Kom och medverka i studerandemusikal!

Idag startar rekryteringen för Vik-spexets kommande produktion. Spex är en form av interaktiv musikteater producerat av studerande på Vik campus, medräknat svunkeiter. Här nedan följer ett inlägg skrivet av Vik-spexets styrelse där bland annat svunkeiten Pinja berättar om sin spexkarriär.

Vik-spexets rekrytering för nästa produktion startar hösten 2019. Spex är en interaktiv form av musikteater producerad av studerande, där publiken kan delta i pjäsens gång genom att be om improvisation. Med andra ord kan publiken ropa “omstart!” vid valbart ställe och då skall skådespelarna spela upp den gångna scenen på nytt och på ett nytt sätt.

Vem kan söka med i Vik-spexet? Ja, alla studeranden på Vik campus, oavsett modersmål och studieinriktning. Vik-spexet välkomnar varmt även andra intresserade, såväl studerande från andra campus som icke-studerande. Själva föreställningen är finskspråkig, men även flera svenskspråkiga har medverkat i Vik-spexet i flera år, så som skådespelare, musiker, dansare, med mera.

Svunkeiterna Viktor, Pinja och Madde medverkade i Vik-spexets produktion 2019. Pinja fungerade som skådespelare medan Viktor och Madde var dansare.

Nedan följer en intervju med svunkeiten Pinja, som har studerat biologi i två år och även deltagit i Vik-spexets produktion två gånger:

– Varför bestämde du dig att gå med i spexet?

Spex är absolut det roligaste och mest givande studieevenemang som jag någonsin tagit del av! Jag hade inte hört om spex tidigare och det var min tutor som berättade om konceptet då jag var gulis. Jag tyckte genast att det lät spännande, har själv alltid gillat dans, musik och teater MEN OBS, jag hade ingen tidigare erfarenhet av någonting liknande… på grund av detta så tvekade jag lite, ”inte har ju jag någonting att bidra med”, tänkte jag. Men så fel jag hade! Min tutor var mycket uppmuntrande och sa att man faktiskt inte behöver någon tidigare erfarenhet för att delta. Så det avgjorde saken.

– Vad har du hållit på med i produktionen?

Jag ansökte första året till dansteamet och det var helt otroligt! Vi hade underbara team ledare som med proffsigt grepp och mycket tålamod lärde oss koreografi och skapade en härlig gruppkänsla! Det var inspirerande att få dansa med människor med så många olika bakgrunder, allt från andra nybörjare till topp tävlingsdansare! Andra året hade jag fått lite smak för att improvisera så jag sökte till skådespelarteamet! Och än en gång, en total nybörjare som jag fick en roll och skådespelade och improviserade dessutom på finska, vilket som inte är mitt starkaste språk så att säga.

– Vad har spexet gett dig?

Under min spexkarriär så här långt så har jag fått många fina minnen av att fått skapa ett spektakel i en tvärvetenskaplig miljö och fått träffa otroliga människor, som jag inte annars hade träffat.

– Vad vill du säga åt de som överväger att söka med i spexet?

Jag rekommenderar spex för just DIG, om du ens är det minsta intresserad! Det finns alltid en uppgift som passar dig, och den ska du få utföra i en miljö av andra kreativa människor!

Pinja i rollen av “Janita” i Vik-spexets produktion “Vallan tyttäret” år 2019. © Tinja Nerkko

Föreställningarna kommer att äga rum i mars våren 2020 och träningarna börjar hösten 2019. Med sökes skådespelare, musiker, dansare, scenografer, kostymplanerare samt ljus- och ljudplanerare. Vid sidan om själva teaterproduktionen behövs även medlemmar i marknadsföringsteamet samt fotografer och filmare.

Varför delta i spexet? Deltagande i spexet ger möjlighet till att på låg tröskel lära känna studerande inom andra studieinriktningar utanför den egna ämnesföreningen. Träningarna och andra evenemang utanför dessa har fört människor samman samt bundit flera starka vänskapsband genom åren. Häng med på våra info-kvällar på hösten ifall du blev intresserad, dit kan du komma ifall du inte ännu vet på vilket sätt du skulle vilja delta i produktionen. Ifall du inte är intresserad av att delta i spexet lönar det sig i alla fall att bli medlem i föreningen Viikki-speksi ry, då kan du delta i våra evenemang och du får snabbast informationen gällande bland annat våra exkursioner till andra spexföreställningar.

Gå in på våra nätsidor, vårt instagramkonto (@viikkispeksi) och vår facebook-sida (Viikki-speksi) för mer information. Vi ses på hösten!

Soliga hösthälsningar,

Vik-spexets styrelse

Om konsten att fånga naturen på bild

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig någe’, så har du mig här!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Så lyder första versen av folkvisan Uti vår hage. Ett annat sätt att gestalta naturens skönhet, liljorna och akvilejorna, är naturfotografering. Här nedan kommer ett inlägg om just detta, skrivet av SvNK-legenden Jon Rikberg som studerar växtbiologi och ska bli lärare.

Kanadagåsunge (Branta canadensis), Arabiastranden, Helsingfors. Märk hur det gröna gräset ramar in ungen. I bakgrunden ena föräldern.

Jag tror det hela började någon gång som kanske 8-åring när jag fick ärva min mammas gamla ”filmrullekamera”. Med den fotade jag sedan allt från Pokémonleksaker, ankor, min familj till hundar och tyckte att det var hur kul som helst. Med tiden började jag mer och mer bli intresserad av att fota natur och när jag var 15 köpte jag min första digitalkamera (en liten pocketkamera). Då blev det fjong i hobbyn för plötsligt kunde man ta hur många bilder som helst på en och samma fågel och sedan ta bort alla dåliga och oskarpa bilder – till skillnad från analoga kameran där man fick fundera en hel del på när man skall ta bilden. Sedan gick det några år och sedan kände jag att för att få ut mera av hobbyn behöver jag en systemkamera. Från diverse sommarjobb sparade jag ihop pengar och köpte under gymnasiet en begagnad systemkamera och från och med har jag titulerat mig själv hobbynaturfotograf. I och med systemkameraköpet började jag också mer medvetet fotografera just fåglar.

Under senare år har dock mina studier fått mig att fotografera över 600 växtarter så vid det här laget lär jag ha mer växtbilder än fåglar. En och annan svamp har också blivit dokumenterad (ca. 100). Den stora skillnaden mellan att fota växter och fåglar är att med växter har man oändligt mycket tid. Man kan flytta på sig och prova från olika vinklar. Man kan ta bort lite ”ogräs” som är i vägen för växten man vill fota. Men med fåglar blir det så otroligt mycket mer oväntat – man har ingen aning om fågeln tänker flytta på sig, flyga bort eller komma närmare dig. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och slutresultatet är ofta en blandning av tålamod och tur.

Buskstjärnblomma (Stellaria holostea), Tvärminne zoologiska station. Här låg jag raklång på marken i kvart och provade olika vinklar tills jag fick den här bilden som jag är rätt nöjd med. Blomman följer gyllene snittet och bakgrunden blir försommaraktigt grön med bokeh (”ljusbollar”) samtidigt som man ändå tydligt kan identifiera arten.

Det som de flesta fågelfotograferna sysslar med är att sitta och vänta i timtal för att få den perfekta bilden. Jag har tyvärr inte så bra tålamod. Jag tycker det är trevligare att traska omkring i skog och mark och sedan fota det man råkar se. Sedan finns det vissa platser som ”kryllar” av bra motiv, så som Finnoviken i Esbo och Gammelstadsviken i Helsingfors. Där behöver man inte lurpassa i timtal utan ofta räcker det med lite tur och så kan du ha fågeln rakt framför dig.

Brunänder (Aythya ferina), Finno. Det är en sak att fota fåglar som sitter stilla på en kvist och en helt annan sak att försöka få en vettig bild på brunänder som tävlar om en hona (syns inte på bilden) och rör sig som torpeder genom vattnet.

När det gäller min kamerautrustning har mottot varit ”sakta men säkert” dvs att under en lång tid med jämna mellanrum uppdatera någon del av utrustningen. Några bra tips för de som funderar på att börja fota lite mer seriöst är att det dels kan vara helt vettigt att köpa begagnat (t.ex. vissa butiker säljer begagnade som är kontrollerade och har garanti ifall nåt mot för modan skulle vara på tok) och dels att det lönar sig att satsa på objektiven. Jag läste en fotoblogg för en tid sen där det summerades som så att kamerahuset dejtar man med men objektiven gifter man sig med. Tanken är att kamerahusen uppdateras mer eller mindre hela tiden medan objektivena uppdateras mycket mer sällan. Till exempel alla objektiv som jag har köpt mellan 2011 och 2013 säljs fortfarande medan kamerahuset som jag köpte 2012 har fått åtminstone två nya modeller under samma tid.

Hur lär man sig ta bra bilder då? Scouternas ”learning by doing” passar in bra här. Det är bara att prova sig fram. Jag studerade själv naturfotografering vid Lofoten Folkhogskole ett år och lärde mig där bland annat ganska mycket om bildredigering och teknik vid fotograferandet av landskap, hur ljus används, hur man fotar i studio och en massa annat. På youtube hittar man också kopiösa mängder riktigt bra tutorials för det mesta.

Havsörn (Haliaeetus albicilla), Lofoten.

Trots att naturfotograferingen är en rolig hobby för mig så har jag också haft nytta av den i arbetslivet. Att kunna jobba med Photoshop, Lightroom och andra bildediteringsprogram har jag haft nytta av. Att ha ett öga för det visuella skadar inte heller på de flesta arbetsplatser ifall man till exempel skall kunna sy ihop en annons eller reklam för en produkt eller för ett seminarium.

Den här bilden har den tvivelaktiga äran att vara den mest plagierade bilden jag tagit. Den har dykt upp på flera instagram- och flickerkonton som inte har någonting med mig att göra. Bilden är tagen med så kallad HDR-teknik det vill säga genom att ”smälta ihop” flera bilder på varandra för att få både de mörka områdena (kabbelekorna) och de ljusa områdena rätt exponerade. Jag är inte själv helt nöjd med kompositionen men älskar stämningen i bilden.

Till sist vill jag uppmuntra alla som är ens lite intresserade av att fota natur att göra det. Det är inte alls en dum idé att börja med sin telefons kamera! Om du är intresserad av se fler av mina bilder så sök upp rikbergphotography på instagram 🙂

//Jon

Capone – ett gansterspex; eller familjestrid i förbudstid; eller bankrån räknas väl som lån

I år transporterar det thoracala medicinarspexet oss till 1920-talets Chicago där pengar och hembränt flödar, bankrån begås och polisen mutas. Vi får följa gangstern Al Capone och hans innersta krets i en tid som präglas av jazz, flygplan och illegal sprit.

Spexet börjar med att Lucy Capone tas tillfånga av lagens långa arm under ett bankrån. Samtidigt kommer Al Capones italienske gudson till Chicago för att utföra sin praktik som gangster, även en sedan länge försvunnen familjemedlem återvänder och vill vara del av gansterimperiet. Den fortsatta handlingen innehåller kärlek, svek och intriger, som kan komma att förändra allt.

Årets spex saknade je ne sais quoi, även skämten som gör narr av vänföreningarna var tyvärr få. Trots det måste sägas att spexarna är väldigt begåvade och har lyckats med att uppföra ett högklassiskt spex ännu en gång, majoriteten av ordvitsarna var spot on och aktuella, musiken var väl uttänkt och liksom alltid var karaktärerna roliga och älskvärda. En guldkant var att en tidigare svunkeit även medverkade på scenen. Vi svunkeiter som var på plats rekommenderar varmt att ni tar er tid att åka och se på detta spex, det bjuder på många goda skratt.

Föreställningsdatumen i Helsingfors är 23.3, 13.4 och 27.4. Mer info kan hittas på Facebook eller på Thorax hemsida.

ERASMUS i Europas farligaste stad?

Är du sugen på att åka på utbyte men har ingen aning om vart? Håller du på och söker som bäst men är inte helt säker ännu? Nedan följer ett inlägg av miljövetaren Vera om sitt pågående utbytesår i Marseille, Frankrike som kan vara till hjälp! Ansökningstiden för utbyten till flera länder pågår fram till 15.2, för mer info se mobilitetsservicens instruktioner

 

Det är februari 2019, och jag har studerat vid Aix Marseilles universitet i drygt fem månader. Jag är kandidatstuderande på miljövetenskapliga fakulteten och tillbringar hela mitt tredje läsår i Marseille, Frankrike. Jag studerar miljövetenskaper med en mera socialvetenskaplig och politisk fokus, och här i Frankrike kallas linjen “science de la vie et de la terre” i stället för bara miljöpolitik. Det är ju lite fint tycker jag.

Utsikt över basilikan Notre-Dame de la Garde, Marseilles högsta punkt och kändaste landmärke.

 

Varför Aix Marseilles universitet?

Erasmus erbjuder en ändlös lista av utbytesalternativ. Alla som varit inne på “mobility online” för att ta sig en titt på vart man möjligtvis kunde åka, har säkert fått dåndimpen, stress svettningar och stängt av datorn illa kvickt. För lyckas göra ett val gäller det att omedelbart begränsa alternativen, så jag bestämde mig för att bara koncentrera mig på Frankrike. För språket skull. Man har ju kämpat med sin franska i några år nu, så jag kände att jag inte ville låta alla dessa stressiga ordförhör vara totalt förspilld tid.

Varför jag sedan valde Marseille, kunde jag ju säga att berodde på kursalternativen, men i ärlighetens namn så kände jag att ett år vid medelhavet kunde sitta fint. Och det blev bra med kurserna ändå! Det löser sig. Rekommenderar!

Oktobervädret var annorlunda i södra Frankrike.

 

Studier

Före jag erasmuskursplan innehöll många olika kurser som intressera mig. Marseille har ett stort utbud för både miljövetenskaper och biologi. Men snabbit insåg jag att jag måste läsa ett helt kursprogram med en och samma klass varje dag. Du kan inte bygga upp en läsordning själv i Frankrike om du inte vill ha en trasselknut som resultat. Schemat är inte precis en stadig och oföränderligt. Kurser rör sig, försvinner och dyker upp lite som de behagar. Dessutom kompletterar flera kurser varan under en termin. Lättast är att bara följa en färdig kursplan. Jag tror det samma gäller i de flesta universitet i Frankrike.

Två terminer av studier enligt kursplanen motsvarar 60 studiepoäng precis som i Finland. För mig går alla kurser på Franska, och man är nog tvungen att både skriva essäer och hålla presentationer på kursspråket. Men både lärare och elever är väldigt tålmodiga och förstående så det går nog!

Till skillnad från Finland koncentrerar man sig rätt mycket på att lära sig utantill, och fokusen på detaljer kan vara lite onödigt stor. Vi jobbar med mycket projekt, och studierna i miljöproblem är ganska lokalt koncentrerad. Vi funderar på Marseille som en hållbar stad, medelhavsklimat och Fransk miljöpolitik. De franska studerandena tar anteckningar på lektionerna i rasande fart, och skriver ofta ner ord fr ord vad professorerna sagt. Något som jag snabbt gav upp på… Mina språkkunskaper visa sig behöva lite mera träning före jag når den nivån. Närvaro under kurserna är obligatorisk, men det är nog sällan någon som kollar om man faktiskt är där. För mig är det ändå lite annorlunda. Vi är tyvärr bara femton på min klass så det märks rätt snabbt då jag är … sjuk. Dessutom så är många professorer ovilliga att dela sina presentationer med en, så man riskerar att gå miste om rätt mycket om man inte är närvarande. Men rätt oftast kan man förhandla lite och få specialbehandling som erasmus studerande (:

Aix Marseilles universitet tycker jag också att är riktigt bra. De har ju inte lika mycket pengar som Helsingfors universitet så alla klassrum har inte projektorer till exempel, och det kan vara lite rådd i administrationen ibland. Men förutom lite sådant smått har allt jag upplevt i Marseille varit antingen bra eller åtminstone lärorikt!

Praktiskt

Studiebostad får man lätt arrangerat vid de flesta universitet i Frankrike (men fixa på förhand). Känner man att man inte vill bo i en korridor kan man nog också söka sig till privata marknaden. Jag känner många erasmus studerande här i Marseille som anlänt utan bostad, bara hostel, och sedan hittat något trevligt kollektiv att bo i efter en vecka eller två. Det är kanske inte en dum idé, för att arrangera boende i en stad du aldrig besökt med någon du aldrig mött innebär en del risker.

Ett utbyte i Frankrike innebär mycket byråkrati till en början. Hemförsäkring, franskt bostadsstöd, inskrivning i universitetet… Men med allt detta får man både hjälp och instruktioner!

Franska alperna börjar mer eller mindre vid Marseille! Åkte bil 2,5h för att skida lite. Slalom, bergsklättring och hiking är väldigt populärt i Marseille.

 

Fransmän tycker väldigt mycket om att protestera och strejka. Den saken är klar.

 

Marseille som stad

Marseille är en intressant stad, som skiljer sig mycket från andra städer i Frankrike. Befolkningen är en mix av olika kulturer, med starkt inflytande från Nordafrika. Det finns inget egentligt centrum i Marseille, och i alla stadsdelar hittar du både rika, medelklass och otroligt fattiga människor. Många kan känna att det är obehagligt att se så mycket hemlösa människor, att komma ansikte mot ansikte med alla sociala problem. Men det är också något ärligt med det. Bara för att vi inte alltid ser det, betyder ju inte att det inte finns. I Europa och Frankrike har Marseille ett lite dåligt rykte som en farlig stad, och det stämmer kanske att man skall se upp lite. Fundera på vilka kvarter man går i sent om kvällen. Men det är bara en sida av myntet. Gatorna i Marseille är fulla med konst, restauranger, gallerier, caféer och så vidare. Staden är händelserik och hektiskt, men den är också är omringad av vackra naturparker, berg och så naturligtvis havet. Det är ju Frankrikes största och äldsta hamnstad! Som stad rekommenderar jag definitivt Marseille.

 

 

 

 

Om ni är intresserade av Marseille eller utbyte i Frankrike, är det bara att ta kontakt! Fb: Vera Arhippainen

För andra berättelser om biologerns utbyten klicka på länkarna:

Freiburg, Tyskland

Tours, Frankrike

Kyoto, Japan

 

Litteratur: Nordens Flora

Vacker, lovprisad och storsäljande. Nordens flora är det oundgängliga standardverket när det gäller att beskriva samtliga gamla och nya växter i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Färöarna, Island och Spetsbergen i livfulla bilder och utförlig text. Den vänder sig till nybörjare och växtjägare, naturvårdare och ekologer. Illustrerad av Bo Mossberg och skriven av Lennart Stenberg i nära samarbete med vår tids ledande nordiska botanister ger Nordens flora läsaren upplysningar om växternas blomningstid, frekvens, ekologi, typiska växtplatser, viktiga kännetecken och variationer i utseende på stammar, blad, blommor och frukter. Kartor visar växternas aktuella utbredning.

Såhär beskriver förlaget standardverket för identifiering av nordens växter som utgivits i ny reviderad upplaga, under namnet Nordens Flora. Nordens flora är en uppdaterad och utökad version av Nya Nordiska Floran av Mossberg och Stenberg.

Rent praktiskt skiljer sig den nyaste utgåvan åt från dess föregångare. Den har uppdaterats med flera nyintroducerade arter, nomenklaturen följder de nyaste rönen, och flera arters ekologi beskriv mera i detalj. Arterna presenteras i modern systematisk följd, om man är van med florans föregångare kan detta bidra till extra sökarbete, men man vänjer sig.

En av den nya florans styrkor är att många hybrider beskrivs detaljerat, många är även avbildade. Något som kunde ha lagts till med tanke på hybrider är de vetenskapliga paralellnamn som förekommer för dessa (Potamogeton graminaeus x lucens kallas även P. zizii). Utöver hybrider har även flera apomiktiska småarter tagits med och beskrivs mer detaljerat.

Exempel på beskrivning och avbildning av hybrider av släktet Potamogeton.

Saker kan ses som negativa med floran är avsaknaden av parallellnamn, både svenska och vetenskapliga. Denna avsaknad kan göra det svårt att hitta en art i floran om man t.ex. enbart kan det finlandssvenska namet (T.ex. Getpors) eller om det vetenskapliga namnet har ändrats (Deschampisa flexuosa Avenella flexuosa). En annan sak är storleken av opuset, jämfört med florans föregångare, som även de varit stora, är denna bok enorm, den lämpar sig således inte alls för fältbruk.

För oss backlöksfantaster skär det i hjärtat att läsa om backlöken eftersom det i florans beskrivning av arten står ” bildar troligen ej frö”, men backlöken sätter bevisligen frö (Åström & Hæggström, 2004)!

Nordens flora är verkligen ett välgjort och grundligt verk, som alla fältbiologer, ekologer, botaniker osv har stor nytta av. Den finns att köpas t.ex. här (47,40€). Floran skulle vara en suverän julklapp för den botaniskt intresserade.

Åström, H. & Hæggström, C.-A. 2004: Generative reproduction in Allium oleraceum (Alliaceae). — Ann. Bot. Fennici 41: 1–14.

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.

Ett läsår fyllt av ostar, tvestjärtar och slott

Ditt utbytesmål?  För att studera vad?

Jag studerar under hela detta läsår i Tours vid Université François-Rabelais i Frankrike. Jag är här för att studera biologi och franska.

Stämningen i Tours är väldigt fransk. Här ser ni Tours stadshus.

Varför valde du just detta land/universitet?

För mig var det självklart att jag skulle åka till ett franskspråkigt land i Europa, helst Frankrike, men jag var öppen för andra alternativ. Jag vill åka till ett franskspråkigt ställe därför att jag länge har varit fascinerad över franska språket och allt som associeras med detta. I Frankrike fanns det fem utbytesmål att välja mellan om man vill studera biologi, av vilka endast vissa hade kurser som jag var intresserad av. Jag valde till slut Tours för att det verkade vara en mysig stad som inte är allt för stor, och kursutbytet här var bra, man kunde välja allt från ekologi, till allt om insekter till växtbiologi. Utöver kursutbudet i biologi verkade även kursutbudet för franska för utlänningar att vara bra och man fick läsa upp till 24 sp kurser i franska.

 

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Studierna i Frankrike är skiljer sig åt ganska mycket från studier i Finland. För det första heter det på pappret att det är 100% närvarokrav på alla kurser, men många av lektorerna i biologi kollar aldrig närvaro, men jag har hört att det är annorlunda på andra campus.

Här är kurserna även uppdelade i mindre moduler, man har CM (föreläsningar), TD (dirigerade arbeten, hit räknas presentationer, diskussionstimmar och små lektorhandledda arbeten) och TP (labbtimmar). Föreläsningarna skiljer sig inte mycket åt från de i Helsingfors, man har ofta två timmars föreläsningar åt gången, och två-tre föreläsningar per dag. För en finländare känns TD väldigt främmande, man far på dem och har läst en vetenskaplig artikel, och förväntas diskutera problematik kring denna under två timmar, detta är något de lägger oerhört mycket tid på. Även presentationer värdesätts väldigt mycket här, t.ex. i en kurs på 3 sp har jag hållit 4 presentationer. Några TP har jag inte haft ännu men om några veckor väntar dessa, de handlar om längre dagar då man utför ett litet projekt. Arbetsmängden är något som varierar stort här, i vissa kurser har man föreläsningar och en tent för samma antal studiepoäng som en annan kurs som innebär föreläsningar, en essä, fyra presentationer och en tent.

Språkstudierna här är väldigt annorlunda än där hemma, jag upplever att man hänger upp sig på att lära sig småsaker istället för att fungera på stora helheter. Men jag har ändå för det mesta uppskattat mina kurser i franska här.

En annan stor skillnad mellan Finland och Frankrike är att här går man färdiga program i sin utbyteslinje, så mina planer på kurser jag skulle ta gick helt i stöp när jag kom hit. Jag var i princip tvungen att välja kurser från en utbyteslinje och inte kombinera från andra linjer. Detta utgjorde ett problem, då jag hade problem att hitta biologikurser under hösten som inte krockade med franskakurserna (jag prioriterade dessa på hösten för att bättre kunna klara av att studera på franska nu på våren). Men det som är bra med detta universitet är att man kan som utbytesstudent välja att göra ett 15sp/20sp projekt i en forskningsgrupp. Jag valde att göra ett 20 sp projekt i en forskningsgrupp som studerar tvestjärtar (Forficula auricularia), detta är något som jag absolut ej ångrar. Jag fick göra ett helt eget projekt om tvestjärtars beteende och den kemiska sammansättningen på kutikulan, i detta ingick att planera, utföra och rapportera. Detta har varit väldig lärorikt och jag rekommenderar verkligen att komma hit enbart för denna möjlighet!

Här håller jag på med att söva ner tvestjärtar med hjälp av koldioxid. Dessa frystes sedan ner och de kutikulära kolvätena analyserades.

Liksom i Finland så finns det även här en subventionerad studerandelunch för 3,25€, denna är oftast av hög kvalitet och man får tre rätter och en ost varje dag.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Universitetet här hjälpte till att ordna studielägenhet, man fick en lista med de statliga studentlägenheterna och kunde rangordna dem enligt egna preferenser. Boendet i Tours är ganska billigt jämfört med andra städer.

Hemförsäkringar kan man ordna via banken här eller enkelt online via länkar man får då man fått ett boende. Bankkonto är något som man behöver här för flera saker, men främst för att kunna få bostadsstöd från franska motsvarigheten för FPA. Man ska vara beredd på att allt här tar längre än i Finland och man hamnar att gå igenom en hel del byråkrati. Men fransmännen är väldigt hjälpsamma och de kan service.

Universitetet delar ut ett litet informationshäfte där man hittar all information man kan kunna komma behöva under sitt utbyte.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivs som snigeln i skalet (eller var det fisken i vattnet?) i Frankrike. Kulturen här är väldigt annorlunda men trevlig. Jag har inte varit med om direkta kulturkrockar, men under vistelsen märker man att en hel del saker än annorlunda än vad de är hemma, småsaker man inte hade tänkt på. Det mest negativa med Frankrike är den oerhörda mängd byråkrati som krävs för alla småsaker. En annan sak med Frankrike är att saker och ting inte är så väl organiserade, att citera fransmännen c’est bordel.

Tours som utbytesmål är verkligen bra. Staden är passlig storlek och erbjuder det mesta man behöver, ikring staden finns flera vintillverkare och många stora slott som man kan besöka. Man kan ta ett tåg till Paris på en dryg timme, och man slipper även till andra stora städer på något enstaka timme. Tycker man om att äta gott, dricka gott och besöka sevärdheter är Frankrike verkligen en bra destination.

En sak som jag inte bar beredd på när jag kom hit var att jag skulle vara helt ensam utbytesstudent som studerar biologi, detta gjorde att man kände sig osäker i början men med tiden började allt gå bra.

Ett av Frankrikes största slott finns beläget i Chambord. ESN ordnade en dagsutflykt till slottet.

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jo, jag hade läst franska både i gymnasiet (kort lärokurs) och tagit en hel del kurser på språkcentret, men min franska var ända inte i toppform. Men jag märkte att man snabbt snappar upp ord och franskan har märkbart förbättrats på ett halvår här.

Fransmännen är ju inte kända för att bara de bästa på engelska, men jag personligen skulle nog säga att man kan komma hit på utbyte utan kunskaper i franska. Universitetet erbjuder en del kurser på engelska i biologi (höstterminen) i magisterskedet, och i och med möjligheten att göra praktik i en forskningsgrupp så kan man jobba på engelska. Att göra ärenden här går oftast tyvärr enbart att utföra på franska, även all kommunikation från universiteten sker på franska. Men alla jag känner här har nog klarat av det på något sätt fastän de inte kan franska.

Evenemangen som ordnas för utbytesstudenter är oftast fransksrpåkiga, men de flesta som åker på dem pratar även engelska. Det som jag blev positivt överraskad är att franskan ofta används som lingua franca mellan utbytesstudenter, även fast de flesta pratar engelska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Studielivet här är inte lika fartfyllt som hemma, men det ordnas nog en del fester och andra evenemang. Föreningen för utbytesstudenter, ESN Tours, ordnar bl.a. besök till slott, vingårdar, nöjesfält, kokkurser och fester. Studenterna åker ut på torsdagar här, detta för att de flesta åker hem till helgen.

Place Plumerau – the place to be på torsdagskvällar för studenter. I detta medeltida kvarter finns många restauranger och pubar.

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag rekommenderar verkligen Tours som utbytesmål. Det är en trevlig stad med ett stort universitet. Kontraktet mellan HU och Universitetet i Tours säger att man inte enbart måste studera biologi under vistelsen, detta gör att man kan studera i princip vad som helst bara läsordningen och ens studieplaner godkänner detta.

Funderar du om dina franskakunskaper räcker till för att studera på franska? Jag har upplevt att det går ganska lätt att studera på franska, lektorerna pratar tydlig franska under föreläsningarna och de allra flesta biologilektorer pratar även engelska. Jag har valt att försöka göra det allra mesta på franska, men en del lärare godkänner även att man gör presentationer och skriver tenter på engelska.

Har ni frågor om studier eller livet i Frankrike? Tveka inte att ta kontakt:

Robin.sjoblom@helsinki.fi   eller på fb: Robin Sjöblom

Ett halvår på andra sidan jorden

Idag svarar Ella Hemming på några frågor om sitt tid i Japan. Läs och bli inspirerade! 

 

Ditt utbytesmål? För att studera vad?

Jag var på utbyte i Kyoto, Japan för att studera det japanska spåket och kulturen. Jag åkte för ett halft läsår med avfärd i september 2016 och återvände första april 2017. Det japanska skolåret motsvarar inte det finska utan fortsätter från hösten in till februari. Jag valde dessutom att bli kvar ännu för en tid efter det för att resa runt inom landet.

Ella i en kimono hon köpt. Bilden är taget vid kejserliga palatsparken i Kyoto

 

Varför valde du just detta land/universitet?

Jag hade gått alla (två) japanskakurser som spåkcentret vid HU erbjuder och ville lära mig mera japanska, få se landet och uppleva samt verkligen komma in i den unika kulturen jag fått höra och läsa så mycket om. Det effektivaste och bästa sättet att göra det ansåg jag var att helt enkelt flytta dit, vilket samtidigt fungerade som en utmaning för mig för att komma ut ur min trygghetszon, för att få se och lära mig mera om världen i sin helhet och för att ge mig själv en otrolig erfarenhet. Jag valde mitt universitet, Doshisha University, då mobilitetsservicen (enheten som ansvarar för utbyten) ordade en infokväll där alla Japanska universitet som HU har utbytesavtal med presenterade sig. Doshishas presentatörer var de mest entusiastiska och pratsammaste vilket omedelbart gav mig en väldigt positiv bild av universitetet. Därtill verkade deras undervisningsprogram bra och motsvarade bäst det jag ville studera, dvs. själva spåket, med ett brett urval fritt valbara kurser som täckte alla former av japansk kultur jag kunde tänka mig ta kurser i, plus lite till. Som stad verkade Kyoto sympatisk med sin gamla historia, kulturrikedom och natur (Doshisha presentatörerna kallade Kyoto för världens vackraste stad, vilket är en titel jag nog kan säga att Kyoto är med och tävla om). Jag funderade även på Tokyo som mål, men inga universitet där erbjöd utbysetsprogram som koncentrerade sig på  språkstudier och var möjliga för någon som endast skulle vara på utbyte ett halft läsår.

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Till att börja med skiljer sig språkstudier från biologistudier stort, varpå skolgången i Japan skiljer sig från den finska betydligt. Innan studierna började skulle alla utbytesstuderandena göra ett språkprov på basen av vilken vi delades in i 9 nivåer. Alla studerandena i de 3 första basnivåerna (jag landade på nivå 2) hade språkstudier på förmiddagen och valbara kurser på eftermiddagen. Dom flesta tog en grundkurs om kultur i Japan och en talkurs där vi övade på vardagliga situationer med hjälp av japanska volontärer, dvs. lokala studeranden.  Utöver det gick jag en kurs i Japans arkitektur, vilket även var den ända kursen jag hade som gick på engelska. Kursen togs både av utbyteselever som ville lära sig om Japan och japanska studeranden som ville träna på sin engelska. Studierna var inte direkt svåra för min del, men nog tidskrävande då vi fick hemläxor varje dag, för varje kurs (oftast till följande dag), vilket innebar att man måste sitta hemma och jobba på dem ett par timmar varje kväll, utan undantag. Vi hade även flera små prov eller förhör varje vecka gällande vokabulär, grammatik eller kanji-tecken. Ibland hade vi flera små prov i dagen. Det låter som mycket att ta i, men sist och slutligen kom man snabbt in i studetakten och jag anser att alla små prov var ett effektivt sätt att lära sig och hållas med, och det gjorde pluggandet till slutprovet smärtfriare. En del av de valbara kurserna hade klart gjorts roliga för utbyteseleverna att ta och för japanerna att lära ut. Som slutarbete i kursen om vardagssituationer skulle vi i grupp göra en pjäs. För övrigt gick den kursen främs ut på att vi skulle skriva ner och sedan uppträda med våra egna påhittade skenarior där vi utnyttjade den vokabulär och den kunskap om japanska seder som lärdes ut varje gång. I kursen om japansk kultur delade vi även med oss från våra egna kulturer och jämförde hur olika och lika det kan vara runtom i världen. Kursen som mest påminde mig om en kurs vid HU var kursen i Japans arkitektur, vilket var som en mera traditionell föreläsningskurs. Studierna överlag var väldigt mångsidiga med mycket exkursioner och gästföreläsare som var experter på sina ämnen t.ex. gällande kampsporter, traditionella kläder, meditation osv. Det kändes som om universitetet och våra lärare verkligen ville dela med sig av sin lands kultur. Gemensamt för kurserna var en stark fokus på muntlig kommunikation, någonting som ofta olyckligt nog saknas från språkstudier i Finland. Även om så gott som allting gick på japanska var språket aldrig ett problem för mig. Lärarna och volontärerna andvände ett enkelt och klart språk och formulerade om alla oklarare meningar så att kommunikationen löpte bra. Som en kanske lite intressant skillnad mellan Finland och Japan skulle jag säga att i Finland koncentrerar vi oss mera på att lära oss helheter, medan de i Japan fäster sig vid att memorera detaljer. I den bemärkelsen, samt med tanke på hur vi under språklektionerna ofta sattes att göra olika uppgifter som vi sedan  gick igenom tillsammans påminde studierna mig mera om en finsk högstadieskola än universitetsstudier.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Bostaden ordnades via universitetet. Vi fick en lista på olika alternativ (alla studiebostäder specifikt för utbystesstuderanden) bland vilka vi fick rangordna våra favoriter som universitetet sedan placerade oss in i. Det gjordes på våren samtidigt som man ansökte om studieplatsen. För olika praktiska besvär fick vi hjälp av tutorer, bl.a. kom de med oss till ”ward office” (distriktsbyggnaden/-kontoret) där vi måste meddella om att vi flyttat in till omgivningen samt skaffa en hälsoförsäkring. De kunde också hjälpa med hur man skaffar ett japanskt bankkort (om man ville ha ett) och hur man betalar diverse räkningar (allt sker med kontanter i Japan; min hyra skulle betalas hos posten, min elräkning i kiosker och hyran för futon-madrassen jag sov på till banken). Japan är ett väldigt byrokratiskt land, vilket i kombination med deras språk som bygger på tecken och därmed är väldigt svårläst ifall man inte studerat det länge, får alla dessa ärenden att bli väldigt skrämmande och förvirrande (tom. tutorerna hade svårt med att veta vilka blanketter vi skulle ha, vad vi skulle fylla i och vart vi skulle gå med dem). Jag kan dock trösta med att de erbjuds mycket hjälp, både i form av hur vi utbytesstudernaden fick skriftliga instruktioner på det mesta och hur lokala var extremt hjälpsamma och förstående.

Här ser ni Kamogawa floden i Kyoto, i bakgrunden syns Daimonji berget.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag älskade att bo i Japan. Jag hade inga problem att känna mig som hemma där, snarare var det svårt att komma tillbaka till Finland och återvända till mitt vardagsliv här. Jag hade läst ganska mycket om Japan i förväg så fastän den finska och den japanska kulturen är rätt så olika, stötte jag inte på någonting som skulle ha kommit emot som en enorm shock. Tvärtom var det roligt att hitta vad vi har gemensamt och se var vi skiljer oss mer. T.ex. så är både finnar och japaner reserverade, men japaner är mycket mer öppna till att börja prata med främlingar och skapa bekantskap, vilket kom som en överraskning. Det besvärligaste för mig var min diet, jag är vegetarian och det är igentligen ingen i Japan. I universitetets kafeteria bestod mina måltider av en kombination olika sidorätter(sidorätterna som erbjöds variera smått mellan dagarna/veckorna) eller vegetarisk curry (som var den samma varje dag året runt). Värst var det då jag skulle leta fram ett matställe utomhus och det var svårt att hitta ett där de kunde göra om en rätt så att den skulle passa mig. Oftast fick jag gå med på att ens kryddningen hade gjorts med fisk. Då jag skulle köpa mat var det svårt att tolka alla förpackningsbilder och innehållförteckningar då jag inte kan läsa dem flytande och då maten i Japan är så olik den vi har i Finland att jag stötte på hundratals nya rätter och ingredienser jag inte kände till från tidigare. Till råga på allt är priserna på frukt och grönsaker i Japan skyhöga. Däremot var det billigare och enklare att gå ut på krogar och restauranger där än vad det är i Finland och även om jag önskar att de skulle servera mera vegetariskt, är matkulturen i Japan trevlig och jag önskar att Finland skulle ta mera modell av den. Någonting annat som har blivit i minnet är hur de föredrar kontanter i så stor grad att man inte kan betala med kort på de flesta ställena. Det ledde till att jag konstant måste lyfta stora mängder pengar och betala höga utgifter för det (värst var det med hyran). För att nämna någonting mera om vardagslivet löpte allting på ganska bra. Kollektivtrafiken var ett under, tågen var verkligen alltid i tid och det var enkelt att resa runt både inom Kyoto och till andra närliggande städer (Osaka och Nara var båda bara en timmes resa ifrån). Det var enkelt att hitta på olika aktiviteter, Kyoto är rikt med sevärdheter som besöktes aktivt även av den lokala befolkningen, bl.a. besökte jag flera av Kyotos 2000 olika tempel samt olika trädgårdar och parker, gamla små torg och shoppinggator, gjorde vandringar upp till bergen och promenerade längs med floden som löpte strax brevid mitt hus… De flesta utbyteseleverna var ivriga på att göra olika större och mindre exkursioner i grupp och många lokala var ivriga på att visa upp staden och skapa bekantskap med oss.

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jag hade gått språkcentrets två kurser (sammanlagt 10 studiepoäng) japanska innan jag åkte på utbyte. Det (eller en motsvarande mångd annanstans) var minimikravet för att studera språket på nästan alla universitet i Japan. Överlag är det mycket bra att kunna ens en del japanska, för man kan inte kommunicera på engelska med alla och på alla ställen där.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Grupperna var små och tackvare att vi satt så mycket tid och energi på att tala under lektionerna lärde vi oss snabbt känna varandra. Dessutom skapades en bra gemenskap då de flesta bodde i samma hus så att det var enkelt att ses och spontant hitta på och komma med i olika aktiviteter.  Många japaner var intresseradde av skapa bekantskap med utbytesstuderanden och kom med som volontärer på våra kurser, vilket gjorde det enkelt för oss att få kontakt med lokala. Universitetet hade många klubbar och verksamhet utanför studierna, det var nästan dagligen som någonting var på gång på campus. Tyvärr börjar skolåret i Japan i april, vilket innebär att man själv måste leta fram och ta kontakt med dem ifall man skulle ha vela gå med i en, istället för att de skulle ha presenterat sig och försökt värva medlemmar under den tiden jag var där. Därtill ordnades det mycket program för utbytesstuderanden. Jag var på ett par kortare aktiviteter, t.ex. besökte vi ett konditori som tillverkade traditionella japanska sötsaker varpå vi fick prova på att göra våra egna. Jag var även med på lite längre utfärder, t.ex. besökte jag en liten by uppe i bergen där det ordnades korta vandringar, vi fick prova på meditation, ta del av en te-seremoni, klä oss traditionellt, spela på taiko-trummor osv. En annan spännande utflyckt som ordnades var till staden Takarazuka där vi fick se på en musikaluppvisning av den kända teatern.

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag rekommenderar både mitt universitet, Kyoto som stad och Japan som ett land varmt till alla som är nyfikna på att åka på utbyte. Jag är glad att jag vågade åka så långt bort, ta del av en kultur som är så olik min egna och omringa mig av ett relativt främmande språk. Slutligen kan jag rekommendera att man tar tillfället i akt och studerar någonting som avviker från ens huvudämnesstudier, då det kan ger mer möjligheter och öppnar dörrar inför framtiden.

 

Undrar Du något? Tveka isåfall inte att ta kontakt med Ella! 

Man får tag på mig via min e-post, ella.hemming@helsinki.fi

 

 

Ett läsår i Freiburg, Tyskland

Käre läsare, nedan svarar svunkeiten Jonna Lindholm på några frågor om sin utbytestid i Freiburg, Tyskland. Flera inlägg om utbytesstudier kommer under veckan. 

Ditt utbytesmål? För att studera vad?

Jag var på utbyte i Tyskland i Freiburg, Albert-Ludwigs Universitet för 10 månader för att studera extra biämnesstudier inom miljö och naturvetenskaper.

Varför valde du just detta land/universitet?

Jag hade alltid velat fara till ett tysktalande land på utbyte för att lära mig bättre tyska. Hade läst kort tyska sedan åttan i högstadiet och tänkte att man bäst lär sig ett språk om man lever i ett land var det är det officiella språket. Varför de blev just Freiburg och Tyskland beror på att jag ville välja ett utbytesalternativ var man fick stanna möjligast länge (10 månader), eftersom alla som varit på utbyte tidigare menade att du får mest ut av utbytet om du stannar där en längre tid (5 månader går jättesnabbt). Mitt andra krav var att det skulle vara möjligt att göra studier inom ekologi eller miljövetenskaper där. Freiburg visade sig uppfylla båda kraven och ha det mest intressanta studieutbudet. Dessutom visade sig med en titt på wikipedia (ja vem kollar int där efter information xD) att Freiburg sägs vara den gröna staden i Tyskland, var bl.a. centrum är en helt bilfrizon och att det finns bostadsområden med energisparande hus etc. Så det verkade som den bästa platsen för en miljö och naturskyddintresserad person.

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Jag utförde enbart studier inom ett litet biämne om naturskydd och miljövård ”Naturschuz und Landschaftphlege” samt. en tyskakurs för utbytesstuderande. Studierna tycker jag var rätt så lika till de studier vi har på HU i kurser med en mindre grupp (20–30 studerande högst). En vanlig föreläsning var ofta uppbyggd med att föreläsaren först gick igenom teori om t.ex. planerande av naturskyddsområden, varefter vi studeranden i mindre grupper fick till uppgift att tillsammans planera ett naturskyddsområde på basen av vi lärt oss under teoridelen och sedan presentera den för resten av klassen. Till slutet av kurserna var det oftast en tent med några essäfrågor man skulle svara på eller ett kursarbete och föredrag. En kurs hade en muntlig tent, som var som en arbetsintervju var de då diskuterades kursens innehåll.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Boendet fick jag mycket lätt fixat i samband med mottagandet av utbytesplatsen. Universitetet skickade en blankett för ansökan av deras studentbostäder i samband med meddelandet om att jag fått studieplatsen etc. Andra praktiska grejer som inskrivning till staden, fixande av tyskt bankkonto etc. fixade jag med hjälp av en mycket nyttig guide som studentföreningen satt ihop för utbytesstuderande, som jag sedan utnyttjade tillsammans med andra utbytesstuderande.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivdes mycket bra i Tyskland under mitt utbytesår och skulle riktigt bra kunna flytta dit igen. Kulturmässigt är Finland och Tyskland rätt så lika, så inga större kulturkrockar uppkom. De som jag dock fann en aning märkligt var hur officiell man skulle vara på universitetet när man bl.a. skrev e-post till professorerna. Som utbytesstuderande var du tvungen att skriva e-post till alla professorer för att få en plats på kurserna. Och här räckte de inte med ett vanligt hej, utan du måste Nia dem och skriva in alla deras titlar i stil med Ärade herr professor…

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jag hade som sagt läst korttyska i skolan och var ungefär på nivå B1 när jag åkte dit. I Tyskland brukar kandidatnivåns studier gå på tyska, så ifall du vill göra den nivåns studier skulle jag säga att B1 nivåns kunskaper i tyska är ett måste. Gjorde själv alla mina studier på tyska där och kan säga att det inte alltid var det lättaste, men i slutändan lärorikt. Magistersstudier kan du däremot oftast göra på engelska också, så det är även möjligt att åka hit för de som inte kan tyska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Freiburg är främst en studiestad med en massa evenemang för studerande att välja mellan. Det ordandes allt från fester, dagsutflykter till olika närliggande städer, vandringsturer och olika sportmöjligheter bl.a. i universitetets sportföreningar (ett utmärkt sätt och lära känna tyska studerande).

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag skulle absolut rekommendera Freiburg för alla som är intresserade av ett utbytesår. En härlig tysk stad i storlek med åbo med härligt vacker miljö och en massa program för studerande.

Om du har någon fråga om utbytesstudier i Tyskland, skriv gärna till Jonna: 

johanna.c.lindholm@helsinki.fi

eller på facebook: Jonna Lindholm

 

Kan du tänka dig att svara på några frågor om ditt utbyte för att hjälpa de som funderar över att åka utomlands för att studera? 

Ta kontakt: robin.sjoblom@helsinki.fi

Sommarjobb: Början av en växtbiologs karriär

 

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Sonja Still där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Många kanske undrar vad en växtbiolog kan jobba med, det undrade även jag väldigt länge tills jag fick mitt första biologirelaterade jobb förra sommaren. Ett brådskande mail dök upp på SvNK:s maillista där de på Åbo Akademi sökte efter två fältarbetare till ett projekt om orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) på Houtskär. Jag sökte jobbet och fick det. Gynnande kurser jag gått var flertalet växtartkännedomskurser och en GIS-kurs, båtvana sen barndomen var även ett plus.

Datylorhiza sambucina – båda färgmorferna.

Jobbet varade i två månader (maj och juni) och jag fick bo gratis på folkhögskolan på Houtskär. Själva jobbet gick ut på att jag tillsammans med min kollega Ella Hemming skulle samla in data om orkidén Adam och Eva. Sommaren 2015 hade två magisterstuderande startat projektet och gjort gradu-arbeten om ämnet, vilket innebar att många av populationerna redan var markerade på kartan och det var då lätt för oss att återfinna dem. På fasta Houtskär cyklade vi till populationerna och till holmarna åkte vi båt. Då vi hittade en population skulle vi anteckna hur många individer det fanns av de röda, gula respektive rosa individerna. Föregående sommar hade 11 individer slumpmässigt blivit markerade med ett numrerat plastmärke i marken. Vi skulle leta efter de 11 individerna och för var och en av dem räkna antalet utslagna blommor och knoppar, avståndet till närmaste gula och röda individ mättes för att se ifall den närmaste grannens färg hade någon inverkan på den reproduktiva framgången. Utöver de 11 individerna skulle vi markera så att vi totalt hade 15 markerade individer. Ibland hände det även att vi inte hittade alla fjolårsmarkeringar och då markerade vi nya. Några av populationerna besökte vi en gång i veckan för att följa upp fenologin hos arten, dvs. hur många utslagna blommor individerna har under en viss tidpunkt.  Under populationsbesöken skulle vi även anteckna vilka arter som blommade i närheten och följa upp humlorna. Vi antecknade ifall de flög förbi, landade på en annan art i närheten av A&E eller besökte A&E.

 

Utsikten från vår boplats under arbetet.
Typisk vy under en arbetsdag i Åbolands skärgård.

 

Senare när A&E blommat slut i slutet av juni, skulle vi besöka alla populationer på nytt och räkna de markerade individernas frökapslar. Idén med hela projektet är att försöka hitta ett samband mellan olika faktorer och den reproduktiva framgången hos A&E då arten är betydligt minskande och känslig eftersom så få frökapslar bildas hos arten. Projektet fortsätter även i år för att få data från flera år för ett tillförlitligare resultat.

Nyfikna får höll oss sällskap.

Före det här sommarjobbet visste jag inte heller vad jag skulle göra min kandidatavhandling om. Under jobbets gång blev jag mer och mer intresserad av ämnet och bestämde mig att använda projektet som en grund. Jag gjorde min kandidatavhandling om olika faktorer som påverkar reproduktionsförmågan hos A&E och tog med resultat från det data jag samlat in.

Jobbet gav mig inte bara hjälp med kandidatavhandlingen utan även värdefull erfarenhet, inblick i arbetsmarknaden för naturvetare, ledig och trevlig arbetsmiljö och tidtabell samt skapade viktiga kontakter.

Under samma sommar hade jag även kontaktat en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där jag erbjöd att hjälpa till i forskningen. Kontaktpersonen i forskningsgruppen var intresserad och sade att en av hans doktorander behövde hjälp med sitt projekt som utfördes under sommaren. Projektet handlade om urbana skogar i Helsingfors där doktoranden var intresserad av att veta vad folket ansåg vara en bra och dålig skog samt att se hur deras åsikter speglades av den omgivande miljön.

Vi åkte till olika skogar och jag hjälpte till att intervjua människorna som rörde sig i de skogarna och med att kartera vegetationen i skogarna. Trädskiktets arter och täthet undersöktes, fätskiktet karterades i 1x1m rutfält. Min växtartkännedom kom till stor nytta och det var även en avgörande faktor till att doktoranden behövde min hjälp eftersom hon själv inte hade god växtartkännedom. I och med att detta var praktik så fick jag ingen lön för jobbet men det var en värdefull erfarenhet och knöt nya kontakter.

Nu under den här sommaren jobbar jag som praktikant på Nåtö Biologiska Station på Åland, där jag fungerar som allt i allo på stationen och fältassistent för projektarbetaren Robin Sjöblom. På stationen jobbar jag bl.a. med att klippa gräs, föra ut soporna, invertera stationens bibliotek mm. I ett tidigare inlägg skrev Robin mer om själva projektet och fältarbetet.

Jag trivs superbra med det nuvarande jobbet och lik de andra sommarjobben ovan, så har även detta jobb en fri tidtabell och en absolut vacker arbetsmiljö.

Trevlig fortsättning på sommaren!!

//Sonja Still