All posts by Anna E Lehtonen

Kolneutral Helsingfors före 2035 kräver stora förnyelser på energisektorn – hur kan det här ambitiösa målet nås?

Enligt Helsingfors stadens mål ska staden vara kolneutral före året 2035. Energiproduktionen samt energiförbrukningen orsakar upp till 80% av stadens växthusgasutsläpp, vilket menar att energisektorn måste undergå stora förändringar. En av de är att minska användningen av fossila bränslen på energiproduktionen.

Enligt Förenta Nationernas hållbar utveckling -program Agenda 2030 skulle alla ha tillgång till hållbar energi. Förnybara energikällor borde ersätta fossila bränslen. Energisektorn är en av de största koldioxidutsläppskällor globalt samt i Helsingfors, och därför måste den undergå en systemförändring. Förändringar behövs för att hjälpa uppnå kolneutralitet och erbjuda hållbar energi för alla. Hurdana mål har Helsingfors som en stad? Hur bra sitter de ihop med den globala scheman för klimatförändring samt Agenda 2030? Helsingfors stadens mål är ambitiösa, och så borde det vara, säger specialforskare Vilja Varho.

Helsingfors stad strävar efter att bli kolneutral senast år 2035. Helsingfors vill också satsa på energieffektivitet samt förnybar energi, och har ställt mål för också dessa sektorer. Enligt specialforskare Vilja Varho, som jobbar hos Luke (Naturresursinstitutet), är Helsingfors agenda i tid med Finlands motsvarande. ”Det är viktigt att Helsingfors syftar på kolneutralitet med en tydlig tidtabell.” År 2030 borde Helsingfors växthusgasutsläpp ha minskat med 60 procent från det som de var år 1990, om man följer målen som staden har ställt. Redan nu under år 2020 borde de ha minskat med 30 procent.

Men hur kan Helsingfors då utveckla mot att producera energi genom hållbara, förnybara sätt? Det behövs förändring i system. Bränning av kol måste bytas till solenergi, vind- och vattenkraft samt biobränslen. Staden behöver energi i form av el samt värme. Fjärrvärme är den vanligaste värmningsmetoden i Helsingfors. Det produceras i kraftverk där el och värme produceras samtidigt, och det utnyttjar förlustvärme som förekommer där. I Helsingfors har det här skett mest med hjälp av förbränning av kol.

Helsingfors stadens åtgärdsprogram för kolneutral stad före 2035 har ett mål att utsläppskoefficienten av fjärrvärme borde minska med 74%. Under de senaste åren har det inte skett en märkbar minskning. Hur kan staden då minska utsläppen så kraftigt under mindre än 15 år, om förändringen har varit nästan omärkbart under de senaste åren? Förbränning av kolet kommer ta slut under 2030-talet, och stenkolkraftverket i Hanasaari stänger redan år 2024. Hur kommer Helsingfors få sitt värme efter det, då till exempel vindkraft inte alls producerar värme, utan bara el? ”Fjärrvärme har en stor roll i Helsingfors och det är inte väldigt snabbt att ersätta det”, berättar Varho. Enligt Varho är noggrann planering mer viktigt än att nå kolneutralitet ett eller två år tidigare, även om ju tidigare man kan minska utsläpp desto bättre det är. ”Det har inte en lika stor mening än att nya strukturer ska vara noggrant planerade och försäkra energitillgängligheten genom ett pålitligt sätt.”

Minskning av fossila bränslen leder till att vindkraft, solenergi, vattenkraft, biobränslen och andra förnybara sätt att producera energi kommer att ta över. Detta menar att energi kommer att produceras i ”mindre delar”, och det kommer från många små källor, förklarar Varho. Ett exempel av detta är att det redan tas upp värme från avloppsvatten som rinner till sjön i huvudstadsregionen. ”Det är viktigt att möjligtvis förekommande överstannande värme kan ledas till fjärrvärmeverket.”

Alla former av förnybar energi är det inte möjligt att produceras i staden. Till exempel i Helsingfors finns det inte tillräckligt mycket plats för en vindkraftspark på mark, och på sjön avgränsar båttrafik, landskapsmässiga faktorer samt försvarsmakten möjligheterna, betänker Varho. I stället kunde staden vara en ägare av vindkraftspark som ligger någon annanstans i Finland.

Växande populationen och migrationen som Helsingfors möter anser Varho inte vara ett stort problem. ”Jag tror att en del av migrationen riktar sig också mot andra städer i huvudstadsregionen.” Enligt Varho känns det att energianvändningen växer i hushållen hela tiden oavsätt migrationen. Som Varho också påpekar ut, kommer trafiken använda mer el i framtiden. Energikraven ökar alltså hela tiden i städerna. ”Det är viktigt att stödja energieffektiv byggandet och renoveringsbyggandet”, påminner hon.

Klimatpolitiken har en märkbar roll i energifrågor. Samtidigt redan nu eller i framtiden kommer vissa energikällor, till exempel vindkraft, inte behöva stöd. Produktionskostnader har sjunkit så mycket, berättar Varho. På frågan hur även de som har brist på pengar skulle kunna välja förnybar el, svarar Varho att i nuförtiden är förnybar energi inte ens alltid dyrare en det som har producerats på traditionellt sätt. Hon påminner att när vi går mot helt kolneutral energiförbrukning, behövs det stora investeringar. Då kommer priset på energin öka. ”Det är sant att det ställer människor till en viss del ojämlik position med varandra”, säger Varho. Hon påminner att energi är nog väldigt värdefullt. ”Därför kan man fråga, varför borde det på riktigt vara mycket billigt, fast visst får det inte kosta orimligt mycket.” Det summerar att energi är något som vi alla behöver, men som borde produceras och användas med tanke på våra naturresurser.

Läs mer:
Stadin ilmasto, Helsingin ilmastotavoitteet: https://www.stadinilmasto.fi/tavoitteet/
Hiilineutraali Helsinki 2035 –toimenpideohjelma