Vecka 4 MAA-202

Rutor och raster

Under fjärde veckan fick vi lära oss mera om punkt och rasterdata. Punktdata är en av de noggrannaste formerna av data inom geoinformatik. Punktdata kan till exempel användas för att skapa 3D-modelleringar genom så kallade punktmoln, som man skapar via laserscanning av området. Laserscanning fungerar genom att en sändare skickar ut laserpulser som interagerar med objekt på jordytan och reflekteras tillbaka mot sändaren. Detta är den mest effektiva metoden för att smala in punktdata. Laserscanning kan förutom att skapa 3D-modeller också hjälpa till inom urban planering, skogsförvaltning och även inom arkeologiska undersökningar.

Rutnätsdata är punktdata som har samlats i rutor som gör att man enkelt kan analysera data över till exempel befolkningen, byggnader och arbetsplatser. Rutdatabasen är en avgiftsbetald produkt som innehåller data från statistikcentralen. Under kurstillfället fick vi själva skapa en temakarta över befolkningen i rutnätsformat. På min karta har jag valt att visa andelen svenskspråkiga i huvudstadsområdet.

På kurstillfället skapade vi alla tillsammans en karta där man kunde se den absoluta mängden svenskspråkiga i huvudstadsregionen. Vi kombinerade alltså data över befolkningen och dess utbredning med ett rutnät, där vi hade valt rutor på en gånger en kilometers area (Bild 1). Detta är inte felaktigt och kartan ser bra ut, men om man tänker på vad den här kartan visar kan man komma fram till att den bara visar var det bor flest människor. Eftersom det bor flest människor över lag i och runt Helsingfors kommer det naturligt att bo fler svenskspråkiga i dessa områden än i de kringliggande kommunerna där befolkningsmängden är mindre.

För att visa andelen svenskspråkiga i huvudstadsregionen på bästa sätt har jag valt att visa den relativa mängden svenskspråkiga genom att dela mängden svenskspråkiga med den totala mängden invånare inom rutan (Bild 2). Resultatet är ganska intressant eftersom det visar att det finns en ganska stor skillnad mellan om man visar datan som absoluta eller relativa värden. Man kan se att snarare än att koncentrera sig till centrala Helsingfors hittar man störst andel svenskspråkiga i huvudstadsområdets periferier. Till exempel österut på kartan när man närmar sig Sibbo och i väst kring Grankulla och Esbo.

Jag valde också att ändra storleken på rutnätet som jag använde till 500 meter gånger 500 meter (Bild 3). Det man kan se på den här kartan är att rutorna blir så många att de nästan blir ineffektiva för det man vill visa. Man får samma resultat som tidigare med en större förekomst i de västra delarna av huvudstadsområdet speciellt kring Grankulla och Köklax. Det som gör att denna mängd rutor är ineffektiv är att rutorna är så små att de kan innehålla enstaka hus eller kvarter och jag tycker att den första versionen lyckas få fram budskapet på ett tydligare sätt.

Källor: