I vetenskaplig text ska man alltid ange källan när uppgifterna inte är allmänt kända eller självklara. De två vanligaste systemen för att ange källor är Harvardsystemet och Oxfordsystemet.
Harvardsystemet innebär att man i en parentes i texten anger författaren till verket, årtalet när det är publicerat och eventuellt sidnummer.
Exempel: (Reuter 2007:18)
Om verket inte har någon författare anges titeln först, om titel saknas anges utgivare.
Exempel: (Svenska språknämnden 2005)
För elektroniska källor gäller samma principer som för tryckta källor. Exempelvis ser en hänvisning till hemsidan som upprätthålls av Forskningscentralen för de inhemska språken ut så här:
(Forskningscentralen för de inhemska språken 2008)
Oxfordmodellen innebär att man placerar en upphöjd siffra i texten och skriver uppgifterna om verket i en fotnot under texten. Man kan placera siffran efter namnet på författaren eller efter den information man tagit från källan.
Till exempel: Enligt Karlsson¹ betyder …
Första gången man anger källan ska författarens namn, verkets titel, förlagsort, utgivningsår och sida anges i fotnoten. Därefter räcker det med författare och sidnummer.
Observera att man kan använda en kombination av Harvardsystemet och noter, där hänvisningarna anges enligt Harvardsystemet och förklaringar, kommentarer eller översättningar skrivs som noter.
Se Svenska skrivregler