Hej!
Den fjärde kurgången handlade om raster och i QGIS. Som Ida säger på sin blogg, är punktformatet det mest noggranna av alla. Med hjälp av punkterna kan man få veta objektens exakta placering, till exempel var hus är.
QGIS-kampen började med att vi producerade en “grid”, ett rutnät, på materialet som bestod av en simpel karta på Helsingfors-trakten. Vektormaterialet som vi producerat tidigare bestod alltså av kustlinje, kommungränser, vattendrag och en väldigt detaljerad punktdata där alla Helsingfors invånare fanns medräknade. Punkterna representerade alla byggnader.
Vi övade en stund med att beundra den väldigt detaljerade attributtabellen. På tabellen fanns det information om byggnadens adress, hur många som bor där och även mer personlig data om alla invånare. Jag analyserade sedan på egen hand till exempel hur många av invånarna var svenskspråkiga (Bild 1). Detta är ju väldigt intressant och relevant till mig som finlandssvensk, så det var en fungerande tillämpning! Resultatet blev ju inte så överraskande, jag känner ju till de stereotypiskt mest svenskspråkiga områdena i trakten, till exempel Grankulla, delar av Tölö och områden närmare centrum. Det fanns inte ett enda svenskspråkigt område som överraskade mig i sig. Jag har en del kontakter på svenskspråkiga anstalter i regionen, så jag märkte att en del av befolkningen hade bildat kluster runt just dessa. Uppgiften var väldigt givande och det var trevligt att se att mina föreställningar visualiserades som jag tänkt mig! Min geografi-hjärna fick lite grann mycket efterlängtad validation.
Näst var det dags för hemuppgiften! Jag började med att producera höjdkurvor på vår egna karta som beskrev Borgnäs område (bild 2). Att bilda höjdkurvorna gick väldigt lätt, fast jag hela tiden var smått nervös över att programmet skulle crasha. Jag hade dock överraskande mycket tur och lyckades utan större nedgångar! Wow! Efter detta jämförde jag de nybildade höjdkurvorna med dem från Paituli, precis som Suvi gjorde på sin blogg (great minds think alike, eller?). Våra egna höjdkurvor är väldigt detaljerade, vilket är väldigt bra på ett sätt. Det mindre noggranna materialet som Paituli (Lantmäteriverket) producerat var dock mer generaliserat och med samma mer praktiskt att använda och se på. Precis som Susanna nämner, blir det lite råddigt med mängden höjdkurvor som vi har producerat.
Källor:
https://blogs.helsinki.fi/idasihvo/
https://blogs.helsinki.fi/marttils/
https://blogs.helsinki.fi/kukkasus/
