En timmermansänkas hädanfärd

 Bland bilagorna till magistratens protokoll 1753 har det smugit sig in en kort bouppteckning, som ger en ögonblicksbild av en enkel kvinnas liv och död på Sveaborg . Förre timmermannen Johan Brunströms änka, Ebba Brunström, hade genom en olyckshändelse natten mellan den 13 och 14 februari 1753 fallit i en brunn på Öster Svartö, så olyckligt “att hon därstedes blifvit död”.

Om paret säger inte källorna mycket; ingenderas död finns noterad i begravningslängden i Helsingfors. Den civila befolkningen på Sveaborg hade, som tidigare noterats, en tendens att ramla mellan stolarna i kyrk- och folkbokföringen. På Sveaborg verkar dock ha funnits en del civila, bland dem flera änkor. 

Ebba Brunströms jordiska egendom var ringa, men ändå var hon långt ifrån utfattig. Bland kvarlåtenskapen fanns 3 st guldringar, 2 st silverringar och 4 st små ringar. Dessutom fanns en del kontanta pengar. Hon hade en del kläder och husgeråd, men det intressantaste är verktygen.

 Hon hade en hel del av den varan, bl.a. en såg och en bila. Troligen hade de tillhört mannen, som antingen hade dött kort innan eller sedan hade änkan av någon anledning sparat dem. Tydligen var hon inte i så akut behov av pengar att hon varit tvungen att sälja eller pantsätta verktygen. Hon kunde förstås också ha använt dem själv, kvinnor på byggarbete hade funnits t.ex. i 1600-talets Stockholm, men det förefaller ändå troligare att denna änka livnärde sig på annat sätt.

I kvarlåtenskapen finns nämligen en stor mängd sybehör. Troligen skaffade hon sitt dagliga bröd genom klädvård, kanske genom lagning av uniformer. För den sorterns tjänster fanns garanterat en marknad på Sveaborg. Många soldater fuskade som bönhasar i skräddarbranschen, men säkert kunde eller ville inte alla sy själva. Skräddarsysslan var för övrigt ett reglerat hantverk förbehållet medlemmar av skråna, men att enbart syssla med lagning av gamla kläder var fullt lagligt.

Det är heller inte osannlikt att Ebba Brunström skaffat familjen extrainkomster med syarbete redan under mannens livstid. Många kvinnor fick bidra till familjeförsörjningen genom olika ströjobb eller företagarverksamhet utanför hemmet, ifall de inte behövdes som hjälp i mannens näring. Om Brunström haft en snickarverkstad hade hustrun säkert deltagit i arbetet, men om han var anställd av fortifikationen är det mera osäkert om hon deltog.

Det är också möjligt att änkefru Brunström, som så många andra, fick skrapa ihop sitt levebröd i små smulor. Kanske hon utökade sin sömmerskeinkomster också med att tvätta kläder? Hon kan också ha gjort inhopparjobb i bättre hushåll med att stryka och mangla på tvättdagarna.

Ute på Öster Svartö var också många, lagligt eller olagligt, involverade i krogbranschen; i hemmet serverades hugriga och törstiga soldater både enkel husmanskost och öl. Ebba Brunströms bouppteckning innehåller en del husgeråd, men i brist på jämförelsematerial det är svårt att säga om mängderna är konstigt stora. Kanske får vi i brist på källor fria henne från misstanken om att ha hållit lönnkrog.

Däremot kan man ju undra vad damen gjorde ute mitt i natten i smällkalla februari? Och dessutom hade oturen att ramla ner i en brunn. Men hon var tyvärr inte den enda som gått hädan på detta sätt i Helsingfors, brunnarna var ökänt farliga och ofta dåligt utmärka till och med i dagsljus. Knappast någon rörde sig utomhus i mörkret om man kunde undvika det.

Bouppteckningen ger inga detaljer angående omständigheterna kring dödsfallet, förutom att det klassas som en olyckshändelse. Någon misstanke om brott förelåg alltså inte. Det faktum att hon var ute nattetid skulle kunna tyda på att hon ägnade sig åt en annan för fattiga kvinnor typisk syssla, nämligen att vårda sjuka. Var hon kanske på väg till eller från en sjukbädd, en barnsäng eller en dödsbädd när hon tog den olycksaliga genvägen som slutade i brunnen?

Allt som finns kvar för att vittna om att Ebba Brunström någonsin existerat, är ett gulnat papper där officerare Gerdes räknar upp hennes jordiska ägodelar för magistraten i Helsingfors – troligen för att de skall säljas på offentlig auktion.