Kirjoittajan arkistot: Arnella Nyman

Teknologigruppens forskartent

Vår intervjuliknande tent med forskaren Hannele Niemi motsvarade våra förväntningar. Vi är nöjda med vår tent och även om vi talade med Hannele Niemi via Skype, gick det bra. Vi hade bra förberedda frågor. På grund av att vi inte hade Niemi fysiskt på plats, bestämde vi oss för att Anniina från vår grupp huvudsakligen ställer frågorna och Fabian kan tillägga ifall det behövs. Det var lite nervöst före tenten började, då vi inte visste hur Skype intervjun skulle fungera och om den skulle fungera. Trots allt gick det bra. Det passade dessutom bra till vår teknologi grupp att använda oss av teknologi i tenten.

Då tenten började kändes det lustigt att Hannele Niemi var uppe på en stor skärm och att vi inte kunde ha ögonkontakt med henne. Vi blev dock snabbt vana vid situationen och Anniina ledde diskussionen bra. Vi fick de viktigaste frågorna besvarade och diskussionen flöt bra. Som första fråga frågade vi hur Hannele Niemi har tolkat begreppet teknologi i forskningen. Detta har vi länge funderat över, men vi hade inte förrän idag fått svar på frågan. Niemi konstaterade att hon har tänkt sig att teknologi är i detta fall allt nytt, med elektricitet fungerande apparatur via vad man kan samverka. Detta kallas för e-learning. Som exempel gav hon internet, e-mail, smartboard, mobiltelefon/tablet och t.ex. iCloud/SkyDrive/Dropbox.

En ny poäng kom Niemi fram med under tenten. I specialundervisning är teknologi ett unikt hjälpmedel. Till exempel till autister kan det vara stor nytta av teknologi. Här krävs dock fortbildning av lärarna. Idag är specialundervisning på tapeten och det finns allt fler elever med specialbehov. Vi anser att det vore utmärkt ifall teknologi skulle kunna hjälpa dessa elever under skolgången.

Innan vi hade vår egen forskartent, så fungerade vi som “varjoryhmä” åt gruppen “Yhteisöllisyys”. Vi var lite osäkra i början vad deras forskning gick ut på, men allting blev mycket klarare när vi var på tent tillfället, och vi kom fram till att deras ämne egentligen hade ganska mycket gemensamt med vårt. Vår “varjoryhmä” gillade vår tent. Speciellt god feedback fick vi av att vi hade en person som ledde intervjun. Enda kritiken vi fick var att vi släppte Hannele Niemi “lätt undan”, men det ansåg vi inte själva. Denna undersökning har inga svartvita svar.

Att ha en “varjoryhmä” var nyttigt. Vi lärde oss att se kritiskt på deras forskning genom att ifrågasätta och det var bra att själv också få feedback av dem.

Vi firade vår lyckade forskningstent och avslutad kurs med ett glas skummvin! 🙂

Avslutningsvis kan vi konstatera, att den här kursen har varit lång, ganska krävande men ändå mycket givande. Vi har märkt att när vi nu läser i tidningen om någon forskning som har gjorts så ser man den genast med kritiska ögon, och funderar på olika möjligheter som den skulle ha kunna göras bättre. Kursen som helhet var bra och genomtänkt. Bloggen var ett bra alternativ för mer aktivitet. Att få vara mitt bland all teknologi på Minerva-torget var jätte häftigt, det gav det där lilla extra. Vi är jätte glada över att vi bara råkade vara fyra i vår grupp, det gjorde det lättare att diskutera och samarbeta, alla fick sin röst hörd. Vi hade en mycket god stämning hela kursen igenom trots att vi hade en hel del grubblanden på uppgifter, men ändå fanns det  många skrattstunder och ganska säkert kommer vi att sakna det här lite i mellan åt.

Teknologiaryhmä kiittää ja kuittaa ja toivottaa kaikille ihanaa joulunodotusta 🙂
 

Teknologiaryhmän blogiviikko!

Nyt starttaa teknologiaryhmän blogiviikko. Eilen oli svenska dagen, niin ajattelin kirjoittaa tämän postauksen ruotsiksi!

Vår grupp är väldigt liten,vi är enbart 4 personer. Vi funderade en stund vad vi ska skriva om på bloggveckan. Vi alla har ju gått skola och vi alla använder dagligen teknologi, så egentligen var det inte så svårt att komma igång. Därför tänkte vi lite berätta egna och andras erfarenheter om teknologianvändningen i skolan, förr (då vi gick i grundskolan) och idag. Vi skall även berätta lite om i vilka andra sektorer i samhället teknologin har börjat utnyttjas allt mer.

Ikväll bjuder jag på mina egna erfarenheter av hur teknologi har använts under min skoltid. Jag gick i ett litet lågstadie i Vanda, ganska ute i skogen. Vi hade en stor datasal med datorer, men där vistades vi ytterst sällan. Jag tror vi var där ungefär 10 gånger under hela min lågstadietid. Från årskurs 1-3 tycker jag vi inte alls var i datasalen, detta är en sak som säkerligen idag har ändrats. Allt yngre barn använder teknologi, antagligen så också i skolan. Ifall vi på lågstadiet var i dataklassen, spelade vi mest spel på datorerna. Datorerna var inte en del av undervisningen. Dock har jag börjat lågstadiet år 2000, och då var datoranvändningen i skolor säkerligen mer sällsynt än idag.

Högstadiet har jag gått i Sibbo, i ett visserligen litet högstadium, men i jämförelse med lågstadiet jag kom ifrån kändes högstadiet stort! Där hade vi två olika dataklasser, en med nyare datorer och en med en aning äldre. Då började teknologianvändningen öka, men fortfarande var största delen av lektionerna i gammaldags klassrum och ingen av eleverna hade en egen laptop med sig. Under denna tid kom första Smart Boarden till skolan och de modigaste lärarna prövade sig på dessa. Vitsorden kom upp på nätet (programmet heter Wilma) och så också möjliga förseningarna och annat dylikt. Men detta program var menat mestadels till föräldrarna. Några essäer på modersmålslektionerna skrev vi på datorerna i datasalen. På sjuan hade vi några få lektioner gällande baskunskaper i datoranvändning. Känslan var att alla lärare tänkte att alla elever kan redan använda datorer, att vi sätt och vis vuxit upp med det. Men så var det ju inte, alla hade kanske inte lärt sig att använda en dator hemma.

I gymnasiet började användningen av teknologi öka. På lektionerna kunde man se allt fler elever med egna datorer. Några lärare tog Smart Boarden i användning riktigt på allvar. På nätet fanns en sida var lärarna kunde lägga upp anteckningarna från lektionen, hemuppgifterna samt extramaterial att öva på. Tyvärr var det endast en eller två lärare som använde sig av denna tjänst. Datasalen var ofta öppen och vi hade även några datorer i skolans aula som eleverna fick använda sig av. Då jag började i Sibbo Gymnasium gick det rykten om att alla elever skulle få en egen laptop av skolan. Dessa laptopar väntade vi på i tre år och ingen fick en. Det är naturligtvis en resursfråga.

Då teknologin förnyas konstant kan vi inte kräva att alla skolor skall ha den nyaste teknologin. Ingen skola har råd att förnya datorerna och ipaderna med ett års mellanrum. För inlärningens skull är det inte relevant hur ny maskinen du använder är. En annan fråga är ifall inlärningen skulle bli mer intressant ifall de allra nyaste metoderna skulle vara i användning.

Jag har aldrig upplevt något liknande som lektionerna på Minerva-torget, ipaderna och Flinga. Det är ett väldigt roligt system och jag tror det skulle väcka intresset hos eleverna i grundskolorna också.

Det är inte säkert ifall teknologi är enbart en positiv sak i utbildningen. Personligen föredrar jag att skriva t.ex. anteckningarna gammaldags, med papper och penna. Men å andra sidan behöver vi teknologi i dagens samhälle konstant och skolan skall förbereda oss till det framtida livet. På arbetsmarknaden är det nödvändigt att ha tekniska kunskaper. Hur man bäst skulle kunna integrera teknologin i den dagliga inlärningen i skolan är frågan.

 

-Arnella