Olika materialinsamlingsmetoder

Antti Paakkari, som är huvudsakliga forskaren i undersökningen Digital labour in school: students discussing Snapchat and other social media use during the school day, är intresserad av hur digitalt arbete, kognitiv kapitalism och maktförhållanden är relaterade till eller påverkar miljön i klassrummet. Hans intressen i forskningen är att undersöka bl.a. hur man nuförtiden diskuterar användandet av sociala medier i klassrum och hur mobilen förändrar maktförhållandena i klassmiljön. Han behandlar även hur användningen av mobilen är förknippad med ekonomin.

Vi har träffat Paakkari två gånger, den första gången 5.10. och andra gången 25.10. I detta blogginlägg utgår vi i huvudsak ifrån intervjun med Paakkari som ägde rum 25.10. och i vilken han beskriver dataproduktionsmetoderna i undersökningen.

Forskningen i fråga är en videoetnografisk studie. Detta är en form av etnografisk forskning där forskaren utöver sin egen närvaro och observation även filmar det som händer i en viss miljö. I detta fall valde forskarna att alltid observera och filma två elever i en klassrumssituation – två forskare per elev och en medhjälpare därtill, så totalt var det så gott som alltid fyra forskare och en teknisk medhjälpare på plats.

I de elevers mobiltelefon som var med i undersökningen installerades en applikation med vilken man avspeglade all aktivitet. Applikationen heter Mirror som finns tillgänglig i Play Store. Den grundar sig på Apples AirPlay-teknologi med vilken man kan avspegla Android mobiltelefoner till Mac datorer. En Iphone mobiltelefon kräver inte Mirror-applikationen utan det går att avspegla mobiltelefonen direkt med AirPlay-teknologin. Med andra ord kunde man genom att eleverna loggade in på ett gemensamt nätverk få kontakt mellan elevernas mobiltelefoner och forskarens dator. Eleverna kunde själva välja ifall de ville stänga av applikationen, men Paakkari antar att eleverna gjorde det högst cirka två till tre gånger per dag. Elevernas datorer filmades dessutom vid ett fåtal tillfällen ifall de var i användning.

Som redan tidigare nämnts består forskarteamet av fem personer. Paakkari och hans forskningsassistent var närvarande vid varje observation, medan det övriga teamet kunde variera. Den videoetnografiska studien består av ca fem veckors material som samlats in under ungefär en tvåårsperiod (förundersökningen startade ungefär hösten 2014, videomaterialinsamlingen våren 2015). Forskarna besökte alltid en vecka i taget de två skolor som är med i undersökningen och samlade material under dessa besök. Den ena skolan är belägen inom och den andra utanför huvudstadsregionen. Enligt Paakkari har det samlats in under skolbesöken allt som allt hundratals timmar videomaterial.

Forskargruppen hade klart för sig från tidigare hur man ansöker om tillstånd för att få genomföra dessa slags undersökningar. Därför gick processen smidigt enligt Paakkari. Tillstånd för undersökningen bads av själva skolorna och av de deltagande eleverna. I detta fall handlade det om observation av sju gymnasieelever (barn över 16 år) vilket innebar att tillstånd av föräldrarna behövdes ej.

Förutom videoinspelningarna utförde Paakkari och hans team även intervjuer med de sju elever som deltog i undersökningen (så kallad fokusgruppintervju). Intervjuerna som utfördes var ostrukturerade temaintervjuer där forskarna använde olika stimuli som hjälpmedel eller olika diskussionsunderlag. De eleverna som blev intervjuade fick själva styra diskussionens och därmed intervjuns riktning. Ur ett kritiskt perspektiv kan man fundera över hur verklighetstrogen bild intervjuerna ger. Hur skulle svaren och därmed resultaten se ut om intervjuerna hade gjorts individuellt eller om intervjuerna hade gjorts utanför skoltid? Elevernas ömsesidiga relationer och relationerna till forskarna påverkar också vad de väljer att säga och vad de lämnar osagt.

Observationerna som Paakkari utförde i klassrummen kan benämnas som ostrukturerade, eftersom han försökte fånga känslor och stämningar i klassrummen samt registrera allt som hände och skedde under lektionerna. Ronkainen, Pehkonen, Lindblom-Ylänne och Paavilainen (2013) skiljer på en icke-deltagande och deltagande observatör. Paakkari tog rollen som delvis deltagande observatör, innebärande att han deltog i klassrumsmiljön i rollen som forskare.

Enligt Patel och Davidson (2011) måste forskarens närvaro accepteras av eleverna i och med att situationen som uppstår är avvikande från det normala. I och med att eleverna är medvetna om att de blir observerade kan det resultera i att eleverna beter sig på ett annorlunda sätt än vad de annars skulle bete sig. Enligt teorin blir eleverna dock snabbt vana med observationssituationen och deras beteende normaliseras (Patel & Davidsson, 2011.)

Ronkainen m.fl. (2013) skiljer på olika tekniker för att skriva fältanteckningar. Direkta observationer är beskrivningar om sådant som sker och sägs. Paakkari beskriver under vår intervju att den formen dominerade hans anteckningar under inledningsfasen. Enligt Ronkainen m.fl. (2013) kan observatören också skriva ner egna tolkningar och intryck av händelser som pågår, vilket även Paakkari gjorde, samt anteckna personliga erfarenheter.

Då Paakkari befann sig i klassrummet skrev han fältanteckningar i en anteckningsbok. Sättet att anteckna varierade från direkta observationer till mer personliga kommentarer. I början liknade anteckningarna mer generella beskrivningar om situationer och utvecklades sedan till att omfatta allt från stämningar till hans personliga känslor. Paakkari belyser detta genom ett exempel där han beskriver hur han antecknade också om han kände sig obekväm eller nervös innan han steg in i klassrummet. Paakkari påpekar att sådana kommentarer kan vara viktiga komplement i analysen av videomaterialet.

/Someagenterna – Julia, Emma, Anna, Anu, Hanna, Linda, Jenna och Cecilia

Litteratur:

Patel, R., Davidson, B., (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur AB, Lund

Ronkainen, S., Pehkonen, L., Lindblom-Ylänne, S., Paavilainen, E., (2013). Tutkimuksen voimasanat. Sanoma Pro, Helsinki

3 thoughts on “Olika materialinsamlingsmetoder”

  1. Ett intressant och krävande sätt att forska enligt mig. Jag upplever att det skulle vara svårt att arbeta tillsammans med så många forskare men samtidigt givande då man får se materialet från olika människors synvinklar. Jag instämmer med att det kan vara svårt och veta om eleverna säger hela sanningen eller om de lämnar någonting osagt i intervjuerna. Eleverna blir både iakttagna i klassrummet och var de rör sig på telefonen och samtidigt intervjuade. Det finns inte riktigt något som eleverna kan göra anonymt, med det menar jag att forskaren vet alltid vilken elev har gjort någonting eller sagt någonting. Samtidigt är jag kritisk till att det finns så många utomstående i klassrummet under lektionstid. Dock visar forskning att det påverkar bara elevernas beteende i början av undersökningen.
    Jag är imponerad av AirPlay-teknologin som forskarna använder samt applikationen Mirror. Det gör stor positiv effekt på forskningen då eleverna i princip får själva använda telefonen utan att direkt behöva visa till forskarna vad de gör.

    Sonja/Medelklassen

  2. Insamlingen av data verkar vara mycket mångsidig, trots att samplet var så litet (7 personer).

    Det som vi funderade på är den etiska aspekten av datainsamlingen. De som deltog i undersökningen hade gett lov att bli observerade och programmet Mirror installerades i deras telefoner.
    De observerade eleverna kommunicerade säkert med många personer som inte alls var medvetna om att också deras meddelanden blev forskningsmaterial.

    Viivi och Carola / Staveflet

  3. Mycket intressant sätt att forska och hur de har funderat ut hur allting ska fungera i praktiken.

    Håller med Viivi och Carola / Staveflet att risken finns ju att andra personer, som inte har något med forskningen och göra blir en del av forskningen utan att själva veta om det, pga Mirror. Tog Paakkari alls upp hur detta var möjligt?

    Skulle det ha gått att genomföra filmandet med mindre personal, det låter som om det varit ganska många överlopps vuxna i klassrummet vilket i sig är mycket, eftersom t.o.m. en ny person påverkar dynamiken i ett klassrum?

    Tycker ni att att det ostrukturerade sättet forskarna gick tillväga i klassrummen samt intervjuerna var bra, eller borde de enligt er ha gjorts på andra sätt?

    Emma/Microsoft

Leave a Reply to Emma M S Heikkilä Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *