Kuukausi: tammikuu 2022

Inledning

Kursen ”Geoinformatiikan menetelmät” började med en kort presentation, som handlade ganska långt om repetition om teman såsom raster- och vektordata. Detta var något som jag kände till från förr, fastän repetition är alltid nyttigt. Därefter började vi  skapa en karta på programmet QGIS. QGIS var bekant åt mig från tidigare, eftersom jag använde den i en kurs under första perioden. Trots det så tog det en stund före man kunde använda programmet smidigt, eftersom väldigt mycket var fortfarande nytt åt mig. Det är intressant att lära sig använda olika slags program och jag gillade att jag kunde igen skapa en egen karta.

Då vi började skapa kartan, följde vi bara det som läraren gjorde på sin dator. Arbetssättet, var man följer olika steg, tycker jag att fungerade bra för mig. Jag hann bra med och fick allting gjort rätt i slutet. Jag hade dock några små problem då jag gjorde uppgiften, vilka uppståd då jag stannade upp på ett visst steg för länge. Detta ledde till att jag blev efter och måste själv hitta på lösningen. Kanske det kan vara bra ibland att hitta ett sätt att göra något själv. Något som jag tycker att jag borde bli bättre på, är att försöka förstå bättre det jag gör, istället för att bara kopiera det som läraren gör som en slags ”checklista”. Om jag skulle lägga mera tid på att förstå vad jag gör och varför, skulle jag i framtiden säkert dra nytta av det. Läraren gav oss bra tips på hur man skall använda programmet, såsom hur man kunde lättare ändra på ett objekts färg. Jag märke under uppgiftens gång att jag inte behärskade QGIS än, vilket jag vill bli bättre på under kursens gång.

Karta över Östersjön

Bild 1 visar en karta över Norra Europa, mer noggrannare Östersjöområdet. Kartans uppgift är att visa hur stora andelar av kväveutsläpp olika länder kring Östersjön har. Detta visas i form av en koropletkarta, där ljusa färger visar länder med mindre andelar, medan väldigt mörka färger antyder höga kväveutsläpp. Jag är ganska nöjd med slutsprodukten, eftersom kartan är tydlig och uppfyller sin uppgift. Norrpilen och skalan fick jag också med. Jag är dock inte helt nöjd med hur starkt alla sjöar syns, en detalj som inte är viktig för kartans ändamål. En annan sak på min karta som jag inte är nöjd med var att Estland hamnade i sin egna klass med vit färg istället för röd. Legenden är jag dock nöjd med, eftersom allting finns med och den är lätt att förstå.

Tia-Maria Liljeroos hade skapat en fin karta i hennes blogginlägg, vilken gav mig ideér på hur jag kunde ha gjort min egna karta bättre. Liljeroos hade använt sig av bara 3 olika grupper och färger för att visa ländernas kväveutsläppsandelar, vilket gjorde kartan lättare att förstå. Det kunde ha också löst problemet jag hade med att Estland hamnade i sin egna grupp. När jag granskade Liljeroos karta, märke jag också att färgerna var mycket trevligare än mina. I framtiden försöker jag ta i hänsyn bättre hur färgerna får kartan att se ut.

Då man analyserar kartan kan man tydligt se att Polen är mest ansvarig för kväveutsläppen i Östersjön. Sverige och Ryssland tillhör den näst största gruppen. Finland och Latvien finns i den mellersta gruppen, vilken har nästa lika stora andelar av kväveutsläpp som gruppen med Ryssland. I den näst minsta gruppen finns Tyskland och Litauen, vilka verkar vara mindre ”skyldiga” än andra länder på grund av deras ljusa färg. Man måste dock minnas att t.ex. Tyskland kan ha utsläpp som var nära Finlands mängd. Estland har den minsta utsläppsmängden. En möjlig orsak till att t.ex. Sverige har så höga utsläpp jämfört med Tyskland, är att Sverige har en större kustlinje.

Jag läste om kvävets effekter på Östersjöns ekosystem från artikeln Övergödning,  som publicerades av Havet.Nu. I artikeln står det att den största källan för t.ex. kväveutsläpp är jord- och skogsbruk. En hög mängd kväve leder tyvärr till övergödsel i Östersjön, vilket ökar mängden cyanobakterier,. Cyanobakterier, eller blågröna alger, är dåliga för ekosystemet, eftersom de ökar mängden näring ytterligen. Övergödning orsakar också en ökad mängd av t.ex. växtplankton, vilket kan leda till syrefria bottnar på grund av minskad nedbrytning (Havet.Nu).

Hemuppgift

Som hemuppgift hade vi att skapa en koropletkarta utav färdig statistik. Jag tycker att hemuppgiften var nyttig, eftersom den fick mig att tänka efter och repetera hur man skapade en karta på QGIS. Processen var nu mycket lättare och snabbare, eftersom jag hade redan tidigare skapat en karta med samma metod. Jag behövde inte följa lika noggrant instruktionerna, eftersom jag kunde redan flera saker, såsom att dela datan i olika klasser. 

Kartan på bild 2 blev mera lyckad än den på bild 1. Jag tycker att färgerna är klarare, samt klassernas storlekar visar bättre verkligheten. Kartan på bild 2 har mindre onödigt information, vilket gör den lättare att läsa. Färgskalan är också lyckad, eftersom den skiljer tydligt på klasserna. 

På bild 2 ser man vilka kommuner har den största andelen av svenskspråkiga i Finland. Man kan se kluster av svenskspråkiga vid kusten, mera noggrant vid Österbotten, Nyland, Åland och Åbo skärgård. Innanför Nyland ser man skillnader mellan hur svenskspråkiga kommunerna är. Som exempel har Helsingfors och Esbo bara en svenskspråkig befolkning på 4-18%. Västra- och Östra Nyland är starkare svenskspråkiga än Helsingforsregionen. Åland syns mörkast, eftersom svenskan är majoritetsspråket. I Österbotten ser man att de kommuner som är starkast svenskspråkiga ligger utanför Vasa, som är mindre svenskspråkig. Kommunerna som har en svenskspråkig majoritet, är allmänt ganska små. Intressant nog finns det mest svenskspråkiga i  Helsingfors och Esbo, fastän andelen är relativt liten.

 

Källor:

Havet.Nu (red. 2021) Övergödning. (Hämtad 26.1.2022), från webbsidan: https://www.havet.nu/overgodning-

Liljeroos, T.M. (2022) Tiitun Gisreissu, viikko 1: Jostain on aloitettava (Hämtad 26.1.2022), från webbsidan: https://blogs.helsinki.fi/litili/