Tip, tap, tip, tap…

Novemberrusket lämnar oss och vi kan välkomna december!

Nu är det snart dags om man kan säga så. Vi har i gruppen suttit och tänk, suddat, skrivit, haft olika åsikter , peppa varann och varva med skratt för att få ihop frågorna inför forskarkonferensen.  Det kommer gå super bra!

Jag har lite samma känsla som inför ett uppträdande i lågstadiet, inte nervös men förväntansfull.

Vi träffade forskaren Hannah tidigare i veckan och vi upplevde att artikeln börjar klarna upp sig.  Vi redde ut knutar och funderingar med henne. Hon är en bra bollplank för att kasta ut sina tankar mot henne.

Nu väntar några effektiva träffar för att slå ihop det vi har inför den stora dagen. Ärmarna är uppkavlade och masken är på, nu kör vi !

Men först, kaffe!

Kram,

Mette och team Concorde

 

Första advent (snart)

November glider mot sitt slut. Vinterdäcken är bytta på bilen, posten har slutat strejka, liturgiska färgen byter till vit och vi har träffat vår forskare Ida Hummelstedt. Livet rullar alltså på som det bör göra. Polarnatten är runt knuten och det märks. Personalens svarta ringar under ögonen påminner om skräckfiguren Nosferatu. (Jonnet kan googla)

Vi träffade vår forskare Ida förra veckan, vilket öppnade en hel del för oss. Flera frågor som vi grubblat över fick ett svar. Vi har dock varit försiktiga när det kommer till relationen med forskaren. Vi hade förstått paneldiskussionen, som en debatt som skulle gå mellan oss och forskaren. Var vi skulle opponera henne. Därför har vi hållit oss på en arms avstånd, så att vi med gott samvete kunde sänka henne under debatten. Under dagens lektion fick vi lite mera information om detta, det är inte frågan om en opponering, utan mera att diskutera forskningen och ställa intressanta frågor. Ingen vinnare och ingen förlorare. Kunde vi gå tillbaka i tiden skulle vi ta emot Ida med mera öppna armar, och inte som ett hot.

Fast vi fått klarhet på det ovannämnda, har vi fjärilar i magen angående paneldiskussionen. Har vi förstått forskningen rätt? Och kommer vi att använda rätta begrepp och definitioner? Dessa är frågor som vi stöter på, också faktumet att tala inför cirka 70 människor skrämmer också. Kommer att vara bra träning för fortsatta studier, men ett relativt skrämmande “evenemang”, då man redan nu blir nervös av att höra sina egna ljudmeddelanden på Whatsapp.

Vi önskar alla lycka till med förberedelserna! Kom ihåg att det är tomtar i knutarna, så bete er enligt detta! (Gäller också alla syndare som åkt till Åbo inför Glöggrundan). Kursen är snart slut och alla kan njuta av jullovet, med detta sagt, KÄMPA!

Ps. Koffens julöl är på rabatt i Citymarket, ¡Vamos! jajajaja

-Personalen

 

Norden del II

Hej allihopa!

Vi från grupp Norden tänkte ge er en liten uppdatering kring hur kursen framskrider och vad för tankar och funderingar som uppkommit under den senaste veckan. Som vi skrev i vårt första blogginlägg så har kursen varit givande och lärorik, och vi kan konstatera att den har fortsatt på samma spår. Vi har bland annat fördjupat oss i tekniker för att samla in information, mera ingående vilka tekniker som vår forskare har använt sig av i sin studie, men även materialinsamling i allmänhet. Det var riktigt intressant att fördjupa sig i de olika teknikerna. 

Den här veckan har vi jobbat med lärandeuppgift 5 och 6. Att skapa en helhetsbild av forskningen var för vår del inte svårt, eftersom forskningen i sig är ganska tydlig och vår forskare Solveig så bra kunde svara på alla frågor som vi hade under vår första träff. Vi har även skrivit en sammanfattning av studien, som förhoppningsvis ger skugg-gruppen en bra bild av vad studien går ut på och våra tankar kring den. Utöver det fortsätter vi att förbereda oss inför forskarkonferensen som närmar sig. 

Vi försöker för tillfället få ihop en till träff med vår forskare, eftersom en hel del nya frågor har dykt upp under den senaste veckan. Det visar sig dock vara svårare än tänkt, med tanke på att alla sist och slutligen har ganska olika scheman. Men vi håller tummarna att vi hittar en dag som skulle passa oss alla! 

Vi fick ett gott skratt då vi läste en av kommentarerna till vårt senaste inlägg, vi blev påminda om att gardinerna i grupputrymmena inte är ljudisolerade även om man lätt glömmer det. Eftersom det här är vårt sista blogginlägg tackar vi för oss! 

// Norden

Tehotytöts framsteg

Kära medstuderande!

Vi tehotytöt ska berätta i vårt andra blogginlägg om hur processen framskridit i vår grupp. Vi anser att dessa veckor har varit väldigt givande och intressanta. Vi har inom gruppen varit välstrukturerade och har träffats med jämna mellanrum. Vi kan konstatera att vi gjort våra gruppövningar med glädje och lärt oss mycket av dem. Vi har lärt oss om forskning i allmänhet och att forskning kan göras genom att jämföra till exempel läroplaner.

Förra veckan fick vi chansen att träffa vår forskare, nämligen Marina Lundkvist. Det var ett givande tillfälle att få höra hennes åsikter och tankar gällande hennes artikel. Hon gav oss svar på våra funderingar och tips inför forskarkonferensen. Hon sa bland annat att vi ska ta det lugnt och att fokusera på de frågor vi vill ställa henne under forskarkonferensen.

Vi vill framföra att vårt första blogginlägg har fått en hel del kommentarer och det är vi tacksamma över. Vi har bland annat fått kommentarer gällande varför artikeln är aktuell och det kan vi berätta mer om. Vår artikel handlar om barns delaktighet. I läroplanen lyfts det fram. Tyvärr anser vi att fast det står i läroplanen, så att i praktiken förverkliga detta är inte lika lätt. Det är ändå bra att det är på väg mot det bättre. Vi vill också lyfta fram barn och barnets perspektiv som viktiga, men det kommer ni få höra mer om på själva forskarkonferensen.

Vi slutar detta blogginlägg med att konstatera att denna kurs varit tankeväckande och lärorik. Vi väntar inför forskarkonferensen som kommer vara om dryga två veckor. Vi väntar också på att det ska bli ledighet och väntar på att det nya året ska börja. Eftersom vi inte kommer skriva fler blogginlägg vill vi tehotytöt önska våra bloggläsare en god fortsättning på slutet av detta år.

– Tehotytöt 🙂

Norden

Hej allesammans,

vi är fem stycken blivande småbarnspedagoger som valde rubriken ”VA är vi privilegierade i Norden?”. Vi valde denna rubrik eftersom den är aktuell och ämnet intresserar oss.

Tills vidare anser vi att kursen varit givande och lärorik. Detta tycker vi eftersom vi i framtiden kommer ha nytta av att kunna samarbeta i grupp, man har fått en bred syn då det kommer till forskningsmetodik och  kritiskt kunna behandla information.

Det var extra trevligt att förra veckan få träffa vår forskare Solveig Cornér för att få svar på våra tankar och frågor gällande vår text. Vi diskuterade väldigt ingående och en hel del kring materialinsamlingen. Hon är väldigt insatt i detta ämne och därför var det väldigt lätt att fråga olika frågor. Hon svarade ivrigt och glatt på allt så gott hon kunde vilket ledde till att då stunden var slut så hade vi fått svar på en hel del frågor men några tankar bestod.

Tack för att ni tagit del av vårt blogginlägg och ha en trevlig fortsättning på veckan!!! Nedan kan ni ännu ta del av vår arbetsprocess.

//Norden

 

 

Da Capo

Vi är fyra stycken som studerar till lärare inom småbarnspedagogiken och vi tyckte alla att rubriken ”musiklekskolan förstärker barnens språkkunskaper” lät intressant så vi blev en grupp.

Vi har nu haft fyra föreläsningar av sex och känslan av vad vi lärt oss varierar i gruppen. Orsaken är att vi var på olika nivå då vi började gå kursen, en del av oss hade ingen aning om vad en forskning går ut på medan några av oss gått liknande kurser tidigare. Vilket har hjälpt oss en bit på väg i hela processen. Tempot i början var hektiskt men vi har på något vis lyckats få ihop materialet. Vi är också grymt imponerade av alla andra grupper som haft så fina presentationer.

Vi hade en lyckad forskarträff med Tanja Linnavalli för en vecka sedan och många frågor som vi hade klarnade men också en del nya har växt fram efter träffen. Efter träffen kändes det som om vi hade fått reda på allt vi behövde. Men då vi i lugn och ro gick igenom materialet insåg vi att vi ännu saknar en del information och har fått en hel del information om hennes doktorsavhandling där det framkom sådant som inte tas upp i artikeln vi behandlat.

Vi kämpar vidare och önskar alla trevliga forskastunder!

Da-Capo praliner

Concorde – Med luft under vingarna eller kraschlandning?

Vi har nu haft förmånen att träffa vår forskare Hannah Kaihovirta. Vi var alla förväntansfulla på vad vårt möte skulle ge oss. Vi har alla i gruppen kliat oss i huvudet i våra försök att få ett perspektiv på hennes forskning. Kala fläckar har börjat visualisera sig åtminstone på männens hjässor. Till protokollet bör tilläggas att de kala fläckarna inte nödvändigtvis har någon korrelation med Kaihovirta och hennes forskning.

Fick vi någon klarare bild av vårt material under vårt möte?

Både ja och nej. Vi gick in i mötet med en klassisk bild av hur forskning bör se ut men lämnade med ett bredare perspektiv. Kaihovirta förklarade att hon helt medvetet inte valt en forskningfråga i sin artikel. I vårt samtal framgick det att hon som konstnär och lärare vill utmana föreställningar både om ämnet bildkonst som hon undervisar men också synen på forskning.  Hon vänder sig mot det traditionella linjära synsättet på lärande. Det som är enkelt att mäta.

I hennes bildkonstundervisning är fokus på kreativitet och transformativt lärande. Tills nästa träff är de två begrepp vi ska göra en djupdykning i. Vygotskij har tydligen i slutet av sitt korta liv publicerat en bok som heter ”fantasi och kreativitet” som verkar intressant. Jack Mezirow är en av skaparna bakom teorin om transformativt lärande. Vi hoppas att dessa nya bekantskaper ska bredda vårt perspektiv och ge oss luft under vingarna. Kan en humla flyga så ska banne mig vi också och vi ska insupa kunskapens söta nektar för att slutligen landa på forskarkonferensen i december!

/Concorde

 

FAB ??

Vi är FAB4-5 (namnet tycks ändra allt efter) och vi känner inte varandra särskilt bra från tidigare. Vår grupp bildades av en lycklig slump! Vi hamnade här för att det inte fanns andra lediga rubriker kvar. Antagligen hade andra undvikit den eftersom den var aningen klurig och kunde tolkas på många olika sätt: ”Det behövs nytänkande på daghemmen: Dokumentera inte vad barnen lärt sig, utan med barnen vad ni gör.”

Till en början var också vi konfunderade över rubriken. Vi hade svårt att sätta den i sitt sammanhang, och då vi skulle hitta på en forskning utgående från den fick vi tänka till ordentligt – vad är det centrala problemet här? För vem dokumenterar vi egentligen? För staten och systemet, föräldrarna eller för den egna verksamhetens utveckling?
Vi gissade oss fram, och för att få till en rätt så simpel forskningsplan valde vi att fokusera på informationen som går från daghemmet till vårdnadshavarna. Vi lyckades hitta på en kvalitativ forskning kring ämnet, och det kändes som en liten vinst då vi var klara med den första presentationen.

Att det då kändes som en vinst beror på att vi redan stött på  ett par utmaningar. Den första dök upp när vi upptäckte att forskningsartikeln var skriven på finska, som en av oss inte talar (i alla fall inte på denna nivå!). Vi löste det genom att träffas i en mindre grupp för att gå igenom det viktigaste. Under diskussioner och uppgiften med begrepp blev det centrala i artikeln klart för oss alla. Senare, efter vårt första möte med vår forskare, Mansikka, trillade ytterligare några pusselbitar på plats – och med dem en insikt om hur mycket vi har kvar att lära oss.
En annan utmaning har varit kursens struktur. Vi har själva varit tvugna att hitta egna lösningar och tillvägagångssätt. Detta har överlag varit en positiv erfarenhet, men har också väckt lite frustration. Ibland känns det svårt att arbeta effektivt då man inte vet var man ska börja.

Arbetssättet under kursen handlar överlag ganska långt om att arbeta utifrån frågor. Själva arbetssättet i sig är alltså forskande. Först blev vi tvungna att försöka tolka vår rubrik, vilket väckte en massa frågor. När vi fick läsa forskningsartikeln besvarades flera av de frågor vi haft, samtidigt som det väckte en mängd nya frågor. Varje lärandeuppgift vi får handlar om att försöka besvara frågor. Vår första diskussion med Mansikka gav svar på flera av våra frågor samtidigt som ytterligare frågor väcktes.

Nu då vi kommit igång verkar artikeln som kändes klurig i början väldigt intressant på många sätt. Vi ser fram emot att arbeta vidare med den och alla frågor vi nu plötsligt har 🙂

Tankar och stereotypier hos Team XX

Hejsan allihopa!

Vi i Team XX har haft en hel del intressanta diskussioner om vårt ämne och kring forskning/forskande generellt under den senaste veckan.  Så vi tänkte dela med oss lite av dessa tankar med er.

Forskningen vi jobbar med handlar om stereotypier, specifikt lärarnas stereotypa tankar gentemot elever och deras skolkunskaper baserat på genus. Detta känns såklart som ett väldigt relevant och viktigt ämne för oss som alla ska bli lärare, och gärna skulle undgå att tänka i stereotypa banor själva.

Resultaten i artikeln visar på att de intervjuade lärarna och studiehandledarna hade mycket stereotypa genus tankar. Resultaten kändes stundvis till och med lite provocerande. Typ pojkar är smartare än flickor men latare, och endast för att flickor jobbar hårdare når de samma resultat som pojkar (ni kan tänka er hur detta tas emot i en grupp som består av endast flickor)! Överraskande var också hur öppna de intervjuade lärarna och studiehandledarna var angående sina tankar. Vi funderade mycket på om dessa tankar hos lärare verkligen är så vanliga. Kan det faktiskt vara så att vi alla bär på dessa tankar utan att vara medvetna om dem? Det vill vi nog inte tro.

Forskningen är gjord i finlandssvenska skolor och vi undrar om det skulle ha visat andra resultat i t.ex finska skolor eller skolor på en  annan ort eller bara om de skulle ha valt andra lärare från skolorna. Det som inte kommer upp i artikeln är hur dessa tankar hos lärarna påverkar deras beteende gentemot eleverna och därigenom elevernas syn på sig själva. Vi ska träffa vår forskare nästa vecka, vi har redan en hel del bra frågor och funderingar så det kommer att bli roligt att få ställa dem till henne.

Vi har även funderat en hel del på forskning i allmänhet och hur forskningen påverkar oss som studerar pedagogik. Är vi som lärarstuderande objektivt mottagna för all typ av aktuell forskning inom fältet eller väljer vi att endast koncentrera oss på sådan forskning som vi själva anser vara intressant? Har ni andra några tankar kring detta? Allt vi lär oss på våra kurser här på universitetet är baserat på forskning. Ny forskning pågår hela tiden och kommer att vara tillgänglig för oss då vi kommer ut i arbetslivet. Detta kommer att ha en inverkan på hur skolan ser ut och därav rakt påverka oss alla. Tanken om att vår framtid kan vara beroende av kunskap vi ännu inte har är ju minst sagt intressant! 

Lycka till i forskningsdjungeln!

Team XX

Tankar efter förlorad kapplöpning

Föreställ dig att du går in i ett nytt klassrum, du ska börja en ny kurs, det är ny period och en ny föreläsare. Du kliver mödosamt upp för de branta trapporna och sätter dig på den utfällbara, hårda stolen. Ryggen skriker i protest mot det obarmhärtiga ryggstödet och luften genomsyras av en gammal, unken odör. Kursen verkar intressant men krävande. Föreläsaren presenterar kursmålen och kursuppgifterna men sedan tycks introduktionen till kursen vara över. Inga vidare instruktioner eller bedömningskriterer ges. Du vet att du ska göra en lärodagbok, en studiecirkel, en essä och ett grupparbete men du vet inte vad som väger mest. Fylls du av skräck eller förtjusning?

Vår rubrik i KLULESS var “Studenten ska inte veta vad som bedöms, eller?”. Ingen av oss hoppade av förtjusning över temat. Vi hade egentligen velat ha något helt annat, men förlorade kapplöpningen om de olika rubrikerna. Vi tänkte först väldigt ytligt och enkelt kring rubriken och hade svårt att föreställa oss varför man inte skulle känna till bedömningskriterierna. Hur ska man annars komma igenom en kurs på bästa sätt? Vi alla insåg ganska snabbt att detta trots allt är ett ganska aktuellt tema då vi alla är klasslärarstuderande.

Redan under vår första diskussion upptäckte vi att frågan inte alls är så entydig som vi först trott. Denna uppfattning stärktes när vi fick läsa vår forskningsartikel och fördjupa oss i den via lärandeuppgifterna. Forskningen handlade om mångsidig bedömning och huruvida dess påverkan på lärandet är ytligt eller djupt. Artikeln lyfte även fram att mångsidiga och tydliga bedömningskriterier kan ge upphov till djupt lärande, vilket är en aspekt som vi inte hade tänkt på. Oftast tycker man att tydliga bedömningskriterier leder till ytligt lärande, då man fokuserar på att uppfylla kriterierna och inte på lärande i sig.

Artikeln fick oss även att tänka på hur vi upplevt bedömning under vår tidigare skolgång. Vi är alla nästan pinfärska studenter och har gymnasietiden strax bakom oss. Speciellt under gymnasietiden betonades tydliga mål och fokus låg på att lära sig inför studentexamen. Detta ledde till att lärande skedde på ett ytligt plan och man prioriterade info som man visste att man skulle ha nytta av i studentproven. Nu på universitetsnivå lär vi oss mera på djupet eftersom vi inte har så mycket tenter och att vi studerar till någon väldigt specifikt. Vi har brinnande inre motivation för läraryrket och vill bli så bra lärare som möjligt! 🙂

 

Vi väntar med spänning på träffen med vår forskare där vi hoppas kunna ta del mångsidiga förklaringar och få svar på våra frågor. Så att vi inte är helt kluless 😉

 

// KLULESS