Lintukotoa etsimässä

Törmäsin huvittavaan alaviitteeseen kirjallisuudentutkija Toni Lahtisen artikkelissa “Keskellä iäisyyden myrskyjä: Onnen ja nälän saaret Aleksis Kiven tuotannossa” (Lintukodon rannoilla: Saarikertomukset suomalaisessa kirjallisuudessa, SKS 2017, s. 76, viite 7):

Vrt. myös Pulkkinen (2014), joka väittää Gananderin alkujaan sijoittaneen lintukodon pohjoisen sijaan Etiopiaan. Väärinkäsityksen taustalla hän otaksuu olleen toimittajan tai latojan, joka on virheellisesti sekoittanut Turjan (pohjoinen) ja Urjan (Etiopia).

Kyse on siis Kristfrid Gananderin Mythologia Fennicasta, joka ilmestyi ensimmäistä kertaa vuonna 1789.

Ensimmäinen ajatukseni on että kyseessä on pila. Pitäisihän kaikkien tietää, että Urjan maa on Bengali!

Continue reading “Lintukotoa etsimässä”

Torpeddikter (2)

Watanabe Nobukazu Gallica

Till mitt förra blogginlägg om politiska torpeddikter skulle jag vilja bifoga ytterligare ett exempel. I det inlägget nämnde jag redan rysk-japanska kriget. Precis som i många andra länder med stormaktsambitioner insåg Japans flotta torpedförsvarets betydelse. Redan 1886 författade Shōken, Meijikejsarens gemål, en tanka med titeln Torpedeld efter att ha bevittnat flottans uppvisning i Nagaura. Fritt översatt lyder texten ungefär så här:

Om det skulle bli kris – för fosterlandets skull:
Fiendeflottan som bärs fram av de nyckfulla vågorna
kommer att krossas.

26 november 1886. (Efter Donald Keene, EMPEROR OF JAPAN: Meiji and His World 1852-1912. Columbia University Press: New York, 2002.)

Keenes bok är en mestadels saklig och sparsmakad historik över Meiji-perioden. Sakligheten brister (i mitt tycke) i spekulationerna om kejsarinnans aktiva offentliga roll som en kompensation för hennes barnlöshet (tronföljarens mor var en hovdam). Psykologiseringen känns anakronistisk. Shōken var den första kejserliga gemålen som hade en offentlig roll. Hon syntes inte bara vid kejsarens sida utan tog över hans representationsuppdrag när han insjuknade. I stället hade jag velat veta mer om hur hennes dikter spreds i offentligheten, för de hade helt klart stor ideologisk betydelse. Dikter av Meijikejsaren och kejsarinnan kan än i dag läsas vid deras helgedom Meiji Jingū i stadsdelen Shibuya, Tokyo.

Illustration: Watanabe, Nobukazu (1872-1944?), “Vår flotta torpederar ett fientligt fartyg”, Första kinesisk-japanska kriget (1894-1895), Bibliothèque nationale de France/Gallica.

Torpeddikter

Om stäv och bog är ett fartygs bröst
som vände mot storm som går,
så är väl maskinen dess hjärta ändå,
som troget slår och slår.
Mot detta hjärta smög en gång
när störtsjön vräkte vred
i svarta vågors vita brott
en tyst och lömsk torped.

(Dan Andersson, “Torpedsången“)

Följande essä handlar om tre dikter med torpeden (eller torpedbåten) som tema och deras historiska kontext. De tre dikterna är skrivna mellan åren 1890 och 1920 av tre män vars val av perspektiv och motiv get uttryck för två (eller till och med tre?) olika filosofiska och politiska identifikationer, kanske också två olika maskuliniteter. Essän är ett fragment av en längre text som aldrig fullbordades – kanske finner intresserade läsare något att anmärka på, eller något att tillägga, i en större diskussion om människans fantasier om maskinen.

Continue reading “Torpeddikter”

Om hen och hän

Följande text publicerades på tidskriften Scandias bloggplattform för många år sedan (2013). Eftersom min Scandia-blogg inte längre existerar, vill jag göra texten tillgänglig här. Förutom några smärre uppdateringar är innehållet i stort sett detsamma.

***

Som bekant motsvarar det könsneutrala hän i finska språket svenskans han och hon. På 1920-talet, då en rad nya ord introducerades i det finska språket, föreslogs även införande av ett specifikt kvinnligt pronomen (självklart hade männen första tjing på det redan existerande ordet). Förslaget väckte dock mest löje. Som följande dikt visar, kunde 1920-talets könsroller mycket väl förmedlas utan bruk av binära personliga pronomen.

Continue reading “Om hen och hän”

”Turhaa on täällä puhua…” pakolaispolitiikasta

Seuraava kirjoitus julkaistiin ensimmäistä kertaa Demokratian voimavirrat-tutkimushankkeen blogissa 4.6.2015. Hankkeen blogia ei enää päivitetä, mutta Erkki Valaan liittyvät tutkimukseni jatkuvat.

 

Kun kunkin valtion velvollisuutena kohtuuden nimessä on pitää huolta omista alamaisistaan rotuun katsomatta, on Saksa nyt luopunut tästä luonnonmukaisesta periaatteesta ja päättänyt syytää puolisenmiljoonaa juutalaistaan muiden elätettäväksi. Tällainen aines, joka lisäksi huonosti soveltuu esim. maanviljelykseen tai muuhun ruumiilliseen työhön, ei tosiaankaan ole missään tervetullut.

L–s. ”Puuttuva tasapaino”, Katsaus ulkomaihin, Valvoja-Aika 1938 (512–515)

Arvostetun aikakauslehden kirjoittaja kommentoi näin Saksan 9. ja 10. marraskuun pogromin, niin kutsutun ”Kristalliyön”, aiheuttamaa humanitaarista hätätilaa. Nimimerkki L–s tuomitsi Saksan menettelyn, mutta Kolmannen Valtakunnan rotulakeja ja väkivaltaista vainoa ei tuomittu siksi, että ne rikkoivat ihmisarvoa ja humanitaarisia periaatteita vastaan, vaan siksi, että toisille valtioille koitui ylimääräisiä kustannuksia. Demokratiasta ja kansalaisoikeuksista ei kirjoittaja maininnut mitään.

Continue reading “”Turhaa on täällä puhua…” pakolaispolitiikasta”