Då har man väl överlevt gulisåret!

Nedan följer ett inlägg av Sophia, en av SvNKs gulisar 2018.

Kan inte tro att det ungefär var ett år sedan jag fick veta att jag blev erbjuden en studieplats inom biologin, tiden har gått så snabbt. Nu påbörjar jag mitt andra år som biologistuderande vid Helsingfors Universitet.

Första årets studier gav en väsentlig stark grund för alla olika ämnesområden inom biologin – växtbiologin, mikrobiologin, genetiken, evolutionsbiologin, ekologin…

Tack vare alla spännande labbkurser och föreläsare upptäckte jag speciellt djurfysiologin och mikrobiologin som väldigt intressanta. 🙂

Gulisåret har lämnat efter sig väldigt speciella och minnesvärda erfarenheter och upplevelser. Studielivet sattes igång med en orienterande vecka som involverade sitsar, fester, evenemang och olika gulnäbbsintagningar, där jag bland annat fick klä ut mig till blåsfisk och björk (se bilden ovan). På senhösten var vi på exkursion till universitetets biologiska station i Lammi för att bekanta oss med deras verksamhet – där åkte vi kälke genom en skog fylld av viltkameror och skapade våra egna verklighetsbaserade snödjur.

Föreläsningar, fält- och labbkurser har varit väldigt lärorika, men det har också olika evenemang som erbjuds av studieföreningar varit, så lönar sig definitivt att gå med på så mycket som möjligt.

Under första studieåret fick man pröva på allt mellan himmel och jord: från provanalyser och dissekering av djur i labbet till insamling av backlökar i Tvärminnes skogar.

En nämnvärd kurs är definitivt sommarens fältkurs på Tvärminne <3 Där spenderade vi dagarna med håven i handen, i hopp om att catcha intressanta fjärilar och trollsländor. På nätterna var vi ibland också på exkursioner, arrangerade eller spontana 😉 På bilden ovan ser ni två Homo sapiens som antagligen just fångat en pärlemorfjäril. Reaktionerna varierar som ni ser.

Eldorado; eller jakter, pakter och onda makter; eller stad i glans

I år bjuder det thoracala medicinarspexet på en resa till Amazonas djungel. Året är 1617 och Sir Walter Raleigh reser tillsammans med sin kaptenlöjtnant Lawrences Keymis för att hitta guldparadiset Eldorado. Med sig i bagaget har de Raleighs dotter Lady Rose, en ack så åtråvärd engelska. De är dock inte de enda som är på jakt efter skatten; två oinbjudna spanjorer, Chiquitita Fernando och Juan Martinez, är på jakt efter de vises sten (eller var det en potatis?) och deras vägar korsas på väg till byijin.

Eldorados drottning Oligo Menorrhea saknar kärlek men älskar sitt guld och lämnar inget till gudarna. Häxdoktorn och hans amanuens Sedum Confusum (en riktig fetknopp) försöker lyda drottningens order, men det är inte alltid så lätt. Häxdoktorns hjärta slår för gudarna, och Sedums faller pladask för Lady Rose. I ett försök att skapa mer guld på drottnigens begäran faller de vises sten ner i häxbrygden och en gud uppenbarar sig. Denna gud tar över Lady Rose och kampen om att vinna tillbaka henne bjuder på de mest (o)väntade vändningarna.

I årets spex saknade vi rappa och svidande skämt på vänföreningarnas bekostnad, och sångtexter på väggen för att lättare följa med låtarna. Trots det måste sägas att spexarna är begåvade själar och spexet håller som vanligt en hög standard med fängslande sånger, välinbakade ordvitsar och underhållande omstarter. Svunkeiterna som provsåg spexet rekommenderar starkt att ni åker och ser detta spex.

För den som är intresserad av att se spexet ges ännu tre föreställningar i Helsingfors. Boka in 24.3, 14.4 eller 28.4 i kalendern och sätt skumpan på kylning. Mera info hittas på Facebook, eller på Thorax hemsida.

Sommarjobb: Praktik på Folkhälsans forskningscentrum

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Vilma Wanne där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter.

Jag är fjärde årets biologistuderande med genetik som huvudämne. Efter att ha avlagt min kandidatexamen fick jag förra sommaren möjligheten att göra en sommarpraktik i Folkhälsans forskningscentrum. Jag fick jobbet genom att mejla forskningscentret med mitt CV, info om mig själv och en liten motivering om varför jag var intresserad av att jobba hos dem. Därefter blev jag kontaktad och anställd i Vineta Fellmans grupp som forskar i GRACILE syndromet, en letal neonatal sjukdom som hör till det finska sjukdomsarvet. Sjukdomen är en mitokondriell sjukdom som orsakas av en mutation i BCS1L genen.

Forskningsgruppen har en musmodell av sjukdomen, men jag jobbade med Drosophila flugor som hade en mutation i ortologen till BCS1L genen. Mitt projekt gick ut på fenotypning av mutantflugorna och deras larver, och validering av olika molekylära forskningstekniker för användning på flugprov. Jag fick bland annat lära mig att utföra genotypning, isolering av proteiner och mitokondrier, Western blot och dessutom utförde vi en del experiment för att studera beteendet hos flugorna, vilket också var mycket intressant. Utöver det fick jag lära mig om bananflugornas genetik, och om behandling och skötsel av flugorna. Jag fick också följa med en del musarbeten, även om jag själv höll mig till flugorna.

Vilma jobbade med bananflugor.

Det var en mycket lärorik sommar och jag fick en bra inblick i hurdant forskningsjobb är. Saker fungerar inte alltid genast som man önskar, och experiment måste upprepas flera gånger. Via ’trial and error’ kan man till slut få fram det sättet som fungerar bäst. Efter sommaren skrev jag en rapport om mitt projekt som jag sedan fick studiepoäng för, så jag hade nytta av sommarpraktiken även i det avseendet. Jag är säker på att erfarenheten jag fick under sommaren är till en stor hjälp i fortsättningen, speciellt när det blir aktuellt med att börja med graduforskningen. Även om man på labbkurserna går igenom många olika tekniker som används i labb, tror jag att man får en bättre förståelse för varför man gör saker på ett visst sätt när man hamnar att göra samma sak om och om igen och själv måste fundera hur man ska göra det.

Fjärde advent

Idag kommer ni att få se hur man gör ett pepparkakshus.

Börja med att göra väggar, tak och eventuellt ett botten för huset att stå på av pepparkaka. Är man extremt upptagen och inte har tid att göra detta själv (=lat) (som styrelsen) kan man köpa en färdig byggsats, Annas pepparkakshus fungerar exempelvis bra.

Annat som kan vara bra att ha är glasyr eller kristyr, godisar till dekoration och en glittrig rosett så att det hela blir riktigt festligt.

Komponera en fin bild och dela på Snapchat, Instagram eller annan valfri social media. Eller varför inte på allihop. Snapsglas kan användas till att blanda glasyr i, eller till att dricka snaps. Det senare gör i vissa fall projektet roligare och åtminstone resultatet mer spännande.

Bygg ihop huset. Vuxna, nyktra personer kan sammanfoga delarna med hjälp av smält socker. Barn och snapsande personer rekommenderas använda kristyr.

Börja dekorera huset. Tålamod krävs då man väntar på att glasyren eller kristyren skall stelna. Ifall du känner att du börjar få nervösa spasmer i ditt högra ögonbryn rekommenderas att du tar en paus.

Ifall ni är många som pysslar och alla inte ryms med att dekorera huset, kan de övriga baka andra pepparkakor under tiden. Man kan till exempel utlysa en gristävling.

Spara inte på glasyren då ni dekorerar. Det är den som är det goda, och ifall det rinner över kanten kan man alltid säga att det är istappar och att det definitivt var meningen.

Ifall man vill ge pepparkakshustaket lite mer struktur kan man dekorera det med pepparkakor som de andra har bakat.

Karameller ska det inte heller sparas på!

Gillar du tanken på en knallrosa gavel på ditt pepparkakshus? Då kan du anlita årets värdinna att hjälpa till med dekorationen. I övriga fall rekommenderar vi att du dekorerar ditt hus själv.
Det färdigdekorerade pepparkakshuset och den vinnande grisen i gristävlingen. Grattis Johanna!

Glad fjärde advent och god jul önskar styrelsen 2017!

Tredje advent

Vi rör oss nu mot hektisk juletid,
Som för med sig allt utom just inre frid.
Vid middagen tas upp gammalt groll,
Och vem vill ens ha äcklig rosoll?
Bordet pryds utav halvrutten hyacint,
Kakfatet fyllt av torrkaka med korint.
Barnen ylar om lilla stjärnan som blinka,
Det luktar bränt av vegansk julskinka
Julbocken är rund under sina fötter,
Mamma har fått allergisk reaktion mot nötter.
Men julen har ändå sin egen charm,
och stämningen är alltjämt varm.
Dikt av ordförande emeritus Robin Sjöblom

 

Glad tredje advent!

Har du införskaffat alla julklappar till nära och kära (till exempel med hjälp av våra julklappstips i föregående inlägg)? Trodde du att allt nu var frid och fröjd inför julafton, men kom sedan ihåg att du också skall rimma på klapparna!? Ingen fara, sorken har lösningen på alla dina problem!

  1. Te-mix: 

Ett ursprung i öster och tre till antalet,
är det tre vise män, säg är det så galet!? 

2. Mossbergs Den nya Nordiska floran:

”Jag får 10 studiepoäng, jag har bara etiketterna kvar!”
kommer du att säga under resten av dina dar.

3. DIYs

  • Hemmavirkad mössa, halsduk eller annat valfritt plagg:

När du känner att det är så kallt att du ryser
kan de här vara bra så att du inte fryser

 

  • Norsk tröja:

I t-skjorta ser du ut som en riktig slusk.
Ta på dig denna så ökar chansen för snusk.

(Vem önskar inte att partnern förvandlas till Skam-William eller Skam-Noora liksom)

  • Konstverk av något som betyder mycket för mottagaren:

Muuuuuuu
Det här gillar du

  • Sorkens glögg:

Detta är sorkens favorit
(bortsett från pepparkaka och körsbärssprit).

  • Bygg din egen fågelholk-kit eller Odla ditt eget bonsai träd-paket:

Blåtira och slagit ut tanden
Ja du känner mig, jag har tummen mitt i handen.
Men du så händig, snygg och snäll,
kan ju faktiskt göra det själv!

  1. Mikroskop eller kikare:

Nu är det säkert att du ser,
till och med när ögonen inte räcker mer.

Första advent

Sorkens bästa pepparkakor

Det blir ingen jul utan pepparkakor. Man får gärna börja öva sig på att baka redan i september, så att man passligt i adventstid har fått den rätta känslan för att få till de perfekta pepparkakorna. Här är receptet på de allra bästa pepparkakorna, om man frågar Sorken (fås passligt tunna och mjuka för en 97-åring med löständer).

Du behöver:

1 kg                 sirap
½ kg              smör
1½ kg            mjöl
5 tsk               soda
2½ tsk          pomerans
2½ tsk          ingefära
2½ tsk          kanel
2½ tsk          nejlika

  1. Sirapen värms så att smöret smälter däri. Rör så att det svalnar.
  2. Kryddorna och sodan blandas i.
  3. Till sist i med mjölet (spara lite lite till utbakningen).
  4. Låt stå kallt över natten.
  5. Sov, gå på sits, eller läs på tent hela natten lång.
  6. Massera degen varm och baka ut. (Orutinerad pepparkaksbagare och pepparkaksätare kan vid behov frysa ner en del av degen, mer erfarna bagare kan baka hela 3 kilogramssatsen på en gång.)
  7. Grädda pepparkakorna i 225°C, tills de får en gyllenbrun färg.
  8. Avnjuts exempelvis med Kiras körsbärslikör till tonerna av Tommy Körberg.

 

Kiras körsbärssnaps och körsbärslikör till julen

En riktigt god snaps är ett måste på julbordet, och den allra godaste enligt mig är en självkryddad körsbärssnaps. Snapsen har en härligt djupröd färg och stark smak som passar ihop med julmaten. Snapsen som lagras i slutet av sommaren blir lagom färdig till julen. Om man önskar sig något lite sötare att dricka är det bara att lägga till socker, och vips, så har man körsbärslikör i stället.

    1. Fyll en flaska eller glasburk med tätt lock av valfri storlek med tvättade körsbär.
    2. För likör: tillsätt valfri mängd socker enligt smak. Vissa körsbärsarter är betydligt sötare än andra och kräver mindre socker. En bra sockermängd att börja med är 3dl socker/ 1l och sedan prova sig fram.
    3. Häll över okryddat brännvin eller vodka.
    4. Ställ flaskan mörkt och svalt i ca 4-6 månader och vänd upp och ner på flaskan då och då. Vid tillagning av likör är det viktigt att vända på flaskan dagligen tills sockret löst sig. För snabbversion: Ställ flaskan i rumstemperatur för ca 4 veckor och vänd som ovan. Snapsen blir inte lika smakrik men nog drickbar.
    5. Sila upp snapsen i flaskor. Glöm inte att provsmaka!
    6. Ge som julklapp men kom ihåg att spara en flaska eller två för eget bruk.

Loimu, vad är det?

Hej alla svunkeiter!

Som biologi- och miljövetenskapsstuderanden vid Helsingfors Universitet hör ni till den yrkesgrupp där fackföreningen Loimu fungerar som intressebevakare. Bland Loimus ca 15 000 medlemmar finns experter inom naturvetenskaper, biovetenskaper, miljövetenskaper och skogsvetenskaper. Stort sett alla våra medlemmar arbetar inom områden som har avgörande betydelse för mänsklighetens och hela jordens framtid. Till Loimus medlemskår hör folk som arbetar inom den offentliga sektorn (universitet, stat, kommun), privata sektorn (företag och industri) samt tredje sektorn (föreningar).  Fackföreningen Loimus syften är att bevaka våra medlemmars intressen i arbetslivet, erbjuda information om arbetsmarknaden och stöd vid arbetslöshet, fungera som ett professionellt nätverk och bygga upp våra medlemmars yrkesidentitet.

Varför man som studerande borde bli medlem

För studerande kan fackföreningar kännas främmande och oviktiga, särskilt om arbetslivet inte ännu känns aktuellt. Men faktumet är att arbetslivets realiteter smyger på en snabbare än man anar, och bästa sättet att försäkra sig om en arbetsplats i framtiden är att öva på arbetslivsfärdigheter och bilda professionella nätverk redan under studietiden. För att stöda studeranden på vägen mot arbetslivet har fackföreningen aktivt samarbete med ämnesföreningarna inom våra ämnen: vi deltar i studerandeevenemang, sponsorerar arbetslivrelaterade excursioner, sprider information via ämnesföreningarnas kanaler och ordnar infotillfällen och workshops om olika arbetslivsrelaterade ämnen speciellt för studeranden. Som studerandemedlem i Loimu får du för 24 euro/år använda alla våra medlemstjänster och -förmåner samt delta i alla våra utbildningar och evenemang.

Varför det lönar sig att gå med i arbetslöshetskassan

Till studerandemedlemsskapet hör inte medlemskap i arbetslöshetskassan. Vill du bli medlem i kassan kostar medlemskap+kassa sammanlagt 99 euro/år för studeranden. Genom att vara medlem i kassan redan under studietiden försäkrar du dig ett högre arbetslöshetsstöd än du skulle få från Fpa, och kan koncentrera dig helt och hållet på att hitta ett jobb som motsvarar din utbildning då du tagit ut din examen. Inom Loimus branscher är man arbetslös i medeltal 3 månader efter att ha tagit ut examen.  För att bli medlem i kassan måste du ha en anställning, arbetet behöver inte vara något inom den egna branschen. För att sedan få inkomstrelaterad dagpenning från arbetslöshetskassan ifall du blir arbetslös, måste du ha fyllt i arbetsvillkoret (26 veckor jobb, minst 18 h/vecka). Vi på Loimu rekommenderar att du blir medlem senast då 3. årets sommarjobb börjar. Då hinner du samla in arbetsvillkoret, vilket är ca. 6 månader jobb med minst 18 timmar i veckan, före du blir färdig magister. Om du arbetar vid sidan om studierna räknas det också, mera info om detta kan man fråga direkt från Erko.

Vad Loimu erbjuder sina medlemmar

Loimus medlemsförmåner kan grovt delas in i personliga förmåner och kollektiva förmåner. Till personliga förmåner hör: 

Rådgivning i anställningsfrågor, bl.a.

  • Kontroll av arbetsavtal och kommentarer om avtalet
  • Uppsägningar och permitteringar
  • Arbetslöshetsersättningsfrågor
  • Arbete i utlandet
  • Arbetstid och semestrar
  • Familjeledigheter
  • Samarbetsförfarandet
  • Förtroendemannaverksamheten 

Lönerådgivning för löneanspråk

Karriärtjänster för individuella behov

  • Karriärutbildning via utbildningsföretaget UpPartners
  • Respons på din CV och jobbansökan på finska och engelska
  • Respons på din profil på LinkedIn
  • Mentorsverksamhet
  • Lediga tjänster

 Utbildningar, t.ex.

  • utveckla din personliga kompetens
  • utveckla dina färdigheter i att förhandla om dina anställningsvillkor eller
  • hjälpa dig att komma i gång med en ny karriär 

Försäkringar

  • Loimu har försäkrat sina medlemmar hos försäkringsbolaget Turva.
  • Resenärsförsäkring på fritiden
  • Ansvars- och rättsskyddsförsäkring vid yrkesutövning
  • Reseförsäkring i organisationsuppgifter

Arbetslöshetsskydd

  • Loimus ordinarie medlemmar är arbetslöshetsförsäkrade hos de specialutbildades arbetslöshetskassa Erko.
  • Även en studerandemedlem kan gå med i arbetslöshetskassan om han eller hon har ett gällande arbets- eller tjänsteförhållande.

… och mycket mer.

  • Juridisk rådgivning i privata frågor per telefon hos advokatbyrån JB Eversheds Oy.
  • Medlemstidningen Loimu 6 gånger om året hem per post.
  • Akava-kalendern
  • Mobilmedlemskortet
  • Förmåner och rabatter för resor och fritid. För mer ingående information se intranätsidorna för medlemmar på Loimus webbplats.

Till kollektiva medlemsförmåner kan man räkna nätverket av experter som vår medlemskår tillsammans bildar samt byggandet av yrkesidentiteten inom fackföreningen. Man kan även se på orsakerna till att vara med i en fackförening som något kollektivt; med hjälp av medlemsavgifterna som betalas av de som redan är i arbetslivet och har bra anställningar, kan fackföreningen erbjuda viktiga tjänster till studerande, arbetslösa och andra grupper inom det professionella nätverket som behöver extra stöd med att komma in och få nytt fotfäste i arbetslivet.

Slutligen vill jag och alla andra anställda inom Loimu önska SvNK:s medlemmar en lärorik höst med flitiga studier, och glöm inte heller att ha det roligt och nätverka 😉 Ni kan alltid kontakta oss om ni har något ni undrar!

Jessica Nielsen
Loimus kampuspromotor i Åbo
promoottori.turku@loimu.fi
mobil 040 9365 633

Sommarjobb: Forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Kira Virtanen där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Hittills har vi fått läsa om vad växtbiologer kan jobba med och nu är det min tur att berätta om vad jag som mikrobiologistuderande sysslade med en tid under sommaren.  Jag är femte årets mikrobiologistuderande och min studieinriktning nu som magisterstuderande är bakteriologi.  Förra våren gjorde jag en två månaders praktik inom en forskningsgrupp och när sommaren närmade sig fick jag ett erbjudande att fortsätta med min forskning en månad under sommaren. Såklart tackade jag ja, och i juni började mitt sommarjobb som forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten på Helsingfors universitet.

Mitt forskningsprojekt gick ut på att undersöka Clostridium perfringens-bakteriens värmetålighet hos både vegetativa celler och sporer samt bestämma bakteriens minimum och maximum tillväxttemperaturer. Tanken var att sinsemellan jämföra bakteriestammar som bär genen som orsakar matförgiftning (CPE) i kromosomen och stammar som bär CPE-genen i en plasmid. De flesta stammar isolerade från matförgiftningsfall bär CPE-genen i kromosomen även fast båda typerna borde vara lika potenta att orsaka matförgiftning. Tidigare mindre undersökningar tyder på att de stammar med CPE-genen i kromosomen skulle tåla höga temperaturer bättre och överleva upphettning vid tillredning av mat och därför orsaka matförgiftning oftare än de stammar med CPE-genen i en plasmid.  Baserat på tidigare liknande forskningar planerade jag själv hur jag ville utföra mitt projekt.  Värmetåligheten undersöktes genom att upphetta bakterierna i olika temperaturer under en viss tid och genom att räkna ut antal levande celler under bestämda tidpunkter under upphettningen. Baserat på dessa resultat kunde man räkna ut hur länge det tar att 90 % av bakteriestammen dör och dessa värden kunde man jämföra sinsemellan.

Bakterierna växer glatt i anaerobiska förhållanden före de utsättas för upphettning.
Några C .perfringens stammar som vuxit klart och är redo för upphettning.

 

Minimum och maximum tillväxttemperaturerna bestämdes med hjälp av en Gradiplate-apparat som skapade en värmegradient och genom att mäta avståndet som bakteriestammen vuxit kunde man räkna ut vid vilken temperatur tillväxten upphörde. I labbet jobbade jag främst ensam, men eftersom projektet var mycket större och mera tidskrävande än vad vi uppskattat så fick jag även hjälp av en annan forskningsassistent.  Tillsammans undersökte vi 44 olika C. perfringens stammar men jag bearbetade och analyserade all data själv. Tanken är att mina resultat skall publiceras som en del av en större forskning om C. perfringens och CPE-genen.

Inne i detta anaerobiska skåp fanns Gradiplate-apparaten där bakteriestammarna fick växa inne i för bestämning av maximum och minimum tillväxttemperaturerna.
Så här såg gradiplate-kyvetterna ut efter att bakteriestammarna  fått växa inne i Gradiplate-apparaten.

Jag fick betalt för att jobba 36h 45min per vecka, och hade sjäv ansvar över att jag jobbade tillräckligt och inte heller för mycket. Det som gjorde detta krävande var att vissa dagar lätt blev 10 timmar långa och andra dagar hade jag inte jobb för mera än några timmar. Dessutom lyckas inte allting alltid, och eftersom detta var mitt egna lilla projekt och jag endast hade en månad tid på mig att slutföra arbetet satte det ännu extra press på att försöka få så mycket som möjligt gjort vilket resulterade i att jag tyvärr jobbade en del övertid.

Jag tillverkade alla odlingsunderlag själv och en full kärra med petriskålar räckte för ungefär en och en halv vecka.

Att jobba som forskningsassistent är definitivt det bästa och roligaste sommarjobb som jag haft. Under sommaren lärde jag mig att planera och utföra min egen forskning och att hantera stora mängder data. Jag lärde mig att forskning sällan går som på Strömsö och att man måste ha tålamod och vara beredd på att ändra på sin ursprungliga plan och tidtabell.  Även fast vi nådde de mål som vi hade ställt och fick spännande och signifikanta resultat, känns det att man aldrig riktigt når ett ett skede då man tycker att man är klar med forskningen. I mitt fall var det tyvärr finansieringen för mitt projekt som tog slut efter juni som är anledningen till att vi inte hade möjlighet att försätta och utvidga forskningen ännu mer.  Jag är glad att jag fick möjligheten att prova hur det känns att jobba inom forskning. Jag har kunnat utnyttja allt jag lärde mig under sommaren inom mitt nuvarande jobb och jag vet att jag kommer ha massa nytta av min forskningserfarenhet när jag börjar jobba på min pro gradu-avhandling på våren.

// Kira Virtanen

Ekologiska fastlagsbullar

 

Ingredienser

Bullar:

5 dl mjölk av Bos taurus

50 g Saccharomyces cerevisiae

1 tsk NaCl

1 msk Elettaria cardamomum

1,5 dl raffinerad Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima

2 ägg av Gallus gallus domesticus

13-15 dl Triticum aestivum-mjöl

150 g vegetabiliska lipider

 

Fyllning:

Sylt av Rubus idaeus (eller annat valfritt bär)

Prunus dulcis-massa

Hållbart vispad Bos taurus-grädde

 

Såhär gör du

Smula ner Saccharomyces cerevisiae i fingervarm mjölk av Bos taurus och rör tills det inte längre syns några klumpar av S. cerevisiae. Blanda i NaCl, Beta vulgaris ssp. vulgaris var. altissima, Elettaria cardamomum och det ena ägget av Gallus gallus domesticus. Rör ner de vegetabiliska lipiderna och Triticum aestivum, lite i taget. Bearbeta tills du får en smidig deg som släpper från kanterna. Täck degen och låt Saccharomyces cerevisiae fermentera tills degen har nått dubbel storlek på ett varmt ställe (tar ca en halvtimme). Ta ut degen på ett mjölat bakbord och forma bullar av degen. Sätt dem på en plåt täckt med bakplåtspapper och täck med en handduk. Låt S. cerevisiae fermentera ytterligare en stund. Pensla med det andra ägget av Gallus gallus domesticus. Grädda i 200°C i 12-15 minuter. De färdiga bullarna fylls med önskat innehåll.