Laarinpohja, luukku 9: Lisa Andersdotter Grönmarck

Även bland brottsfallen var det många som blev på hälft, eftersom man för att skriva en bra och fullständig historia borde ha hunnit gräva sig igenom flera andra källor än bara kämnersrättens protokoll. En av dessa historier var Lisa Andersdotters Grönmarcks. Hon var av de kvinnor som på 1750-talet ställdes inför rätta i Helsingfors efter att ha fött ett oäkta barn. Hennes historia skiljer sig dock från många andra ”kvinnspersoners” eftersom hon också hjälpte barnafadern att fly från Sveaborg.Lisa Andersdotter Grönmarck var ursprungligen hemma från Tavastehus, det är okänt på vilka vägar hon kommit till Helsingfors, kanske som piga. Hon hjälpte i början av 1750-talet tre fångar att fly från Sveaborg, Anders Smedberg och två av hans kamrater. Enligt Lisas berättelse hade hon sedan ”en lång tid” levt på flykt tillsammans med dem. Under flykten gjorde sig sällskapet skyldigt till kyrkstöld i Kyrkslätt socken och i något skede åkte de fast. Lisa rannsakades och dömdes till 30 par ris och uppenbar kyrkoplikt, men det är oklart var denna rannsakan skedde. Åtminstone hade hon hållits häktad i Helsingfors, eftersom Lisa hävdade att det var just i stadens kronohäkte som hon blivit ”hävdad” av Smedberg och gravid. Efter att ha utstått sitt straff begav sig Lisa hem till Tavastehus där hon födde ett gossebarn som ännu var vid liv år 1754.

I november 1754 var Lisa tillbaka i Helsingfors och angav sig själv för rätten. Hon ville att rätten skulle utreda fallet och uppgav att Anders Smedberg var far till barnet. Smedberg verkar vid det laget ha återbördats till Sveaborg, eftersom han uppges vara fånge på fästningen, och rätten beslöt att sända bud till Sveaborg.

Rätten verkar dock inte ha engagerat sig speciellt i fallet och i april 1755 angav Lisa Andersdotter Grönmarck igen sig själv för rätten och krävde att fallet skulle utredas. Stadsfiskalen konstaterade att han inte ens visste om brottet. Lisas envishet i att ange sig själv kan verka lite egendomlig, varför ville hon bli straffad om hon en gång lyckats dölja sitt brott? I protokollet kan man faktiskt hitta orsaken; Lisa hade problem med sin försörjning och ville kunna ta tjänst. Genom att lida sitt straff kunde hon, eller trodde sig kunna, bli en fullvärdig samhällsmedlem igen. Fenomenet med att kvinnor angav sig själva förekom ofta åtminstone i Stockholm, troligen med samma ekonomiska och sociala motiveringar. Ett annat skäl var eventuellt rädslan för evig förtappelse om man inte fick syndernas förlåtelse av prästen.

Hennes ekonomiska argument verkar ha bitit på rätten, för den här gången gjorde man faktiskt något åt saken. I maj behandlades ärendet på nytt, då var även Smedberg närvarande med vakt. Den här gången uppgavs barnet i protokollet vara ett flickebarn, men troligen var det samma barn det var fråga om. Smedberg nekade emellertid till faderskapet och Lisa hade inga vittnen eller andra bevis. Rätten beslöt därför att frikänna Smedberg medan Lisa däremot fick sitt straff. Hon dömdes till att böta fem daler silvermynt samt till att betala två daler silvermynt till kyrkan. Dessutom skulle hon avlägga enskild skrift och få avlösning.

Därmed hade Lisa troligen uppnått sitt mål, hon kunde betala sina böter om hon hade råd eller avtjäna dem som fängelse på vatten och bröd. Efter att ha fått avlösning för sina synder var hon åter medlem i församlingen, hon kunde delta i gudstjänsten och kanske t.o.m. få den heliga nattvarden. Om hon fick någon tjänst framgår inte av protokollen men hennes eviga salighet var sannolikt räddad.

Snipp snapp snut… Den här historien blev på hälft eftersom jag inte lyckades hitta något om vad som sedan hände Lisa Andersdotter Grönmarck, hennes namnlösa barn eller Anders Smedberg. Inte heller lyckades jag bekräfta om fången Anders Smedberg var samma person som soldaten Anders Smedberg från Österbottens regemente, den senare fick ett oäkta barn med Margareta Jacobsdotter i Helsingfors år 1750. Och vilket brott hade Anders Smedberg  från början gjort sig skyldig till för att dömas till fästningsarbete? Det är möjligt att ett letande efter rannsakningen från år 1751 eller 1752 skulleha kunnat gett svar på en del frågor, framför allt på den spännande frågan om varför Lisa hjälpte fångarna att fly från fästningsbygget och varför hon hängde med dem på flykt undan myndigheterna. Tills dess jag hittar detta rättsprotokoll kan ni spekulera vilt….