Skoluniformerna är okej, så länge det inte är för strikta krav – intervju med en engelsk elev, som går på privatskola

Detta är den andra intervjun för denna blogg angående vår PBL-fråga: Ska skoluniformer införas i de finska skolorna. Intervjuerna gjordes för att få höra, vad elever som dagligen använder uniformer egentligen tycker om det. I båda intervjuerna kom det fram att skoluniformerna ger känslan av samhörighet, att de minskar på sociala skillnader. De intervjuade är syskon, vilket förståss påverkar i hur liknande åsikter de har, men skillnader hittades också. Båda tycker det är bra med skoluniformer, så länge man inte går helt över med kraven angående använding av dem och båda vill helre gå i en skola med skoluniformer än i en skola utan. I denna intervju kan man läsa om exempel på uniform i en privat pojkskola och vad Kyle, den intervjuade, har upplevt.

Kyle är storebror till Blue. Han är 13 år gammal och går på åttonde klass i en privat pojkskola i London. Jag fick tillstånd att intervjua honom av föräldrarna för denna intervju och även Kyle valde sitt namn själv, för bevarande av anonymiteten. Kyles intervju gjordes i Oman, Muscat på söndag 19.02.2017. Kyle har nästan samma situation som Blue, han har gått på ett kommunalt lågstadium med mindre strikta regler för skoluniformen än i privatskolan. Han har dock nästan två år bakom sig med högstadiets kostym och den är menad för enbart pojkar.
Privatskolan Kyle går på är nästan 400 år gammalt med starka traditioner. Detta syns också i skoluniformen och reglerna angående deras användning. Skolan har undervisning för 7-18 åringar, det vill säga grundskola och gymnasium. Eleverna använder skolans uniform hela denna tid, om de redan börjar som 7-åringar. Man kan också söka till skolan till högstadiet (vilket Kyle gjort) eller gymnasiet. De olika delarna av uniformen kan köpas i skolans egna butik. Varje dag ska man ha en vit skjorta som ska vara instoppad i uniformens svarta byxor. Den vita skjortan ska vara knäppt ända till den översta knappen, och ärmarna får inte vara uppkavlade. Man ska även ha en slips med skolans färger eller någon annan slips, man kan ha fått som pris för olika prestationer i studierna. Man kan alltså lite omväxla med slipsarna. Över den vita skjortan ska man ha skolans egna svarta kostym övredel med skolans initialer eller logo broderade över vänstra bröstet. Skorna får eleverna välja själva, men de ska vara svarta och det får inte synas något märke på dem. Pojkarna har även två olika idrotts uniformer, en för matcher och en för träning. De är i skolans färger, blått och svart. Till simningen ska man ha svarta simbyxor utan att märket syns.

Användningen av skoluniformen i lågstadiet (se Blues intervju för exaktare förklaring om hurdana uniformerna är) var trevligare, eftersom det inte var så mycket mera krav än den röda t-skjortan och blåa fleecen för dagligt bruk. Kyle tycker att reglerna kring användningen av skoluniformen i högstadiet är för strikta och det kan bli mycket obekvämt med dem speciellt på sommaren, då de kan bli upp till 30 celsius grader. Ibland kan man, med lov från läraren eller annan högre personal, få ta bort slipsen, knäppa upp översta knappen samt kavla upp ärmarna på skjortan, Om man gör detta utan lov kan man få anmärkningar och till och med kvarsittning. Det kan också bli dyrt om man tappar eller söndrar något plagg, som ingår i uniformen, eftersom man endast får dem från skolans egna butik för uniformer.

Kyle tycker, liksom sin syster Blue, att skoluniformen minskar på sociala skillnaderna i skolan och minskar mobbning gällande kläder och skor. Han nämner ändå att mobbning och jämförande förekommer ibland, men ganska sällan. Skoluniformen ger också, enligt Kyle, känslan av samhörighet bland eleverna i skolan och skoluniformen gör valet av kläder ytterst lätt, eftersom man aldrig får ha något annat på sig till skolan: “Man sparar pengar, för man behöver inte köpa några andra kläder för skolan än uniformen”.

Jag frågade som avsultande fråga, om Kyle skulle tänka sig att gå i en skola utan skoluniformer och han svarade att han kanske skulle kunna göra det. Han tycker att ett mera avslappnat system, som i hans lågstadium, skulle vara det bästa. Man har samhörigheten och skönare kläder, men man får ändå själv välja vissa delar själv. Det är alltså bekvämligheten som är det viktigaste. Kyle ville slutligen ännu tillägga, att han tycker det är lite konstigt att det krävs skoluniform i Storbritannien ända tills man gått ur gymnasiet, men i universitet finns inga krav. I arbetslivet krävs ofta kostym eller annan uniform, och universitetet är den sista tiden före arbetslivet.

Sammanfattning
Kyle är Blues 13-åriga bror, som nu går i åttonde klass i en traditionell pojkskola i London. Kraven för skoluniformerna är ganska strikta och endast skorna får man välja själv, men också de ska vara helsvarta utan att märket syns. Uniformerna kan bli ganska obekväma och man måste alltid ha dom fastknäppta och skjortan innanför byxorna, dock får pojkarna ibland lov att knäppa upp dem om det är mycket hett på sommaren. Kyle tycker, liksom sin syster, att skoluniformer ger känslan av samhörighet och minskar på de sociala skillnaderna som förekommer i vad man klär sig i. Det bästa systemet skulle vara en skola, där det fanns till exempel en t-skjorta och långärmad och resten av kläderna skulle man få själv välja.

Emma H.

Som källor har internet-sidor till skolorna använts, men hålls hemliga för bevarande av de intervjuades anonymitet.

Skoluniformerna är praktiska och ger en känsla av samhörighet – intervju med engelsk skolelev

I denna blogg kommer det finnas två intervjuer med barn som bor i London, England angående deras upplevelser av skoluniformer. Första intervjun gjordes i London på tisdag 14.2.2017. Den intervjuade är en flicka som är 10 år gammal. I detta inlägg kommer inte barnens namn eller skolor nämnas vid namn, för att ge dem anonymitet. Flickan valde själv att bli kallad Blue. Föräldrarna har också frågats om tillstånd för intervjuerna, vilket jag fick. Blues mamma ha också kommenterat på vissa saker angående praktisk infromation om skolorna och uniformernas utseende. Blue bor i England, men spenderar somrarna och julen i Finland, eftersom hennes ena förälder är Finsk och den andre är Rysk. Hon har bott i London i hela sitt liv. Allting i denna intervju är skrivet ur Blues subjektiva perspektiv, men lite öppnat av skribenten.

I England börjar man lågstadiet som 5-åring, så Blue går nu på sjätte och sista klass i sitt lågstadium. Lågstadiet är ett statligt (öppet för alla) lågstadium. Skolan har undervisning från daghem (kindergarten) till sjätte klass, efter det ska alla elever söka till ett högstadium, antingen kommunalt eller privat. Blue sökte till flera högstadium, både privat och kommunalt och fick precis veta att hon blivit antagen till hennes favoritskola, som är en privatskola för flickor.
Skoluniformerna skiljer sig beroende på vilken skola man granskar. Blue menar att i vissa skolor går man helt över, med kraven för obligatorisk klädsel samt tillbehör för eleverna (till exempel kostymer på 3-åringar, vattenflaskor eller väskor).

I Blues lågstadium har t-skjortor i olika färger enligt elevhem (Blue hörde till de röda, övrigt fanns också blå, grön och gul) med skolans namn skrivet stort på magen samt en blå fleece med skolans namn med liten print över vänstra bröstet. Barnen (eller föräldrarna) får själva välja hurdan nedre del de vill använda. Skorna finns det heller inget krav för. På första klass får alla också en blå väska med skolans namn på, men dem använder ingen efter ettan, utan alla har egna väskor, oftast ryggsäckar, säger Blue. Till skolgymnastiken får eleverna ha egna kläder, men det finns en vit t-skjorta, som Blue använder på varje lektion. Hon tillägger, att på gymnastiken får man inte ha några som helst smycken. Det är nog ändå mera av säkerhetsskäl än skoluniform.

I högstadiet kommer skoluniformen att se olika ut och mycket snyggare, enligt Blue. Eftersom Blue ännu inte använt dom, går vi efter det hon sett på sina besök i skolan och från en broschyr som hon fått från skolan. Till den obligatoriska uniformen hör en marinblå tröja med ljusviolet krage, på den en marinblå blazer med skolans namn på bröstet. I stället för tröjan under blazern, kan man också använda en vit kragskjorta. Nedre delen är antingen en marinblå kjol eller byxor. Skorna får man själv välja, men kravet för dem är att de ska vara svarta. Blue ser fram emot att använda skoluniformen i högstadiet eftersom det kan se ganska råddigt ut med alla olika byxor eller kjolar i lågstadiet, var man själv fick välja hurdan nedre del man fick ha. Skolan har också obligatoriska gymnastik kläder, med färgen marinblå. Blue kunde berätta, att nedre delen var en kort kjol men mera visste hon än så länge inte, och informationen fanns inte att finna.

När jag frågar Blue om hon tycker om att använda skoluniformer svarar hon utan att tveka: ja. Hon meddelar att hon kan lista upp mångan skäl varför hon tycker om dem och det passade bättre än bra för mig. Blue menar, att det är fint att alla har liknande klädsel, eftersom barnen inte behöver jämföra sig med varandra om vem som har det finaste eller dyraste modet. Man behöver inte uppleva mobbning eller uteslutning på grund av kläderna. Dock sker det ibland jämförande mellan eleverna om vilka skor eller väskor de har, mest bland pojkarna: Pojkarna tror att de är jättecoola med sina nya kläder, säger Blue. Här bör det påpekas att detta sker i Blues klass och detta är hennes upplevelse.

Skoluniformerna är också mycket praktiska. Till exempel om man tappar bort sig på en utflykt, på vilka man ofta far på med skolor i London, är det lätt att hitta den borttappade eleven tack vare uniformen. Skolans namn på skjortan hjälper också till för utomstående vuxna att hjälpa ett borttappat skolbarn. Blue tillägger också att skoluniformerna skapar en samhörighet bland eleverna i elevhemmen (man kan ha tävlingar och dylikt med elevhemmen), klassen eller hela skolan. Blue spekulerar också att många andra antagligen håller med henne om detta.

Något Blue skulle vilja ändra på angående skoluniformerna i hennes nuvarande lågstadium är, att alla skulle krävas bära mera liknande underdelar. Hon menar att det kan bli lite råddigt med massor av olikfärgade byxor, leggins och kjolar. Blue tycker också att för strikta regler angående obligatoriska kläder och accessoarer att ha till skolan är dåligt, lite valmöjligheter ska man ändå få ha angående sin stil.

När jag frågar Blue, om hon skulle kunna tänka sig att gå i en skola utan skoluniformer svarar hon att hon inte kan tänka sig det. Hon tror, att barnen säkert skulle börja tävla om vem som hade de finaste och dyraste kläderna, vilket skulle leda till att vissa barn skulle bli utanför och resurserna hemifrån skulle spela en mycket större roll, än i en skola där man använder skoluniformer. Dock sker jämförandet också i skolorna nu, men inte med kläder vilket är skönt.

Sammanfattning:
Blue tycker om konceptet med skoluniformer generellt och enligt egna erfarenheter. Hon ser fram emot sin nya skoluniform i hennes högstadium, vilket är en privat flickskola. Den kommer vara snyggare och mera sammanhållande än lågstadiets uniform, vilken på grund av valfri nedre del kan bli lite kaotisk i grupper. Hon tycker också att skoluniformerna ger en känsla av samhörighet och minskar mobbning och jämförandet av kläder. Mycket till dessa åsikter kan påverkas av att hon aldrig har gått i en skola utan skoluniformer eller umgås med kompisar som skulle ha erfarenheter.

Skoluniformerna verkar enligt henne alltså ha en positiv inverkan på känlsan samhörighet,  minskandet av mobbning, ger mindre maktställningar för jämförande av kläder och ser snyggt ut med många elever med samma kläder. Sin egen identitet kan man uttrycka med sin hårstil och andra valfria accessoarer.

Emma H.

P.s. Fortsättning följer med nästa intervju med Blues 13-åriga bror, som går i åttonde klass i en privat pojkskola.

På grund av anonymiteten kan jag inte avslöja källorna för infromationen jag har konfirmerat på skolans egna hemsidor.

Skoluniformer- identiteten på utsidan eller på insidan 

Emot:

Skoluniformer tar bort barns grundläggande rättighet att välja sin egen klädsel och att uttrycka sin identitet genom klädsel. Vissa barn vill gå klänning, vissa barn  vill gå i byxor, om skoluniformen tas i bruk i Finland tas deras rätt att välja bort. Barn är individer, och de måste få visa det. I vissa skolor går det så långt att det är inte bara kläderna som bestäms av skolan, barn får inte färga sitt hår, de får inte ta tatueringar eller ens använda örhängen. När barn inte får styla sitt hår hur de vill och måste gå i samma kläder som alla andra leder det till att de känner sig mindre värda och det minskar deras självförtroende. Barn är kreativa, och skoluniformer tar bort deras naturliga kreativitet. Genom sina kläder säger barn ”Detta är jag.”

Vissa barn vill också uttrycka sin religion genom sina kläder. Till exempel  islamska barn vill gå klädda i burka för att visa vilken religion de tillhör. Vissa känner sig inte bekväma att gå klädda lika lätt som många andra. Att tvinga dem att kanske gå i t-skjorta eller kjol som visar alltför mycket av deras kropp för att de ska vara bekväma är inte okej. Vill skolan verkligen tvinga dessa barn att vara obekväma i skolan?

För:

Skoluniformer handlar om att minska gapet mellan barn. Gapet som skapas i och med att alla går klädda i olika kläder, vissa i dyra märkeskläder, vissa i slitna återanvända kläder. Det handlar om att man inte ska definiera sig själv genom sina kläder, utan genom att vara den man är. När alla går klädda i samma kläder går fokuset från klädernas kvalitet till vem personen är på riktigt. Barnen behöver inte oroa sig för att bli mobbade för sina kläder, och de behöver inte fundera på vad de ska sätta på sig på morgonen. De får vara sig själva, utan att behöva fundera på vad de har på sig. De flesta skolor är dessutom sällan så stränga att de förbjuder små accessoarer eller religiösa klädnader. Vissa studier tyder dessutom på att när barnen inte behöver fokusera på sina kläder kan de fokusera mera på sina studier. Om alla går i skoluniform behöver skolan inte heller fundera på problem som klädkoder, som hur kort en kjol får vara eller hur korta shorts de får ha på sig. Dessutom tvingas barnen inte gå i dessa kläder hela livet, bara i skolan, hemma får de gå klädda i vilka kläder de vill.

– Vicke Lundberg

Referenser:

http://www.debate.org/opinions/does-imposing-school-uniforms-prevent-students-from-creatively-expressing-themselves

http://school-uniforms.procon.org/

Skoluniformen minskar klasskillnaden?

Kläder spelar en stor roll i dagens samhälle, ett samhälle där vi konstant blir värderade efter våra yttre attribut. Med tanke på detta kan det vara svårt att passa in i dagens skola. På samma gång växer också klyftan mellan samhällsklasserna. Hur ska ett barn från en mindre priviligierad familj kunna tävla i denna orättvisa kamp? Ett barn vars hem kanske kämpar med att få pengarna att räcka till mat. En familj som inte kan skaffa de ”rätta” märkeskläderna som krävs för att bli accepterad. Den krassa verkligheten för de här barnen är att risken för exkludering från är stor.

Koncentrationen på det dagliga skolarbetet tärs av denna konstanta stress över att passa in. Med en gemensam skoluniform skulle denna stress minska och bråken i hemmen om kläder lika så. Enligt undersökningar bland skolor i Amerika, visar resultaten en tydlig förbättring i  skolresultat efter införandet av skoluniform. Skoluniformen ger också en starkare gruppkänsla. Detta kan jämföras med utövare i lagsporter, där det skapas en samhörighetskänsla i och med en enhetlig klädsel.

En skoluniform skulle underlätta för familjer som inte har ekonomiska möjligheter att klä sina barn i kläder enligt den gällande märkestrenden. De vardagliga klädkostnaderna skulle därmed också minska. Klasskillnads problematiken skulle tyvärr inte försvinna i och med en skoluniform. Det finns andra saker man kan utmärka sig med som ex. väskor, skor och elektronik men en skoluniform skulle eventuellt minska på mobbningen angående kläder.

 

Referenser:

Undersök möjligheterna att införa gemensam skolklädsel på frivillig …

http://w3.verkkouutiset.fi/arkisto/Arkisto_1999/8.lokakuu/unif4099.htm

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:230206/FULLTEXT01.pdf

 

Skoluniformen och “vi”

Diskussionen kring skoluniformer är ett kontroversiellt samtalsämne med många olika ståndpunkter. I andra blogginlägg diskuteras problematiken kring hur skoluniformen påverkan eleven som individ.  Men hur blir det då med skoluniformens kollektiva inverkan? Hur är det med känsla av samhörighet, att känna att man tillhör en grupp?

Människan är en social varelse som söker sig till olika former av grupperingar. Genom att införa skoluniform har de som känner sig utstötta i samhället eller skolan möjlighet att uppleva att de har någon de kan känna gemenskap med. Då man ger eleverna möjlighet att se likadana ut i skolan behöver man inte bli utstött från gruppen på grund av faktorer som social klass, religion eller annan bakgrund. Istället finns det en gemensam faktor, skoluniformen, som kopplar dig till en grupp med inbördes stor mångfald oberoende ovannämnda egenskaper som ofta är orsaken till utfrysning eller segregation. Dessutom bidrar uniformen med en viss stolthet och identitet för skolan och detta kan vara en viktig faktor till att den gemensamma skolandan stärks.  Olika slags sportevenemang där eleverna representerar sina skolor är typiska tillfällen där man får representera eller heja på sin skola. Tänk bara på Stafettkarnevalen där skolandan och gemenskapen får ett extra upplyft tack vare likadan utstyrsel, matchande färger och skolans logo på flaggor!

Samtidigt som det finns flera fördelar med skoluniform finns det en hel del att ifrågasätta då det kommer till dess inverkan på den sociala gemenskapen. Problemet med att skapa en vi-känsla är att det samtidigt skapas ett “dom”. Vi måste ändå tänka på Finland som en stor gemenskap istället för att dela in våra elever i en massa små grupper. Med intensiv identitetsskapande kring sin egen skola kan den personliga utvecklingen och identitetsskapande i samverkan med olika människor i olika sammanhang bli i skuggan. Eftersom en växande trend i den finska skolan är att medelklassen söker sig till “bättre” skolor skulle skoluniformerna kunna dela in de finska barnen i sociala klasser där skoluniformen avslöjar vilken klass du hör till (Kosunen, 2012). En lösning kunde ju då vara att införa likadana uniformer för alla Finlands elever. Detta igen kan leda till att de betydelsefulla och unika variationer som finns mellan skolorna i Finland jämnas ut eller reduceras då målet är att göra alla elever likadana.

Att ta ett parti i denna fråga är inte så enkelt. Det gäller att fundera på både individuella och sociala aspekter ifall man vill få mer klarhet i sin ståndpunkt.

Källor:

Meillä on siis kouluja, joista ne tulee: siis Suomen eliitti” – keskiluokan lasten kouluvalinnat pois lähikoulusta, Sonja Kosunen, 2012

http://school-uniforms.procon.org/

Skoluniformer och mobbning

Skoluniformer motiveras ofta med argumentet att de minskar mobbning. Detta kan vara helt korrekt, men oavsett är saken inte alldeles så svartvit. Då alla måste klä sig likadant, alltså i skoluniform, hävdar många att elever inte mer blir mobbade på grund av deras stil och klädval. Press och tävling relaterat till att klä sig enligt rådande mode minskar. Skillnaden mellan rika och fattigare elever blir inte mer lika synlig då ingen kan klä sig i enbart märkeskläder. Dock kan man argumentera mot detta: Elever som kommer från ekonomiskt välbärgade familjer kan på andra sätt framföra detta, t.ex. genom dyr elektronik och olika accessoarer (smycken, väskor, skoltillbehör).

Fastän det skulle stämma att elever inte längre blir mobbade på bas av hur de väljer att klä sig, betyder det inte att de inte skulle förekomma annan typ av mobbning. Det finns ingen forskning enligt vilken skoluniformer minskar mobbning överlag, säger professor Tony Volk vid Brock University. Mobbare hittar alltid på något att mobba om och ifall klädstilen inte mer kan mobbas, fokuserar de möjligtvis på t.ex. frisyr, utseende eller skolprestationer. Man kan alltså inte anta att införandet av skoluniform skulle ta bort all mobbning, dock skulle den kunna reducera den förekommande mobbningen. En annan syn på saken är också att skoluniformens uppgift inte är att stoppa mobbningen, det är något som personal och elever tillsammans måste försöka åstadkomma.

Det finns även risk för segregation mellan olika skolor ifall uniformerna skulle skilja sig från varandra. T.ex. privatskolor skulle antagligen ha sina egna skoluniformer, vilket skulle kunna leda till mobbning över skolgränserna. Det blir mera synligt i vilken skola man går i då uniformen antagligen skulle vara försedd med skolans logotyp. Då kan socioekonomiska skillnader bli mer synliga igen. Från ett föräldraperspektiv sett kunde skoluniformerna vara fördelaktiga speciellt med tanke på familjer som har sämre ekonomisk ställning; då skulle föräldrarna inte behöva tänka på ifall deras barn blir mobbat p.g.a. sina kläder. Barnen behöver inte mer lägga extra tid på morgonen för att välja vad de ska ha på sig och kan därmed sova längre. Skoluniformen skapar också en känsla av att bli socialt accepterad.

Referenser:

http://school-uniforms.procon.org 10.2.2017

Jenna L. och Viktor F.

Skoluniformer ur ett normkritiskt genusperspektiv

I de flesta skolor där skoluniformer används finns det skilda uniformer för flickor och pojkar. Ofta hör till flickornas uniform en kjol då pojkarna har byxor eller shorts. Vi anser att det här kan problematiseras eftersom det bygger på en binär syn på kön där alla kan indelas i flickor eller pojkar, och att alla har en könsidentitet som motsvarar deras biologiska kön.

En annan problematik med att tvinga flickor att klä sig i kjol medan pojkar får ha byxor är att det implicit antyder att flickor ska bete sig på ett visst sätt. Medan pojkar kan röra sig fritt och exempelvis klättra i träd, förväntas flickorna att vara lugna och inte riskera att visa någon sina underkläder. Genom att klä barn olika på basis av kön redan från ung ålder ger man barnen en bild av att flickor och pojkar är fundamentalt olika. Idén med skoluniformer är att skapa samhörighet, men istället delar man på eleverna. Varför ska man skapa skillnader mellan män och kvinnor innan barnen ens är män och kvinnor?

Samhället lägger olika förväntningar på män och kvinnor, och det hur skolan skiljer på könen stöder detta redan från ung ålder (olika toaletter, olika gymnastik, slöjd för pojkar och handarbete för flickor).

Även i fall då inte direkta skoluniformer används, utan enbart s.k. klädkoder, vilket är vanligt exempelvis i USA, drabbas flickorna oftare av orättvis behandling på basis av deras kläder. Om flickorna bryter mot klädkoden genom att exempelvis ha en för kort kjol eller bara axlar problematiseras det eftersom de anses distrahera pojkarnas inlärning. Detta kan anses diskriminerande mot sexuella minoriteter, och även som sexualisering av flickorna, eftersom de ställs som ansvariga för att pojkarna distraheras, och att pojkar inte kan kontrollera sig själva.

I Finlands läroplan från 2014 ser man på genus som en egenskap bland andra, någonting som inte ska ges alltför stor vikt i skolan. Därför anser vi att ifall man skulle ta i bruk skoluniformer i Finlands statliga skolor, borde uniformerna vara könsneutrala. Det skulle skapa mera samhörighet och jämställdhet mellan eleverna, och man skulle inte anta någons könsidentitet.

Referenser:

http://www.sbs.com.au/topics/life/family/article/2016/04/22/its-2016-why-are-school-uniforms-gender-specific 15.02.2017

http://www.huffingtonpost.com/soraya-chemaly/school-dress-code_b_2711533.html 15.02.2017

/ Camilla E. och Linda H.

Välkommen till bloggen!

Denna blogg är ett grupparbete av sju klasslärarstuderande vid pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Inom kursen Flerspråkighet, mångfald och social rättvisa har vi arbetat med metoden problembaserat lärande (PBL, problem-based learning), vilket bland annat innebär att vi själva har valt temat, skoluniformer, och formulerat en fråga vi söker svar på i vårt arbete – ska skoluniformer införas i de finska skolorna?

Olika sorters skoluniformer används i skolor i stora delar av världen, och kutymen har särskilt fotfäste i Storbritannien och i gamla brittiska kolonier. Speciellt i privatskolor världen över är det vanligt med skoluniformer. I Norden har vi inte anammat skoluniformkonceptet, men det har diskuterats ifall det vore en bra idé. Det finns argument både för och emot.

Vårt syfte med bloggen är att redogöra för och diskutera olika för- och nackdelar med skoluniformer ur ett perspektiv som belyser mångfaldsfrågor och frågor om social rättvisa. Vi kommer att publicera texter som reflekterar kring skoluniformer, inklusive en intervju med två skolelever från England som i sin vardag använder skoluniformer.

Välkommen att ta del av våra reflektioner!

/De sju klasslärarstuderandena bakom bloggen