Det råder en stor bostadsbrist i dagens Finland. Nu syftar jag inte på studiebostäder, utan bostäder för våra inhemska bin. De är ytterst viktiga för människan eftersom de pollinerar vilda växter och människans grödor, träd och buskar. Pollinationen tillåter bra frukt- och bärbildning samt frösättning. Utan bin skulle ekosystemen rubbas och medföljas av stora negativa följder för människans välfärd. Tur nog är det lätt att åtgärda bostadsbristen och bina betalar ju till och med hyra!
I Finland finns det mer än 200 arter bin. De flesta lever solitärt och inte i samhällen som de sociala bina, alltså som humlorna och det domesticerade honungsbiet (tambi). Ca 70% av alla biarter gräver ner sina ägg i sand eller lera (vissa till och med i mylla). De resterande utnyttjar ihåliga växtstjälkar och stekel- eller skalbaggsgångar i död ved.
Det här dessvärre skett stora förändringar i vårt landskap. Viktiga områden för ”marklevande” bin har missgynnats av bland annat asfaltering, användning av makadam istället för sand, krossand istället för natursand, och överdriven användning av gödsel som gör att blottor där bina gräver ner sina ägg växer igen. De arter som gynnats av död ved missgynnas istället av intensifierat skogsbruk och fanatiskt städande i trädgårdar och parker. Den döda veden har minskat från att tidigare ligga runt 50-180 kubik per hektar skog till dagens 2-10 kubik i ekonomiskogar (i genomsnitt 4 kubik/hektar).
En viktig åtgärd för att gynna våra bin är förstås att låta befintlig död ved vara ifred. Likaså bör man undvika makadam och asfaltering på sina gårdar samt tillförsel av gödsel på exempelvis gräsmattor. Men alla har inte skogar, döda träd som står på sin gård eller passliga markförhållanden för bin. Istället kan man förhindra bostadsbristen genom att laga stekelhotell eller stekelsandbäddar.
Jag föredrar att kalla de sistnämnda åtgärderna för stekel… istället för bi… eftersom de hyser så mycket fler steklar än bara bin. Det finns långt över 100 arter rovsteklar och ett par dussin solitära getingar, av vilka flera arter kan flytta in. De är också väldigt nyttiga för människan då de bekämpar skadeinsekter såsom bladlöss. De solitära getingarna är generellt mycket mindre än de sociala getingarna och beter sig inte på samma sätt. De håller sig för sig själv och vill inte ha något med en människa att göra (förutom att bo i människans stekelhotell eller sandbäddar förstås).
Man behöver inte vara rädda att varken de solitära bina eller getingarna sticker en. Aggressivt beteende hör oftare till det sociala livet för att skydda sitt samhälle. Solitärerna utsätter sig och sina gener för stor fara om de anfaller. Istället rymmer de så länge de kan. Om man tar fast dem kan de ju förstås sticka men då får man nog skylla sig själv. Däremot är deras stick generellt väldigt veka, man känner knappt av dem.
Nu kan du ta på dig Byggare Bob-hjälmen. Här nedan hittas två länkar om hur man bygger stekelhotell och exempel på flera olika modeller. Den tredje länken handlar om vad som flyttar in i hotellen och den fjärde om hur man lagar en sandbädd. Åtgärderna är väldigt lätta att följa upp, ger mycket nöje och en obeskrivligt skön känsla när man ser alla små djur man hjälper. Man kan kolla på bilderna och läsa bildtexterna oberoende om man har instagram eller inte. Det kan dock dyka upp en ruta som önskar att man ska logga in. Då trycker man bara på krysset i högra hörnet av skärmen och kan fortsätta läsa.
Torgny Backman