Die Judenbuche (1842) av Annette von Droste-Hülshoff i jämförelse med romanen Vi på Saltkråkan (1964) av Astrid Lindgren

Autor: Student 2

Omslag till Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan, Stockholm, Rabén & Sjögren, 1964

Trots att mer än ett sekel skiljer romanen Vi på Saltkråkan (1964) från novellen die Judenbuche (1842) kan man dra många paralleller mellan verken. Ekokritik fokuserar på relationen mellan människa och natur. Förutom naturmiljön, platsen och den sociala gemenskapen kan karaktärerna i historierna ses ha liknande egenskaper och roller.

Det synligaste kännetecknet, liksom i många av Astrid Lindgrens idylliska berättelser, är att naturen är påtagligt närvarande i Vi på Saltkråkan. Genom att en ekokritiskt analysera verken ser man att förhållandet mellan kultur, samhälle och natur har en framträdande roll i båda berättelserna. Man beskriver människor och djur i relation till naturlandskap och bebyggelse. Det växlande vädret på ön Saltkråkan kan man jämföra med natten i Brederwald. Väderfenomen som tjock dimma, störtregn, kraftiga åskväder, snöstormar, hård köld och starka vindar i skärgårdsmiljön utgör faror i Vi på Saltkråkan. I die Judenbuche beskrivs natten som farlig och riskfylld. Friedrich Mergels far hittas efter att en stormfylld natt ha slocknat i fyllan död och frusen i skogen. Juden Aaron hittas död under ett bokträd som ortsborna efter händelsen ger namnet ”Judenbuche”, sv. judebokträdet. Friedrich påträffas efter ett tragiskt liv och många år av avsaknad hängd i bokträdet.

Trots att Vi på Saltkråkan upplevs som barnvänlig och underhållande har även den såsom die Judenbuche en sorglig underton med frågor om liv och död. Man beskriver ömsesidigheten mellan familjen Melkersson och ortsborna och det geografiska läget längst ut i skärgården. Det handlar om ägarförhållanden och hyresgäster. Man avreser och återvänder, delar farofyllda situationer. Pelle kan inte sova p.g.a. de skrämmande åskvädren. I Judenbuche fick modern Margreth vara rädd för sin man som påverkad av alkohol tog till våld.

I Judenbuche sker diffusa arbeten och Friedrich arbetar för sin morbror, vilket försvårar situationen för modern. Johannes Niemand återkommer efter tjugoåtta års slaveriarbete i Turkiet till Dorf B. och denna återkomst kan jämföras med att familjen Melkerson alltid återkommer till Snickargården på Saltkråkan även mitt i kallaste vintern då ingen turist skulle sätta sin fot på ön. På Saltkråkan handlar man med kontrakt med hyresgäster, man hyr och hyr ut, spekulerar och köper själv. I Judenbuche blir rentav bokträdet sålt till en delegation judar från byn som ristar in en hebreisk text om händelsen med Aaron i barken på trädet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *