Den största satsningen på den biologiska mångfalden i Finland genom tiderna

Har ni märkt att det förekommit ovanligt mycket arbetsannonser för biologer sedan början av förra året? Har du bongat flera Hemul-liknande typer i skog och mark än du vanligtvis brukar? En av orsakerna till dessa två fenomen är troligtvis det statliga Helmi-livsmiljöprogrammet som leds av Miljöministeriet. Helmi-livsmiljöprogrammet startades under våren 2020 och är den absolut största enskilda satsningen på den biologiska mångfalden i vårt land genom tiderna.

Inom Helmi-programmet tar man fasta på det största direkta hotet mot den biologiska mångfalden – nämligen minskningen och försämringen av olika livsmiljöer. Problemet tacklas genom restaurering och skötsel av värdefulla livsmiljöer, inom programmet finns flera olika teman inom vilka många olika typer av livsmiljöer ingår. Det är de regionala NTM-centralerna och Forststyrelsen som sköter om planering och verkställande av de praktiska restaureringsåtgärderna. För Helmi-programmet har det gjorts upp mål som sträcker sig fram till år 2030.

Vårdbiotoper, det vill säga ängar, hagmarker, skogsbeten och andra naturbetesmarker är värdefulla livsmiljöer som minskat drastiskt till en följd av effektiviserade jordbruksmetoder och förändrad markanvändning, idag finns endast små spillror kvar av de forna ängarna. Vårdbiotoperna behöver kontinuerlig skötsel i form av bete och/eller slåtter för att inte växa igen. På vårdbiotoper påträffas många hotade växter och insekter, men även svampar och andra organismer. Inom Helmi-programmet restaureras vårdbiotoper genom röjning och ordnande av bete och/eller slåtter.

På vårdbiotoper påträffas många krävande arter, som t.ex. hagvaxskivlingar (Hygrocybe sp.) Bild: Robin Sjöblom.

Fågelvatten, det vill säga olika typer av våtmarker, är viktiga rast- och boplatser för sjöfåglar och vadare. Våra vattendrag är idag till stor del övergödda och har således vuxit igen, stränder som förut var lågvuxna är idag fulla av vass eftersom de inte längre används för djurbete. Till en följd av igenväxningen och övergödningen är idag hälften av sjöfåglarna på våtmarkerna hotade. Även mink och mårdhund är stora problem på fågelvatten. De värdefulla fågelvattnen restaureras till exempel genom slåtter av vattenvegetation och genom ordnande av bete på igenväxande stränder.

Värdefulla fågelvatten är ofta stora lågvuxna stränder med långgrunda bottnar. Fågelstränder är samtidigt även värdefulla vårdbiotoper. Bild: Robin Sjöblom.

Olika typer av skogsmiljöer, såsom lundar, solexponerade miljöer och skogar med rik artsammansättning restaureras även inom Helmi. Det kan vara frågan om områden som förändrats till en följd av mänsklig verksamhet eller som vuxit igen. Skötselåtgärder som riktas till skogsmiljöer kan till exempel vara borttagning av granar i värdefulla lundmiljöer.

Lundmiljöer skiljer sig ofta klart från omkringliggande miljöer med sin frodighet och artsammansättning. Bild: Jussi-Tapio Roininen.

Inom temat småvatten och strandmiljöer restaureras till exempel bäckar, källområden och flador och glosjöar. Småvatten och strandmiljöer har påverkats kraftigt av mänsklig aktivitet, det är inte ovanligt med dikningar i samband med glosjöar och flador, bäckar har ofta dragits om och vattenströmningen ändrats på. Inom småvatten- och strandmiljötemat restaureras livsmiljöer till exempel genom att dämma igen muddrade öppningar till flador och glosjöar och genom återställning av bäckar.

Myrar skyddas och restaureras inom Helmi. Myrarna hör till de livsmiljöer som försämrats allra mest, och artrikedomen på myrarna fortsätter att minska. Den största orsaken till att myrarna är hotade är skogsdikning och det är dessa som åtgärdas inom Helmi-programmet.

Inom vissa temana som nämndes här kommer det att öppnas ansökningsomgångar för allmänheten där man kan söka finansiering projekt på privata marker. Det kommer även att komma en ansökningsrunda inom KommunHelmi under året, där kommuner kan ansöka om finansiering för projekt som stöder den biologiska mångfalden.

För mer information se Miljöministeriets webbsidor (https://ym.fi/sv/livsmiljoprogrammet-helmi)

Regional information om Helmi-livsmiljöprogrammet och de olika temanas kontaktpersoner, se miljöförvaltningens webbsidor (delvis under uppbyggnad) (https://www.ymparisto.fi/sv-FI/Natur/Programmet_Helmi)

Robin Sjöblom

Gamyl

Hur kan man gynna miljön med sina matvanor?

Idag utmanas mänskligheten av två miljökriser som förorsakas av oss människor: klimatförändringen och utarmningen av den biologisk mångfalden. Dessa kriser är mångfacetterade och den ena utesluter inte den andra, utan de interagerar och har stor betydelse för varandra. Det finns mycket mänsklig verksamhet som måste förändras för att stävja kriserna. Lyckligtvis kan vi som konsumenter göra stor skillnad på många sätt, bland annat genom det vi äter. Läs vidare om detta intresserar dig så får du veta mera om miljöaspekter knutna till olika livsmedel och produktionssystem samt tips på de bästa matvalen för att säkra vår tillvaro på jorden. Etiska, kulturella och sociala aspekter är även viktiga men de kommer inte behandlas i denna text.

Köttproduktion vs växtproduktion

Som alla säkert vet bör köttkonsumtionen minska världen över för att bekämpa miljökriserna vi står inför. Idag täcks ungefär 50% av jordens beboeliga yta av jordbruk, varav 77% av marken används för köttproduktion (gräsmarker och odling av grödor åt boskap). Denna mark bidrar endast med 17% av den åkerproducerade födan vi intar medan den resterande maten kommer från 23% av våra åkrar, vilka producerar grödor direkt åt människor. Men varför får vi så mycket mer mat från växtproduktionen än från köttproduktionen?

För att reda ut det får vi ta en titt på näringspyramiden. Fotosyntetiserande växter och mikrober samt kemosyntetiserande mikrober bildar kärnan i näringspyramiden. Dessa ackumulerar all energi som kommer in till näringsvävarna och utgör därmed stommen till annat liv. Växterna äts sedan av växtätare (t.ex. nötkreatur) som därmed ackumulerar en del av växternas energi som biomassa, MEN ca 90% av energin går förlorad genom metaboliska processer. När vi äter boskapen intar vi därmed endast ca 10% av energin som ursprungligen fanns i vegetabilierna. Detta är grunden till varför köttproduktion kräver betydligt större areal av växtföda än vad vi skulle behöva om vi åt grödorna i stället för att ge dem åt boskapen. Det krävs förbluffande runt 48 gånger så mycket mark att producera 100g protein av biffkor jämfört med samma mängd protein ur ärter. Om man även utnyttjar korna för mjölkproduktion minskar arealen markant till drygt 6 gånger så mycket mark som för ärter, men detta är fortfarande en enorm yta.

För att få mer mark för köttproduktion ödelägger man en mängd olika habitat såsom skogar och myrar, vilket påverkar biodiversiteten negativt och accelererar klimatförändringen då man förstör kolsänkorna. Samtidigt är metanutsläppen av speciellt idisslarna en betydande faktor som påskyndar klimatförändringen. Köttproduktionen kräver inte bara mer mark än växtproduktionen utan också mera resurser såsom vatten. Ja ni förstår att en intensiv köttproduktion inte kan vara bra för planeten, men hur mycket boskap har vi egentligen?

För bara något år sedan gjorde man en beräkning av däggdjurens biomassa i världen och kom fram till att 60% utgörs av boskap medan människorna utgör 36%. Detta innebär att biomassan av våra vilda däggdjur idag utgör endast 4% av den totala biomassan, vilket enligt mig är ytterst sorgligt. Vi har minst sagt tagit över världen.

Om alla globalt sett hade lika hög konsumtion av animaliska produkter som Finland skulle man vara tvungen att omvandla över 100% av jordens beboeliga yta till jordbruk, vilket givetvis inte är möjligt. Dels för att människor inte hade någonstans att ta vägen, dels för att det skulle förstöra all den vilda natur som är grunden till holocens stabila klimat och vårt bekväma liv på jorden. Summa summarum bör vi minska köttkonsumtionen i Finland och på global nivå, antingen genom att helt eller delvis

övergå till en växtbaserad diet. Om vi konverterar från den överdimensionerade produktionen av animaliska produkter till högre produktion av vegetabilier kunde vi globalt sett producera 2–3 gånger mer mat än vi gör idag. Då kunde man också låta naturen förvildas på många håll och bland annat återskapa delar av den viktiga regnskogen.

Vilka växtprodukter ska man välja?

När det kommer till valet av vegetabilier är inte alla växter lika bra för miljön, bland annat kräver vissa mycket vatten medan andra producerar betydligt mindre mat per ytenhet. För vissa produkter kan det vara relevant att beakta vilka metoder som används när man skördar grödorna. Exempelvis är det fortfarande tillåtet (såvitt jag vet) att skörda oliver på natten i Frankrike och Italien fast man vet att miljontals fåglar dör på grund av detta. Spanien och Portugal har däremot förbjudit denna metod. På samma spår är det essentiellt att beakta om vegetabilierna har producerats genom konventionellt eller ekologiskt jordbruk.

Konventionellt jordbruk har många återföljande problem, bland annat den avsevärda användningen av insekticider, herbicider och fungicider, vilka dödar och skadar en enorm mängd djur årligen. De som påverkas mest är ofta nyttodjur som direkt eller indirekt påverkar matproduktionen. Bland annat våra pollinatörer hör till de grundläggande komponenterna som upprätthåller ekosystem och hjälper till att producera den mat vi är beroende av. Dessa tar stor skada av gifter speciellt när de blandas, vilket hör till den vanliga praxisen i konventionellt jordbruk. Likaså använder man enorma mängder konstgödsel för att tillföra näring till åkrarna, vilket efterföljs av en lång rad av problem. Bland annat krävs det mycket energi för att producera dem och därmed använder man oftast fossila bränslen, vilket bidrar till klimatförändringen. På åkrarna strös konstgödseln ut och övergöder åkerkanter, vilket missgynnar en lång rad ängsväxter och insekter. På grund av dåligt planerade system och abiotiska faktorer såsom regn sköljs även en stor mängd näring ur åkern till vattendrag och leder därmed till eutrofiering av akvatiska habitat, vilket påverkar den biologiska mångfalden negativt. Nämnas bör att det också sker med naturgödsel, inte bara konstgödsel. Från konventionella åkrar eroderar även mer kol i form av dött organiskt material än det ackumuleras. Det organiska materialet är en viktig kolsänka och essentiell i odlingen eftersom det påverkar jordens struktur, hydrologiska egenskaper och fertilitet. Det har estimerats att Finland årligen förlorar över 200kg organiskt material per hektar från mineraljordar, vilket om inget ändras oundvikligen kommer leda till att produktionen i framtiden kollapsar. Så snart som 2080-talet estimerar man att världen kommer stå inför hungersnöd på grund av utarmade åkrar. Ni förstår hur allvarliga problemen är. Det finns dessutom fler men för att inte göra texten alltför lång så övergår vi till ett av flera miljövänligare jordbruksalternativ, ekologisk odling.

I ekologisk odling använder man sig inte av gifter (förutom i undantagsfall) eller konstgödsel. I stället använder man naturgödsel såsom djurspillning och kompost, vilket till skillnad från konstgödsel befrämjar en hög diversitet av nedbrytare och ökar direkt mängden kol i marken. Man använder sig inte enbart av naturgödsel utan sår ofta gröngödslingsvallar (blandning av gräs och kvävefixerande grödor såsom klöver) för att ackumulera kol och näringsämnen i jorden. Bönor och ärter inkluderas i rotationen av grödor, vilka ackumulerar kväve i åkern och bidrar med mycket nektar och pollen åt pollinatörer. I ekologiskt jordbruk är man dessutom mer mån om att skydda diken och marker som inte används för produktion eftersom dessa är viktiga habitat för nyttodjur att söka föda, fortplanta sig och övervintra på. Då man gynnar den biologiska mångfalden på åkrar och i närområden genom att avstå från gifter och öka habitatens heterogenitet blir nyttodjuren fler, vilket tillsammans med mekanisk bekämpning av ogräs tillåter en god produktion. Det bör ändå påpekas att ekologiskt jordbruk inte är perfekt, men oftast betydligt miljövänligare än konventionellt jordbruk. Samtidigt är ekologiskt jordbruk det enda system vars produkter certifieras. Det finns också andra miljövänliga jordbrukssystem såsom regenerativt jordbruk och skogsjordbruk, men dessa har inte fått en särskild certifiering ännu.

Följaktligen borde man eftersträva att köpa ekologiskt märkta produkter framom konventionella produkter. Men hur var det då med växters varierande inverkan på klimat och biologisk mångfald? I och med att växter varierar anatomiskt och fysiologiskt kräver de olika mycket av miljön. Detta kan göra det svårt för konsumenter att veta vilka produkter man borde välja för att minska sin miljöpåverkan. Lyckligtvis har WWF gjort en vegoguide för att hjälpa konsumenter att hitta miljömässigt fördelaktiga produkter. Guiden förklarar kortfattat varför vissa produkter är bättre än andra och tar i beaktande produktionsrelaterade faktorer såsom beskrivet i tidigare stycken. Vegoguiden hittar ni här: https://www.wwf.se/vegoguiden/

Om man vill få inspiration till vegetariska rätter rekommenderar jag webbsidan Portionen under tian: https://undertian.com/. Grundaren är en dietist och hennes recept är mångsidiga och välbalanserade. För den som tränar och tänker på proteinintag så är recepten bra eftersom man får i sig alla nio essentiella aminosyror oberoende om man väljer att följa de vegetariska eller lakto-ovo-vegetariska recepten! (Subjektivt tycker jag att man bör krydda mer än vad som står i recepten ;)).

Kan man äta animaliska produkter överhuvudtaget?

Baserat på det som presenterats hittills kunde man dra slutsatsen att köttproduktionen borde upphöra helt och hållet, men ämnet är ändå mångfacetterat och inte helt så simpelt. Detta beror bland annat på att en del av arealen som används för matproduktion inte är brukningsbar och därmed lämpas endast för naturbete, samtidigt som betet är sammankopplat med en enorm biologisk mångfald. Detta återspeglas i att betesmarker i Nordeuropa kan innehålla 80 växtarter per kvadratmeter, vilket är mer än man hittar på samma yta i regnskogen. Vertebrater och evertebrater såsom fåglar, fjärilar och bin är också talrika på naturbetesmarkerna. Således är det viktigt att bevara naturbeten ur biodiversitetssynvinkel.

Man kan givetvis grubbla över om det är vårt ansvar att upprätthålla dessa semi-naturliga habitat eller inte, men i och med att vi har utrotat djuren som naturligt upprätthöll liknande habitat kanske det hör till vår uppgift. Bland annat visenten och uroxen, som är nötkreaturens förfader, har haft stor utbredning i Europa före de utrotades av människan. Lyckligtvis har man lyckats återinföra visenten från djurparker till naturen på flera håll i Europa, men totalt sett är individantalet och utbredningen minimal jämfört med forntider. Därmed kan de inte upprätthålla Europas betesmarker på egen hand.

Om man väljer att inte helt och hållet låta bli animaliska produkter borde man med detta i eftertanke välja kött producerat på naturbete då man förtär nöt eller får. Ofta kombineras naturbetet med konventionell eller ekologisk odling av grödor och gräsmarker. Med tanke på det som tidigare nämnts bör man då välja ekologiskt producerade produkter, likaså om man äter annat kött. Av vår boskap är det kyckling som kräver den lägsta odlingsarealen borträknat insekter såsom mjölmask och syrsa, vilka knappt produceras i Finland. På samma sätt som för växtprodukter har WWF också gjort guider för animaliska produkter såsom ägg, gris och fisk. De hittar ni här: Köttguiden: https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/kottguiden/ Fiskguiden: https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/fiskguiden/

Om man äter kött borde man likväl eftersträva att äta så lite som möjligt. Man kan till exempel utarbeta ett matschema där man äter vegetariskt 5 dagar i veckan och under de 2 resterande dagarna inkluderar animaliska produkter om man känner för det. Jag rekommenderar starkt att utnyttja WWF:s guider för att välja de bästa produkterna för miljön samt Portionen under tian för att finna recept och inspiration.

Avslutande ord

Som enskild person känner man sig ofta ganska maktlös då man vill minska människans belastning på planeten. Men vi som konsumenter har stor makt. Det är i stort sett VI som bestämmer vad som hamnar på butikshyllorna. Varje val du och jag gör i affären påverkar den framtida produktionen. Det är fantastiskt att en enkel sak som att köpa miljövänligare mat kan gynna produktionen av likartade varor. Samtidigt får man klappa sig på axeln då man vet att ens val idag hjälper både människor och djur. Ett hållbart jordbruk är de facto A och O för att bevara vår rika mångfald och vår egen överlevnad. Därtill, hur tråkig skulle inte världen vara utan våra gulliga lurvbollar till humlor som glatt surrar från blomma till blomma i jakt på livets nektar?

Torgny Backman

Bekämpning av Vresros i Kvarken

Invasiva arter, arter som introducerats till vårt land och inverkan negativt på vår lokala artrikedom, finns det gott om exempel av. De mest kända invasiva växtarterna är nog jättebalsamin (Impatiens glandulifera) och vresros (Rosa rugosa). Den sistnämnda, vresrosen, är en vacker, lättskött rosbuske som introducerades till Finland som prydnadsväxt kring 1900-talets början. Vresrosen blommor rikligt och bildar stora mängder frukter, som ofta förs iväg av fåglar och på så sätt sprids växten lätt. Vresrosen växer snabbt och bildar stora bestånd via rotskott, vilket leder till att den kväver annan vegetation. Vresrosen anses vara en av de värsta invasiva arterna i vårt land, då den hotar många av våra starkt hotade arter, främst på naturliga sandstränder.

Vresrosen är lätt att känna igen, den har mörkgröna, ganska skrovliga blad och blommor ofta rikligt. Blommorna av oftast djupt rosa men är ibland nästan vita, blommorna har en stark doft. Stammen är täckt av ett tätt lager med taggar av olika storlek.

Vresrosen, men sina djupt rosa blommor och skrovliga blad.

Under en dag i juli åkte två svunkeiter tillsammans med andra talko-arbetare på vresrosbekämpmningstalko ut till Valsörarna belägna  i Kvarken halvvägs till Sverige.  Bekämpningstalkot ordnades av Ostrobothnia Australis rf. med samarbete med den regionala NTM-centralen. Bekämpningstalkon på valsörarna har redan ordnats under flera år.

Bild från Valsörarna. På bilden syns Valsörarnas landmärke, en rödmålad järnfyr.

Bekämpningen av vresrosen gjordes enligt den så kallade utmattningsmetoden som går ut på att man klipper av alla de gröna delarna av en rosbuske, och upprepar detta årligen tills alla de underjordiska delarna har gjort slut på sin reservnäring och busken således dör. Andra metoder är att gräva upp hela växten inklusive alla rötter (vilket har gjorts på sandstränderna i t.ex. Hangö) men detta är inte möjligt på Valsörarna, då terrängen är väldigt stenig. En annan metod, som kanske inte bör nämnas på en blogg för biologer, är kemisk bekämpning med glyfosat, men detta lämpar sig inte ute i skrägården då gifterna rinner ut i havet. Alla de ovan nämna metoderna har bevisligen fungerat.

Vi åkte ut till Valsörarna en tidig morgon, en lokalbo körde ut oss till Valsörarna. För oss som inte rört oss med båt i Kvarken med sina tusentals kobbar och skär tidigare var detta en upplevelse för sig, slalomåkandet (i för oss en otrolig fart) mellan grynnorna gjorde att vi inte vågade släppa tag om relingen förrän vi var framme.

Väl framme traskade vi emot ställen där vresrosen tidigare rapporterats förekomma. Längs vägen såg vi flera döda buskar av vresros som bevisade att talkona har haft effekt, men det fanns även en hel del buskar som kommit upp igen.

Vresrosen breder ut sig effektivt och bilder snabbt stora bestånd.

Bekämningen av en endaste buske är mera arbetsdryg än vad man skulle kunna tro. För detta behövs ordentliga handskar och en sekatör. Vid bekämpningen klipper man helt enkelt av alla de gröna delarna, de delar man klippt av kan bra lämnas på stranden, de kommer inte att rota sig och isen kommer med tiden att föra bort det döda materialet (och likaså döda buskar).

En vresrosbuske som bekämpats tidigare år. Gamla döda kvistar finns kvar, men nya gröna skott har kommit upp, dessa klipps bort.

 

Här syns en buske efter att de gröna skotten klippts bort.

Årets sommar var exceptionellt het, vilket gjorde jobbet ännu tungare, men att ta några dopp mellan varven gjorde jobbet mycket lättare. Och då kunde man ju passa på att bekanta sig med undervattensvegetationen i och med att vattnet var varmt och skönt, fastän vi befann oss i utskären.

Det var riktigt givande att få vara med en dag och utföra hands on-arbete som befrämjar miljöns tillstånd och få njuta av vår vackra skärgård. Om ni är intresserade av att åka med är det bara att följa med informationen på OA:s hemsida om kommande talkon.

Vad ska du göra om du ser ett bestånd av vresros? Du kan rapportera ditt fynd till siten vieraslajit.fi.