Kött i framtiden?

“Djurproduktion kombinerat med växtproduktion är ett mer ekologiskt alternativ än enbart växtproduktion”

På den senaste tiden har köttproduktionen skapat frågor gällande den ekonomiska, ekologiska och etiska uthålligheten. Man har börjat ifrågasätta djurens rättigheter, köttproduktionens föroreningar och utnyttjandet av gräs- och foderarealer. Köttproduktionen är dock en viktig del inom hållbar livsmedelsförsörjning och djuren kan utnyttja ekologiska nischer som annars skulle bli oanvända.

Djur kan utnyttja växter som inte kan användas som människoföda. Av Finlands jordbruksareal är över 80 % sådan som endast kan användas för odling av foder och gräs. Djur kan även äta biprodukter från jordbruksproduktionen som t.ex. halm och kli,  och restprodukter från socker- och oljeindustrin. Djuren producerar inte enbart kött, utan även hudar och pälsar, som gör produktionen mångsidig.

Problem som har uppstått inom köttproduktionen är att fabriksmässigt driven husdjursuppfödning har blivit allt vanligare. Man vill producera kött snabbt och billigt, som gör att man använder sig av foder som kunde ha använts till människoföda och sparar på djurens levnadsutrymmen och hälsa. Fast denna produktionstyp bidrar till billigare kött, är det ett mycket sämre alternativ både ekologiskt och etiskt, och är inte alls hållbart.

Köttproduktionen kunde göras mer hållbart om man endast matade djuren med foder som människan inte kan äta. Då skulle man utnyttja naturresurser, som t.ex. betesmarker, mer effektivt. Djurproduktion kombinerat med växtproduktion ett mer ekologiskt alternativ än enbart växtproduktion, då även jorden gynnas med gödsel. Mindre djurpopulationer och gräsbaserad föda skulle göra köttproduktionen mer hållbart.

Min personliga åsikt är att människorna borde minska på köttätandet, så att den fabriksmässiga produktionen minskar och allra helst försvinner. Istället skulle man äta ekologiskt inhemskt kött, som är producerat i ett familjejordbruk. Då skulle hela köttproduktionen åtminstone i Finland bli mer etisk, ekologisk och ekonomiskt lönsam.

 

Källor:

Kumm, K.-I., 1999. Hållbar ekologisk köttproduktion. SLU, institutionen för ekonomi, Rapport 129. Uppsala

Hellstrand,S., 2013. Animal production in a sustainable agriculture

Lindström, U.B., 2013. Husdjuren spelar fortfarande en viktig roll

Hållbar stadsutveckling

“Att bo i en stad möjliggör likgiltighet. Det är svårt att märka effekterna som konsumtionen har på naturen i en byggd miljö.”

Städerna är problematiska på ett inneboende sätt; en stor mängd människor på ett litet område konsumerar mer mat, vatten och energi än det är möjligt att producera på samma område. Konsumtionen igen koncentrerar  utsläpp och avfall på den samma lilla område.

Att bo i en stad möjliggör likgiltighet. Avfallet transporteras utanför städerna och det är svårt att märka effekterna som konsumtionen har på naturen i en byggd miljö. Sociala problem koncentreras i städerna. Trycket som befolkningstillväxten orsakar, byggandet som baserar sig på stora finansiella vinster och förstöringen av gamla samfund på grund av konstruktionen av nya höghusförorter orsakar sociala problem som reflekteras på den hållbara utvecklingens andra delområden, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Genom att kontrollera stadsutvecklingen kan goda levnadsförhållanden säkras i städer också i framtiden. En hållbar stad beaktar båda naturens och människans behov. Vid sidan av miljömässiga saker är människans subjektiva upplevelse av sin miljö viktig.

På en allmän nivå innebär hållbar stadsutveckling att man ska fylla stadsbornas viktigaste behov på ett sådant sätt att den  inte kommer i konflikt med hållbar utveckling på  global nivå. I definitionen av hållbar stadsutveckling som används i rika industriländer understryks speciellt en minskning av energiförbrukningen, utsläpp och användningen av skadliga material. Några andra viktiga punkter är att bevara naturliga områden. Dessutom bör städerna vara trygga platser för sina invånare: oförorenade och bullerfria. Grönområden är också viktiga eftersom genom dem kan invånarna fatta tillgivenhet för naturen.

Finlands lag kräver att hållbar utveckling beaktas i all planläggning. Helsingfors stadsplaneringsverk upprättade år 1995 en strategi som tillämpas i alla uppdrag inom stadsplanering. Som viktigaste begrepp upplyfts en kompakt och hel stadsstruktur, bevarandet av mångformigheten och kollektivtrafiken. I generalplanen framhävs mål som byggandet och iståndsättningen av gamla områden.

Stadsplaneringen kan också vara ursprunget till problem. Förorten Pruitt-Igoe i St. Louis byggdes för att förbättra fattiga människornas levnadsförhållanden. Eller för att edå kunde förflyttas från centrum där de bodde. Arkitekterna hade planerat en grön trädgårdsstad som i alla fall framstod som obekväm enligt invånarna. Områdena hade också byggts dåligt. Det att hela områden med 33 byggnader revs ned mindre än 20 år efter att ha blivit färdiga berättar mycket om ohållbarheten av dålig stadsplanering.

 

Källor:

Giradet, H. 1992. The Gaia Atlas of Sustainable Cities: New Directions for Sustainable Urban Living. Gaia Books Limited, London.

Helsingin kaupugin kaupunkisuunnitteluviraston kestävän kehityksen työryhmä. 1995. Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston julkaisuja 1995: 5: Kestävään Helsinkiin.

Næss, P. 2000. Urban Planning and Sustainable Development. I publikationen: European Planning Studies vol. 8, 503-524.

Hållbar fiskodling i slutet omlopp – ett nytt koncept

“I ett slutet omlopp kan avfall, spillenergi, värme, näringsämnen och koldioxid återanvändas och utnyttjas till energi och matprodukter. Med slutet omlopp är matproduktionen nästan kolneutral och utsläppsfri”

Det sägs att de tre största delområden genom vilka en människa påverkar miljön är mat, boende och hur man tar sig från en plats till en annan, alltså resvanorna. För den skull valde jag ett tema som handlar om ett av delområdena. Jag är själv särskilt intresserad av hållbar matproduktion och frågor som angår produktion av animaliska proteiner. Ett av de mest effektiva sätten att producera animaliska proteiner är fiskodling och fiske.

Enligt FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) är 80 procent av världens fiskbestånd överfiskade eller på gränsen att bli överfiskade. Det finns ett behov för hållbara fiskbestånd eftersom fisk utgör åtminstone 15 procent av det animaliska proteinet i maten för över 2,9 miljarder människor i världen (UN, 2010).

Slutet omlopp konceptet

Fiskodling minskar det tryck som riktas mot naturliga fiskbestånd. För att trycket skall minskas behövs det mera nya innovationer och strikt reglering. Konceptet sluten omlopp inom fiskodlingen är en innovation för hållbarhet.  Den ger en möjlighet att producera mat på ett hållbart sätt och främja välmående hos naturens fiskbestånd. I konceptet kopplas fiskodling ihop med lantbruk och energiproduktion.

Vid fiskodling i slutet omlopp odlas fisken på marken, tvärtemot vanlig fiskodling. Akvakultur på jorden tycks vara ett av de snabbast växande sätten att producera animaliska proteiner. Konceptet kopplar ihop akvakultur med växtodling. Härigenom kan fiskens och växters behov och utsläpp kopplas ihop och utnyttjas på ett effektiv vis.  I ett slutet omlopp kan avfall, spillenergi, värme, näringsämnen och koldioxid återanvändas och utnyttjas till energi och matprodukter. Med slutet omlopp är matproduktionen nästan kolneutral och utsläppsfri.

I Finland finns ett pilot projekt för fiskodling koncept i slutet omlopp. Anläggningen finns i Nykarleby och har konstruerats av Sybimar Oy. Den har varit i bruk sedan 2012. Det tyska Leibniz-institutet forskar också hur växthusodling och fiskodling kunde kopplas ihop. I Leibnizs försöksanläggning odlas tilapia fiskar och tomater i samma vattenomlopp. Enligt Werner Kloasin som är Leibniz-institutets avledningsdirektör är fiskodling ett ytterst effektivt sätt att producera animaliskt protein. Till exempel nöt boskap kräver ungefär 8 kilo foder för att växa ett kilo, och grisar kräver 5 kilo, medan odlad fisk bara kräver lite mera än ett kilo. Vid sluten produktion alstras energi av avfall och fiskodlingen kopplas ihop med växthusodling. Växthus värmer, oxiderar och rengör vatten och näringsämnen från fiskodlingen, som sedan gödslar växthusets grönsaker.  Allt bioavfall som blir kvar från processen användas till energiproduktion.   I Tyskland har odling av tilapia kopplats ihop med tomatproduktion. I Finland odlas till exempel sallad, örter eller jordgubbar tillsammans med sik.

Fördelar med fiskodling i slutet omlopp är att man kan utnyttja infrastrukturen till dubbel nytta och samtidigt effektivt utnyttja koldioxid och näringsämnen.   Sluten omloppsodling är tekniskt möjligt. Ändå är förverkligandet av processen för tillfället dyrt och behöver finjustering. Dessutom behövs mera information för att flera fiksodlare skall bli medvetna om koncepten.

Konceptet att odla fisk i slutet omlopp bjuder på intressanta lösningar för hållbarare matproduktion.

Källor:

General situation of world fish stocks, United Nations Food and Agriculture Organization (FAO)

Maaseudun tulevaisuus; Mitä kala tekee kasvihuoneessa? Ruokkii tomaattia. 7.3.2014

Yle Uutiset: Päästötön ruuantuotanto alkuun Uudessakaupungissa. 18.9.2012

Vergote N., Vermeulen J. Acta Horticulturae, 2012, 927, 67-74: Recirculation Aquaculture System (RAS) with Tilapia in a Hydroponic System with Tomatoes

Länge leve kläderna

Katja Koli

Länge leve kläderna

 ”Idag äger konsumenterna alltmer kläder med en kort livslängd som har inhandlats utan större eftertanke och som används endast ett par gånger innan det slängs”

 Att shoppa handlar inte längre enbart om att skaffa det man behöver. Dagens konsumenter uppger flera olika orsaker bakom deras konsumtion av kläder. Konsumenterna handlar kläder bland annat för att umgås med vänner, belöna sig själva och hänga med i de senaste trenderna. Shopping handlar alltså även om rekreation och inte enbart om att uppfylla sina funktionella behov.

Inom textil- och klädbranschen har man fram till nyligen främst fokuserat på kostnads- och teknologiska aspekter. Det främsta syftet har varit att öka produktionseffektiviteten samt att hålla priserna låga på de slutliga produkterna. Den korta livslängden hos textilier och främst kläder är det främsta problemet inom de rådande industriella systemen. Detta är även ett orosmoment för konsumenterna.

Strukturella förändringar

Det har skett stora strukturella förändringar inom klädindustrin under de senaste årtiondena. I Finland har produktionen av kläder minskat med 60 % mellan åren 1998 och 2008. Dock importerar vi mera kläder än förut, mängden kläder som importeras har ökat med 57 % under samma tidsperiod. En stor del av klädindustrin som flyttat utomlands har flyttat till Kina. Kläder som importerades enbart från Kina ökade med 21 % mellan 2007-2008. Den strukturella förändring som skett inom klädindustrin är ett globalt fenomen. Produktionen av kläder och textilier har ökat signifikant, men produktionen har samtidigt flyttat från väster länderna till i huvudsak asiatiska länder. Strävan med denna flytt har varit låga produktionskostnader. Mellan åren 1979-1990 var den globala tillväxten inom textilproduktionen 143 %.

Inverkan på miljön

I och med att tillverkningen av kläder har flyttat till s.k. lågkostnadsländer har även miljöpåverkan flyttat till dessa länder. Den globala textil-konsumtionen uppskattas till mer än 30 ton om året. Tillverkningen av textilier orsakar alltså en omfattande inverkan på miljön. För att tillverka kläder går det åt stora mängder naturresurser. För att producera 1kg bomull krävs det mellan 7000 och 29000 liter vatten och 0,3 till 1 kg olja. Klädindustrin använder även mycket kemikalier när kläder tillverkas. För att producera ett par jeans krävs det ungefär ett halvt kilo kemikalier och för att producera en t-skjorta krävs ungefär hälften av detta. Även de färdiga produkterna utgör ett problem för miljön. Mängden textilavfall har ökat dramatiskt. De bästa sätten att minska mängden avfall är att förebygga uppkomsten av det samt att återanvända och återvinna. Det krävs satsning från både konsumenter och företag för att man skall lyckas återanvända och återvinna mera kläder än förut. Den industriella utvecklingen har under de senaste 25 åren uppnått miljöförbättringar och dess inverkan på miljön har minskat. Dock har konsumtionen samt produktionen under samma tidsperiod ökat i lika stora grad. Om produktionen är effektiv är priserna lägre vilket ökar konsumtionen. Kvaliteten hos klädesplaggen har även blivit sämre då produktionen av textilier har flyttat till lågkostnadsländer. Som en följd av detta har livslängden för plaggen blivit kortare. Idag äger konsumenterna alltmer kläder med en kort livslängd som har inhandlats utan större eftertanke och som används endast ett par gånger innan det slängs.

Det rådande systemet inom kläd- och textilindustrin bygger på ett snabbt kretslopp av trender som hela tiden strävar efter att skapa nya produkter och behov hos konsumenterna. Livscyklerna hos produkterna blir allt kortare och företagen vill byta ut deras varor i en allt snabbare takt.  Dagens klädindustri bygger på ett snabbt kretslopp av mode och kundernas ohållbara önskningar. Låg kvalitet, kortsiktigt användande, frekvent klädutbyte och en ökande mängd textilavfall orsakar en belastning för miljön.

 

 Källor:

Ekström K., M., Gustafsson E., Hjelmgren D., Salomonson N. Mot en mer hållbar konsumtion- en studie om konsumenters anskaffning och avyttring av kläder. Vetenskap för profession 20:2012

Hassi L., Niinimäki K. 2011. Emerging design strategies in sustainable production and consumption of textiles and clothing. Journal of Cleaner Production 19, 1876-1883.