Den största satsningen på den biologiska mångfalden i Finland genom tiderna

Har ni märkt att det förekommit ovanligt mycket arbetsannonser för biologer sedan början av förra året? Har du bongat flera Hemul-liknande typer i skog och mark än du vanligtvis brukar? En av orsakerna till dessa två fenomen är troligtvis det statliga Helmi-livsmiljöprogrammet som leds av Miljöministeriet. Helmi-livsmiljöprogrammet startades under våren 2020 och är den absolut största enskilda satsningen på den biologiska mångfalden i vårt land genom tiderna.

Inom Helmi-programmet tar man fasta på det största direkta hotet mot den biologiska mångfalden – nämligen minskningen och försämringen av olika livsmiljöer. Problemet tacklas genom restaurering och skötsel av värdefulla livsmiljöer, inom programmet finns flera olika teman inom vilka många olika typer av livsmiljöer ingår. Det är de regionala NTM-centralerna och Forststyrelsen som sköter om planering och verkställande av de praktiska restaureringsåtgärderna. För Helmi-programmet har det gjorts upp mål som sträcker sig fram till år 2030.

Vårdbiotoper, det vill säga ängar, hagmarker, skogsbeten och andra naturbetesmarker är värdefulla livsmiljöer som minskat drastiskt till en följd av effektiviserade jordbruksmetoder och förändrad markanvändning, idag finns endast små spillror kvar av de forna ängarna. Vårdbiotoperna behöver kontinuerlig skötsel i form av bete och/eller slåtter för att inte växa igen. På vårdbiotoper påträffas många hotade växter och insekter, men även svampar och andra organismer. Inom Helmi-programmet restaureras vårdbiotoper genom röjning och ordnande av bete och/eller slåtter.

På vårdbiotoper påträffas många krävande arter, som t.ex. hagvaxskivlingar (Hygrocybe sp.) Bild: Robin Sjöblom.

Fågelvatten, det vill säga olika typer av våtmarker, är viktiga rast- och boplatser för sjöfåglar och vadare. Våra vattendrag är idag till stor del övergödda och har således vuxit igen, stränder som förut var lågvuxna är idag fulla av vass eftersom de inte längre används för djurbete. Till en följd av igenväxningen och övergödningen är idag hälften av sjöfåglarna på våtmarkerna hotade. Även mink och mårdhund är stora problem på fågelvatten. De värdefulla fågelvattnen restaureras till exempel genom slåtter av vattenvegetation och genom ordnande av bete på igenväxande stränder.

Värdefulla fågelvatten är ofta stora lågvuxna stränder med långgrunda bottnar. Fågelstränder är samtidigt även värdefulla vårdbiotoper. Bild: Robin Sjöblom.

Olika typer av skogsmiljöer, såsom lundar, solexponerade miljöer och skogar med rik artsammansättning restaureras även inom Helmi. Det kan vara frågan om områden som förändrats till en följd av mänsklig verksamhet eller som vuxit igen. Skötselåtgärder som riktas till skogsmiljöer kan till exempel vara borttagning av granar i värdefulla lundmiljöer.

Lundmiljöer skiljer sig ofta klart från omkringliggande miljöer med sin frodighet och artsammansättning. Bild: Jussi-Tapio Roininen.

Inom temat småvatten och strandmiljöer restaureras till exempel bäckar, källområden och flador och glosjöar. Småvatten och strandmiljöer har påverkats kraftigt av mänsklig aktivitet, det är inte ovanligt med dikningar i samband med glosjöar och flador, bäckar har ofta dragits om och vattenströmningen ändrats på. Inom småvatten- och strandmiljötemat restaureras livsmiljöer till exempel genom att dämma igen muddrade öppningar till flador och glosjöar och genom återställning av bäckar.

Myrar skyddas och restaureras inom Helmi. Myrarna hör till de livsmiljöer som försämrats allra mest, och artrikedomen på myrarna fortsätter att minska. Den största orsaken till att myrarna är hotade är skogsdikning och det är dessa som åtgärdas inom Helmi-programmet.

Inom vissa temana som nämndes här kommer det att öppnas ansökningsomgångar för allmänheten där man kan söka finansiering projekt på privata marker. Det kommer även att komma en ansökningsrunda inom KommunHelmi under året, där kommuner kan ansöka om finansiering för projekt som stöder den biologiska mångfalden.

För mer information se Miljöministeriets webbsidor (https://ym.fi/sv/livsmiljoprogrammet-helmi)

Regional information om Helmi-livsmiljöprogrammet och de olika temanas kontaktpersoner, se miljöförvaltningens webbsidor (delvis under uppbyggnad) (https://www.ymparisto.fi/sv-FI/Natur/Programmet_Helmi)

Robin Sjöblom

Gamyl

Hur kan man gynna miljön med sina matvanor?

Idag utmanas mänskligheten av två miljökriser som förorsakas av oss människor: klimatförändringen och utarmningen av den biologisk mångfalden. Dessa kriser är mångfacetterade och den ena utesluter inte den andra, utan de interagerar och har stor betydelse för varandra. Det finns mycket mänsklig verksamhet som måste förändras för att stävja kriserna. Lyckligtvis kan vi som konsumenter göra stor skillnad på många sätt, bland annat genom det vi äter. Läs vidare om detta intresserar dig så får du veta mera om miljöaspekter knutna till olika livsmedel och produktionssystem samt tips på de bästa matvalen för att säkra vår tillvaro på jorden. Etiska, kulturella och sociala aspekter är även viktiga men de kommer inte behandlas i denna text.

Köttproduktion vs växtproduktion

Som alla säkert vet bör köttkonsumtionen minska världen över för att bekämpa miljökriserna vi står inför. Idag täcks ungefär 50% av jordens beboeliga yta av jordbruk, varav 77% av marken används för köttproduktion (gräsmarker och odling av grödor åt boskap). Denna mark bidrar endast med 17% av den åkerproducerade födan vi intar medan den resterande maten kommer från 23% av våra åkrar, vilka producerar grödor direkt åt människor. Men varför får vi så mycket mer mat från växtproduktionen än från köttproduktionen?

För att reda ut det får vi ta en titt på näringspyramiden. Fotosyntetiserande växter och mikrober samt kemosyntetiserande mikrober bildar kärnan i näringspyramiden. Dessa ackumulerar all energi som kommer in till näringsvävarna och utgör därmed stommen till annat liv. Växterna äts sedan av växtätare (t.ex. nötkreatur) som därmed ackumulerar en del av växternas energi som biomassa, MEN ca 90% av energin går förlorad genom metaboliska processer. När vi äter boskapen intar vi därmed endast ca 10% av energin som ursprungligen fanns i vegetabilierna. Detta är grunden till varför köttproduktion kräver betydligt större areal av växtföda än vad vi skulle behöva om vi åt grödorna i stället för att ge dem åt boskapen. Det krävs förbluffande runt 48 gånger så mycket mark att producera 100g protein av biffkor jämfört med samma mängd protein ur ärter. Om man även utnyttjar korna för mjölkproduktion minskar arealen markant till drygt 6 gånger så mycket mark som för ärter, men detta är fortfarande en enorm yta.

För att få mer mark för köttproduktion ödelägger man en mängd olika habitat såsom skogar och myrar, vilket påverkar biodiversiteten negativt och accelererar klimatförändringen då man förstör kolsänkorna. Samtidigt är metanutsläppen av speciellt idisslarna en betydande faktor som påskyndar klimatförändringen. Köttproduktionen kräver inte bara mer mark än växtproduktionen utan också mera resurser såsom vatten. Ja ni förstår att en intensiv köttproduktion inte kan vara bra för planeten, men hur mycket boskap har vi egentligen?

För bara något år sedan gjorde man en beräkning av däggdjurens biomassa i världen och kom fram till att 60% utgörs av boskap medan människorna utgör 36%. Detta innebär att biomassan av våra vilda däggdjur idag utgör endast 4% av den totala biomassan, vilket enligt mig är ytterst sorgligt. Vi har minst sagt tagit över världen.

Om alla globalt sett hade lika hög konsumtion av animaliska produkter som Finland skulle man vara tvungen att omvandla över 100% av jordens beboeliga yta till jordbruk, vilket givetvis inte är möjligt. Dels för att människor inte hade någonstans att ta vägen, dels för att det skulle förstöra all den vilda natur som är grunden till holocens stabila klimat och vårt bekväma liv på jorden. Summa summarum bör vi minska köttkonsumtionen i Finland och på global nivå, antingen genom att helt eller delvis

övergå till en växtbaserad diet. Om vi konverterar från den överdimensionerade produktionen av animaliska produkter till högre produktion av vegetabilier kunde vi globalt sett producera 2–3 gånger mer mat än vi gör idag. Då kunde man också låta naturen förvildas på många håll och bland annat återskapa delar av den viktiga regnskogen.

Vilka växtprodukter ska man välja?

När det kommer till valet av vegetabilier är inte alla växter lika bra för miljön, bland annat kräver vissa mycket vatten medan andra producerar betydligt mindre mat per ytenhet. För vissa produkter kan det vara relevant att beakta vilka metoder som används när man skördar grödorna. Exempelvis är det fortfarande tillåtet (såvitt jag vet) att skörda oliver på natten i Frankrike och Italien fast man vet att miljontals fåglar dör på grund av detta. Spanien och Portugal har däremot förbjudit denna metod. På samma spår är det essentiellt att beakta om vegetabilierna har producerats genom konventionellt eller ekologiskt jordbruk.

Konventionellt jordbruk har många återföljande problem, bland annat den avsevärda användningen av insekticider, herbicider och fungicider, vilka dödar och skadar en enorm mängd djur årligen. De som påverkas mest är ofta nyttodjur som direkt eller indirekt påverkar matproduktionen. Bland annat våra pollinatörer hör till de grundläggande komponenterna som upprätthåller ekosystem och hjälper till att producera den mat vi är beroende av. Dessa tar stor skada av gifter speciellt när de blandas, vilket hör till den vanliga praxisen i konventionellt jordbruk. Likaså använder man enorma mängder konstgödsel för att tillföra näring till åkrarna, vilket efterföljs av en lång rad av problem. Bland annat krävs det mycket energi för att producera dem och därmed använder man oftast fossila bränslen, vilket bidrar till klimatförändringen. På åkrarna strös konstgödseln ut och övergöder åkerkanter, vilket missgynnar en lång rad ängsväxter och insekter. På grund av dåligt planerade system och abiotiska faktorer såsom regn sköljs även en stor mängd näring ur åkern till vattendrag och leder därmed till eutrofiering av akvatiska habitat, vilket påverkar den biologiska mångfalden negativt. Nämnas bör att det också sker med naturgödsel, inte bara konstgödsel. Från konventionella åkrar eroderar även mer kol i form av dött organiskt material än det ackumuleras. Det organiska materialet är en viktig kolsänka och essentiell i odlingen eftersom det påverkar jordens struktur, hydrologiska egenskaper och fertilitet. Det har estimerats att Finland årligen förlorar över 200kg organiskt material per hektar från mineraljordar, vilket om inget ändras oundvikligen kommer leda till att produktionen i framtiden kollapsar. Så snart som 2080-talet estimerar man att världen kommer stå inför hungersnöd på grund av utarmade åkrar. Ni förstår hur allvarliga problemen är. Det finns dessutom fler men för att inte göra texten alltför lång så övergår vi till ett av flera miljövänligare jordbruksalternativ, ekologisk odling.

I ekologisk odling använder man sig inte av gifter (förutom i undantagsfall) eller konstgödsel. I stället använder man naturgödsel såsom djurspillning och kompost, vilket till skillnad från konstgödsel befrämjar en hög diversitet av nedbrytare och ökar direkt mängden kol i marken. Man använder sig inte enbart av naturgödsel utan sår ofta gröngödslingsvallar (blandning av gräs och kvävefixerande grödor såsom klöver) för att ackumulera kol och näringsämnen i jorden. Bönor och ärter inkluderas i rotationen av grödor, vilka ackumulerar kväve i åkern och bidrar med mycket nektar och pollen åt pollinatörer. I ekologiskt jordbruk är man dessutom mer mån om att skydda diken och marker som inte används för produktion eftersom dessa är viktiga habitat för nyttodjur att söka föda, fortplanta sig och övervintra på. Då man gynnar den biologiska mångfalden på åkrar och i närområden genom att avstå från gifter och öka habitatens heterogenitet blir nyttodjuren fler, vilket tillsammans med mekanisk bekämpning av ogräs tillåter en god produktion. Det bör ändå påpekas att ekologiskt jordbruk inte är perfekt, men oftast betydligt miljövänligare än konventionellt jordbruk. Samtidigt är ekologiskt jordbruk det enda system vars produkter certifieras. Det finns också andra miljövänliga jordbrukssystem såsom regenerativt jordbruk och skogsjordbruk, men dessa har inte fått en särskild certifiering ännu.

Följaktligen borde man eftersträva att köpa ekologiskt märkta produkter framom konventionella produkter. Men hur var det då med växters varierande inverkan på klimat och biologisk mångfald? I och med att växter varierar anatomiskt och fysiologiskt kräver de olika mycket av miljön. Detta kan göra det svårt för konsumenter att veta vilka produkter man borde välja för att minska sin miljöpåverkan. Lyckligtvis har WWF gjort en vegoguide för att hjälpa konsumenter att hitta miljömässigt fördelaktiga produkter. Guiden förklarar kortfattat varför vissa produkter är bättre än andra och tar i beaktande produktionsrelaterade faktorer såsom beskrivet i tidigare stycken. Vegoguiden hittar ni här: https://www.wwf.se/vegoguiden/

Om man vill få inspiration till vegetariska rätter rekommenderar jag webbsidan Portionen under tian: https://undertian.com/. Grundaren är en dietist och hennes recept är mångsidiga och välbalanserade. För den som tränar och tänker på proteinintag så är recepten bra eftersom man får i sig alla nio essentiella aminosyror oberoende om man väljer att följa de vegetariska eller lakto-ovo-vegetariska recepten! (Subjektivt tycker jag att man bör krydda mer än vad som står i recepten ;)).

Kan man äta animaliska produkter överhuvudtaget?

Baserat på det som presenterats hittills kunde man dra slutsatsen att köttproduktionen borde upphöra helt och hållet, men ämnet är ändå mångfacetterat och inte helt så simpelt. Detta beror bland annat på att en del av arealen som används för matproduktion inte är brukningsbar och därmed lämpas endast för naturbete, samtidigt som betet är sammankopplat med en enorm biologisk mångfald. Detta återspeglas i att betesmarker i Nordeuropa kan innehålla 80 växtarter per kvadratmeter, vilket är mer än man hittar på samma yta i regnskogen. Vertebrater och evertebrater såsom fåglar, fjärilar och bin är också talrika på naturbetesmarkerna. Således är det viktigt att bevara naturbeten ur biodiversitetssynvinkel.

Man kan givetvis grubbla över om det är vårt ansvar att upprätthålla dessa semi-naturliga habitat eller inte, men i och med att vi har utrotat djuren som naturligt upprätthöll liknande habitat kanske det hör till vår uppgift. Bland annat visenten och uroxen, som är nötkreaturens förfader, har haft stor utbredning i Europa före de utrotades av människan. Lyckligtvis har man lyckats återinföra visenten från djurparker till naturen på flera håll i Europa, men totalt sett är individantalet och utbredningen minimal jämfört med forntider. Därmed kan de inte upprätthålla Europas betesmarker på egen hand.

Om man väljer att inte helt och hållet låta bli animaliska produkter borde man med detta i eftertanke välja kött producerat på naturbete då man förtär nöt eller får. Ofta kombineras naturbetet med konventionell eller ekologisk odling av grödor och gräsmarker. Med tanke på det som tidigare nämnts bör man då välja ekologiskt producerade produkter, likaså om man äter annat kött. Av vår boskap är det kyckling som kräver den lägsta odlingsarealen borträknat insekter såsom mjölmask och syrsa, vilka knappt produceras i Finland. På samma sätt som för växtprodukter har WWF också gjort guider för animaliska produkter såsom ägg, gris och fisk. De hittar ni här: Köttguiden: https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/kottguiden/ Fiskguiden: https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/fiskguiden/

Om man äter kött borde man likväl eftersträva att äta så lite som möjligt. Man kan till exempel utarbeta ett matschema där man äter vegetariskt 5 dagar i veckan och under de 2 resterande dagarna inkluderar animaliska produkter om man känner för det. Jag rekommenderar starkt att utnyttja WWF:s guider för att välja de bästa produkterna för miljön samt Portionen under tian för att finna recept och inspiration.

Avslutande ord

Som enskild person känner man sig ofta ganska maktlös då man vill minska människans belastning på planeten. Men vi som konsumenter har stor makt. Det är i stort sett VI som bestämmer vad som hamnar på butikshyllorna. Varje val du och jag gör i affären påverkar den framtida produktionen. Det är fantastiskt att en enkel sak som att köpa miljövänligare mat kan gynna produktionen av likartade varor. Samtidigt får man klappa sig på axeln då man vet att ens val idag hjälper både människor och djur. Ett hållbart jordbruk är de facto A och O för att bevara vår rika mångfald och vår egen överlevnad. Därtill, hur tråkig skulle inte världen vara utan våra gulliga lurvbollar till humlor som glatt surrar från blomma till blomma i jakt på livets nektar?

Torgny Backman

5+1 julklappstips som skonar både plånboken och miljön

Julen närmar sig med stormsteg och klapparna är ännu inte införskaffade, studerandens plånbok gapar tomt och vårt klimat ropar på hjälp. Vad ger man då sina nära och kära för att glädja dem vid juletider? Här är några tips som tar hänsyn till både plånbokens och miljöns tillstånd.

Tips för julstämning: Tomasmarknaden på Senatstorget!

1. Gör själv. I ditt köksskåp finns garanterat lite mjöl och socker – baka en sockerkaka! Eller varför inte några kex? Dina närmaste blir säkert glada över något ätbart.

2. Ge tid. Tid verkar vara en bristvara för allt fler av oss, och vi hinner inte tillbringa så mycket tid som vi skulle vilja med våra nära och kära. Så varför inte ge ett litet kort, där du lovar mottagaren att ni tillsammans ska göra något hen gillar – eller varför inte bara mysa eller prata, så länge ni får tid tillsammans.

3. Ge en tjänst. Är du bra på att massera? Laga mat? Baka? Är du duktig med barn? Kan du ta hand om husdjur? Kanske är du bra på att tvätta fönster? Skriv ett kort där du lovar mottagaren en tjänst (eller varför inte flera). Bara fantasin sätter gränser för vad du kan göra!

4. Ge en bild. Någonstans i ditt arkiv finns kanske en gammal och minnesvärd bild på dig och julklappens mottagare. Skriv ut den och lägg den i en ram du kanske redan har hemma eller hittar på loppis. Bilden kan återuppliva många goda minnen och värmer garanterat hjärtat under en jobbig dag.

5. Ge vidare. Gav din faster Magda dig en smörgåsgrill i julklapp för sju år sedan och grillen har legat i ditt skåp sedan dess? Är din närmaste väns kärlek för grillade smörgåsar nästan större än hens kärlek för dig? Ge grillen (eller vad som helst annat som du inte behöver) vidare till någon annan som har större användning för den.

Bonus: Shoppa secondhand! Världen är full av loppisar som är fulla av fullständigt dugliga kläder, böcker, hushållsföremål – allt mellan himmel och jord. Det du ger i julklapp behöver verkligen inte vara sprillans nytt; det du ger bort kan någon ha ägt och älskat redan tidigare, men det betyder inte att någon annan inte kan göra det igen! På så vis sparar du pengar och shoppar mer miljömedvetet.

ERASMUS i Europas farligaste stad?

Är du sugen på att åka på utbyte men har ingen aning om vart? Håller du på och söker som bäst men är inte helt säker ännu? Nedan följer ett inlägg av miljövetaren Vera om sitt pågående utbytesår i Marseille, Frankrike som kan vara till hjälp! Ansökningstiden för utbyten till flera länder pågår fram till 15.2, för mer info se mobilitetsservicens instruktioner

 

Det är februari 2019, och jag har studerat vid Aix Marseilles universitet i drygt fem månader. Jag är kandidatstuderande på miljövetenskapliga fakulteten och tillbringar hela mitt tredje läsår i Marseille, Frankrike. Jag studerar miljövetenskaper med en mera socialvetenskaplig och politisk fokus, och här i Frankrike kallas linjen “science de la vie et de la terre” i stället för bara miljöpolitik. Det är ju lite fint tycker jag.

Utsikt över basilikan Notre-Dame de la Garde, Marseilles högsta punkt och kändaste landmärke.

 

Varför Aix Marseilles universitet?

Erasmus erbjuder en ändlös lista av utbytesalternativ. Alla som varit inne på “mobility online” för att ta sig en titt på vart man möjligtvis kunde åka, har säkert fått dåndimpen, stress svettningar och stängt av datorn illa kvickt. För lyckas göra ett val gäller det att omedelbart begränsa alternativen, så jag bestämde mig för att bara koncentrera mig på Frankrike. För språket skull. Man har ju kämpat med sin franska i några år nu, så jag kände att jag inte ville låta alla dessa stressiga ordförhör vara totalt förspilld tid.

Varför jag sedan valde Marseille, kunde jag ju säga att berodde på kursalternativen, men i ärlighetens namn så kände jag att ett år vid medelhavet kunde sitta fint. Och det blev bra med kurserna ändå! Det löser sig. Rekommenderar!

Oktobervädret var annorlunda i södra Frankrike.

 

Studier

Före jag erasmuskursplan innehöll många olika kurser som intressera mig. Marseille har ett stort utbud för både miljövetenskaper och biologi. Men snabbit insåg jag att jag måste läsa ett helt kursprogram med en och samma klass varje dag. Du kan inte bygga upp en läsordning själv i Frankrike om du inte vill ha en trasselknut som resultat. Schemat är inte precis en stadig och oföränderligt. Kurser rör sig, försvinner och dyker upp lite som de behagar. Dessutom kompletterar flera kurser varan under en termin. Lättast är att bara följa en färdig kursplan. Jag tror det samma gäller i de flesta universitet i Frankrike.

Två terminer av studier enligt kursplanen motsvarar 60 studiepoäng precis som i Finland. För mig går alla kurser på Franska, och man är nog tvungen att både skriva essäer och hålla presentationer på kursspråket. Men både lärare och elever är väldigt tålmodiga och förstående så det går nog!

Till skillnad från Finland koncentrerar man sig rätt mycket på att lära sig utantill, och fokusen på detaljer kan vara lite onödigt stor. Vi jobbar med mycket projekt, och studierna i miljöproblem är ganska lokalt koncentrerad. Vi funderar på Marseille som en hållbar stad, medelhavsklimat och Fransk miljöpolitik. De franska studerandena tar anteckningar på lektionerna i rasande fart, och skriver ofta ner ord fr ord vad professorerna sagt. Något som jag snabbt gav upp på… Mina språkkunskaper visa sig behöva lite mera träning före jag når den nivån. Närvaro under kurserna är obligatorisk, men det är nog sällan någon som kollar om man faktiskt är där. För mig är det ändå lite annorlunda. Vi är tyvärr bara femton på min klass så det märks rätt snabbt då jag är … sjuk. Dessutom så är många professorer ovilliga att dela sina presentationer med en, så man riskerar att gå miste om rätt mycket om man inte är närvarande. Men rätt oftast kan man förhandla lite och få specialbehandling som erasmus studerande (:

Aix Marseilles universitet tycker jag också att är riktigt bra. De har ju inte lika mycket pengar som Helsingfors universitet så alla klassrum har inte projektorer till exempel, och det kan vara lite rådd i administrationen ibland. Men förutom lite sådant smått har allt jag upplevt i Marseille varit antingen bra eller åtminstone lärorikt!

Praktiskt

Studiebostad får man lätt arrangerat vid de flesta universitet i Frankrike (men fixa på förhand). Känner man att man inte vill bo i en korridor kan man nog också söka sig till privata marknaden. Jag känner många erasmus studerande här i Marseille som anlänt utan bostad, bara hostel, och sedan hittat något trevligt kollektiv att bo i efter en vecka eller två. Det är kanske inte en dum idé, för att arrangera boende i en stad du aldrig besökt med någon du aldrig mött innebär en del risker.

Ett utbyte i Frankrike innebär mycket byråkrati till en början. Hemförsäkring, franskt bostadsstöd, inskrivning i universitetet… Men med allt detta får man både hjälp och instruktioner!

Franska alperna börjar mer eller mindre vid Marseille! Åkte bil 2,5h för att skida lite. Slalom, bergsklättring och hiking är väldigt populärt i Marseille.

 

Fransmän tycker väldigt mycket om att protestera och strejka. Den saken är klar.

 

Marseille som stad

Marseille är en intressant stad, som skiljer sig mycket från andra städer i Frankrike. Befolkningen är en mix av olika kulturer, med starkt inflytande från Nordafrika. Det finns inget egentligt centrum i Marseille, och i alla stadsdelar hittar du både rika, medelklass och otroligt fattiga människor. Många kan känna att det är obehagligt att se så mycket hemlösa människor, att komma ansikte mot ansikte med alla sociala problem. Men det är också något ärligt med det. Bara för att vi inte alltid ser det, betyder ju inte att det inte finns. I Europa och Frankrike har Marseille ett lite dåligt rykte som en farlig stad, och det stämmer kanske att man skall se upp lite. Fundera på vilka kvarter man går i sent om kvällen. Men det är bara en sida av myntet. Gatorna i Marseille är fulla med konst, restauranger, gallerier, caféer och så vidare. Staden är händelserik och hektiskt, men den är också är omringad av vackra naturparker, berg och så naturligtvis havet. Det är ju Frankrikes största och äldsta hamnstad! Som stad rekommenderar jag definitivt Marseille.

 

 

 

 

Om ni är intresserade av Marseille eller utbyte i Frankrike, är det bara att ta kontakt! Fb: Vera Arhippainen

För andra berättelser om biologerns utbyten klicka på länkarna:

Freiburg, Tyskland

Tours, Frankrike

Kyoto, Japan

 

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.

Ett läsår i Freiburg, Tyskland

Käre läsare, nedan svarar svunkeiten Jonna Lindholm på några frågor om sin utbytestid i Freiburg, Tyskland. Flera inlägg om utbytesstudier kommer under veckan. 

Ditt utbytesmål? För att studera vad?

Jag var på utbyte i Tyskland i Freiburg, Albert-Ludwigs Universitet för 10 månader för att studera extra biämnesstudier inom miljö och naturvetenskaper.

Varför valde du just detta land/universitet?

Jag hade alltid velat fara till ett tysktalande land på utbyte för att lära mig bättre tyska. Hade läst kort tyska sedan åttan i högstadiet och tänkte att man bäst lär sig ett språk om man lever i ett land var det är det officiella språket. Varför de blev just Freiburg och Tyskland beror på att jag ville välja ett utbytesalternativ var man fick stanna möjligast länge (10 månader), eftersom alla som varit på utbyte tidigare menade att du får mest ut av utbytet om du stannar där en längre tid (5 månader går jättesnabbt). Mitt andra krav var att det skulle vara möjligt att göra studier inom ekologi eller miljövetenskaper där. Freiburg visade sig uppfylla båda kraven och ha det mest intressanta studieutbudet. Dessutom visade sig med en titt på wikipedia (ja vem kollar int där efter information xD) att Freiburg sägs vara den gröna staden i Tyskland, var bl.a. centrum är en helt bilfrizon och att det finns bostadsområden med energisparande hus etc. Så det verkade som den bästa platsen för en miljö och naturskyddintresserad person.

Berätta om studierna vid detta universitet. Skiljer sig studieformerna från de vid HU?

Jag utförde enbart studier inom ett litet biämne om naturskydd och miljövård ”Naturschuz und Landschaftphlege” samt. en tyskakurs för utbytesstuderande. Studierna tycker jag var rätt så lika till de studier vi har på HU i kurser med en mindre grupp (20–30 studerande högst). En vanlig föreläsning var ofta uppbyggd med att föreläsaren först gick igenom teori om t.ex. planerande av naturskyddsområden, varefter vi studeranden i mindre grupper fick till uppgift att tillsammans planera ett naturskyddsområde på basen av vi lärt oss under teoridelen och sedan presentera den för resten av klassen. Till slutet av kurserna var det oftast en tent med några essäfrågor man skulle svara på eller ett kursarbete och föredrag. En kurs hade en muntlig tent, som var som en arbetsintervju var de då diskuterades kursens innehåll.

Hur ordnade du allt praktiskt som bostad, hemförsäkringar osv.?

Boendet fick jag mycket lätt fixat i samband med mottagandet av utbytesplatsen. Universitetet skickade en blankett för ansökan av deras studentbostäder i samband med meddelandet om att jag fått studieplatsen etc. Andra praktiska grejer som inskrivning till staden, fixande av tyskt bankkonto etc. fixade jag med hjälp av en mycket nyttig guide som studentföreningen satt ihop för utbytesstuderande, som jag sedan utnyttjade tillsammans med andra utbytesstuderande.

Hur upplevde du det att bo i detta land under utbytestiden? Kulturkrockar?

Jag trivdes mycket bra i Tyskland under mitt utbytesår och skulle riktigt bra kunna flytta dit igen. Kulturmässigt är Finland och Tyskland rätt så lika, så inga större kulturkrockar uppkom. De som jag dock fann en aning märkligt var hur officiell man skulle vara på universitetet när man bl.a. skrev e-post till professorerna. Som utbytesstuderande var du tvungen att skriva e-post till alla professorer för att få en plats på kurserna. Och här räckte de inte med ett vanligt hej, utan du måste Nia dem och skriva in alla deras titlar i stil med Ärade herr professor…

Hade du kunskaper i landets språk innan utbytet? Behövs kunskaper i landets språk för att åka hit på utbyte?

Jag hade som sagt läst korttyska i skolan och var ungefär på nivå B1 när jag åkte dit. I Tyskland brukar kandidatnivåns studier gå på tyska, så ifall du vill göra den nivåns studier skulle jag säga att B1 nivåns kunskaper i tyska är ett måste. Gjorde själv alla mina studier på tyska där och kan säga att det inte alltid var det lättaste, men i slutändan lärorikt. Magistersstudier kan du däremot oftast göra på engelska också, så det är även möjligt att åka hit för de som inte kan tyska.

Hur var studielivet? Ordnades många evenemang för utbytesstudenter?

Freiburg är främst en studiestad med en massa evenemang för studerande att välja mellan. Det ordandes allt från fester, dagsutflykter till olika närliggande städer, vandringsturer och olika sportmöjligheter bl.a. i universitetets sportföreningar (ett utmärkt sätt och lära känna tyska studerande).

Skulle du rekommendera just detta universitet/land för folk som är intresserade av utbytesstudier?

Jag skulle absolut rekommendera Freiburg för alla som är intresserade av ett utbytesår. En härlig tysk stad i storlek med åbo med härligt vacker miljö och en massa program för studerande.

Om du har någon fråga om utbytesstudier i Tyskland, skriv gärna till Jonna: 

johanna.c.lindholm@helsinki.fi

eller på facebook: Jonna Lindholm

 

Kan du tänka dig att svara på några frågor om ditt utbyte för att hjälpa de som funderar över att åka utomlands för att studera? 

Ta kontakt: robin.sjoblom@helsinki.fi

Sommarjobb: Början av en växtbiologs karriär

 

Bästa läsare, nedan finns ett inlägg skrivet av svunkeiten Sonja Still där hon skriver om sina sommarjobbserfarenheter. 

Många kanske undrar vad en växtbiolog kan jobba med, det undrade även jag väldigt länge tills jag fick mitt första biologirelaterade jobb förra sommaren. Ett brådskande mail dök upp på SvNK:s maillista där de på Åbo Akademi sökte efter två fältarbetare till ett projekt om orkidén Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) på Houtskär. Jag sökte jobbet och fick det. Gynnande kurser jag gått var flertalet växtartkännedomskurser och en GIS-kurs, båtvana sen barndomen var även ett plus.

Datylorhiza sambucina – båda färgmorferna.

Jobbet varade i två månader (maj och juni) och jag fick bo gratis på folkhögskolan på Houtskär. Själva jobbet gick ut på att jag tillsammans med min kollega Ella Hemming skulle samla in data om orkidén Adam och Eva. Sommaren 2015 hade två magisterstuderande startat projektet och gjort gradu-arbeten om ämnet, vilket innebar att många av populationerna redan var markerade på kartan och det var då lätt för oss att återfinna dem. På fasta Houtskär cyklade vi till populationerna och till holmarna åkte vi båt. Då vi hittade en population skulle vi anteckna hur många individer det fanns av de röda, gula respektive rosa individerna. Föregående sommar hade 11 individer slumpmässigt blivit markerade med ett numrerat plastmärke i marken. Vi skulle leta efter de 11 individerna och för var och en av dem räkna antalet utslagna blommor och knoppar, avståndet till närmaste gula och röda individ mättes för att se ifall den närmaste grannens färg hade någon inverkan på den reproduktiva framgången. Utöver de 11 individerna skulle vi markera så att vi totalt hade 15 markerade individer. Ibland hände det även att vi inte hittade alla fjolårsmarkeringar och då markerade vi nya. Några av populationerna besökte vi en gång i veckan för att följa upp fenologin hos arten, dvs. hur många utslagna blommor individerna har under en viss tidpunkt.  Under populationsbesöken skulle vi även anteckna vilka arter som blommade i närheten och följa upp humlorna. Vi antecknade ifall de flög förbi, landade på en annan art i närheten av A&E eller besökte A&E.

 

Utsikten från vår boplats under arbetet.
Typisk vy under en arbetsdag i Åbolands skärgård.

 

Senare när A&E blommat slut i slutet av juni, skulle vi besöka alla populationer på nytt och räkna de markerade individernas frökapslar. Idén med hela projektet är att försöka hitta ett samband mellan olika faktorer och den reproduktiva framgången hos A&E då arten är betydligt minskande och känslig eftersom så få frökapslar bildas hos arten. Projektet fortsätter även i år för att få data från flera år för ett tillförlitligare resultat.

Nyfikna får höll oss sällskap.

Före det här sommarjobbet visste jag inte heller vad jag skulle göra min kandidatavhandling om. Under jobbets gång blev jag mer och mer intresserad av ämnet och bestämde mig att använda projektet som en grund. Jag gjorde min kandidatavhandling om olika faktorer som påverkar reproduktionsförmågan hos A&E och tog med resultat från det data jag samlat in.

Jobbet gav mig inte bara hjälp med kandidatavhandlingen utan även värdefull erfarenhet, inblick i arbetsmarknaden för naturvetare, ledig och trevlig arbetsmiljö och tidtabell samt skapade viktiga kontakter.

Under samma sommar hade jag även kontaktat en forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där jag erbjöd att hjälpa till i forskningen. Kontaktpersonen i forskningsgruppen var intresserad och sade att en av hans doktorander behövde hjälp med sitt projekt som utfördes under sommaren. Projektet handlade om urbana skogar i Helsingfors där doktoranden var intresserad av att veta vad folket ansåg vara en bra och dålig skog samt att se hur deras åsikter speglades av den omgivande miljön.

Vi åkte till olika skogar och jag hjälpte till att intervjua människorna som rörde sig i de skogarna och med att kartera vegetationen i skogarna. Trädskiktets arter och täthet undersöktes, fätskiktet karterades i 1x1m rutfält. Min växtartkännedom kom till stor nytta och det var även en avgörande faktor till att doktoranden behövde min hjälp eftersom hon själv inte hade god växtartkännedom. I och med att detta var praktik så fick jag ingen lön för jobbet men det var en värdefull erfarenhet och knöt nya kontakter.

Nu under den här sommaren jobbar jag som praktikant på Nåtö Biologiska Station på Åland, där jag fungerar som allt i allo på stationen och fältassistent för projektarbetaren Robin Sjöblom. På stationen jobbar jag bl.a. med att klippa gräs, föra ut soporna, invertera stationens bibliotek mm. I ett tidigare inlägg skrev Robin mer om själva projektet och fältarbetet.

Jag trivs superbra med det nuvarande jobbet och lik de andra sommarjobben ovan, så har även detta jobb en fri tidtabell och en absolut vacker arbetsmiljö.

Trevlig fortsättning på sommaren!!

//Sonja Still

Sommarjobb: Vegetationsinventering på Lövängar

Jag är den första ut att skriva lite om mitt sommarjobb här på eQwaquen i en serie av inlägg om biologernas sommarjobb. Serien är menad att ge en överblick över biologistuderandenas breda arbetsmarknad åt gulisar och gymnasister som överväger att söka in till biologin, men även åt alla andra intresserade.

I år har jag nog ett av de bästa sommarjobb man kan tänka sig, jag är anställd som projektarbetare på Nåtö Biologiska Station. Att vara anställd som projektarbetare innebär att man har ansvar i att få årets projekt planerat, utfört och rapporterat. Syftet med årets projekt är inventera vegetationen på lövängar och betesmarker utanför naturreservaten och göra en statusbedömning av områdena. Till min hjälp har jag årets praktikant, som även är anställd på stationen, som råkar vara min nära vän och medsvunkeit Sonja.

Övre bilden: Nåtö Biologiska Station. Vårt hem under sommaren.
Nedre bilden: Utsikten över stranden från stationen.

Planeringsarbetet är i år inte värst stort, till planeringen hör främst att fixa behövlig utrustning såsom inventeringslistor och GPS och göra en tidsplan för hur vi skall hinna med alla områden under sommaren.

Lövängen karaktäriseras av stora öppna gläntor och runnor av hamlade träd. Ängen är en kulturmark som är helt beroende av människans inflytande för att inte växa igen. Traditionellt ängsbruk innefattar rydjning, slåtter, bete och kvistning. Hamling hindrar träden från att bli högvuxna med stor kronor.

Fältjobbet är den absoluta höjdpunkten under sommaren. En typisk dag i fält börjar på morgonen och pågår hela arbetsdagen. Under inventeringen går vi någorlunda systematiskt igenom hela området och antecknar alla växtarter som vi ser, vi kommer dagligen i kontakt med arter som vi inte kan bestämma utan litteratur. Om växten inte kan artbestämmas i fält samlar vi in exemplar för senare artbestämning. Vanligtvis hittar vi ungefär 150 arter (arter som kan bestämmas redan nu) på ett område som är 1 ha stort. Alla områden besöks förutom besöket under sommarens första hälft ytterligare en gång under sensommaren för att få möjligast heltäckande inventering av floran. I projektet ingår lövängar i olika skick, vissa nästan helg igenvuxna och andra i nästintill perfekt skick, spridda över Åland.

Ormrot (Bistorta vivipara). En art som minskar p.g.a. igenväxning.
Blodnäva (Geranium sanguineum). En växt som fungerar som bra kalkindikator.

 

 

 

 

 

 

Blodnycklar (Dactylorhiza incarnata). En orkidé som trivs på kalkrika kärr och strandängar.

 

 

Solvända (Helianthemum nummularium), en art som gynnas av bete.

 

 

 

 

 

 

Ann efter att fältjobbet fortskrider så kan rapporten börja skrivas. Rapporten utges i serien Rapporter från Nåtö Biologiska Station. Rapporten är främst avsedd åt Landskapet Åland, så att myndigheter kan fatta beslut i vilken utsträckning åtgärder måste tas ifall något av områdena anses vara skyddsvärt.

Både jag och praktikanten är anställda under tre månader. Vår arbetstid är någorlunda fri, vi jobbar när vi vill och huvudsaken är att jobbet blir utfört, inte att vi jobbar 37,5 h per vecka.

Till denna typ av jobb så har mina studier i främst växtartkännedom och i geografiska informationssystem (GIS) varit till stort nytta. Även kurser i akademiskt skrivande är till stor nytta.  Jag fick information om jobbet på SvNK:s maillista.

Under förra sommaren var jag även anställd på Nåtö Biologiska Station, då som praktikant. Fjolårets projekt gick ut på att inventera vegetationen på sandland ute i skärgården. Utöver vegetationsinventeringen innebar arbetet som praktikant även att hjälpa till med praktiska sysslor på stationen då vi inte var ute i fält.

Fjolårets projekt fungerade som grund för min Nat. Kand.-avhandling.

Har Du eller någon Du känner ett sommarjobb som skulle passa in i Sommarjobbsserien? Ta då kontakt med mig (robin.sjoblom@helsinki.fi)!