Author: Lovisa A J Back

Det har igen varit en givande dag. Vi har kommit ganska långt i vår plan och vi har funderat mycket på att väcka känslor. Idag har orden inte väckt lika mycket känslor hos oss själva som förra gången. Istället har vi fokuserat på hur vi ska överföra känslorna till våra elever och hur eleverna ska lära sig något.

Vår tanke nu är att eleverna i skolan skulle bekanta sig med Sveaborg. På Sveaborg ligger fokus på att bearbeta känslorna som väcks då eleverna ser sig omkring och lever sig in i historien. Eftersom eleverna på förhand har bekantat sig med händelser och historia som utspelat sig på Sveaborg är nu deras uppgift att dramatisera dessa händelser ur egen synvinkel på ett sätt som förmedlar deras känslor, därmed får de öva sig i så kallad historie-empati. Eleverna får alltså inta en roll för att ge uttryck för känslor. Detta finner vi viktigt då man behandlar personliga frågor som liv och död, som var och en av eleverna i ens grupp kan ha väldigt olika upplevelser kring.

Fastän vi har gett eleverna s.k. ”infallsvinklar” och olika teman under vårt fenomen: födelse och död, såsom Sveaborgs födelse eller nationen Finlands födelse får eleverna fritt tänka vidare på dessa teman och skapa sig egna uppfattningar och infallsvinklar.

Idag har vi haft bra med tid att fokusera på vår uppgift och haft tid att sitta på en solig trappa med våra funderingar. Vi känner att vi har fått ut mycket av dagen och än en gång konstaterat att man tillsammans är starkare än ensam med tanke på när man ska planera en fenomenbaserad undervisning. Vi vill också påpeka att det är svårt att hitta vissa minnesmärken och att det kändes som ett mysterium som kanske mycket annat som hänt på Sveaborg…

Soliga hälsningar,

Christel, Martina, Benjamin, Denise och Lovisa

 

Sveaborg? Jo, visst vet jag vad Sveaborg är: Ehrensvärd, Världsarv, ifrågasatt kapitulation, Sverige-Ryssland-Finland, Nordens Gibraltar, röda fångar, kulturliv, utflyktsmål, grottor, mm.

Vad är då fenomenbaserad undervisning? Det har jag trott att jag vet, men uppenbarligen inte? Det är INTE samma som temaundervisning och inte heller samma som ämnesöverskridande undervisning. En förklaring var att man efter att ha jobbat med något fenomenbaserat har fler frågor än då man började.

Vårt ordpar är Födelse och Död. Först tänkte vi på människans födelse och död. För att få reda på mer gick vi till Museet som finns på Sveaborg, men väldigt mycket om den vanliga människans födelse och död hittade vi inte. Kanske mer om död eftersom dåliga nyheter ofta tas upp mer än goda nyheter. Ingenstans på museet hittade vi något om hur många barn som fötts på Sveaborg under ett år eller hur förlossningarna ordnades förr. Däremot berättade nog om att halva garnisonen dog i sjukdomar spridda av klädlusen under åren 1788-1790. Också 68 avrättade röda fångar och 1000 döda fångar i sjukdom och svält kom över museets informationströskel.

Efter lite funderande kom vi till att vi naturligtvis inte behöver tänka enbart på människans födelse och död utan vi kan ju fundera på Sveaborgs födelse, huvudstaden Helsingfors födelse eller det självständiga Finlands födelse. Också en natursynvinkel är möjlig eftersom många nya arter har kommit till Sveaborg från andra länder och också på Sveaborg har trängt undan andra arter. Sveaborgs kyrka är en populär vigselkyrka och då får vi med goda nyheter för ett nytt äktenskap kan ses som födelse av något nytt. Att det finns barn på Sveaborg nu fick vi reda på för det finns en lågstadieskola med 6 klasser.

Om definitionen för Fenomenbaserat är att väcka frågor så har vi åtminstone lyckats med det. En del av det vi funderade på var: Hur och var föddes barnen på Sveaborg? Hur levde de vanliga familjerna på Sveaborg? Hur var de hygieniska förhållandena på Sveaborg under 1700-talet? Finns det en begravningsplats på Sveaborg? Är Ehrensvärd faktiskt begravd på Sveaborg och finns han under det pampiga monumentet? Är det ok att utländska turister hänger på monumentet? Fanns det skola på Sveaborg förr? Är det ok att be åk 5 undersöka något som har med död att göra eller kan det väcka för obehagliga känslor? Skulle barn våga säga om det känns obehagligt? Har vi förstått Fenomenbaserat rätt? Och sist och slutligen: Hur får jag in den här texten på Bloggen? För tillfället ser det ut som om jag har skapat en egen blogg, men det ville jag ju inte!

 

Kanske vi hittar några svar nästa gång. Flera frågor hittar vi säkert på.

Fundersamma Christel

Samt gruppmedlemmarna Benjamin, Denise, Martina och Lovisa