Käpyläs lökmodell

Markku Käpylä har utarbetat den så kallade lökmodellen för miljöpedagogik år 1994.  Med hjälp av modellen kan man ordna miljöpedagogikens didaktiska lösningar hierarkiskt.

Centralt för modellen är att påvisa individens kulturella betydelse och granska mänskliga erfarenheter. Grundtanken i modellen är att illustrera utvecklandet av förmåga att utvärdera den egna kulturen.

sipulimalli_puolikkailla_kehyksilla_20.JPG
Bildkälla: Ojanen & Rikkinen 1995. Omarbetning av bilden: Laura Savolainen.

Lökmodellen består av fyra lager som är i växelverkan med varandra. I modellens kärna (1.) finns individen och dess omedelbara upplevelser som ska behandlas som en helhet och inte delas upp i fysiska och psykiska. Kring individen och dess upplevelser byggs kunskaper upp lager för lager ut mot samhället.

  • Steg 1: Man koncentrerar sig på att uppleva miljön med ett sinne i taget och de känslor som upplevelserna ger.

  • Steg 2: Man undersöker miljön som en helhet och funderar på varför vissa fenomen i miljön är behagliga och andra obehagliga. Ur den här synvinkeln lönar det sig att granska främst sin näromgivning.

  • Steg 3:  Man försöker tolka sociala betydelser i miljön. Detta kan påbörjas genom undersökning av en tätort för att fundera på skrivna och oskrivna regler för olika platser i sin egen närmiljö.

  • Steg 4: Om man kritsikt kan utvärdera utvecklingen av sin egen kultur är det lättare att nå den fjärde nivån i modellen. Centralt är att lära sig förstå och tolka miljöproblem och dess karaktär.

Litteratur

Ojanen & Rikkinen 1995

<–   –>

<– Teorier

© 2019 A MarketPress.com Theme