Blomflugelagun

I mitt senaste inlägg (Stekelhotell och sandbäddar, 12.5.2022) skrev jag om hur man kan tillverka stekelhotell och sandbäddar för att gynna bin och andra steklar. Bland steklarna är bina speciellt duktiga på att pollinera människans grödor, träd och buskar samt vilda växter. En annan grupp duktiga pollinatörer är blomflugorna. Dem kan man också gynna med bostäder, eller kanske snarare en restaurang. Dessa utmärkta och populära födohabitat kallas för blomflugelaguner.

Vi har cirka 350 arter blomflugor i Finland som mer eller mindre liknar getingar. I vardagligt tal kallas bananflugor ibland felaktigt för blomflugor, men dessa är helt olika djur och liknar knappt varandra. Samtliga blomflugearter är pollinatörer som vuxna, men är specialiserade på olika substrat under larvstadiet. Största gruppen, ungefär hälften av arternas larver, äter bladlöss. Andra lever som nedbrytare i vattensamlingar och vissa livnär sig till och med på kåda eller lever inne i getingböllor där de äter slaggprodukter och getinglarver.

Fönsterblomflugan är en av två arter som lever i getingböllor. Till vänster ser man också en hane av ängshumla.

Här fokuserar vi på de som lever i vattensamlingar och hjälper till med nedbrytningen av dött organiskt material. För dessa arter kan man lätt tillverka blomflugelaguner. Blomflugelaguner är kort och gott behållare fyllda med vatten och dött organiskt material. Så här skapar du en egen blomflugelagun:

  • Hitta en behållare som är minst 1 liter (gärna flera liter), helst av metall eller glas. Om man inte hittar en lämplig behållare hemma finns det säkert flera lämpliga alternativ på närmaste loppis. För glasbehållare är det speciellt viktigt att öppningen är bredare än bottnen för att minimera risken att behållaren spricker då vattnet fryser under vintern.
  • Fyll behållaren med dött organiskt material såsom gräsklipp eller löv samt vatten.
  • Lägg i några pinnar. De ska sticka upp ovanför behållarens väggar så att larverna kan använda dem som stege när det är dags för förpuppning utanför lagunen.
  • Lägg (torra) löv ovanpå behållaren och placera den skuggigt till exempel under en häck. Under häckar hittar man dessutom torkade löv som kan sättas på behållaren.
  • Voila, färdig för inflyttning!
  • Lagunen förblir utomhus året runt och man fyller på vatten och dött organiskt material lite nu som då när man märker att de har minskat. Detta behöver inte göras ofta då lagunen är placerad på en skuggig plats.
En färdig blomflugelagun under en häck.

Olikt de solitära bina kan blomflugorna lägga ägg lite när som helst under sommaren och kan därför också övervintra i olika stadier. Dylika laguner kan därför tillverkas när som helst under sommarhalvåret men på våren och försommaren är det lättast att hitta torra löv.

Det tar inte många dagar innan nedbrytningsprocessen har startat. De fullvuxna blomflugorna, speciellt i släktet Eristalis och Helophilus, känner av doften på långt avstånd och flyger till lagunen för att lägga sina ägg under de torra löven ovanpå lagunen. Våra näsor är inte tillräckligt känsliga för att känna av den ruttnande stanken (tack gode gud), åtminstone så länge man inte gräver i lagunen.

Eristalis intricaria (mörk slamfluga) är en frekvent användare av lagunerna. Den liknar jordhumlor men notera att alla steklar inklusive getingar och humlor har långa antenner medan blomflugornas är korta (se första bilden).

Deras ägg liknar små riskorn och ur dessa kommer deras larver som har ett kännspakt utseende med sin långa ”svans” som fungerar som snorkel. Larverna äter sig mätta och belåtna inne i lagunen och när det är dags för förpuppning kryper de ut och ner på marken. Där förpuppas de under löv eller i förnan, ofta nära intill lagunen. Lagunen placeras därför med fördel lite avsides under en buske eller häck så man inte trampar ihjäl pupporna. Efter en tid ser man snart de vackra fullvuxna blomflugorna flyga på blommorna i trädgården.

Blomflugorna är riktigt fina och Helophilus pendulus (pendelblomfluga) är enligt mig en av de vackraste.

Det är också kul att inspektera lagunerna. Speciellt trevligt är det om man använt en glasbehållare eftersom man inte behöver gräva i lagunen för att se sina gäster. Om man inte har en genomskinlig behållare kan man försiktigt peta och lyfta på det organiska materialet i lagunen med hjälp av pinnarna som redan finns däri.

De kännspaka larverna är ömtåliga men kan lyftas upp och studeras om man vill.

Här nedan finns ett par länkar med fler bilder och videon. Man kan kolla på bilderna och läsa bildtexterna oberoende om man har instagram eller inte. Det kan dock dyka upp en ruta som önskar att man ska logga in. Då trycker man bara på krysset i högra hörnet av skärmen och kan fortsätta läsa.

https://www.instagram.com/p/CWs_2JWAfbw/
https://www.instagram.com/p/CW52IQXAvCB/

Mer om andra blomflugor:
https://www.instagram.com/p/CWleLyLg9XR/
https://www.instagram.com/p/CHf5E-SAFQG/

Torgny Backman

Sommarläsning: Bakteriedrama i Vik

Annika Luther gav under fjolåret ut boken De Sista Entusiasterna. Boken är hennes tredje roman för vuxna och utspelar sig till stor del på campus Vik vid Helsingfors Universitet.

Boken börjar med att två studeranden tillsammans med universitetslektor Marius Lindholm finner en professor död på en toalett i biocenter 3 i Vik. Professorn hittas liggande i sina egna fekalier och har dött av en våldsam sjukdomsattack. Dödsfallet är bara början och efteråt följer en epidemi som sprider sig som en löpeld i landet och skördar många liv.

Bakterien är svårbehandlad eftersom den bildar en biofilm, vilket gör behandling med vanliga antibiotika ineffektiv. Universitetslektorn Marius Lindholm har under långa tider forskat i just biofilmer och blir headhuntad av ett stort läkemedelsbolag på grund av detta. I boken får vi följa Marius försök i att hitta ett botemedel mot bakterien som skördar så många liv. Under jakten på ett effektivt botemedel sker flera oväntade vändningar. Efter ett misslyckat försök i att hitta ett botemedel med de nästintill oändliga resurser som läkemedelsbolaget har, sammanstrålar Marius med två forskarkolleger från uni och försöker i hemlighet nästan helt utan resurser, hitta ett billigt och enkel botemedel, om än med kontroversiella metoder.

Samtidigt som boken skildrar kampen mot epidemin kritiserar boken de ekonomiska nedskärningar som universiteten utsatts under vår studietid och kraven på att forskningen ska vara ”sexig”, med många publikationer vars största syfte är att citeras av andra möjligast många gånger. Boken bjuder på en tankeställare om forskningens syfte och universitetens roll i samhället.

Trots boken i dagens världsläge kan anses handla om ett dystert ämne, med en våldsam och dödlig epidemi som kan liknas vid den som vi ser idag, bidrar boken med hög feel-good faktor i och med de höga igenkänningsfaktorerna. Alla har vi någon gång kommit i kontakt med aningen speciella universitetslektorer som på många sätt liknar karaktären Marius Lindholm. Alla har vi otaliga gånger passerat hjorten i biocenter 3:s aula och druckit det ganska äckliga kaffet som serveras på Unicafé i bio 1. Och beskrivningarna av olika typer av studeranden som kan hittas på en föreläsning är spot-on.

Annika Luther är själv biolog och har tagit hjälp av professor Kristina Lindström i mikrobiologisk sakfrågor vilket gör att biologiska fenomen och epidemin som beskrivs i boken är biologiskt korrekta (iallafall en botaniker som undertecknad svalde all information med hull och hår utan vidare faktagranskning).

Boken är spännande ända fram till sista sidan och bidrar även till allmänbildning om mikrobiologi. Den höga igenkänningsfaktorn gör boken ännu intressantare och lättläst. Om Svunken eller sorken hade nämnts i boken hade detta varit pricken över i:et.

De Sista Entusiasterna får 4 av 5 sorkar och rekommenderas varmt som sommarläsning.

 

Ett läsår fyllt av ostar, tvestjärtar och slott

Ditt utbytesmål?  För att studera vad?

Jag studerar under hela detta läsår i Tours vid Université François-Rabelais i Frankrike. Jag är här för att studera biologi och franska.

Stämningen i Tours är väldigt fransk. Här ser ni Tours stadshus.

Varför valde du just detta land/universitet?

För mig var det självklart att jag skulle åka till ett franskspråkigt land i Europa, helst Frankrike, men jag var öppen för andra alternativ. Jag vill åka till ett franskspråkigt ställe därför att jag länge har varit fascinerad över franska språket och allt som associeras med detta. I Frankrike fanns det fem utbytesmål att välja mellan om man vill studera biologi, av vilka endast vissa hade kurser som jag var intresserad av. Jag valde till slut Tours för att det verkade vara en mysig stad som inte är allt för stor, och kursutbytet här var bra, man kunde välja allt från ekologi, till allt om insekter till växtbiologi. Utöver kursutbudet i biologi verkade även kursutbudet för franska för utlänningar att vara bra och man fick läsa upp till 24 sp kurser i franska.

 

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Studierna i Frankrike är skiljer sig åt ganska mycket från studier i Finland. För det första heter det på pappret att det är 100% närvarokrav på alla kurser, men många av lektorerna i biologi kollar aldrig närvaro, men jag har hört att det är annorlunda på andra campus.

Här är kurserna även uppdelade i mindre moduler, man har CM (föreläsningar), TD (dirigerade arbeten, hit räknas presentationer, diskussionstimmar och små lektorhandledda arbeten) och TP (labbtimmar). Föreläsningarna skiljer sig inte mycket åt från de i Helsingfors, man har ofta två timmars föreläsningar åt gången, och två-tre föreläsningar per dag. För en finländare känns TD väldigt främmande, man far på dem och har läst en vetenskaplig artikel, och förväntas diskutera problematik kring denna under två timmar, detta är något de lägger oerhört mycket tid på. Även presentationer värdesätts väldigt mycket här, t.ex. i en kurs på 3 sp har jag hållit 4 presentationer. Några TP har jag inte haft ännu men om några veckor väntar dessa, de handlar om längre dagar då man utför ett litet projekt. Arbetsmängden är något som varierar stort här, i vissa kurser har man föreläsningar och en tent för samma antal studiepoäng som en annan kurs som innebär föreläsningar, en essä, fyra presentationer och en tent.

Språkstudierna här är väldigt annorlunda än där hemma, jag upplever att man hänger upp sig på att lära sig småsaker istället för att fungera på stora helheter. Men jag har ändå för det mesta uppskattat mina kurser i franska här.

En annan stor skillnad mellan Finland och Frankrike är att här går man färdiga program i sin utbyteslinje, så mina planer på kurser jag skulle ta gick helt i stöp när jag kom hit. Jag var i princip tvungen att välja kurser från en utbyteslinje och inte kombinera från andra linjer. Detta utgjorde ett problem, då jag hade problem att hitta biologikurser under hösten som inte krockade med franskakurserna (jag prioriterade dessa på hösten för att bättre kunna klara av att studera på franska nu på våren). Men det som är bra med detta universitet är att man kan som utbytesstudent välja att göra ett 15sp/20sp projekt i en forskningsgrupp. Jag valde att göra ett 20 sp projekt i en forskningsgrupp som studerar tvestjärtar (Forficula auricularia), detta är något som jag absolut ej ångrar. Jag fick göra ett helt eget projekt om tvestjärtars beteende och den kemiska sammansättningen på kutikulan, i detta ingick att planera, utföra och rapportera. Detta har varit väldig lärorikt och jag rekommenderar verkligen att komma hit enbart för denna möjlighet!

Här håller jag på med att söva ner tvestjärtar med hjälp av koldioxid. Dessa frystes sedan ner och de kutikulära kolvätena analyserades.

Liksom i Finland så finns det även här en subventionerad studerandelunch för 3,25€, denna är oftast av hög kvalitet och man får tre rätter och en ost varje dag.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Universitetet här hjälpte till att ordna studielägenhet, man fick en lista med de statliga studentlägenheterna och kunde rangordna dem enligt egna preferenser. Boendet i Tours är ganska billigt jämfört med andra städer.

Hemförsäkringar kan man ordna via banken här eller enkelt online via länkar man får då man fått ett boende. Bankkonto är något som man behöver här för flera saker, men främst för att kunna få bostadsstöd från franska motsvarigheten för FPA. Man ska vara beredd på att allt här tar längre än i Finland och man hamnar att gå igenom en hel del byråkrati. Men fransmännen är väldigt hjälpsamma och de kan service.

Universitetet delar ut ett litet informationshäfte där man hittar all information man kan kunna komma behöva under sitt utbyte.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivs som snigeln i skalet (eller var det fisken i vattnet?) i Frankrike. Kulturen här är väldigt annorlunda men trevlig. Jag har inte varit med om direkta kulturkrockar, men under vistelsen märker man att en hel del saker än annorlunda än vad de är hemma, småsaker man inte hade tänkt på. Det mest negativa med Frankrike är den oerhörda mängd byråkrati som krävs för alla småsaker. En annan sak med Frankrike är att saker och ting inte är så väl organiserade, att citera fransmännen c’est bordel.

Tours som utbytesmål är verkligen bra. Staden är passlig storlek och erbjuder det mesta man behöver, ikring staden finns flera vintillverkare och många stora slott som man kan besöka. Man kan ta ett tåg till Paris på en dryg timme, och man slipper även till andra stora städer på något enstaka timme. Tycker man om att äta gott, dricka gott och besöka sevärdheter är Frankrike verkligen en bra destination.

En sak som jag inte bar beredd på när jag kom hit var att jag skulle vara helt ensam utbytesstudent som studerar biologi, detta gjorde att man kände sig osäker i början men med tiden började allt gå bra.

Ett av Frankrikes största slott finns beläget i Chambord. ESN ordnade en dagsutflykt till slottet.

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jo, jag hade läst franska både i gymnasiet (kort lärokurs) och tagit en hel del kurser på språkcentret, men min franska var ända inte i toppform. Men jag märkte att man snabbt snappar upp ord och franskan har märkbart förbättrats på ett halvår här.

Fransmännen är ju inte kända för att bara de bästa på engelska, men jag personligen skulle nog säga att man kan komma hit på utbyte utan kunskaper i franska. Universitetet erbjuder en del kurser på engelska i biologi (höstterminen) i magisterskedet, och i och med möjligheten att göra praktik i en forskningsgrupp så kan man jobba på engelska. Att göra ärenden här går oftast tyvärr enbart att utföra på franska, även all kommunikation från universiteten sker på franska. Men alla jag känner här har nog klarat av det på något sätt fastän de inte kan franska.

Evenemangen som ordnas för utbytesstudenter är oftast fransksrpåkiga, men de flesta som åker på dem pratar även engelska. Det som jag blev positivt överraskad är att franskan ofta används som lingua franca mellan utbytesstudenter, även fast de flesta pratar engelska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Studielivet här är inte lika fartfyllt som hemma, men det ordnas nog en del fester och andra evenemang. Föreningen för utbytesstudenter, ESN Tours, ordnar bl.a. besök till slott, vingårdar, nöjesfält, kokkurser och fester. Studenterna åker ut på torsdagar här, detta för att de flesta åker hem till helgen.

Place Plumerau – the place to be på torsdagskvällar för studenter. I detta medeltida kvarter finns många restauranger och pubar.

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag rekommenderar verkligen Tours som utbytesmål. Det är en trevlig stad med ett stort universitet. Kontraktet mellan HU och Universitetet i Tours säger att man inte enbart måste studera biologi under vistelsen, detta gör att man kan studera i princip vad som helst bara läsordningen och ens studieplaner godkänner detta.

Funderar du om dina franskakunskaper räcker till för att studera på franska? Jag har upplevt att det går ganska lätt att studera på franska, lektorerna pratar tydlig franska under föreläsningarna och de allra flesta biologilektorer pratar även engelska. Jag har valt att försöka göra det allra mesta på franska, men en del lärare godkänner även att man gör presentationer och skriver tenter på engelska.

Har ni frågor om studier eller livet i Frankrike? Tveka inte att ta kontakt:

Robin.sjoblom@helsinki.fi   eller på fb: Robin Sjöblom

Sommarjobb: Praktik på Folkhälsans forskningscentrum

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Vilma Wanne där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter.

Jag är fjärde årets biologistuderande med genetik som huvudämne. Efter att ha avlagt min kandidatexamen fick jag förra sommaren möjligheten att göra en sommarpraktik i Folkhälsans forskningscentrum. Jag fick jobbet genom att mejla forskningscentret med mitt CV, info om mig själv och en liten motivering om varför jag var intresserad av att jobba hos dem. Därefter blev jag kontaktad och anställd i Vineta Fellmans grupp som forskar i GRACILE syndromet, en letal neonatal sjukdom som hör till det finska sjukdomsarvet. Sjukdomen är en mitokondriell sjukdom som orsakas av en mutation i BCS1L genen.

Forskningsgruppen har en musmodell av sjukdomen, men jag jobbade med Drosophila flugor som hade en mutation i ortologen till BCS1L genen. Mitt projekt gick ut på fenotypning av mutantflugorna och deras larver, och validering av olika molekylära forskningstekniker för användning på flugprov. Jag fick bland annat lära mig att utföra genotypning, isolering av proteiner och mitokondrier, Western blot och dessutom utförde vi en del experiment för att studera beteendet hos flugorna, vilket också var mycket intressant. Utöver det fick jag lära mig om bananflugornas genetik, och om behandling och skötsel av flugorna. Jag fick också följa med en del musarbeten, även om jag själv höll mig till flugorna.

Vilma jobbade med bananflugor.

Det var en mycket lärorik sommar och jag fick en bra inblick i hurdant forskningsjobb är. Saker fungerar inte alltid genast som man önskar, och experiment måste upprepas flera gånger. Via ’trial and error’ kan man till slut få fram det sättet som fungerar bäst. Efter sommaren skrev jag en rapport om mitt projekt som jag sedan fick studiepoäng för, så jag hade nytta av sommarpraktiken även i det avseendet. Jag är säker på att erfarenheten jag fick under sommaren är till en stor hjälp i fortsättningen, speciellt när det blir aktuellt med att börja med graduforskningen. Även om man på labbkurserna går igenom många olika tekniker som används i labb, tror jag att man får en bättre förståelse för varför man gör saker på ett visst sätt när man hamnar att göra samma sak om och om igen och själv måste fundera hur man ska göra det.

Sommarjobb: Forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Kira Virtanen där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Hittills har vi fått läsa om vad växtbiologer kan jobba med och nu är det min tur att berätta om vad jag som mikrobiologistuderande sysslade med en tid under sommaren.  Jag är femte årets mikrobiologistuderande och min studieinriktning nu som magisterstuderande är bakteriologi.  Förra våren gjorde jag en två månaders praktik inom en forskningsgrupp och när sommaren närmade sig fick jag ett erbjudande att fortsätta med min forskning en månad under sommaren. Såklart tackade jag ja, och i juni började mitt sommarjobb som forskningsassistent på Veterinärmedicinska fakulteten på Helsingfors universitet.

Mitt forskningsprojekt gick ut på att undersöka Clostridium perfringens-bakteriens värmetålighet hos både vegetativa celler och sporer samt bestämma bakteriens minimum och maximum tillväxttemperaturer. Tanken var att sinsemellan jämföra bakteriestammar som bär genen som orsakar matförgiftning (CPE) i kromosomen och stammar som bär CPE-genen i en plasmid. De flesta stammar isolerade från matförgiftningsfall bär CPE-genen i kromosomen även fast båda typerna borde vara lika potenta att orsaka matförgiftning. Tidigare mindre undersökningar tyder på att de stammar med CPE-genen i kromosomen skulle tåla höga temperaturer bättre och överleva upphettning vid tillredning av mat och därför orsaka matförgiftning oftare än de stammar med CPE-genen i en plasmid.  Baserat på tidigare liknande forskningar planerade jag själv hur jag ville utföra mitt projekt.  Värmetåligheten undersöktes genom att upphetta bakterierna i olika temperaturer under en viss tid och genom att räkna ut antal levande celler under bestämda tidpunkter under upphettningen. Baserat på dessa resultat kunde man räkna ut hur länge det tar att 90 % av bakteriestammen dör och dessa värden kunde man jämföra sinsemellan.

Bakterierna växer glatt i anaerobiska förhållanden före de utsättas för upphettning.
Några C .perfringens stammar som vuxit klart och är redo för upphettning.

 

Minimum och maximum tillväxttemperaturerna bestämdes med hjälp av en Gradiplate-apparat som skapade en värmegradient och genom att mäta avståndet som bakteriestammen vuxit kunde man räkna ut vid vilken temperatur tillväxten upphörde. I labbet jobbade jag främst ensam, men eftersom projektet var mycket större och mera tidskrävande än vad vi uppskattat så fick jag även hjälp av en annan forskningsassistent.  Tillsammans undersökte vi 44 olika C. perfringens stammar men jag bearbetade och analyserade all data själv. Tanken är att mina resultat skall publiceras som en del av en större forskning om C. perfringens och CPE-genen.

Inne i detta anaerobiska skåp fanns Gradiplate-apparaten där bakteriestammarna fick växa inne i för bestämning av maximum och minimum tillväxttemperaturerna.
Så här såg gradiplate-kyvetterna ut efter att bakteriestammarna  fått växa inne i Gradiplate-apparaten.

Jag fick betalt för att jobba 36h 45min per vecka, och hade sjäv ansvar över att jag jobbade tillräckligt och inte heller för mycket. Det som gjorde detta krävande var att vissa dagar lätt blev 10 timmar långa och andra dagar hade jag inte jobb för mera än några timmar. Dessutom lyckas inte allting alltid, och eftersom detta var mitt egna lilla projekt och jag endast hade en månad tid på mig att slutföra arbetet satte det ännu extra press på att försöka få så mycket som möjligt gjort vilket resulterade i att jag tyvärr jobbade en del övertid.

Jag tillverkade alla odlingsunderlag själv och en full kärra med petriskålar räckte för ungefär en och en halv vecka.

Att jobba som forskningsassistent är definitivt det bästa och roligaste sommarjobb som jag haft. Under sommaren lärde jag mig att planera och utföra min egen forskning och att hantera stora mängder data. Jag lärde mig att forskning sällan går som på Strömsö och att man måste ha tålamod och vara beredd på att ändra på sin ursprungliga plan och tidtabell.  Även fast vi nådde de mål som vi hade ställt och fick spännande och signifikanta resultat, känns det att man aldrig riktigt når ett ett skede då man tycker att man är klar med forskningen. I mitt fall var det tyvärr finansieringen för mitt projekt som tog slut efter juni som är anledningen till att vi inte hade möjlighet att försätta och utvidga forskningen ännu mer.  Jag är glad att jag fick möjligheten att prova hur det känns att jobba inom forskning. Jag har kunnat utnyttja allt jag lärde mig under sommaren inom mitt nuvarande jobb och jag vet att jag kommer ha massa nytta av min forskningserfarenhet när jag börjar jobba på min pro gradu-avhandling på våren.

// Kira Virtanen

Sommarjobb: Början av en växtbiologs karriär

 

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Sonja Still där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Många kanske undrar vad en växtbiolog kan jobba med, det undrade även jag väldigt länge tills jag fick mitt första biologirelaterade jobb förra sommaren. Ett brådskande mail dök upp på SvNK:s maillista där de på Åbo Akademi sökte efter två fältarbetare till ett projekt om orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) på Houtskär. Jag sökte jobbet och fick det. Gynnande kurser jag gått var flertalet växtartkännedomskurser och en GIS-kurs, båtvana sen barndomen var även ett plus.

Datylorhiza sambucina – båda färgmorferna.

Jobbet varade i två månader (maj och juni) och jag fick bo gratis på folkhögskolan på Houtskär. Själva jobbet gick ut på att jag tillsammans med min kollega Ella Hemming skulle samla in data om orkidén Adam och Eva. Sommaren 2015 hade två magisterstuderande startat projektet och gjort gradu-arbeten om ämnet, vilket innebar att många av populationerna redan var markerade på kartan och det var då lätt för oss att återfinna dem. På fasta Houtskär cyklade vi till populationerna och till holmarna åkte vi båt. Då vi hittade en population skulle vi anteckna hur många individer det fanns av de röda, gula respektive rosa individerna. Föregående sommar hade 11 individer slumpmässigt blivit markerade med ett numrerat plastmärke i marken. Vi skulle leta efter de 11 individerna och för var och en av dem räkna antalet utslagna blommor och knoppar, avståndet till närmaste gula och röda individ mättes för att se ifall den närmaste grannens färg hade någon inverkan på den reproduktiva framgången. Utöver de 11 individerna skulle vi markera så att vi totalt hade 15 markerade individer. Ibland hände det även att vi inte hittade alla fjolårsmarkeringar och då markerade vi nya. Några av populationerna besökte vi en gång i veckan för att följa upp fenologin hos arten, dvs. hur många utslagna blommor individerna har under en viss tidpunkt.  Under populationsbesöken skulle vi även anteckna vilka arter som blommade i närheten och följa upp humlorna. Vi antecknade ifall de flög förbi, landade på en annan art i närheten av A&E eller besökte A&E.

 

Utsikten från vår boplats under arbetet.
Typisk vy under en arbetsdag i Åbolands skärgård.

 

Senare när A&E blommat slut i slutet av juni, skulle vi besöka alla populationer på nytt och räkna de markerade individernas frökapslar. Idén med hela projektet är att försöka hitta ett samband mellan olika faktorer och den reproduktiva framgången hos A&E då arten är betydligt minskande och känslig eftersom så få frökapslar bildas hos arten. Projektet fortsätter även i år för att få data från flera år för ett tillförlitligare resultat.

Nyfikna får höll oss sällskap.

Före det här sommarjobbet visste jag inte heller vad jag skulle göra min kandidatavhandling om. Under jobbets gång blev jag mer och mer intresserad av ämnet och bestämde mig att använda projektet som en grund. Jag gjorde min kandidatavhandling om olika faktorer som påverkar reproduktionsförmågan hos A&E och tog med resultat från det data jag samlat in.

Jobbet gav mig inte bara hjälp med kandidatavhandlingen utan även värdefull erfarenhet, inblick i arbetsmarknaden för naturvetare, ledig och trevlig arbetsmiljö och tidtabell samt skapade viktiga kontakter.

Under samma sommar hade jag även kontaktat en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där jag erbjöd att hjälpa till i forskningen. Kontaktpersonen i forskningsgruppen var intresserad och sade att en av hans doktorander behövde hjälp med sitt projekt som utfördes under sommaren. Projektet handlade om urbana skogar i Helsingfors där doktoranden var intresserad av att veta vad folket ansåg vara en bra och dålig skog samt att se hur deras åsikter speglades av den omgivande miljön.

Vi åkte till olika skogar och jag hjälpte till att intervjua människorna som rörde sig i de skogarna och med att kartera vegetationen i skogarna. Trädskiktets arter och täthet undersöktes, fätskiktet karterades i 1x1m rutfält. Min växtartkännedom kom till stor nytta och det var även en avgörande faktor till att doktoranden behövde min hjälp eftersom hon själv inte hade god växtartkännedom. I och med att detta var praktik så fick jag ingen lön för jobbet men det var en värdefull erfarenhet och knöt nya kontakter.

Nu under den här sommaren jobbar jag som praktikant på Nåtö Biologiska Station på Åland, där jag fungerar som allt i allo på stationen och fältassistent för projektarbetaren Robin Sjöblom. På stationen jobbar jag bl.a. med att klippa gräs, föra ut soporna, invertera stationens bibliotek mm. I ett tidigare inlägg skrev Robin mer om själva projektet och fältarbetet.

Jag trivs superbra med det nuvarande jobbet och lik de andra sommarjobben ovan, så har även detta jobb en fri tidtabell och en absolut vacker arbetsmiljö.

Trevlig fortsättning på sommaren!!

//Sonja Still

Sommarjobb: Vegetationsinventering på Lövängar

Jag är den första ut att skriva lite om mitt sommarjobb här på eQwaquen i en serie av inlägg om biologernas sommarjobb. Serien är menad att ge en överblick över biologistuderandenas breda arbetsmarknad åt gulisar och gymnasister som överväger att söka in till biologin, men även åt alla andra intresserade.

I år har jag nog ett av de bästa sommarjobb man kan tänka sig, jag är anställd som projektarbetare på Nåtö Biologiska Station. Att vara anställd som projektarbetare innebär att man har ansvar i att få årets projekt planerat, utfört och rapporterat. Syftet med årets projekt är inventera vegetationen på lövängar och betesmarker utanför naturreservaten och göra en statusbedömning av områdena. Till min hjälp har jag årets praktikant, som även är anställd på stationen, som råkar vara min nära vän och medsvunkeit Sonja.

Övre bilden: Nåtö Biologiska Station. Vårt hem under sommaren.
Nedre bilden: Utsikten över stranden från stationen.

Planeringsarbetet är i år inte värst stort, till planeringen hör främst att fixa behövlig utrustning såsom inventeringslistor och GPS och göra en tidsplan för hur vi skall hinna med alla områden under sommaren.

Lövängen karaktäriseras av stora öppna gläntor och runnor av hamlade träd. Ängen är en kulturmark som är helt beroende av människans inflytande för att inte växa igen. Traditionellt ängsbruk innefattar rydjning, slåtter, bete och kvistning. Hamling hindrar träden från att bli högvuxna med stor kronor.

Fältjobbet är den absoluta höjdpunkten under sommaren. En typisk dag i fält börjar på morgonen och pågår hela arbetsdagen. Under inventeringen går vi någorlunda systematiskt igenom hela området och antecknar alla växtarter som vi ser, vi kommer dagligen i kontakt med arter som vi inte kan bestämma utan litteratur. Om växten inte kan artbestämmas i fält samlar vi in exemplar för senare artbestämning. Vanligtvis hittar vi ungefär 150 arter (arter som kan bestämmas redan nu) på ett område som är 1 ha stort. Alla områden besöks förutom besöket under sommarens första hälft ytterligare en gång under sensommaren för att få möjligast heltäckande inventering av floran. I projektet ingår lövängar i olika skick, vissa nästan helg igenvuxna och andra i nästintill perfekt skick, spridda över Åland.

Ormrot (Bistorta vivipara). En art som minskar p.g.a. igenväxning.
Blodnäva (Geranium sanguineum). En växt som fungerar som bra kalkindikator.

 

 

 

 

 

 

Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata). En orkidé som trivs på kalkrika kärr och strandängar.

 

 

Solvända (Helianthemum nummularium), en art som gynnas av bete.

 

 

 

 

 

 

Ann efter att fältjobbet fortskrider så kan rapporten börja skrivas. Rapporten utges i serien Rapporter från Nåtö Biologiska Station. Rapporten är främst avsedd åt Landskapet Åland, så att myndigheter kan fatta beslut i vilken utsträckning åtgärder måste tas ifall något av områdena anses vara skyddsvärt.

Både jag och praktikanten är anställda under tre månader. Vår arbetstid är någorlunda fri, vi jobbar när vi vill och huvudsaken är att jobbet blir utfört, inte att vi jobbar 37,5 h per vecka.

Till denna typ av jobb så har mina studier i främst växtartkännedom och i geografiska informationssystem (GIS) varit till stort nytta. Även kurser i akademiskt skrivande är till stor nytta.  Jag fick information om jobbet på SvNK:s maillista.

Under förra sommaren var jag även anställd på Nåtö Biologiska Station, då som praktikant. Fjolårets projekt gick ut på att inventera vegetationen på sandland ute i skärgården. Utöver vegetationsinventeringen innebar arbetet som praktikant även att hjälpa till med praktiska sysslor på stationen då vi inte var ute i fält.

Fjolårets projekt fungerade som grund för min Nat. Kand.-avhandling.

Har Du eller någon Du känner ett sommarjobb som skulle passa in i Sommarjobbsserien? Ta då kontakt med mig (robin.sjoblom@helsinki.fi)!