmedel eller genom att tillsätta selen i djurens foder. Det finns i allmänhet mycket små reserver av selen i jorden. I uppföljningen i SAVE-projektet var selenhalterna i forskningsområdet redan vid utgångsläget så låga att man inte kunde bekräfta den kortvariga minskningen av selenhalten som observerats i vallskörden i TraP-projektet.

I studier som gjorts i Finland har man inte observerat att gipsbehandling skulle ha inverkat på upptagningen av andra näringsämnen än selen. I undersökningarna har man tillsvidare inte observerat att gipset skulle inverka på växternas upptagning av magnesium eller kalium. Saken undersöks vidare i SAVE2-projektet.

Ändrar gipset jordens pH-värde?

Gipset ändrar inte jordens pH-värde. Eftersom gips innehåller kalcium, kan detta uppfattas som ett kalkningsmedel som höjer pH-värdet. Å andra sidan kan man tänka sig att det svavel som gipset innehåller sänker pH-värdet. pH-värdet i åkermark ändras emellertid inte i någon riktning, för gips är ett neutralt salt, det vill säga de kalcium- och sulfatjoner som det innehåller kan inte ändra pH-värdet. Om det är nödvändigt att höja åkerns pH-värde, ska man använda kalkningsmedel som är avsedda för ändamålet.

Innehåller gipset svavel?

Gipset innehåller cirka 18 procent svavel. Om man sprider ut 4 000 kg gips på en hektar, tillförs samtidigt 720 kg svavel. Gipsspridning kan vara bra om marken innehåller för lite svavel. Det lönar sig att beakta det svaveltillskott som gipsspridningen ger om man planerar att gödsla åkern med svavel.

Är användning av gips kopplad med gårds- eller skiftesspecifika begränsningar

Enligt EU:s förordning om ekologisk produktion kan naturgips användas vid ekologisk odling, men inte det gips som uppstår vid industriella processer (t.ex. det gips som kommer från Siilinjärvi).

Användning av gips rekommenderas inte för åkrar som har brist på antingen kalium eller magnesium och är motsvarande rika på kalcium. Tillsats av kalcium tränger undan kalium och magnesium från markpartiklarnas yta, varvid obalansen mellan de olika katjonerna blir mer märkbar. Gipset påverkar inte åkermarkens surhetsgrad. Om åkern har ett problem med surhet, bör det behandlas med kalkning innan gipset används som vattenskyddsmetod. Om det finns en brunn i spridningsområdet, är det tillrådligt att lämna en skyddszon runt den.

Det gips som uppstår som biprodukt vid fosforsyraindustrin har en liten mängd fosfor (t.ex. gipset från Siilinjärvi har 0,2 %). Jordbrukaren kan välja att ta hänsyn till detta vid dosering av fosforgödsling. Den mängd fosfor som gipset innehåller dock inte beaktas i de gödselbegränsningar som är relaterade med miljökompensationer.

På hurdana åkrar kan man använda gips?

Gips kan användas på åkrar som används för växtodling och som plöjs eller bearbetas reducerat efter tröskningen, och på direktsådda åkrar där man odlar vårsäd.

Mångåriga gräsåkrar har inte tagits med i projektet. Man kan sprida gips på gräsåkrar om de förnyas (och bearbetas) i samband med spridningen. Gipsanvändning på gräsåkrar har inte testats i tillräckligt stor utsträckning, därför ingår de inte i undersökningen. Projektet testar hur effektivt gips är som vattenskyddsmetod, varför man i första hand vill testa det på åkrar med stor risk för näringsurlakning.

Enligt EU:s förordning om ekologisk produktion kan naturgips användas vid ekologisk odling, men inte det gips som uppstår vid industriella processer (t.ex. det gips som kommer från Siilinjärvi).

Eftersom gips innehåller kalcium kontrollerar man för varje åker om den passar för gipsspridning. Om en åker t.ex. är överkalkad passar den inte för gipsspridning.

Gips sprids inte heller på åkrar som direktsås med höstsäd. Om gipset inte tillräckligt snabbt löses upp ordentligt i marken, kan salthalten på markytan tillfälligt stiga till en nivå som kan skada brodden. Hur länge det tar för gipset att lösa upp sig beror på nederbörden efter spridningen.

Med vilka jordarter fungerar gips som vattenskyddsmetod?

Gips har visat sig vara effektivt för minskning av fosforurlakning i synnerhet i lerjord, som man har forskat mest i. Gipset fungerar således effektivt åtminstone i lerjord. I lerjord är jordpartiklarna små och sprids lätt med vatten. Gipsets effektivitet i synnerhet i lerjord stöder teorin om aggregering av små markpartiklar.

Både i Nurmijärvi och i Savijoki har gips spridits ut också på mineraljord som är grövre än lera, och som utgjorde rentav en femtedel av pilotprojektet i Savijoki. Det är möjligt att gips fungerar bra även där. Det finns emellertid endast lite forskningsresultat om gipsets effektivitet på annat än lerjord, och det skulle behövs mer forskning. Det lönar sig inte att använda gips på sura sulfatmarker, eftersom gipset inte ger förväntad nytta på vattendrag på grund av att urlakningen av fosfor sedan gammalt är ringa.

Kan gips och kalk användas på samma fält? Har gips någon negativ inverkan på kalkningen?

Enligt markkemin ska samtidig användning av gips och kalk inte ha några negativa följder och därmed torde man kunna använda ämnena samtidigt på fälten. Ämnena försvagar inte varandras verkan. Gips och kalk säljs runt om i världen som färdigblandade produkter för markförbättring.

Kalkningen minskar markens surhetsgrad, medan gipset inte inverkar på surheten men förbättrar markens korniga struktur och minskar på så sätt ursköljningen av näringsämnen. Med gipset får marken också svavel som är användbart för växterna, eftersom gips innehåller ca 18 procent svavel.

Inverkar gips på mikroorganismer i jorden?

Det finns lite forskning om hur gips påverkar mikro-organismer i jorden. Jordens biologiska tillväxtskick är en viktig produktions- och ekologisk faktor. Man har emellertid forskat rätt lite i detta och man känner inte närmare till hur merparten av miljöåtgärder inom lantbruket inverkar på mikro-organismer och mikrobiologi.

Man har bedömt att det högre ledningstal eller den högre svavelhalt som gipsbehandlingen förorsakar är skadliga för jordens organismer. Verkningar som dessa är i allmänhet svåra att undersöka, för saken är mycket omfattande och flerdimensionell. Man känner till exempel bara till en del mikrober och deras funktioner. Olika mikrober och andra organismer trivs antagligen på olika sätt i olika typer av omständigheter och reagerar på förändringar på olika sätt.

Vi har inom SAVE-projektet diskuterat med experter och år 2017 analyserade vi mikrobaktiviteten i jordprov från pilotområdet. Man har inte observerat någon skillnad mellan behandlade och obehandlade skiften. Mikrobaktiviteten utgör emellertid endast en del av allt som man kunde forska i inom ämnet. Inom SAVE2-projektet kommer man att i samarbete med experter på området utreda hur det skulle löna sig att närma sig ämnet.av sjöar? Vad sägs om grundvatten?

Kan man använda gips i sjöarnas avrinningsområden? Kan man använda gips i grundvattenområden?

I sjöarnas avrinningsområden kan gipsspridningen inte rekommenderas förrän man har utrett, hur kraftigt urlakningen av sulfat påverkar svavelhalten av det vatten som finns nära botten, särskilt i sådana sjöar där vattnet byts ut långsamt. Förhöjningen av sulfathalterna kan öka frisättningen av fosfor från sedimenten på sjöbotten och påskynda eutrofieringen. Dessutom rekommenderas det inte heller att gips används i Natura-områden eller i deras närhet.

Vid overvakning av SAVE-projektet har gips inte detekterats i grundvatten. I grundvattenområden är det skäl att överväga användningen av gips såsom även andra jordbruksverksamheter, till exempel spridningen av flytgödsel.

Orsakar användningen av gips skada på vattenorganismer?

Eftersom gips är lättlösligt sköljs det lätt bort i avrinningsvatten. Kalcium är inte till skada i vattenmiljö, men sulfat kan i höga halter förorsaka skada på vattenorganismer.  En riskfaktor med gipsbehandlingen har därför ansetts vara det sulfat som finns i gips och dess verkningar på vattendragens ekologi. Efter gipsspridningen inom SAVE-projektet förblev avrinningsvattnens sulfathalter emellertid måttliga och de högre halterna var kortvariga. Det sulfat som sköljdes bort med avrinningsvatten konstaterades inte vara skadligt för vattendragets organismer. Undersökta arter var stor näckmossa, tjockskalig målarmussla och öring.

Hur länge varar effekten av gipset?

Effekten av gipset varar uppskattningsvis cirka fem år. Det finns olika uppfattning om hur länge gipsets inverkan varar beroende på att olika studier har gett olika resultat.  Vid en regn simulation av åkermarksprov i laboratorium (2012) utförd av Uusitalo m.m. minskade gipsets inverkan under det tredje året. TraP-projektet, Nurmijärvi och där gips spreds ut på nästan 100 hektar, var det första försöket där resultat på laboratorienivå underställdes den slumpmässiga variation som verkliga förhållanden och verkligt väder medför. Den tidsmässiga utvecklingen av effekten av gipset utreddes genom att man följde såväl kvaliteten på vattnet i ån som jordmånen. Effekten av gipset syntes i vattnet i ån under de fem år som uppföljningen omfattade, varefter projektet och därmed även uppföljningen tyvärr upphörde. Under ett och ett halvt år i slutet av projektet syntes det ibland tecken på en minskning av verkan, men under den vår som sist följdes upp låg effekten på samma nivå som genast efter gipsspridningen. Vi följde upp vattenkvaliteten på pilotområdet i Nurmjärvi också 2017, men i resultaten syntes inga synliga tecken på att effekten av gipset varken skulle ha kvarstått eller minskat.

Man har nu i SAVE-projektet följt upp effekten av gipset både i vatten och i jorden i drygt två år, och SAVE2-projektet möjliggör en uppföljning av effekten fram till slutet av 2020. Det är vår innerliga förhoppning att uppföljningen av effekten kan pågå så länge att man verkligen kan påvisa att effekten av gipset har minskat. Också inom gipsprojektet för Vanda å  gör man på avrinningsområdet en kontinuerlig uppföljning, som troligtvis kommer att pågå länge ännu.

Det är viktigt att fastställa hur kraftfulla och varaktiga effekterna av gipsbehandlingen är, för att kunna ge närmare anvisningar om när gipsbehandlingen kan förnyas på ett tryggt sätt och när det lönar sig att förnya den med tanke på vattenskyddet.

Vad är gips? Var kommer gipset ifrån?

Det gips som används i SAVE-projektet kommer från YARAs fabrik i Siilinjärvi. Gipset är en biprodukt av fabrikens gödselproduktion. När apatit (eller apatitsten) behandlas med svavelsyra bildas det fosforsyra och gips (kalciumsulfatdihydrat, CaSO4   2H2O). Apatiten som kommer från Siilinjärvi innehåller inga tungmetaller eller radioaktiva ämnen. Därför är också kalciumsulfatet som bildas, dvs. gipset, fritt från skadliga ämnen och kan användas på åkrar. För närvarande känner man inte till andra lika stora källor till ren gips, men målet är att under projektets gång utreda tillgången på gips som kan användas på åkrar från andra källor.

Gipset från Siilinjärvi innehåller cirka 15 procent vatten och det väger 1 500 kg/m3. Gipset innehåller 23 procent kalcium, 18 procent svavel och som orenheter högst 0,2 procent fosfor och cirka 0,2 procent fluorid, som kommer från den fluorapatit som används som råvara.

Gipsets varudeklaration och ett meddelande om användarsäkerheten finns på webbsida (tyvärr bara på finska).

SAVE kipsinlevitys, käyttöoikeus hankkeen loppuun saakka hankkeen henkilöstöllä
Rent gips direkt från Siilinjärvi. Foto: Janne Artell.

Hur transporteras gipset till gårdarna?

Gipset transporteras till gårdarna med långtradare direkt från Siilinjärvi. Målet var att använda tågtransport, men det visade sig att det skulle ha blivit dyrare, krävt flera omlastningar och man skulle ha varit tvungen att bygga lagerlokaler. Mängden gips som används i projektet är stor, men inte tillräckligt stor för att det skulle ha varit lönsamt att använda tågtransport. Om man i framtiden använder gips på större områden kan det bli lönsamt att transportera gipset till ett tillfälligt lager med tåg.

SAVE kipsinlevitys, käyttöoikeus hankkeen loppuun saakka hankkeen henkilöstöllä
Movere ansvarar för logistik. Foto: Janne Artell

Vilken utrustning kan användas för gipsspridning?

Gipsspridningen genomförs i praktiken på samma sätt som kalkspridning, endast tidpunkten är en annan. Gipset kommer i pulverform, precis som kalk. Gipset sprids ut jämnt på åkern, 4 000 kg per hektar. Man kan använda utrustning för spridning av fuktig kalk eller fastgödsel och som är försedd med spridartallrikar. Gipsspridningsutrustning har testats bl.a. i Arbetseffektivitetsföreningens undersökning hösten 2008 (Levityskoneet kipsin peltolevitykseen).

Vilken tid på året borde man sprida ut gips? På vilket sätt lönar det sig att passa in utspridningen med tanke på arbetet på åkrarna i övrigt?

Den mest gynnsamma tiden för gipsspridning är på hösten efter skördetiden, före eventuell bearbetning av åkrarna. Det lönar sig att förlägga gipsspridningen så nära bearbetningen av åkern som möjligt (plöjning eller lätt bearbetning), så att gipset lättare löses upp och snabbare blandas i jorden. Det är också möjligt att sprida ut gipset på våren, om bearbetningen görs efter utspridningen. Man kan använda gips också på åkrar med direktsådd, om gipsspridningen genomförs på hösten och sådden på våren. Gipsspridningen kan genomföras tidigast genast efter skördetiden. För att undvika att jorden packas samman är det bra att börja utspridningen vid torrt väder. Inom SAVE2-projektet med fortsatt uppföljning undersöks praktiska frågor i anslutning till gipsspridningen och effekten vidare – i synnerhet utspridning av gips på vintern med hjälp av snöspridningsprov som görs i laboratorium.

Inverkar gipsspridningen på andra åtgärder som man har tänkt utföra på gården?

Gipsspridningen är inget hinder för andra planerade åtgärder på gården.

Det rekommenderas att marken bearbetas (plöjning eller reducerad jordbearbetning) efter gipsspridningen. Då löses gipset snabbare upp och blandas in i marken. Man kan också använda gips på åkrar som direktsås, om man sprider gips på hösten och sår på våren.

Gipset ändrar inte åkerns pH-värde. Om det är nödvändigt att höja åkerns pH-värde, ska man använda kalkningsmedel som är avsedda för ändamålet.

Kan gipsspridning bli obligatoriskt?

Det är möjligt att gipsspridning i framtiden kan bli en del av lantbrukets miljöersättningssystem, men det är mycket osannolikt att metoden blir obligatorisk och att lantbrukarna måste stå för spridningen. Metoden kan inte göras obligatorisk, bl.a. därför att gips inte passar alla åkrar.

Påverkar gipsspridningen EU-stöden?

Nej. Även om gipset innehåller högst 0,2 procent fosfor beaktas detta inte i miljöersättningssystemet: ” Fosfor som sprids med kemiska ämnen avsedda att binda fosfor räknas inte.” (Jord- och skogsbruksministeriets förordning om miljöersättning 327/2015, 3 § Fosforgödsling).

Hur stora är kostnaderna för gipsbehandling? Och hurdan är kostnadseffektiviteten för gips?

Gipsbehandlingen minskar varken skördarna eller åkerarealen, så det leder inte till inkomstbortfall för jordbrukaren. Den kräver inte heller några investeringar i anläggningar, eftersom gips kan spridas ut med befintlig utrustning. Gipsbehandlingens kostnader har beräknats både i Savijokis pilotprojekt och i tidigare projekt, och vid samtliga har man använt det gips som kommer från Siilinjärvi. Den totala kostnaden för åtgärden har varit cirka 220 euro per hektar. Transporterna från Siilinjärvi till gårdarna utgör omkring 60 % av kostnaden. Återstoden fördelas mellan material och de kostnader som uppstår på gården.

Kostnaderna för gipsbehandlingen av åkrar i förhållande till dess förmåga att minska fosforbelastningen i jordbruket är cirka 60–70 euro per ett minskat kilogram fosfor. Ett sådant jämförelsetal kommer att hjälpa till att hitta sätt att minska fosforbelastningen i jordbruket på det sätt som är fördelaktigast. Om man ökade användningen av de metoder som finns idag, såsom anläggning av skyddsremsor och våtmarker, vid minskningen av fosforbelastning, skulle det bli betydligt dyrare.

Varför har gipsbehandling undersökts så mycket?

Tidigare forskning och mindre experiment har visat att gips är en effektiv metod för att minska jordbrukets fosforbelastning. Man uppskattar också att metoden är mer kostnadseffektiv och snabbt verkande än någon annan vattenskyddsmetod som används i jordbruket i dag.

Men det fanns flera frågor och utmaningar gällande det praktiska genomförandet av en omfattande gipsspridning. De måste lösas innan man kunde rekommendera metoden i större utsträckning. SAVE var ett storskaligt pilotprojekt för gipsspridning som gav information om hur användbar metoden är på stora avrinningsområden. Man hade aldrig tidigare undersökt gipsanvändning i lika stor skala.

Med det omfattande pilotprojektet samlade man in information om praktiska frågor, t.ex. tillgången på gips, logistiken, gipsspridningen och avpassningen av gipsanvändningen till det övriga arbetet på lantbruken. Man kartlade också gipsets inverkan på jordmånen och bördigheten.

Inom SAVE-projektet utarbetades ett på gipsbehandling och erhållna erfarenheter baserat komprimerat informationspaket Gipsbehandling av åkrar som en vattenskyddsmetod för jordbruket. SAVE-projektets undersökningar på pilotområdet övertas nu av SAVE2-projektet.