Hej,
Igår avslutades det intressanta pilotprojektet på Sveaborg. Vi fick prova på att genomföra en del av vår plan åt en annan grupp. Därmed märkte vi att en grupp med riktiga femteklassister hade behövt mera handledning för att hållas på rätt spår och klara av uppgifterna under utsatt tid. Det skulle ha varit intressant att se hur planeringen hade påverkats om vi verkligen hade jobbat med en riktig klass.
Som ni ser på bilden följde Anna med oss och filmade eleverna som flitigt gav sig iväg som inbillade femteklassister för att orientera sig till den första kontrollen. Eleverna inlevde sig bra i sina roller och ställde aktivt frågor om uppgifterna. Som första uppgift utförde de en matematisk problemlösningsuppgift som visade sig vara lite utmanande för femteklassister. Hade de varit riktiga elvaåringar hade vi som lärare kanske mera aktivt stött eleverna i deras tankar och reflektioner, nu gav vi gruppen en stor frihet och utrymme.
En av de största skillnaderna mellan detta projekt och de vanliga kurserna var att vi fick helt praktiskt vara ute och planera vår sekvensplan. Detta har öppnat våra ögon för hur mycket detaljering planering det verkligen behövs för att kunna ta en klass på utflykt. Projektet lärde oss också att mera uppmärksamma hur man kan se samma objekt ur så många olika perspektiv. Detta märkte vi i.o.m. att vi hade en nästan identisk uppgift med den andra gruppen fast vi hade helt olika teman.
Projektet var en perfekt avslutning på ett lärorikt skolår, vi fick knyta ihop allt vi lärt oss under året. Vi fick dessutom en chans att umgås under helt andra omständigheter med klasskamrater och lärare och fick det bekräftat hur nyttigt det kan vara att ta undervisningen ut ur klassrummet ibland.
Vi och de-gruppen: Kaisa, Maria, Marianne, Niels