I detta inlägg finns lite information om terminsstarten på Nordica inför läsåret 2023-24.
Orienteringsveckan för våra nya studerande är slut. Det har varit en givande vecka där vi har fått träffa många fina studerande, välkommen till Nordica! Materialet från veckan finns på Moodle-området Nordicastudentinfo.
Vi har en ny lärare i norska språket och litteraturen, Ana Stanićević. Det är fint att vi har en heltidsanställd lärare i norska och norsk litteratur, hjärtligt välkommen!
Som områdesansvarig i nordiska språk fortsätter Jannika Lassus och som områdesansvarig i nordisk litteratur Kristina Malmio. Kontakta oss om det är något du undrar över som berör undervisningen och forskningen i nordiska språk eller nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Du hittar all kontaktinformation i universitetets personalkatalog.
Om du är student är det bra att följa med e-posten (listan nordica-studenter) och vårt konto Nordica Helsingfors på Facebook och Instagram för att få höra om allt som händer på Nordica . Dessutom rekommenderar vi att du följer ämnesföreningarna Saga och Lycksalighetens ö i sociala medier för aktuell information om deras verksamhet.
Period 1 börjar den 4 september. Notera att det ordnas både inskription och öppningskarneval den 4 september, så det är ingen undervisning den eftermiddagen.
Kursanmälningarna görs i Sisu. Om anmälan har stängt kan du höra dig för om en ledig plats i gruppen genom att kontakta läraren. Om du har glömt hur Sisu fungerar, läs instruktionerna. Notera också att alla prestationssätt inte erbjuds varje läsår.
Lycka till med terminsstarten, både äldre och nya studerande och kolleger!
Nordok är en icke-registrerad förening för Nordicas doktorander. Föreningen grundades år 1998 med det primära syftet att “driva doktorandernas intressen vid institutionen och arrangera sociala evenemang”. I dag satsar Nordok på att ordna verksamhet som ger konkret stöd i doktorandernas vardag.
Kollegiala skrivpass – en kombination av nytta och nöje
Sedan början av år 2022 har Nordok bjudit in både doktorander och personal till gemensamma skrivpass varje torsdagsförmiddag i personalens kafferum på femte våningen i Forsthuset. Målet med de gemensamma skrivpassen är att erbjuda utrymme för skrivande, sporra till fokuserat arbete och hjälpa varandra att ställa realistiska mål. Skrivpassen inleds med en gemensam kaffestund som efterföljs av två eller flera skrivpass (vanligen á 45 minuter). Efter skrivpassen går vi på gemensam lunch.
Skrivretreat på Lonna – vårens höjdpunkt
Den sista dagen i maj samlades nio taggade nordikaner på Salutorget för att åka ut på en heldagsskrivretreat på ön Lonna. Under dagen varvades koncentrerade skrivpass med frukost, lunch och kaffe och avslutades med en gemensam våffelmåltid. Majoriteten av deltagarna stannade dessutom kvar och njöt av bastu och dopp i det uppfriskande havet.
Verksamhet hösten 2023
Under hösten fortsätter Nordok med regelbundna skrivträffar varje torsdag. Under den första torsdagen i månaden inleds skrivträffen med knytkalasbrunch i kafferummet. Utöver skrivträffar ordnar föreningen även övriga gemensamma arbetssessioner där doktorander kan jämföra tankegångar och få kollegialt stöd och uppmuntran när det gäller till exempel uppdateringar av olika forskningsprofiler så som Thessa och Tuhat samt sitt akademiska CV. Nordok vill naturligtvis också se till att det finns en social samvaro mellan doktoranderna och ordnar också afterwork och fikastunder för att fira olika små eller stora bemärkelsedagar. Höstens stora händelse blir i år Nordoks 25-års jubileum som vi kommer att fira den 5 december!
Hur får jag information om Nordoks verksamhet?
Om du vill ha information om Nordoks verksamhet ska du prenumerera på epostlistan nordica-nordok@helsinki.fi (se instruktioner på Helsingfors universitets webbplats). Vi meddelar också om aktuella evenemang, lunchträffar och så vidare i en intern Whatsappgrupp (ta kontakt med styrelsen för att ansluta dig till gruppen). Om du vill komma med i styrelsen är du välkommen på vårt följande möte 14.9 kl. 12.00 (träff i Nordicas korridor).
Styrelsens sammansättning
Maria Andersson-Koski (ordförande)
Carina Frondén (sekreterare)
Hilda Forss
Sara Rönnqvist
Markus Söderman
Kaneli Kabrell
Lotta Westerlund
Sedan början av 2021 bär Helsingfors universitet och Jyväskylä universitet delat ansvar för forskning i finlandssvenskt teckenspråk (läs mer om forskningsansvaret t.ex. i Språkbruk). Som en del av ansvaret arrangerade Helsingfors universitet symposiet Med rätt att teckna (3–4.11.2022), i samarbete med föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga rf. Det två dagar långa symposiet besöktes av sammanlagt omkring 100 deltagare och i efterhand fick evenemanget särskilt beröm för sitt mångsidiga program och för den varma stämningen som rådde under dagarna.
Arrangörskommittén bestod av Ella Lindström, Maria Andersson-Koski, Lieselott Nordman, Wilma Jensén, Ida Svartsjö och Magdalena Kintopf-Huuhka (som saknas på bilden). Foto: Janne Kankkonen.
Med på symposiet fanns också tretton kursdeltagare från Nordicas specialkurs Finlandssvenskt teckenspråk som gick höstterminen 2022. Nedan reflekterar kursdeltagarna Sofia Ahläng och Wilma Jensén kring intryck från såväl kursen som symposiet.
En kurs i finlandssvenskt teckenspråk – en ögonöppnande käftsmäll
Något av det första jag fick lära mig om teckenspråk som barn var att det är ”jättepraktiskt, eftersom alla döva i hela världen har samma språk”. Detta berättade alltså min lärare för mig och min klass när vi var typ 9 år. När jag började kursen i finlandssvenskt teckenspråk vid Helsingfors universitet hade jag visserligen förstått att det där med ett enda gemensamt språk inte var sant, men mycket bättre än så var det inte. Jag antog att det svenska och det finlandssvenska teckenspråket skulle vara i princip samma språk, och att det finska och det finlandssvenska teckenspråket skulle vara totalt olika. Precis som de talade språken. Jag antog också att ett tecknat språk alltid motsvarar ett specifikt talat språk. Alltså utgick jag från att ett tecknat språk följer det talade språkets grammatik och ordföljd. Så fel man kan ha!
Det finlandssvenska teckenspråket är ett helt eget språk med en egen struktur. Döva personer som lär sig skriva och läsa svenska lär sig ett främmande språk, oavsett om det är familjens modersmål eller inte. Och i motsats till svenska och finska är det finlandssvenska, finska och svenska teckenspråken nära besläktade språk. Kursen har också gett mig andra insikter, såsom att teckenspråk utnyttjar element som talade språk överhuvudtaget inte kan utnyttja, som till exempel utrymme. Jag hade till exempel aldrig tänkt på att det kan spela en så stor roll hur ett rum är uppbyggt och vilka kläder man har på sig, i och med att det påverkar synligheten. Och tidigare förstod jag inte ens att munrörelser är en del av språket.
Det är någonting med den grundläggande förståelsen för teckenspråk som är helt snedvriden bland den hörande befolkningen, åtminstone var den det för mig. Omedvetet antog jag nog att någon har hittat på teckenspråk för att en hörande och en döv person ska kunna kommunicera. Jag tänkte inte på tecknade språk som något som skapas döva personer emellan. På något sätt antog jag nog alltid att det måste finnas en hörande med i ekvationen för att döva personer ens ska behöva uttrycka sig, dövsamhällen existerade knappt i min verklighetsbild. Kursen har med andra ord varit otroligt ögonöppnande.
Symposiet gav kunskap och insikt
Mycket har hänt under de senaste åren då det kommer till forskning om finlandssvenskt teckenspråk. Under två dagar, 3–4 november, fick vi kursdeltagare och många fler, ta del av en historisk händelse. För allra första gången ordnades ett forskningssymposium med och på finlandssvenskt teckenspråk. Under de här två dagarna presenterades den mest aktuella forskningen, och bilden av hur mycket som hänt under de senaste tjugo åren blev allt tydligare. Symposiet bjöd oss på många intressanta presentationer och insikter. Allt från den krokiga vägen man måste gå för att bli en finlandssvensk teckenspråkstolk till hur den finlandssvenska teckenspråksgemenskapen såg ut redan på 1800- och 1900-talet. Men också hur man i dag står inför utmaningar att hålla ihop gemenskapen då språkbrukarna till antalet är få och det geografiska området är stort.
Utöver en insyn i forskningen gav symposiet dessutom en inblick i de finlandssvenska teckenspråkigas liv. Hur livet ser ut i praktiken gällande bland annat modersmålsundervisning, tolkbehov och kulturupplevelser. Bland de drygt tjugo föredragshållarna hittade vi riktiga eldsjälar som varje dag jobbar för de finlandssvenska teckenspråkigas rättigheter och revitaliseringen av språket.
Janne Kankkonen presenterar på symposiet. Foto: Maria Andersson-Koski.
Tolksituationen är ohållbar
Hur viktigt tolk- och översättningsarbetet är för samhället är inget att sticka under stol med. Under hela symposiet jobbade tre tolkar intensivt och utan dem hade arrangemanget varit omöjligt att genomföra. Också under den pågående kursens gång har vi fått ta del av riktigt välfungerande men också mindre fungerande tolksituationer. Vid tre av fyra kurstillfällen har den gästande föreläsaren haft laglig rätt till tolk men ändå inte fått någon. Beskedet har alla gånger kommit i sista minuten vilket tvingat fram snabba schemaändringar och tillfälliga lösningar på kursen. Endast en gång av fyra har tolkbeställningen fungerat problemfritt på en kurs som varit planerad i flera månader. För om tolken får förhinder är det inte bara så där att hitta en ersättare, och den som lider i slutändan är den teckenspråkiga som blir utan tolk.
Nu när jag efter symposiet reflekterar över alla intryck jag tog in så är det en specifik händelse som etsat sig fast i mitt minne.
”Hur många har någon gång använt sig av tolk?”
När föredragshållaren ställde frågan räckte uppskattningsvis hälften av alla i rummet upp en hand. Om jag får göra en vild gissning så var majoriteten av dem döva. Det komiska i situationen är att varenda person i salen använde sig av tolk i just den stunden. Att tolksituationen var så osynlig för så många är ju verkligen ironiskt då teckenspråk är ett så visuellt språk. Samtidigt som det här så väl beskriver de teckenspråkigas situation.
Dagligen kämpar de finlandssvenska teckenspråkiga för sina språkliga rättigheter i ett samhälle anpassat efter den hörande befolkningen. Det värsta är kanske inte att hörande har fel gällande vissa saker, utan att man är mer eller mindre omedveten om de finlandssvenska teckenspråkigas existens, de olika språken och dövsamhället. Vid närmare eftertanke var kursen i finlandssvenskt teckenspråk vid Helsingfors universitet, i kombination med symposiet, kanske inte bara ögonöppnande utan också en käftsmäll.
Sofia Ahläng och Wilma Jensén är studerande på magisterprogrammet i nordiska språk. Maria Andersson-Koski ansvarar för inlägget i sin helhet.
Fredagen den 14 oktober 2022 höll Hanna Lehti-Eklund sin avskedsföreläsning ”Flerspråkighet, språkbruk och språkinlärning i Finland i ett historiskt perspektiv” inför en fullspäckad sal i Forsthuset. Föreläsningen bjöd på insiktsfulla reflektioner kring språkinlärningsprocesser och flerspråkighet utifrån en stimulerande dialog mellan dåtid och nutid. Genom välvalda exempel och genomtänkta kopplingar mellan historiska texter och aktuell språkvetenskaplig forskning reflekterade Hanna på ett mångsidigt sätt kring hur komplext och mångfacetterat det kan vara att lära sig ett nytt språk och vilken kreativ kraft som uppstår när språk möts.
Föreläsningen erbjöd träffsäkra och ställvis underhållande exempel på att det krävs många kommunikativa situationer och mycket tankeverksamhet för att knäcka koden i ett nytt språk. Vi påmindes om att den receptiva flerspråkigheten under medeltiden verkar ha varit mer okomplicerad fram till standardiseringen av språken som användes, och att det var vanligt med kodväxling av funktionella och kommunikativa orsaker redan på 1600-talet. Överlag verkar det gå att i historiska texter finna samma slags utmaningar som andraspråkstalare har i dag.
Ett av de mer dråpliga exemplen handlade om processen bakom hur Erik Gustav Ehrström i början av 1800-talet kom till insikt om att ”Joutila” inte var avsett som ett ortnamn, vilket skulle vara en logisk slutledning utifrån andra finska ortnamn som slutar på -la, utan att ordet som dykt upp regelbundet i olika kommunikativa sammanhang var ”joutilas” (ett inte helt lättöversatt finskt adjektiv, som betyder ’ledig’, ’overksam’ eller ’sysslolös’ men även kan ha betydelsen ’att lata sig’, se Stora finsk-svenska ordboken). I det exemplet ingick även ett för oss nytt uttryck: uti Joutila! ”Uti Joutila” har potential att fylla en lucka i det svenska ordförrådet och bli ett uttryck vi kan ta till när det börjar vara dags för sommarbete, eller när vi av en eller annan orsak behöver släppa krav och kneg för en stund.
Hanna gick i pension i somras och med henne försvinner en otrolig mängd kunskap som det kommer att ta tid att ens försöka börja lappa upp för. Även som emerita har Hanna mycket på gång och ibland hälsar hon på oss i Forsthuset. Nordica framför sitt varma tack till Hanna för hennes insatser som lärare, forskare och ledare.
I detta inlägg finns lite information om terminsstarten på Nordica 2022.
En underbar sommar är förbi och vi står inför en ny termin. Några personalförändringar har skett den första augusti: Inom ämnet nordisk litteratur har professor Kristina Malmio tillträtt sin befattning och inom ämnet nordiska språk har universitetslektor Eeva-Liisa Nyqvist tillträtt sin befattning. Gratulerar och välkommen!
Som områdesansvarig i nordiska språk fortsätter Jannika Lassus och som områdesansvarig i nordisk litteratur Kristina Malmio. Kontakta oss om det är något du undrar över som berör undervisningen och forskningen i nordiska språk eller nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Du hittar all kontaktinformation i universitetets personalkatalog.
Vi väntar med iver på våra nya studerande och på ett läsår då vi förhoppningsvis får ha främst närundervisning. Orienteringsveckan för de nyantagna ordnas 29.8–2.9.2022. Om du under tidigare år har missat orienteringsveckan och t.ex. campusrundvandringen kan du kontakta tutorerna och komma med i år. Följ med ämnesföreningarna Saga och Lycksalighetens Ö i sociala medier så får du aktuell information. Du hittar programmet för orienteringsveckan i Instruktioner för studerande (”studies”), längst ner på sidan finns Nordicas program. Observera att du behöver välja rätt utbildningsprogram: Kandidatprogrammet i finskugriska och nordiska språk och litteraturer.
Period 1 börjar den 5 september. Notera att det ordnas både inskription och öppningskarneval den 5 september, så det är ingen undervisning den eftermiddagen. Kursanmälningarna görs i Sisu och det finns en hel del instruktioner.
Lycka till med terminsstarten, både äldre och nya studerande och kolleger!
Under seminariet dryftades olika aspekter på integration på svenska i Finland. Bland annat diskuterades om inflyttade i Finland ska erbjudas undervisning och integration på svenska och vad man i sådana fall behöver beakta. Dessutom betonades majoritetsbefolkningens ansvar för att inkludera de nyanlända och att även majoritetsbefolkningen kan behöva anpassa sig.
Magdalena Kosová (Åbo Akademi) & Liselott Sundbäck (Åbo Akademi) talade om rapporten Forskning om svensk integration – en kartläggning och röster från fältet. Rapporten är gedigen och visar bland annat att forskningen har koncentrerat sig på skolmiljön, mottagande av flyktingar, språkval och kommunen Närpes. Rapporten har också identifierat ett flertal luckor i forskningen, bland annat saknas forskning om andra generationens invandrare och andra mer longitudinella perspektiv. Det finns också geografiska luckor, dvs. områden i Svenskfinland som forskningen inte omfattar (t.ex. Åbo och Åboland, Norra Österbotten, Östra Nyland).
Solveig Arle (Tammerfors universitet) talade om sin forskning inom projektet Lätt finlandssvenska och belyste vad lätt finlandssvenska kan innebära för integrationsarbetet. Inflyttade i Finland kan också vara en relevant målgrupp för lättlästa texter, men de olika målgrupperna för lättläst kan ha behov av olika slags lättlästa texter.
Tobias Pötzsch (Helsingfors universitet) talade utifrån sin doktorsavhandling Critical Perspectives on Social Inclusion in Integration Education Programs for Adult Migrants. Han menade att vi behöver förhålla oss kritiskt till integration och fråga oss vem som ska integreras, i vad och av vem. Vidare konstaterade han att Finland i alla tider har varit flerspråkigt och mångkulturellt och att landet fortfarande är det.
Liselott Forsman (Åbo Akademi) talade om nyanlända i grundskolan och flerspråkig språkutveckling för lärande och tillhörighet. Hon refererade en rapport om två- och flerspråkighet i de svenskspråkiga skolorna och resultat från projektet MultiPed@Iki.
Dan Sundblom (Åbo Akademi) talade slutligen om integrationsfrågor i Svenskfinland utifrån en kommande rapport som ges ut av Migrationsinstitutet . Rapporten baserar sig på intervjuer med samhällsaktiva och inflytelserika personer på olika håll i Svenskfinland och den identifierar både enighet och oenighet i integrationsfrågorna. I föredraget efterlystes en gemensam vägkarta för migrationsfrågor i Svenskfinland.
Utifrån föredragen och den avslutande paneldebatten kan konstateras att integration på svenska i Finland är en viktig och aktuell fråga, där alla parter behöver få sin röst hörd. Integration på svenska är en god idé men det går inte att förbise att det finns regioner i Finland där kunskaper i finska är nödvändiga för att få ett arbete.
En intressant aspekt som påtalades var att finlandssvenskar är bra på att värna om sina egna svenska rum, men det kan leda till att man utesluter dem som inte behärskar svenska språket fullt ut. Alla behöver naturligtvis få umgås med sin egen trygga grupp, men vi ska inte isolera oss från andra grupper.
För oss som jobbar med språket är det också viktigt att lära ut och själv komma ihåg att använda ett inkluderande språkbruk. Dessutom ska vi inte ta saker och ting i vår omgivning och vardag för givna. Alla läsare och lyssnare har inte samma bakgrundsinformation, kunskaper och erfarenheter. Vi behöver informera, ibland mycket explicit, om vad som gäller och förklara hur saker och ting fungerar. I övrigt är det viktigaste, som i alla sammanhang, att vara en lyhörd medmänniska och medresenär på livets väg.
Välkommen till det första blogginlägget på denna blogg! Bloggen som kommunikationskanal är inte särskilt ny, men för våra vetenskapsområden är det en ny kommunikationskanal. Vi som skriver här arbetar eller studerar vid Helsingfors universitet, i vetenskapsområdena nordiska språk, nordisk litteratur eller svensk översättning. Här på bloggen vill vi informera om aktualiteter och på så sätt presentera
vilka vi är och hur du når oss
vår forskning
vår undervisning.
Bloggen är inte en officiell kommunikationskanal och de åsikter som framförs här ska inte ses som universitetets eller vår enhets åsikter. När vi skriver gör vi det i första hand som individer, och vi kan ha olika åsikter i olika frågor. Vi hoppas att det ska ses som en rikedom att vi är en mångröstad och flerspråkig gemenskap.
Helsingfors universitet
