Musikerna – Förberedelser

Kan man komma oförberedd?

Lärarna har troligtvis endast fått kort veta om forskningslovets innehåll (ämnet mångfald och musikundervisning) innan deltagande på den första gruppintervjun som enda förhandsinformation. Till den andra intervjun kom de som uppfattats som nervösa mer avslappnade (avseende tonfall och reaktioner), de hade förmodligen hunnit analysera och reflektera mer kring ämnet genom att samla på sig synvinklar och tankar. Lärarrollen innefattar en norm om att vara reflekterande kring etnicitet, religion och mångkulturalitet. Om man som undervisande musiklärare inte riktigt ännu funderat kring mångkulturalitet inom musikundervisning kan det vara att gruppintervjun kändes till en början obehaglig. När det också var en intervjuare från Sverige kan det ha ökat de intervjudeltagarnas press i den tanken att det som sägs nu av någon personligen skulle kunnat uppfatta gälla hela Finland. I intervjusituationen var det speciellt viktigt för intervjuaren att inte ge sken av att stå inne med rätt eller fel svar, utan mer genuint intresserat öppet ställa frågor hur de olika lärarna gör, utan att bedöma dialogen.

Likaså är det viktigt för intervjuaren att vara tillräckligt påläst om ämnet och inte gå för snabbt framåt. Följdfrågor och förståelse av begrepp gör att intervjun får ett djup. I detta fall krävdes kunskap om mångkulturell pedagogik och en del om musikämnet. Mansikka säger att det kan hända att forskaren vid transkriberingen märker situationer det skulle varit intressant att lyssna mer eller ställa följdfrågor i stället för att gå vidare till nästa öppna fråga. Men chansen att fråga är förbi, det som finns är det material som finns. För att inte sen tala om att intervjuaren måste vara närvarande hela tiden, för att inte missa något och lyssna aktivt.

Musikerna – I korthet

Mansikka har använt sig av transkriberade, kvalitativa gruppintervjuer av lärare som undervisar musik i varierande grad i någon av de valda svenskspråkiga skolorna. Varje regional lärargrupp träffades två gånger, i mån av möjlighet tillsammans. Skolorna har plockats ut från fyra olika regioner i Finland; Tammerfors, Östnyland, Österbotten och Huvudstadsregionen för att få spridning i landet och blanda olika svenskspråkiga miljöer.

 

Forska ensam eller tillsammans?

Mansikka upplever att studien får mer infallsvinklar om man forskar tillsammans med någon. Han påpekar att när man inte är ensam så får man värdefull information (nya inputs) om hur man under studiens gång kan gå till väga i fortsättningen. Under denna studie var det speciellt viktigt då det inte var säkerhetsställt åt vilket håll studien skulle i slutändan betonas mot och krävde öppenhet av forskarna för tanken var att få en översiktlig bild i ett nytt forskningsområde och de inte på förhand visste vad de skulle ta fasta på.

“Arbetet kan aldrig fördelas jämnt” – Jan-Erik Mansikka, HU

När Maria Westvall från Örebro universitet hade fått finansiering för att forska om mångkultur i musikundervisning i Finland kopplades Jan-Erik Mansikka och Marja Heinonen från Sibeliusakademin in. Mansikka stod för mångkulturell pedagogisk expertis och Heinonen för vetande inom musikundervisningens historia och kontakten med studiens medverkande skolor i Finland. Mansikkas skrivna delar i studien är tillsammans med Westvall dominerande, vilket har sin förklaring i att studien riktades ditåt under utförandets gång. Mansikka stod för det teoretiska pedagogiska analyserandet och de två andra forskarna skötte bland annat intervjuerna. Heinonen var närvarande på plats under alla intervjuer. I början av studiens planering var Mansikka rätt lite involverad och menar att arbetet aldrig kan fördelas jämnt då de skrev om de områden som kändes bekväma för dem och inte visste innan studien var färdig hur stor del av områdena omfattade i studien. Hur stor del områderna fick berodde på om de uppfattades som kollektivt meningsfulla i sammanhanget.

– Sanna och Sara/Musikerna