Den femte lektionen gick till stor del ut på att på egen hand lösa problem och räkna ut svar genom användning av buffertzoner i MapInfo. I början av lektionen gjorde vi dock en kort övning enligt lärarens instruktioner, men till största delen var det tillämpning av det vi tidigare lärt oss.
Buffertzoner är ett centralt verktyg för GIS. Polygonen, som skapas på ett visst avstånd runt ett eller flera valda objekt, används bland annat för att analysera den data som zonen innehåller. Traditionella exempel på vad dessa kan användas till fick vi i övningsuppgifterna där vi t.ex. tog reda på hur många barn det finns i närheten av en skola eller hur många personer som bor i närheten av en tågstationer. Dessa är alla bra då man planerar samhället och utvecklar infrastrukturen i ett område. I övningarna visade sig det att buffertzoner även kan användas till förvånansvärt komplexa problem, exempelvis hur många som skulle lida av flygplans oljud om landningsbanan skulle gå över Tikkurila (ett tättbefolkat område i Vanda). För att snabbt och koncist visa resultaten från övningarna gjorde jag ett Excel diagram (Tabell 1).
Tabell 1. Svar på övningarna, klicka för att ladda ner.
Dessa är bara några av buffertzonernas användningsområden, själv tycker jag de skulle vara intressant att använda dessa för säkerhetsåtgärder ifall någon naturkatastrof skulle råka ske t.ex. hur många som berörs om en flod översvämmar. Buffertzoner kunde även användas för kommersiellt bruk, för att kolla var tröskbefolkningen bor och var det lönar sig att placera ett företag eller butik. Buffertzonerna är alltså mycket användbara och kan användas till mångsidigare analyser än vad jag tidigare trodde. Hur brett användningsområde beror såklart också på hur mångsidigt material man har att utgå från, detta betyder dock inte att de måste vara fullproppade med information. Nästan all information som användes i övningsuppgifterna framgick från den relativt snäva databasen över befolkningen i huvudstadsregionen. För vissa saker, t.ex. för att lokalisera skolan i den sista uppgiften, användes yttre källor.
Användningen av buffertzoner visade sig vara rätt enkelt. Men små saker kan orsaka mycket problem och att kolla på de olika lagrens ordningsföljd, samt att checka redigeringsknappen, är saker som jag härmed automatiskt checkar. Om man blev fast och fundera på större saker var det tur att man kunde fråga hjälp från kurskompisarna eller gå till de tydligare instruktionerna med steg för steg anvisningar.
Då jag funderar på MapInfos styrkor och vad jag främst använder programmet till är det nog funktionen att göra temakartor. Representationen sker snabbt och enkelt, dessutom finns det många olika färdiga modeller att utgå ifrån då man gör måttstock, nordpilar eller legender. Programmet fungerar även till att skapa nya tabeller, göra räkningar och analysera material. Med det sagt tycker jag ändå att programmet kunde utvecklas rent tekniskt då flera av dess funktioner går lättare att göra med andra program, bland annat modifierande av objekt och ritandet av kurvor visar sig vara svårt. MapInfo är dock ett så mångsidigt program med många funktioner så det skulle vara ovist av mig att säga jag behärskar det. En del av det man lärt sig är redan glömt och jag finner mig ofta i att göra saker och ting på ett mycket svårare sätt än vad programmet möjliggör. Därmed tror jag att själva användarens begränsningar på programmet och analysen är stor. Även mänskliga ”fel” kan ske, dessa fel tydliggjordes då jag jämförde flera svar på övningsuppgifterna, skillnaderna beror på i stor grad på noggrannheten men också på hur man har tolkat uppgiften. Begränsningar i användningen av MapInfo beror även på de tidigare nämnda databasernas kvalité och mångsidighet. Programvaran är alltså inte det som i förstahand orsakar problem för analysen, även om denna i mitt tycke kunde utvecklas.
Så som Elias konstaterar i sin blogg (Annilla 2015) är MapInfo ett bra kombinationsprogram för att både göra kartor och tabeller, men vill man vara effektivare eller bearbetar ett större material kanske man skulle ha nytta av att använda skilda program som speciellt är utvecklade för en funktion. Ett stort plus är dock programmets möjlighet att kombinera och behandla filer av olika format vilket gör det lätt att överföra färdig statistik från ett statistikprogram som SPSS till MapInfo för att där skapa en temakarta. Den ”halvfärdiga” produkten kan sedan överföras till CorelDraw för finjustering.
Källor
Annila E. (2015). Eliaksen PAK-blogi. <https://blogs.helsinki.fi/eannila/2015/02/16/viides-kurssikerta-analyyseja-pisteaineistosta-seka-pohdintaa-MapInfon-kaytosta/> 19.2.2015.