Mikko Huhtamies

FD, Docent i Skandinaviens historia Mikko Huhtamies

Mikko Huhtamies

Sveaborg som innovationscentrum

Ämnet för min forskning är Sveaborgs innovativa betydelse. Vad var Sveaborgs nyskapande roll och vilka ekonomiska, sociala och kulturella följdverkningar (spin off –effekter) det stora byggnadsprojektet hade på sin omgivning? Redan i sig själv var Sveaborg, byggt på de trånga och bergiga öarna, en fästningsteknisk innovation, en nordlig modifikation av de vaubanska fortifikationsteorierna och samtidigt också ett resultat av diffusionsprocesser inom teknologi och vetenskap. Sveaborg var en fästning, men där fanns även skärgårdsflottan, fästningens mest effektiva försvars- och attackvapen. Sveaborg byggdes till skydd för skärgårdsflottan och dess funktion var samtidigt både offensiv och defensiv.

I grunden handlar min forskning om spridningen av innovationer. Varifrån kom de innovationer och idéer som togs i bruk på Sveaborg? Genom vilka diffusionsprocesser spreds de till Sveaborg och vilken ny europeisk know-how representerade de? Inom vilken sorts sociala nätverk spreds innovationerna? Vilken betydelse hade direkt import av teknologi (t.ex. de galärer som kom som krigsbyte till Finland efter kriget i Pommern) och utländska investeringar? Vilken roll spelade värvandet av utländska experter, ”studieresor” finansierade av amiralitetskollegiet eller som industrispionage, diplomatin och konsulsväsendet, handeln på Medelhavet, tryckalstren och de olika europeiska krigen i spridningen av innovationer? Vilka följder fick i bruk tagandet av innovationerna? Vilka ekonomiska, sociala, militära och kulturella konsekvenser fick användningen? Vilka adapteringsprocesser genomgick de innovationer som togs i bruk i Finland?

Sveaborg var också en spridare av innovationer. På fästningsbygget lärde sig tusentals soldater nya byggnadsmetoder, som sprängnings- och schaktningsteknik, som soldater spred till andra delar av landet när de återvände till sin hembygd. Dessutom var Sveaborg redan på 1700-talet en sevärdhet för turister, som det var självklart att bekanta sig med på resan. Idéerna, metoderna och innovationerna spreds sig även med resenärerna och deras reseberättelser härifrån till Europa och från Europa hitåt.

På Sveaborg verkade Sveriges ledande ingenjör, Daniel Thunberg, den berömde Christoffer Polheims mest begåvade elev. På Thunbergs var bl.a. ansvarig för planeringen av fästningens högteknologiska kvarn och skeppsdocka. Thunberg hämtade också med sig mer vardaglig men inte mindre viktig teknologi, genom att på Sveaborg lära ut tillverkning av skottkärror, pumpar, stånggångar, effektiva vattenhjul, vinschar m.m. Teknologin från Sveaborg spred sig till Helsingfors stad och Helsinge socken. I staden byggdes tegelbruk som drevs med vattenkraft. Vindkraftstekniken blev vanlig i Helsingforsnejden. På bygget tog man i användning nya typer av pråmar, pontonbroar, pålkranar och muddringsmaskiner. Thunberg utvecklade en ventilationspump för linjeskeppen, så att den förskämda och ohälsosamma luften på de nedre artilleridäcken kunde sugas ut.

Även själva Sveaborg var en konsekvens av en militärteknisk innovation, galären, som kommit hit från Medelhavet. Galärerna, fullproppade med manskap, utgjorde stommen för skärgårdsflottan, men deras aktionsradie var kort och därför var de beroende av stödjepunkter. Grundandet av galärflottan och koncentrationen av militära aktiviteter till östra Finska viken förutsatte en befäst huvudbas, Sveaborg. Det stora fästningsbygget fick Helsingfors att börja växa.