“Att bo i en stad möjliggör likgiltighet. Det är svårt att märka effekterna som konsumtionen har på naturen i en byggd miljö.”

Städerna är problematiska på ett inneboende sätt; en stor mängd människor på ett litet område konsumerar mer mat, vatten och energi än det är möjligt att producera på samma område. Konsumtionen igen koncentrerar  utsläpp och avfall på den samma lilla område.

Att bo i en stad möjliggör likgiltighet. Avfallet transporteras utanför städerna och det är svårt att märka effekterna som konsumtionen har på naturen i en byggd miljö. Sociala problem koncentreras i städerna. Trycket som befolkningstillväxten orsakar, byggandet som baserar sig på stora finansiella vinster och förstöringen av gamla samfund på grund av konstruktionen av nya höghusförorter orsakar sociala problem som reflekteras på den hållbara utvecklingens andra delområden, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Genom att kontrollera stadsutvecklingen kan goda levnadsförhållanden säkras i städer också i framtiden. En hållbar stad beaktar båda naturens och människans behov. Vid sidan av miljömässiga saker är människans subjektiva upplevelse av sin miljö viktig.

På en allmän nivå innebär hållbar stadsutveckling att man ska fylla stadsbornas viktigaste behov på ett sådant sätt att den  inte kommer i konflikt med hållbar utveckling på  global nivå. I definitionen av hållbar stadsutveckling som används i rika industriländer understryks speciellt en minskning av energiförbrukningen, utsläpp och användningen av skadliga material. Några andra viktiga punkter är att bevara naturliga områden. Dessutom bör städerna vara trygga platser för sina invånare: oförorenade och bullerfria. Grönområden är också viktiga eftersom genom dem kan invånarna fatta tillgivenhet för naturen.

Finlands lag kräver att hållbar utveckling beaktas i all planläggning. Helsingfors stadsplaneringsverk upprättade år 1995 en strategi som tillämpas i alla uppdrag inom stadsplanering. Som viktigaste begrepp upplyfts en kompakt och hel stadsstruktur, bevarandet av mångformigheten och kollektivtrafiken. I generalplanen framhävs mål som byggandet och iståndsättningen av gamla områden.

Stadsplaneringen kan också vara ursprunget till problem. Förorten Pruitt-Igoe i St. Louis byggdes för att förbättra fattiga människornas levnadsförhållanden. Eller för att edå kunde förflyttas från centrum där de bodde. Arkitekterna hade planerat en grön trädgårdsstad som i alla fall framstod som obekväm enligt invånarna. Områdena hade också byggts dåligt. Det att hela områden med 33 byggnader revs ned mindre än 20 år efter att ha blivit färdiga berättar mycket om ohållbarheten av dålig stadsplanering.

Källor:

Giradet, H. 1992. The Gaia Atlas of Sustainable Cities: New Directions for Sustainable Urban Living. Gaia Books Limited, London.

Helsingin kaupugin kaupunkisuunnitteluviraston kestävän kehityksen työryhmä. 1995. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 1995: 5: Kestävään Helsinkiin.

Næss, P. 2000. Urban Planning and Sustainable Development. I publikationen: European Planning Studies vol. 8, 503-524.