Qwaque

Blomflugelagun

I mitt senaste inlägg (Stekelhotell och sandbäddar, 12.5.2022) skrev jag om hur man kan tillverka stekelhotell och sandbäddar för att gynna bin och andra steklar. Bland steklarna är bina speciellt duktiga på att pollinera människans grödor, träd och buskar samt vilda växter. En annan grupp duktiga pollinatörer är blomflugorna. Dem kan man också gynna med bostäder, eller kanske snarare en restaurang. Dessa utmärkta och populära födohabitat kallas för blomflugelaguner.

Vi har cirka 350 arter blomflugor i Finland som mer eller mindre liknar getingar. I vardagligt tal kallas bananflugor ibland felaktigt för blomflugor, men dessa är helt olika djur och liknar knappt varandra. Samtliga blomflugearter är pollinatörer som vuxna, men är specialiserade på olika substrat under larvstadiet. Största gruppen, ungefär hälften av arternas larver, äter bladlöss. Andra lever som nedbrytare i vattensamlingar och vissa livnär sig till och med på kåda eller lever inne i getingböllor där de äter slaggprodukter och getinglarver.

Fönsterblomflugan är en av två arter som lever i getingböllor. Till vänster ser man också en hane av ängshumla.

Här fokuserar vi på de som lever i vattensamlingar och hjälper till med nedbrytningen av dött organiskt material. För dessa arter kan man lätt tillverka blomflugelaguner. Blomflugelaguner är kort och gott behållare fyllda med vatten och dött organiskt material. Så här skapar du en egen blomflugelagun:

  • Hitta en behållare som är minst 1 liter (gärna flera liter), helst av metall eller glas. Om man inte hittar en lämplig behållare hemma finns det säkert flera lämpliga alternativ på närmaste loppis. För glasbehållare är det speciellt viktigt att öppningen är bredare än bottnen för att minimera risken att behållaren spricker då vattnet fryser under vintern.
  • Fyll behållaren med dött organiskt material såsom gräsklipp eller löv samt vatten.
  • Lägg i några pinnar. De ska sticka upp ovanför behållarens väggar så att larverna kan använda dem som stege när det är dags för förpuppning utanför lagunen.
  • Lägg (torra) löv ovanpå behållaren och placera den skuggigt till exempel under en häck. Under häckar hittar man dessutom torkade löv som kan sättas på behållaren.
  • Voila, färdig för inflyttning!
  • Lagunen förblir utomhus året runt och man fyller på vatten och dött organiskt material lite nu som då när man märker att de har minskat. Detta behöver inte göras ofta då lagunen är placerad på en skuggig plats.
En färdig blomflugelagun under en häck.

Olikt de solitära bina kan blomflugorna lägga ägg lite när som helst under sommaren och kan därför också övervintra i olika stadier. Dylika laguner kan därför tillverkas när som helst under sommarhalvåret men på våren och försommaren är det lättast att hitta torra löv.

Det tar inte många dagar innan nedbrytningsprocessen har startat. De fullvuxna blomflugorna, speciellt i släktet Eristalis och Helophilus, känner av doften på långt avstånd och flyger till lagunen för att lägga sina ägg under de torra löven ovanpå lagunen. Våra näsor är inte tillräckligt känsliga för att känna av den ruttnande stanken (tack gode gud), åtminstone så länge man inte gräver i lagunen.

Eristalis intricaria (mörk slamfluga) är en frekvent användare av lagunerna. Den liknar jordhumlor men notera att alla steklar inklusive getingar och humlor har långa antenner medan blomflugornas är korta (se första bilden).

Deras ägg liknar små riskorn och ur dessa kommer deras larver som har ett kännspakt utseende med sin långa ”svans” som fungerar som snorkel. Larverna äter sig mätta och belåtna inne i lagunen och när det är dags för förpuppning kryper de ut och ner på marken. Där förpuppas de under löv eller i förnan, ofta nära intill lagunen. Lagunen placeras därför med fördel lite avsides under en buske eller häck så man inte trampar ihjäl pupporna. Efter en tid ser man snart de vackra fullvuxna blomflugorna flyga på blommorna i trädgården.

Blomflugorna är riktigt fina och Helophilus pendulus (pendelblomfluga) är enligt mig en av de vackraste.

Det är också kul att inspektera lagunerna. Speciellt trevligt är det om man använt en glasbehållare eftersom man inte behöver gräva i lagunen för att se sina gäster. Om man inte har en genomskinlig behållare kan man försiktigt peta och lyfta på det organiska materialet i lagunen med hjälp av pinnarna som redan finns däri.

De kännspaka larverna är ömtåliga men kan lyftas upp och studeras om man vill.

Här nedan finns ett par länkar med fler bilder och videon. Man kan kolla på bilderna och läsa bildtexterna oberoende om man har instagram eller inte. Det kan dock dyka upp en ruta som önskar att man ska logga in. Då trycker man bara på krysset i högra hörnet av skärmen och kan fortsätta läsa.

https://www.instagram.com/p/CWs_2JWAfbw/
https://www.instagram.com/p/CW52IQXAvCB/

Mer om andra blomflugor:
https://www.instagram.com/p/CWleLyLg9XR/
https://www.instagram.com/p/CHf5E-SAFQG/

Torgny Backman

Kalvar!

Wagyu-kon är känd för sitt marmorerat kött. Detta sker på grund av en genetisk egenskap som tillåter dem att förvara fett bland muskelfibrerna. Det sägs att korna borde masseras, bli givna öl och bli lästa haikudikter för köttet att vara som bäst. Våra kor lever dock ett helt vanligt, absolutistiskt koliv. Namnet Wagyu betyder japansk ko och är ett samlingsnamn för japans fyra huvudsakliga biffraser. Wagyu-kött har en unik smak och saftig uppsättning tack vare marmoreringen. Detta har gjort att köttet hittat sig till gourmetkök i hela världen och uppfödandet av rasen har börjat sprida sig till främst USA och Oceanien. I Europa är kilopriset för Wagyu-filé 200 euro och uppåt. I Finland är Wagyu-kor ett ganska nytt koncept och rasen hittas på kanske fem gårdar i hela landet. En av de första wagyu-korna som föddes i Finland var vår tjur Keisari. Tre embryon beställdes från Japan och överfördes till inhemska kor hos en bekant och en tid senare beställdes tre embryon till. 290 dagar senare föddes Keisari och några månader efter det föddes korna Korona och Kaija Ko (pun intended, Kaija Koo är min styvmammas favoritartist). Andra och tredje generationen av vår Wagyu-flock är Koronas, Kaijas och Keisaris kalvar. Av fjolårets kalvar bor kon Taija ännu hos oss och tjuren Tahvo flyttade till ett nytt hem. Tredje generationen har nyss fötts. Här följer bilder!

En natt för några veckor sedan då det ännu fanns snö och några riktigt kalla nätter började Korona se ut som om hon var färdig att föda. Vi byggde en temporär box åt henne i kornas vindskydd så att kalven inte i misstag skulle födas i snön. Det visade sig att hon inte alls var nära att föda och vårt härjande mitt i natten var helt onödigt. Man kan se varför vi var oroliga, hennes mage är ju helt gigantisk. 

Vi väntade och väntade men ingenting hände med Korona. Kaija började dock ge “färdig att föda” -vibbisar, så det var dags att bygga en box åt henne till näst. Inte många dagar senare föddes en kokalv! 

Som 23 minuter gammal stod kalven upp och började gå…

 

 

 

 

…Och som lite på ett dygn gammalt hade kalven rymt! Som tur hittades hon oskadd inte långt ifrån inhägnaden. Hålen i den temporära boxen lappades såklart så att det inte skulle ske igen. 

 

 

Hon var riktigt trött efter sin utfärd. 

 

 

 

 

En vecka senare födde Korona en tjurkalv! Jag har inte så många bilder på honom då han istället för att stå och se söt ut tycker om att bita den som kommer nära. 

 

 

Som kalv var Taija ganska blyg men hon har visat sig vara riktigt nyfiken då hon måste vara ensam en stund och vänta på att andra korna kalvar. Här tar hon en tupplur i min famn. 

 

 

Imorse fick kalvarna sina öronmärken och de fick fara ut för första gången. Korona var så glad att slippa ut att hon sprang iväg och lämnade kalven efter sig. Efter några rundor runt hagen kom hon ihåg att hon har en bebis. 

 

Kalvarna var riktigt nyfikna på omvärlden och fick lära sig att inte röra vid elstaketet. 

 

Kaijas kalv ute för första gången med lov. 

Hannah Åberg

Sommarjobbstips för naturvetare

Sommaren närmar sig och för många studeranden betyder det sommarjobb. Det kan vara svårt att hitta sitt första jobb inom sin egen bransch och därför vill vi i Svunken tipsa om sommarjobbsmöjligheter för både gulisar och gamyler. Här nedan finns en lista av möjliga arbetsgivare/arbetsplatser. Ansökningstiden för flesta platser stänger innan slutet av februari, så var snabb ;). Man får gärna kommentera andra potentiella arbetsplatser eller tips för sommarjobbssökande!

Andra potentiella arbetsgivare man kan följa med eller vara i kontakt med:
  • Naturhistoriska centralmuseet LUOMUS
  • Ramboll
  • Helsingforsregionens miljötjänster (HRM)
  • Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM)
  • Blodtjänsten
Övriga tips:
  • Följ Svunken och andra Viks föreningars e-post listor, där skickas ofta arbetserbjudanden som finns inom universitetet och andra biologi-relaterade arbetserbjudanden.
  • Var modig och skicka epost till forskningsgrupper fastän de inte har publicerat en annons. För många forskningsgrupper är det ovanligt att publicera en arbetsannons, det lättaste sättet att få sitt första jobb i en forskningsgrupp är genom att själv vara i kontakt med gruppen. Genom eget initiativ och genom att visa intresse för forskningsämnet har du de bästa möjligheterna att nappa ditt första jobb.
  • Ge inte upp!
  • Ifall det inte nappar eller om du inte tänker jobba denna sommar kan du även avlägga kurser under sommarmånaderna. Sommarkurser kan du hitta här (mera kurser kommer tilläggas till listan under vårens lopp): https://www.helsinki.fi/sv/utbildning-och-undervisning/oppna-universitetet/forhandsinformation-om-kommande-studier

 

Styrelsen 2023 – Nyårslöften

Kära Svunkeiter,

Det nya året har börjat och det betyder att den nya styrelsen har tagit över. Nu är det styrelsen 2023 som är i gång, och vi ser fram emot att jobba för er!

För att inleda det nya året vill vi presentera oss (och direkt sätta höga krav på oss själva 😉 ). Som förening strävar vi efter att utvecklas och förändras med tiden, därför vill vi se till att vi i styrelsen också utvecklas som individer. Vi har alla gjort nyårslöften som vi strävar efter att uppfylla med alla våra celler.

Ordförande Wilma

Löfte: ”Spara pengar till vuxna saker, så som en lägenhet”

Vice ordförande Anna

Löfte: ”Inte låsa ut någon från Klubben …”

Sekreterare Minea

Löfte: ”Spendera mera tid i naturen”

Kassör Hannah

Löfte: ”Sätta svunkens aktiesituation i skick”

Programmis Onni

Löfte: ”Fara på mera sitzer”

Informatör/Koordinator Sofie

Löfte: ”Fara och sova i tid”

Klubbis Eva

Löfte: ”Lära mig att gå ner i spagat” 

Köksmästare Ivar

Löfte: ”Jag lovar att som köksmästare inte orsaka en eldsvåda”

 

I decembers inlägg får ni veta hur vi lyckades. I väntan på det…

Veganska julmatstips

Julen närmar sig med stormsteg och snart kanske du börjar fundera på julmaten. Ifall man vill äta mer veganskt denna jul kan det vara svårt att komma på vad man ska laga – julmat är kanske traditionellt inte den mest veganvänliga maten.

Därför vill jag nu ge några tips på vad man kan göra för veganska julrätter!

Salt mat:

  • Många lådor (morotslåda, potatislåda, kålrotslåda) går att göra veganska. Åtminstone morotslåda går också att köpa färdig vegansk (Kymppi, djupfryst)
  • Julskinka går lätt att göra själv av seitanmjöl och kryddor. Seitanmjöl går att köpas i Vegekauppa samt i många vanliga matbutiker. Om man inte har tillgång till seitanmjöl går det också att göra seitan-stek av vanligt vetemjöl, fast det är mer arbetsdrygt. Detta kallas ”washed flour method” och det finns flera bra instruktions-videor på Youtube. Det finns även färdiga veganska alternativ till julskinka som kan köpas direkt från butiken (finns i de flesta matbutiker)
  • Picklad rödkål är lätt att göra i förväg
  • ”Gravad lax” kan göras av morötter – så kallade gravade morötter.
  • Köttbullar finns många alternativ att köpas – Apetit djupfrysta rekommenderas
  • Vegansk jullimpa kan enkelt bakas själv – men exempelvis Malaxlimpan är vegansk om man vill köpa färdig.
  • Vegansk kaviar hittas som vegansk tångkaviar i de flesta större matbutiker

Söt mat/efterrätt/snacks:

  • Många frysta degar till jultårtor och pepparkakor är veganska, var bara noga att kolla ingredienserna
  • Risgrynsgröt görs lätt vegansk med att byta ut vanlig mjölk mot någon vegansk mjölk (gröten bränns inte lika lätt heller 😉). Om det lämnar mycket gröt över rekommenderas starkt att göra apelsinris! Se recept längre ner.
  • Knäck går att göra vegansk – använd havregrädde i stället för vanlig grädde. Försök gärna hitta en havregrädde med så hög fettprocent som möjligt.

 

Apelsinris:

Om det lämnat risgrynsgröt över rekommenderar jag att göra denna enkla efterrätt!

Ingredienser:

Risgrynsgröt

Vispad (vegansk) grädde

Socker

Apelsiner

Skär bort allt skal och alla hinnor och kärnor från apelsinerna. Skär dem i mindre bitar. Blanda apelsinerna med socker och risgrynsgröt. Vispa vispgrädden och blanda samman den med resten just före servering.

Mängden på ingredienserna har inte så stor skillnad – gör enligt smak. Kom ihåg att inte sockra för mycket om redan risgrynsgröten och grädden är sockrad.

Rödkåls-coleslaw med äppel

Här är en enkel coleslaw som kan användas som tillbehör till många olika rätter (ex. tacos, pitabröd, hotdogs, hamburgare) eller ätas bara som den är.

300 g rödkål
1 äpple
1,5 dl majonnäs (vegansk vid behov)
salt
peppar

Skär eller riv rödkålen fint och skär äpplet i små bitar. Blanda ihop allt och salta och peppra enligt smak. Ifall äpplet är väldigt syrligt kan man tillsätta lite socker.

Detta recept är inspirerat från sidan recept.se och författare Sofia Fernberg. Ursprunglig länk: https://recept.se/recept/picknick-pita-med-pulled-oumph

Stekelhotell och sandbäddar

Det råder en stor bostadsbrist i dagens Finland. Nu syftar jag inte på studiebostäder, utan bostäder för våra inhemska bin. De är ytterst viktiga för människan eftersom de pollinerar vilda växter och människans grödor, träd och buskar. Pollinationen tillåter bra frukt- och bärbildning samt frösättning. Utan bin skulle ekosystemen rubbas och medföljas av stora negativa följder för människans välfärd. Tur nog är det lätt att åtgärda bostadsbristen och bina betalar ju till och med hyra!
Sandbi i vitsippa.
I Finland finns det mer än 200 arter bin. De flesta lever solitärt och inte i samhällen som de sociala bina, alltså som humlorna och det domesticerade honungsbiet (tambi). Ca 70% av alla biarter gräver ner sina ägg i sand eller lera (vissa till och med i mylla). De resterande utnyttjar ihåliga växtstjälkar och stekel- eller skalbaggsgångar i död ved.
Det här dessvärre skett stora förändringar i vårt landskap. Viktiga områden för ”marklevande” bin har missgynnats av bland annat asfaltering, användning av makadam istället för sand, krossand istället för natursand, och överdriven användning av gödsel som gör att blottor där bina gräver ner sina ägg växer igen. De arter som gynnats av död ved missgynnas istället av intensifierat skogsbruk och fanatiskt städande i trädgårdar och parker. Den döda veden har minskat från att tidigare ligga runt 50-180 kubik per hektar skog till dagens 2-10 kubik i ekonomiskogar (i genomsnitt 4 kubik/hektar).
En viktig åtgärd för att gynna våra bin är förstås att låta befintlig död ved vara ifred. Likaså bör man undvika makadam och asfaltering på sina gårdar samt tillförsel av gödsel på exempelvis gräsmattor. Men alla har inte skogar, döda träd som står på sin gård eller passliga markförhållanden för bin. Istället kan man förhindra bostadsbristen genom att laga stekelhotell eller stekelsandbäddar.
Jag föredrar att kalla de sistnämnda åtgärderna för stekel… istället för bi… eftersom de hyser så mycket fler steklar än bara bin. Det finns långt över 100 arter rovsteklar och ett par dussin solitära getingar, av vilka flera arter kan flytta in. De är också väldigt nyttiga för människan då de bekämpar skadeinsekter såsom bladlöss. De solitära getingarna är generellt mycket mindre än de sociala getingarna och beter sig inte på samma sätt. De håller sig för sig själv och vill inte ha något med en människa att göra (förutom att bo i människans stekelhotell eller sandbäddar förstås).
Bihotell.
Man behöver inte vara rädda att varken de solitära bina eller getingarna sticker en. Aggressivt beteende hör oftare till det sociala livet för att skydda sitt samhälle. Solitärerna utsätter sig och sina gener för stor fara om de anfaller. Istället rymmer de så länge de kan. Om man tar fast dem kan de ju förstås sticka men då får man nog skylla sig själv. Däremot är deras stick generellt väldigt veka, man känner knappt av dem.
Sandbi på sälg.

 

Nu kan du ta på dig Byggare Bob-hjälmen. Här nedan hittas två länkar om hur man bygger stekelhotell och exempel på flera olika modeller. Den tredje länken handlar om vad som flyttar in i hotellen och den fjärde om hur man lagar en sandbädd. Åtgärderna är väldigt lätta att följa upp, ger mycket nöje och en obeskrivligt skön känsla när man ser alla små djur man hjälper. Man kan kolla på bilderna och läsa bildtexterna oberoende om man har instagram eller inte. Det kan dock dyka upp en ruta som önskar att man ska logga in. Då trycker man bara på krysset i högra hörnet av skärmen och kan fortsätta läsa.

Torgny Backman