Gallup om styrelseåret: Sekreteraren svarar!

Johanna Långbacka,
studerar journalistik för andra året. (Frågorna är av en händelse lite olika än de andras, ifall ni undrar).

1.
Beskriv vad du gjort i din post i J-komm:

Jag har varit J-komms sekreterare i ett år nu, och det har varit superkul. Då jag blev invald hade jag egentligen aning om vad det innebar, men tack vare ex-sekreterare Lukas (han gav mig läxor) lärde jag mig snabbt vad det gick ut på. På mötena är det jag som sitter vid datorn för att skriva upp allt som bestäms på mötet. Efter det renskriver jag protokollet och skriver sedan ut det så att jag, ordförande Rantakangas och en protokolljusterare kan skriva under. Förutom det gör jag lite allt möjligt som t.ex. hjälper att fixa fest, ordna evenemang, handla och hålla våra sociala medier uppdaterade. Bara roliga saker alltså!

2. Vad har du fått ut av ditt styrelseår?
Jag har lärt mig massor om hur föreningar och styrelser fungerar, plus att jag fått lära känna massor med nya människor och gjort en hel del amazing saker tillsammans med dem. Via styrelsen har jag fått chansen att arbeta tillsammans med andra ämnesföreningar och dessutom har jag varit involverad i allt J-komm ordnat för medlemmarna.

3. Varför lönar det sig att ställa upp som funktionär eller styrelsemedlem?

Att sitta med i J-komms styrelse är en superbra erfarenhet. En har goda chanser att påverka den egna studietiden och att få meriter som ser bra ut på ens CV, utan att det är allt för stort ansvar eller tar för mycket tid. Om du är det minsta lilla intresserad ska du absolut ställa upp – att sitta med i styrelsen har gjort mitt 2016 så mycket bättre än om jag inte skulle ha varit med! Och argumentet att man inte vet vad det går ut på kan man skrota direkt, det är väldigt lätt att lära sig och man har nytta av det i framtiden.

Bonus: Roligaste/konstigaste studie(livs)relaterade minnet från förra året.
J-festen med karnevaltema var en av årets höjdpunkter trots att jag hade 38 graders feber, öroninflammation och var tvungen att åka till sjukhuset efteråt. Jag var också med i StudOrgs spex, vilket ledde till otroligt många skratt och fina minnen. Att bli involverad – göra sig involverad – löns verkligen om man vill skapa minnen för livet!

https://instagram.com/p/BCRNDShx10e/

En sekreterares stora drömmar

Jag sitter på redaktionen och väntar på att fotona ska bli klara till min artikel om en korsning i stan (intressant va). Jag har länge funderat på vilka jobb som finns på de stora medierna och sociala medierna i världen. Därför kollar jag upp vilka lediga jobb som finns på BuzzFeed, Instagram, Pinterest, Snapchat, Google och Aller Media. Det visade sig att de flesta hade många lediga tjänster som skulle vara sååå kul. Jag trivs helt okej som nyhetsreporter, men det är nog inte det jag vill göra resten av mitt liv. Jag vill satsa på internet, och sånt som engagerar människor. Nöje, mat, mode, inredning, livsstil. Jag vill filma, vara kreativ, skapa eget material – inte skriva bara vad andra säger och gör. Jag vill vara den som gör.

Till vissa ställen behöver man massor med erfarenhet, men på andra ställen behövs inget annat än bra inställning och lite tur. Ett litet problem, men som också gör att det är det jag vill, är att alla tjänster finns i New York, LA, San Fransisco, London eller Stockholm. Det skulle vara så jobbigt att bo så långt borta från familjen, men det är samtidigt något jag drömmer om. Fastän jag inte skulle vilja bo i USA permanent, skulle det vara coolt att bo där bara en tid, till exempel vara på utbyte eller på praktik där en längre tid. Till och med jobba nåt år kanske… Hur som helst ska jag åtminstone åka dit nån gång. Helst flera och till olika ställen.

I London skulle jag kunna bo en längre tid. Flyget mellan London och Vasa går snabbare än att åka bil mellan Helsingfors och Vasa, lite dyrare bara. Jag vet inte om jag skulle klara av att leva i en storstad hela mitt liv eftersom jag gärna vill ha natur runt om mig i någon form, men det är ju nära till landet även i London och gott om parker finns det. Det dåliga är ju bara luftkvalitén som suger. Men några år på ett stort mediehus som satsar på annat än nyhetsjournalistik skulle jag inte tacka nej till.

“Jag vill vara den som gör!”

Finns det en chans då? Absolut, det finns alltid en chans om man verkligen försöker och vill något. Det är ju inte lätt precis men omöjligt kan det väl inte vara. Det gäller bara att bli klar med studierna, åka på utbyte, lära sig engelska riktigt riktigt bra, få något publicerat i en engelskspråkig tidning (man ska kunna hänvisa till tidigare jobb och då är det ju bra om de förstår något av det) och skaffa erfarenhet. Dessutom har jag funderat på att förutom film och klipp läsa marknadsföring och grafisk design som biämnen eller som vidare studier.

Det är så svårt att veta vad man ska göra med sitt liv. Ena stunden vill jag lämna allt vad nyhetsjournalistik heter, börja läsa pedagogik och bli lärare eller söka in till någon musikallinje. Den andra stunden vill jag satsa på att bli duktig inom media och satsa på den väg jag valt till hundra procent. Det är så svårt! Ibland tänker jag till och med på att starta ett eget företag. Typ med några vänner. Nätbutik för kläder, eller ett produktionsbolag, eller ett managementbolag. Det finns så mycket man kan göra med en satsning och hängivelse och tur. Tänk! Varför bli något man inte vill? Jag vet att det låter fånigt men man lever bara en gång. Jag tänker inte slänga iväg min chans att göra det jag vill. Det minsta man kan göra är att försöka.

Tycker du jag låter naiv och orealistisk? Kanske det, men det är inte fel att drömma och ha nåt att sträva mot. Gör något av dina drömmar istället!

IMG_0652Jag jobbar alltså på Vasabladet i sommar och hoppas att alla j-are har en bra sommar! Originalinlägget hittar ni på min blogg.

Kram,

Johanna

* J-komms sekreterare*

J-semi 16: Reportage

J-komm ordnade ett seminarium med temat Reportage den 26 februari 2016. J-semi lockade många deltagare som lyssnade intresserat och ställde frågor. Först ut var journalisten Anu Silfverberg som talade om Long Play och hur de jobbar. Konceptet med att kunna köpa de långa artiklar man vill läsa är något som är relativt nytt och frågor om hur mycket tid som ligger bakom en artikel och hur reportagen kommer till togs upp av nyfikna deltagare.

jsemi

Efter en intressant föreläsning om Long Play tog Janne Wass (chefredaktör) och Lasse Garoff (producent) från Ny Tid över. De pratade bland annat om hur man skriver ett bra reportage. Många exempel och tips på hur man säljer ett bra reportage fick vi i publiken ta del av.

jseminytid

J-komms egna kommunikationsansvarige Lilli hade förberett helt underbar catering med lite hjälp av proggisen Ville. Det bjöds på bland annat batong med diverse pålägg, frukter, brieost och kaffe. Mat och mingel – perfekt pausprogram!

Till sist fick vi höra om grävande journalistik. Minna Knus-Galán från Yle (bl.a. MOT och Spotlight) delade med sig av många fascinerande historier och erfarenheter. Hur gör man bra journalistik? Många i publiken frågade och diskuterade varför grävande journalistik är så viktig.

 ”Det behövs en läcka, djup förståelse och engagemang.”

 – Minna Knus-Galán

jsemiminna

J-semi -16 var en väldigt lyckad tillställning. Mycket folk, fantastiska föreläsare, god mat och bra feelis. Ser redan fram emot nästa års seminarium!

En annorlunda praktikdag

Piip, surr, ring ring, pling… Redaktionen på Yle Österbotten har inte varit så livlig som idag. Nyheten om sprängningarna i Bryssel nådde oss direkt efter morgonmötet. Vi hade en klasskompis som hade känt på sig att något stort och hemskt kommer att hända medan vi är på praktik, och det visade sig stämma. Hemska, hemska saker händer i världen.

Som nybörjare är det intressant att se hur redaktionen jobbar då det händer något. En lokalredaktion, vars framgångsrikaste artikel handlade om en ny hybridskogsmaskin, övergick till en bubblande och effektiv maskin med span på världen. Datorer pipar, telefoner ringer, plingar och darrar, människor jagar folk via telefon. Däremellan kommer en och annan fråga om lunchen – det är nog en rätt så liten redaktion långt borta från där hemskheterna sker ändå. Yle i Helsingfors har nog mycket mer att stå i just nu…

När något sådant här händer ändras medierna direkt. Sändningar planeras om, man sänder live, lägger in flera nyhetsuppdateringar och det pratas inte längre om “vanliga” nyheter. Ingen lämnas oberörd.

I morgon är det vår sista praktikdag för den här gången. Jag och Max tänker bjuda på choklad (som är väldigt populärt på Radio Vega Österbotten). Jag hoppas också att alla andra som varit på praktik har lärt sig massor och gjort bort sig lite (så att jag inte är den enda, men också så man lär sig). Ha en riktigt skön påsk, de hemska nyheterna till trots, så ses vi snart i skolan igen!

Kram, Johanna