All posts by Vilma M M Wahlbeck

Coronaviruset kommer att förändra städer

Kvinna promenerar i en tyst stad under coronaviruset. Bristol, Storbritannien, Mars 30, 2020.

Coronaviruset har snabbt förändrat livet i städer. Viruset, som klassades som en pandemi den 11 mars, har fått stadsbor att undvika offentliga utrymmen och svartmålat befolkningstäthet. Att skapa och planera städer där smittspridningen är låg kommer vara en av de viktigaste och svåraste frågorna inom stadsplanering under de kommande åren.

Städer skapar tätare och större kontaktnät mellan människor. Detta har varit en fördel, produkter och idéer har spridits snabbare medan kulturliv och bekvämlighet ökat. Uppkomsten av städer har även haft sina konsekvenser, förorening och avfall koncentreras på ett ställe. Den moderna stadsplaneringen växte fram i städer som London i slutet av 1800-talet, där sjukdomar som kolera spreds snabbt i de täta, nedsmutsade och förorenade kvarteren. För att lösa problemet började staden allt mer ta över viktiga samhällsfunktioner och blev ansvariga för bl.a. belysning, vatten-och avloppsystem, transport och reglering av bostadsbyggandet. Ella Wahlbeck, strategisk stads-och regionalplanerare på Trafikverket, kommenterar detta.

-Man kan definitivt säga att pandemier formar städer samt påverkar hur vi tänker på stadsplanering. Både från ett infrastrukturperspektiv men även utifrån hur vi människor rör oss i städer och i stadsrummet.

Covid-19 viruset tros huvudsakligen spridas från person till person, om de är närmare än 1,5 meter från varandra. Detta skapar problem i storstäder, där människor bor tätt och har oftast nära kontakt med flera personer under dagen t.ex. i kollektivtrafiken. Befolkningstäthet är en viktig faktor i hur snabbt sjukdomen sprids, men även det sociala nätverket påverkar. Och det påverkas av bland annat boende-, familj- och jobbförhållanden. Spridningen av sjukdomen kan ses i stadsstrukturen, marginaliserade och fattigare bostadsområden drabbas ofta värre än rikare bostadsområden.

-Jag tror coronaviruset definitivt kommer påverka vårt sätt att tänka på bl.a. förtätning av städerna, men även hur vi rör oss i stadsrummet och hur man kan begränsa smittspridning genom fysiska förändringar i det. Det är även viktigt att framhäva hurdana behov olika stadsdelar har.

Sannolikt kommer det i framtiden även spridas liknande sjukdomar, som gynnas av globaliseringen. Frågan är hur man kan minska hot-spots för sjukdomar och smittspridning utan att förstöra lokala samhällen och möjligheter för mänsklig samhörighet och kultur. Stadsplaneringen kommer ha en viktig roll i detta.

-Att stänga ner städer och restriktioner har varit dagens sätt att minska spridningen, men förr eller senare måste man öppna samhället, och hur man gör det kontrollerat utan att spridningen tar fart igen blir långt en fråga om stadsplanering – hur ska man kunna möjliggöra “social distancing” på metron under rusningstid, hur ska man kunna ha 1,5 meters avstånd från varandra på trottoarer eller cykelbanor. Hur ska man få tillbaka det levande stadsrummet och de lokala samhällena om affärer har gått i konkurs.

Frågan om man kan beskylla covid-19 spridningen på urbanisering går inte att besvara. Det är självklart att sjukdomar sprids lättare i områden men hög befolkningstäthet och tätare kontaktnät, men många andra faktorer spelar även en viktig roll. I länder som Taiwan och Sydkorea, med de högsta befolkningstätheterna i världen, har man kunnat begränsa sjukdomens framfart bättre än i länder med lägre urbaniseringsgrad. Detta har berott på bättre förvaltning och övervakning, men även högre omfattningen av tester och olika kulturella faktorer. Dessa länder drabbades hårt av sars-epidemin 2003, varav efter lärde sig av sina misstag och investerade i krisberedskap och offentlig sjukvård, vilket nu har avlönats.

Städer har även en fördel när det kommer till sjukvårdens kvalitet och krisberedskap, jämfört med glesbebyggda områden. Det är även lättare att övervaka sjuka och begränsa rörlighet i städer än på glesbygden. I städer har även stark samhörighet växt fram, grannar hjälper utsatta, nallar sätts i fönstren och italienare spelar musik från deras balkonger. Det finns mycket att lära sig av denna kris, och de rätta metoderna att begränsa sjukdomen kommer sannolikt förstås först efter detta. Men redan nu finns det idéer om hur städer kan förbättras, precis som i 1800-talets London.

-När allt är över tror jag att coronaviruset kommer få städer att tänka över deras hantering av befolkningstäthet och förbättra hälsoförhållanden i städer, och genom det även förbereda sig för framtidens pandemier. Det jag tycker vi förstår allt mer är vikten av vår digitala infrastruktur, samt dess betydelse i ett krisläge som detta. Jag tror de största utvecklingarna kommer att ske inom det, både när det gäller samhällsviktiga funktioner såsom sjukvård, men även inom vår globala digitala infrastruktur. I dagsläget kan ju mycket av det vi gör, det vi reser för att göra, flyttas över till digital form. Hur digital information kan användas inom stadsplanering kommer att framhävas, som t.ex. att följa rörelsemönster med telefonapplikationer.

 

Bild: Woman walking in a quiet city during coronavirus. BRISTOL, UK, March 30, 2020. https://www.rawpixel.com/image/2297822/free-photo-image-alone-architecture-awareness