Osäkerhet inför träffen

Hej!

Vi är WEPHIA och vår forskning handlar om mobilanvändning i skolor. Vi har alla nu läst igenom forskningen och diskuterat den, vi har alla kanske en lite olik syn på vad som den egentligen handlar om och vad de vill föra fram med den. Jag tror att det kommer lösa sig bara vi träffar vår forskare Antti Paakkari nästa vecka, i alla fall har vi en hel del frågor som vi behöver och vill ha svar på.

Samtidigt som kursen och forskningen verkar intressant så känns den också väldigt osäker då vi går så i etapper och forskningen/forskningarna är ändå något nytt, i alla fall för oss. Men vi tror det kommer lösa sig under kursens lopp fastän det känns tungt för stunden.

Mvh. WEPHIA

Förberedelser inför forskarkonferensen samt känslor efteråt 

Igår träffades vi med gruppen för att tala och förbereda oss inför dagens paneldiskussion, vi var alla nervösa och kände att vi inte riktigt hade allting under kontroll. Vi kom på olika frågor och planerade hur diskussionen skulle gå till. Då vi började planera insåg vi snabbt att vi eventuellt borde ha träffat vår forskare mer än endast en gång, men vi löste det.     

Nu är paneldiskussionen över och resultatet var över våra förväntningar, vi fick bra respons av vår forskare, då han berättade att frågorna vi ställde var tankeväckande och intressanta. Antti Paakkari blev även en aning chockad då vi ställde en fråga som han aldrig hade fått tidigare.  Det har varit en lång dag med mycket information och intressanta diskussioner, men vi har klarat oss igenom den. Detta var vårt sista blogginlägg så vi tackar för oss, och vi hoppas att alla har ett riktigt trevligt jullov.  

Mvh. Wephia 

 

Da Capo

Så var vi då nästan i mål med hela kursen. Vi träffades i dag på morgonen för att finslipa de sista frågorna inför forskarkonferensen och diskuterade hur det kommer att bli i torsdag. Vi har nog alla lite fjärilar i magen men det sägs att ett lyckat framförande kräver lite fjärilar i magen så vi håller tummarna att det stämmer.

Vi har också hunnit träffa Tanja en andra gång och vår diskussion med henne var igen lyckad. Vi fick svar på de sista frågorna och kunde efter träffen skriva klart sammandraget av artikeln och börja fundera kring frågor.

Vi är glada över att vi fått kommentarer på vårt blogginlägg och att se att det är flera än vi som tycker att kopplingen mellan musik och språkutvecklingen är intressant. Vi går också kursen musik och rytmik just nu och under föreläsningar har vi pratat lite om Tanjas forskning men också om andra som forskat kring musik och dess betydelse för barns utveckling……

fortsättning på vårt blogginlägg……..

Då var vi i mål med kursen Orientering till pedagogisk forskning. Vi har idag fått ta del av många fina paneldiskussioner. Dagen har varit lång och innehållsrik och vi har alla lärt oss många nya saker. Intressant var att lära sig nya saker om hur forskning kan göras samt att få ta del av nya datainsamlingsmetoder

God Jul och Gott Nytt År!
Önskar: Anita, Elisabet, Madelene och Magdalena

Bekymmer för paneldiskussionen

Nu börjar jullovet närma sig och kurserna börjar närma sig slutet. Vi i gruppen Magnifika sjuan ser faktiskt på iver framemot på paneldiskussionen. Det hade varit en orolig stämning i gruppen eftersom vi inte var säkra om vi var färdiga inför torsdagen. Efter att vi igår mötte med vår forskare Sonja Kosunen för den andra gången, kan jag nu säga att den oroliga stämningen inte existerar längre. Sonja gick igenom hur de tidigare paneldiskussionerna hade sett ut och säkerställde oss att det går bra också för oss. Mötet var kort men nyttigt. Dessutom oroade vi i gruppen över hur vattentät Sonjas forskning av eftersom en av uppgifterna är att pointera ut möjliga brister i artikeln. Sonja fortsatte att garantera oss av att hon litar på att vi gör ett bra jobb inom gruppen.

Idag hade vi sista mötet inom gruppen före torsdagen, nu börjar allting vara klart och organiserat. Jag (Anton) blev vald som ordförande. Lite orolig känsla eftersom vår grupp är den första i schemat för diskussionen, men det är ju alltid bara bra att vara nervös inför vissa saker.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att alla grupper säkerligen har sina egna bekymmer inför torsdagen, små bekymmer hörs till i det vardagliga livet. Lycka till alla!

Ångest inför bedömning

Efter vårt senaste blogginlägg har en hel del hänt. Vi har fördjupat oss ännu mer i vårt ämne,  det vill säga bedömning. Läruppgifterna har hjälpt oss att se vår artikel ur olika synvinklar och vidgat våra perspektiv. Temat känns mer konkret och vi har kommit närmare det.

Vår syn på bedömning har förändrats drastiskt. Vi har förståelse för alla lärare som haft svårigheter att bedöma arbeten och som i klassen uttryckt sin förtvivlan över att vara tvungna att bedöma arbetena på något sätt. Våra ögon har öppnats för olika sätt att bedöma elever och att man definitivt inte ska se på endast provet. Samtidigt har vi insett att både summativ och formativ bedömning har sina nackdelar. 

Vår syn på bedömning har blivit mer mångfacetterad. Formativ bedömning är inte alltid bättre än summativ bedömning. Formativ bedömning måste ha ett tydligt syfte och variation är viktigt. Även läroplansgrunderna 2014 lyfter fram att bedömningen ska vara mångsidig. Enligt detta har också summativ bedömning en plats i skolan. Detta understöds även av att eleverna ska ges ett summativt vitsord i slutet av perioden eller terminen.

Igår diskuterade vi med vår forskare Laura Tuohilampi om lärarens roll i bedömningen. Ifall man i klassen jobbar med formativ och summativ bedömning samt dokumentation växer lärarens arbetsmängd något otroligt. Den mångsidiga bedömningen är viktig och hör till en aktiv lärares jobb men vi förstår problematiken i både etiska och arbetsmässiga biten. Det är viktigt att komma ihåg att man varken behöver eller ska bedöma allting.

Man får inte heller glömma bort elevernas perspektiv i denna fråga. Bedömning kan splittra elever och ge upphov till konkurrens, ångest och stress. Vi har ofta upplevt att man blir bedömd på tre saker; prov, timaktivitet och grupparbeten / essäer. Detta borde förnyas, särskilt timaktiviten anser vi vara en problematisk del av bedömningen. Hur definierar man “bra” timaktivitet? Blyga elever kan ändå vara väldigt uppmärksamma, göra sina uppgifter noggrant och diskutera i grupper.

Sammanfattningsvis anser vi att bedömning står inför ett vägskäl. Läroplanen har förändrats under de senaste åren men bedömningen ligger ännu efter och försöker febrilt hinna ikapp. Vi måste alla som blivande pedagoger komma ihåg vår uppgift i denna fråga och vi väntar med spänning på att ta oss an våra uppgifter.

 

//KLULESS

Fortsatta funderingar

Vår grupp har under de senaste veckorna i viss mån avkopplat från aktuella forskningsartikeln och därmed fått samla tankarna inför intensiva veckan före forskarkonferensen. Vi inledde dagens gruppmöte med att arbeta tillsammans kring frågorna som vi upplevde att fortsättningsvis behövde klargöras via vår samarbetspart och forskare, Dr. Jan-Erik Mansikka.

Gruppens forskningsartikel har väckt massvis med frågor och givetvis också gett svar, som i sin tur väckt följdfrågor. Vi har upplevt att kursen, och främst Mansikka, skapat en sorts kanal för oss att kollektivt som en grupp följa med teorier, idéer, problematik, existerande strukturer inom småbarnspedagogiken och möjliga förändringar till diverse verksamhetsmodeller som skulle förändra strukturen. Det har varit fascinerande att få möjligheten att försöka förstå komplexa teorier gemensamt i gruppen och därefter få granska teorierna och fenomenen tillsammans med en forskare.

Vi har bekantat oss med ett poststrukturalistiskt förhållningssätt till dokumentation av småbarnspedagogisk verksamhet. I korthet innebär poststrukturalism misstänksamhet till ett rådande system, en struktur eller ett sätt att agera. I kontexten har vi lärt oss hur pedagogisk dokumentation kan ta en poststrukturalistisk form i och med att verksamheten ständigt utvecklas i relation till ändringar på makronivån (samhället) och mikronivån (inom daghemmet, t.ex. barns individuella behov). Dessutom har vi bekantat oss med vad det innebär för daghem, barnen, föräldrarna och småbarnspedagogerna. Poststrukturalistiska influenser betonar reflektion, ett kritiskt förhållningssätt till rådande strukturer och en vilja att vidareutveckla verksamheten.

Poststrukturalismen är även något som kan appliceras till vanor och tankar på ett individuellt plan. Ur ett filosofiskt perspektiv har studierna relaterade till forskningsartikeln haft en oväntad effekt på hur vi förhåller oss till egna vanor och sociala strukturer.

FAB4

Tankar om religion i vårt samhälle

Hej allihopa!

Under kursens gång har vi diskuterat en hel del om hur religionsundervisningen i Finland kunde se ut. Tankar om ämnets struktur och innehåll har vuxit fram. Forskningen vi har läst belyser bara problematiken inom det nuvarande systemet men framför egentligen inget alternativ. Vi talade med Harriet Zilliacus (vår forskare) om hur religionsundervisningen är strukturerad i Sverige, vilket är ett integrerat system istället för segregerat som i Finland. Religion är ett mycket känsloladdat ämne. Det är svårt att ändra på strukturen p.g.a. politiskt tryck och fördomar, och speciellt för minoritetsreligioner finns det rädslan av att bli överkörd av majoriteten.

Religionsundervisningen som vi ser den (från utopistisk synpunkt) är integrerad. Alltså skulle alla elever få samma undervisning och den skulle likvärdigt behandla alla världsreligioner och ha mera fokus på etik och förståelse. Termen “worldview education” som Harriet Zilliacus använder i sin forskning låter bra.

 

 

 

 

 

Fenomen som har varit ganska mycket i rubrikerna på senaste tiden är satanism och häxeri, sammankopplat till normkritik och feminism

Kärlek & Anarki -filmfestivalen visade 2019 dokumentären Hail Satan, vilken utspelar sig i Salem, Massachusetts.

 

Vad är denna Satanism en reaktion på? Guardian har en bra artikel om Hail Satan – filmen, vilket ger i ett nötskal vad rörelsen handlar om

För att summera och citera: “So why call it “satanism”? “The metaphor of Satan is just as important to a lot of us as it would be to anybody who takes it literally because we grew up in a Judaeo-Christian culture. It really does speak to us in a very pointed and poignant way about our place in our culture and what our affirmative values are … and, of course, it defines what we oppose: these kinds of theocratic norms and authoritarian structures.”

Vår fråga blir, i vilken mån är Finland än idag en teokratisk evangelisk-luthersk kristen stat, vilket hämmar oss från att effektivt och intressant ta itu med religionsundervisningsfrågan?

Vi ses på forskarträffen!

Varma julhälsningar,

Divinity School!

Känslor efter forskningsträffen

Hej alla!

Vi i team XX har efter senaste inlägget träffats med forskaren och fått mera insikt i forskningen och artikeln. Vi upplevde diskussionen som mycket intressant och informativ. Vi hade mycket att diskutera och vi fick en ny inblick till hur aktuellt problem stereotyper är. Stereotyperna forskaren stötte på var kanske ändå inte stereotyper vi hade förväntat oss, men väldigt aktuella. 

Det vi tyckte var intressant i artikeln var det att den föddes från en annan forskning. Det var inte forskarens mening att skriva artikel om detta, men efter resultat från en annan forskning beslöt hon sig för att skriva den. Det att hon egentligen inte forskade om stereotyper visar att svaren är ärliga och genuina. Då hon intervjuade lärare och studiehandledare hörde hon mycket stereotypiska tankar som att flickor är flitiga och duktiga och att pojkar mest bara slappar i skolan. 

Vi har börjat planera vår panel diskuission trots att vi ännu är osäkra om hur det kommer se ut till slut. Vi har planerat i vilken ordning paneldiskussionen ska genomföras. Hur vi ska presentera forskaren och vilka frågor vi vill ställa forskaren. Vi är mycket intresserade att få fram Katarinas åsikter om stereotypers framtid och roll i skolvärlden. 

 

Vi ser fram emot att få vara med i forskarkonferensen! 

 

Lycka till med forskningen!

Team XX

Om känslorna inför forskarkonferensen

Hejssan!
Nu har gruppen samlats efter en tur i Åbo, och det är dags att ta tag i planerandet inför forskar- konferansen. Forskarkonferansen känns för oss ännu oklar och långt borta eftersom vi PED:are skall tenta vetenskapsfilosofi och metodologi innan dess.

Föregående vecka hade vi chansen att träffa Harry Lunabba, vår otroliga forskare. Många outredda funderingar och tankar fick vi svar på. Harry var väldigt insatt i sitt forskarämne och det var givande att bolla tankar med honom, han lade fram bra argument och använde forskar termer vi kommer ha nytta av.

Nästa steg för oss är att planera forskarkonferansen i detalj, ordförandet är vald och nu är det bara att låta fingrarna flyga över tangentbordet och låta tankarna flöda. Som vanligt är vi taggde och redo för nästa utmaning!

Ps. Kämpa på nu hörrniii, slutklämmen kvar!

Lillajuls hälsningar,

PED19