Förra kurstillfället var en blandning av smidighet, samarbete, frustation och utrop av ”Hjälp, vet någon hur man ska göra? – Tyvärr…”. Det tröstade att höra att jag inte var den enda som kände mig riktigt förvirrad och utan ett klart nästa steg. Föreläsningen var en som först gick smidigt då man följde föreläsarens instruktioner steg för steg, men när det blev dags att göra den självständiga uppgiften blev det väldigt… klumpigt. Men med hjälp av mitt bordspar och föreläsaren fick vi den självständiga uppgiften mot en bra början. Andra hade också hjälp av sina bordpar, vilket märks bland annat i Anni Lindegrens blogginlägg ”Parini oli myös paikalla, mikä oli mukavaa; saimme keskusteltua hankalimmista kurssikerran asioista, ja pystyin jopa auttamaan muutamassa kohdassa toista.”
Självständiga uppgiften gick ut på att göra en koropletkarta över översvämningskänsligheten i Finland med ett histogram över mängden sjöar (Bild 1). Histogrammet orsakade många gråa hår men till slut fick jag det att fungera, tror jag. Jag är inte fullständigt säker på att koropletkartans histogram är rätt gjord/visualiserad, men det var det bästa jag kunde åstadkomma. På kartan ser man att de översvämningskänsliga områdena befinner sig vid kustområdena. Histogrammet visar att det finns färre och mindre sjöar vid kusten. De större sjöarna ligger i Centrala och Östra Finland samt Norra Finland.
Bild 1. Översvämningskänslighet i Finland
Referenser:
Lindegren, A. (1.2.2023). QGIS kolmannella kerralla: turhautumisesta onnistumiseen https://blogs.helsinki.fi/ablindeg/