För omväxlingens skull bekantade vi oss med rasterdata istället för vektordata under veckans kurstillfälle. Spännande. Vi observerade också huvudstadsregionens bosättning och befolkningstäthet (bland annat) via temakartor med rutnät samt Borgnäs karta på vilken vi skapade skuggor och höjdkurvor.
Vi började med att göra en rasterkarta av en vektorkarta som avbildade huvudstadsregionen, sedan skapade vi ett passligt rutnät och lade till punktdata som visualiserade bosättningen. Med denna rasterkartan som bas skulle vi skapa egna kartor som visualiserade annan data på ett liknande sätt.
Rasterkartan jag skapade observerar de svenskspråkigas andel i huvudstadsregionen jämfört med allmänheten fördelat enligt kön. Jag producerade fyra olika kartor (Bild 1, 2, 3 och 4).
Bild 1. Svenskspråkiga mäns andel av befolkningen i huvudstadsregionen.
Bild 2. Männens andel av befolkningen i huvudstadsregionen.
Bild 3. Kvinnornas andel av befolkningen i huvudstadsregionen.
Bild 4. Svenskspråkiga kvinnors andel av befolkningen i huvudstadsregionen.
På kartorna ser man till exempel att de svenskspråkiga männen och kvinnorna (bild 1 och 4) är starkt koncentrerade i södra delarna i Helsingfors centrum kring Rödberg, Töölö men också Drumsö och Grankulla. Detta troligen främst på grund av att dessa områden är folkrika och tätt bosatta. Men jämfört med resten av befolkningen som bosätter huvudstadsregionen (bild 2 och 3), finns det nästan inga svenskspråkiga som bosätter resten av de tättbefolkade områdena i Huvudstadsregionen, jag antar att detta beror på att en stor andel av de svenskspråkiga är studeranden och de föredrar att bo nära studieområdena i Helsingfors centrum.
Jaf är relativt nöjd med mina kartor, legenden kunde ha blivit bättre men då jag gjorde kartorna kom jag inte på bättre rubriker, jag ville hålla det enkelt och koncist, medn nu i efterhand ser jag att det kanske är för enkelt… nu vet jag till nästa gång, den gyllene medelvägen är ofta bäst. Visuellt sett är kartorna lättlästa då rutornas storlek inte är så liten att de skulle se ut som ett myrstack, men inte heller så stora att statistiken som de visar skulle generaliseras allt för mycket, den gyllene medelvägen strikes again. Tack vare rutsystemet (och en välutvald färgskala) är det också väldigt enkelt att visualisera gradvisa förändringar i materialet. Jag är av samma åsikt med Elin Stråhlmann i hennes blogginlägg där hon skriver hur hon tycker att rutsystem är mer beskrivande än en punktkarta då rutorna inte går på varandra och man kan avläsa rutornas värden var för sig. En mycket bra poäng i min åsikt då till exempel punktkartan vi skapade under kurstillfället inte var särskilt lätt-tolkad då alla punkter var samma färg och klungade sig på varandra om man inte var tillräckligt in-zoomad.
Referenser:
Stråhlmann, Elin. (13.2.2023). Vecka 4 – Behandling av rastermaterial. Elins kursblog. https://blogs.helsinki.fi/stel/2023/02/13/vecka-4-behandling-av-rastermaterial/