1700-talets Helsingfors: Gamla kyrkan och dess omgivningar

Gamla Kyrkan vid Bulevarden är visserligen ritad av Carl Ludvig Engel och blev färdig först år 1826, men i dess omgivningar går det att hitta en hel del som har att göra med Sveaborg och 1700-talets Helsingfors, om man bara har en aning fantasi.

När Ulrika Eleonora kyrkan revs för att ge plats för det nya Senatstorget, räddades en del av dess inventarier till den s.k. Gamla kyrkan, däribland bänkarna, predikstolen och takkronorna. Inventarierna har sedermera försvunnit eller hamnat i Museiverkets samlingar, men kyrkobesökaren kan fortfarande se den gamla predikstolen i användning. Predikstolen hade donerats till Ulrika Elenora -kyrkan, troligen år 1726, av handelsman Petter Sten, som ursprungligen var hemma i Helsingfors men flyttat till Stockholm, antagligen under Stora Ofreden. Rådman Streng hade säkert ett drygt arbete att få den överfraktad från Stockholm! Predikstolen har överlevt två ryska ockupationer och är antagligen också ett av de få bevarade föremål som varit med vid Augustin Ehrensvärds begravning år 1773. Betrakta den med vördnad!

I kvarteren runt Gamla Kyrkan finns, eller kanske snarare fanns, flera gamla begravningsplatser från olika århundraren. Stadens officiella begravningsplats på 1700-talet låg visserligen under nuvarande Senatstorget, men den var liten och under perioder av hunger och epidemier var det nödvändigt att ta Kampen i bruk. Redan vid pestepidemin år 1710 begravdes offren i Kampen, men det är möjligt att samma område varit i bruk redan under hungeråren i slutet av 1600-talet.

När fästningsbygget inleddes blev begravningsplatsen runt Ulrika Eleonora – kyrkan alldeles på tok för trång. Förutom rotesoldaterna som kommenderats ut som arbetsmanskap, hade man också en artilleribataljon och några kompanier från olika värvade regementen som gjorde garnisonstjänst i staden. De soldater som dog på Sveaborg har alltså med stor sannolikhet begravts någonstans i trakterna, men det betyder inte att alla som dog under arbetskommenderingen skulle vila här. De soldater som dog i grannsocknarna, under kommenderingar till skogshyggen eller i vinterkvarter, har fått sitt sista vilorum där. En hel del värvade soldater har t.ex. begravts i Esbo.

På militärens begravningsplats har man troligen också begravt civila, såsom soldaternas hustrur och barn. Även hantverkare från fästningsbygget kan ha fått sin grav här. Åtmistone på Artillerikyrkogården i Stockholm, som var för Svea artilleriregementes soldater, begravdes också hustrur och barn. När det gäller de högre officerarna, som t.ex. fortifikationskaptenen Kyhlenbeck (död år 1753), är det möjligt att de ansågs tillräckligt fina för att begravas inne i staden. När Augustin Ehrensvärd tillfälligt begravdes i Helsingfors år 1773 ( i väntan på gravplats på Sveaborg) skedde det minsann inte i Kampen.

Begravningsplatserna i Kampen har varit betydligt större än vad dagens “Ruttopuisto” är; de ligger under gatorna och grannkvarteren. Fredriksgatan, Annegatan, Georgsgatan, Lönnrotsgatan och Bulevarden ligger delvis ovanpå de gamla gravarna. Soldaternas gravar låg troligen väster om den nuvarande parken, dvs. i kvarteren på andra sidan Annegatan. En gissning vore att dagens EU-tjänstemän på Kemikalieverket har gamla soldatgravar i källaren, vilket kanske är passande med tanke på att Artilleribataljonen hade ett eget laboratorium i Helsingfors på 1700-talet.

Så småningom blev Kampen den officiella begravningsplatsen i Helsingfors och området runt Ulrika Eleonora – kyrka togs ur bruk; år 1790 grundades Kampens begravningsplats. Ända fram till år 1829 fick många helsingforsare sitt sista vilorum här, en del av deras namn står fortfarande att läsa på den enstaka kvarvarande gravstenarna i parken. Man har beräknat, att under de ca 130 år som området var i bruk som begravningsplats, skulle mer än 10 000 lik ha jordats här. Skänk dem en tanke nästa gång ni har picknick i parken och höj en skål – 1700-tals soldaten skulle knappast misstycka, om han bara fick sig en sup han med…