Det har varit mycket intressant att prata med Frans. Han har så många fascinerande berättelser om sitt livet. Frans är äkta helsingforsbo och han har bott ganska långt i östra Helsingfors. Han kommer från stor familjen som innehåller sju barnen, fyra pojker och tre flickor. Någon om sina syskon har bott i Sverige, till exempel sin storebror Bertel, som också är i våra onsdagsgruppen.

Frans berättade, att när han var i folkskolan där var skidåkning tävling. Han hade sin storebrors skidor, som var alltför stora. Men det var ingen problem för Frans. Han vann den tävlingen och fick en sked som var det priset för den vinnaren.

När Frans jobbade i bilindustrin, han och sina kollegorna reste ganska ofta i Europa. De besökte i fabriker och bekanta sig med den lokalen industri. I de här resor Frans besökte i Tyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, England och han också har varit i Ryssland i Sankt Petersburg, men det var en turist resa. En gång när Frans och sina kollegorna var i Paris, de övernattade nära den triumfbåge. Frans berättade, att den triumfbåge var en cirkulationsplats, som var den center för TOLV gator.

Vi ses på onsdag,
Antti

Den första gången i Nordsjö berättade Daisy att hon har cirka 60 dockor. Hon lovade att visa dem för mig och Enni. I den här onsdagen inbjudade Daisy oss hos henne. Daisy flyttade till Cecilia år 2008. Hon hade mysig bostad på andra våningen. I bostaden fanns det kök, vardagsrum och toalett.

Daisy hade så många ljuva dockor! Min favorit var en liten flicka som sov. Hon hade ljusröd klänning och brunt hår. Hon var liksom ett levande barn! Jag gillade också en kinesisk pojke. Han hade riktigt kort hår och silketyger. Han var även tung eftersom hans kropp var keramisk. Dessutom hade Daisy en flicka med lång, vit dopklänning och spetshatt. Hon var Daisys första docka. Daisy själv gillade en pojke som hade golftyger: rutiga byxor och mössa, vit skjorta, grön väst och röd ruset. Hans ansikte var så roligt! Pojken hade till och med golfväska. Den hade gjort av Daisys gamla glasögonslåda. Men Daisys favorit var en barndocka med gula tyger. Jag tyckte även att hon var nätt. Daisy sade: ”Den här är min älskling” och tog den till sin famn liksom en mamma.

Daisy hade också barbiedockor. Det fanns brudpar och gästerna ovanpå skåpet! Bruden hade fin, vit klänning och slöja. Fästmannen hade mörk dräkt. Varje gäst hade vacker klänning eller dräkt. Daisy hade gjort till och med väskor och hattar till dem. I arbetsinstitut har Daisy lärt att göra dockor. Hon sade att göra en docka tar flera veckor. ”Det är inte så svårt, men du måste vara intressant”, sade hon.

Jag älskar Daisys dockor!

Laura

Enni har publicerat fina foton, tack för det.

http://evl.fi/Psalmbok.nsf/8caa1d618cfca60ec2256de400516624/85478049ee005849c22576eb005b4665?OpenDocument

http://evl.fi/Psalmbok.nsf/8caa1d618cfca60ec2256de400516624/3cf4a75f9dbb4cdfc225773e002efaf3?OpenDocument

YouTuben sivulta löydät erilaisia versioita näistä kun haluat kuunnella:

http://www.youtube.com/

Psalm 248

1.
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för alla vänner,
sina barns bekymmer känner.

4.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Lina Sandell-Berg 1849-51, 1855

Psalm 249

1.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara.
Om än oviss syns min vandrings stig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara.”
Detta löfte gav han mig.

3.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
och att ej den dyra tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer
taga av din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått ditt goda land.

Lina Sandell-Berg 1865, 1872
Bearb.

Onsdagarna 30.1 och 6.2

Sista veckan var oss andra möte och Bertel hade en idé att han säger någonting på svenska och sen Aino eller jag säger det på finska eller tvärtom. Och att samma tid de andra skriver hårt eller okänd ord för att diskutera de senare.

Bertel sade oss att vår betoning är finskt och där är en sak vi måste träna. Man kan säga att dagens ord var modigare. 🙂

Bertel berättade om hans yngsta son att när hans son var på första klassen hans lärarinna vilja hör alla sjunga och Bertel’s pojke vill inte sjunga. Sen sade lärarinnan att sjung vad som helst och sen sjöng han ”Helka-neiti kylvyssä”. Efter en minut lärarinnan sade ”Räcka, du får inte fortsätta.”

I dag pratade vi om hans liv och jobb i Fazer. En 8-år gammal Bertel flyttade till Sverige och kom tillbaka Finland på 1950-talet. Han började jobba i Fazer när han var 16 år gammal och nu har han varit pensionär på 20 år. Ganska lång tiden har han jobbat i Fazer. Och sista år där jobbade han som utvecklare (tuotekehittäjä).

Bertel lärt oss hurdan är kakaofrukt och hur man fick den för ut från frukt att göra kakaomassa. Han sade att ett kilo kakaofrukt var en marka men ett kilo kakaomassa var 10 markan. Också vi lärt att kakaofrukt plocka i tre olika perioder: när det är halv färdigt, färdigt eller har blommor.

Jag frågade någonting personlig information av honom och nu jag vet att Bertel kör Citroën, hans födelsedag är 25 september och Frans, hans lillebror är 8 år yngre. Hans pappa var i inbördeskrig och de kallade det broderskrig (veljessota). Bertel tittar mycket tv, och han tittar Emmerdale, Heartbeat och trav.

Nästa vecka vi kanske ha ett frågespel, kanske någon grupp kan spela med oss? Vi ses!

-Kaisa

Idag diskuterade vi om boende och utländer. Erik berättade att han egentligen har bott i många stadsdeler i Helsingfors. Han och sin hunstru har haft en bostad i Eira och Drumsö men numera bor han ensam i Nordsjö. För pensioner finns det billigare hyror i Nordsjö så det lönar sig att bo där. På somrarna besöker Erik Borgå där hans dotter har en villa.

Erik har inte farit så mycket utomlands, bara Sverige och Danmark. Jag frågade om han förstår till exempel normänners dialekter men Erik sade att han alltid inte ens förstår vad österbottningar talar om. Jag och Anna-Sofia berättade honom våra egna resor till New York City. Pappas bror till Erik hade också rest som ung till Amerika men stannade där. Hoppas att jag kunde ha råd göra detsamma och uppfylla min dröm att bo utomlands i framtiden.

Nästa gång ska jag ta med min “stora väska” alltså cello till Cecilia Hoiva och spela något. En av våra studenter frågade om någon kan spela något instrument. Jag tänker att det skulle vara trevligt för oss alla att lyssna på musik för en stund. Vi ska också förmodligen sjunga någon psalm tillsammans. Det låter bra.

Vi ses snart igen!

Vi träffades Bertel och andra äldre igen forra veckan. Det var spännandet och roligt igen.
Bertel föreslog oss att han skulle tala finska och vi upprepa på svenska vad säger han på finska eller tvärtom. Bertel sade också att vi kan skriva svåra och nya ord ihäftet. Vi försökte det. Jag tror att vi lyckades inte bra, när vi började prata. Kanske lyckas bätre i morgon. Bertel är trevlig, när han vill hjälp oss lära svenska. Bertel sade till mig, att måste vara modig och tala mer. Han har rätt. Jag försökte tala svenska modigare än förra gången.
Bertel berättade oss från samma saker än förra gången, men det hindare inte oss. Han berättade också nya saker. Jag berättade vårt besök i synagogan. Vi talade också löner och pensioner.
Tid gick by snabbt igen.
Vi ses imorgon.
Aino

Jag, Riki och Berit träffade igen på Cecilia.
Berit visade oss musik postkorten som hon hade sparat, jag har inte såg sådan postkorten som man kan spela. Berit också berättade oss av sparboken, där var många ordspråkar på bokens sidorna. Vi talade mycket om musiken: konserterna, sjungarna, och sång. Vi alla har ganska annorlunda musiksmak, men jag tycker att det är kul. Vi bläddrade sångböcker och Berit erinrade sig melodierna. Jag gillade om sång kallas Vintergatan, dettas texter var vackert, men också lite sorglig. Och Berit visade sig vara en kunnig visslaren! 🙂
Berit berättade av livets glädjen och olyckan. De var en rörande historia.

– Niina

Det var roligt att komma Cecilia Hoiva igen! Jag var inte så nervös än den första gången. Men jag kom liten arg för mig själv eftersom jag inte kunde prata så flytande än den första gången. Det var svårt att komma ihåg ord. Men jag har ändå trevligt med Daisy.

Daisy ville visa huset för mig och mitt par Enni. Hon föreslog en liten promenad inne i huset. Jag och Enni tyckte om idén därför att vi var just satt två timmar på lektioner. Vi tog hissen till sjunde våningen och tittade fint utsikt. Det fanns också bastu i den här våningen. Daisy tycker inte om bastun. Därför hon badar bastu bara sällan. Vi stannade varje våning. ”Vi har sightseeing nu!” sade Daisy och skrattade.  Det fanns så fin vinterträdgård inne i huset! I varje sju våningar fanns det bostader. Postlådorna syndas vackra eftersom det fanns dekorationer på dem.

Daisy sade att hon trivas i Cecilia men luftkonditionering väcka hon varje natt. ”Ingen tror mig”, hon sade ”De tycker att någonting är fel också här.” Hon knackade sitt huvud och skrattade. I vintrarna spelades boccia i vinterträdgård. Daisy gilla inte det men hon har jumpa en gång i veckan. Vi diskuterade litet om mat också. Daisy sade att hon har lagat ”så mycket” mat under sitt liv. Därför att hon nu inte tycker om det. Ibland lagar hon lunch i sin bostad, ibland äter hon på restaurangen Cecilia. Frukost hon gör alltid själv.

Vi hade rolig promenad. Daisy lovade att hon visar sina dockor nästa vecka. Jag orkar inte vänta!

Laura

Det var jättetrevligt att besöka förra onsdagen igen Cecilia-hem och möte Berit och andra seniorer. Den här gången diskuterade Berit, min studentkompis Niina och jag ganska mycket on musik. Berit visade oss gamla postkort som hade spår i sig och som man kan spela som en LP-skiva. Hon också visade oss gamla sångböcker som hon hade sparat. Hon berättade att fast hon hade inte haft möjlighet att utveckla sina kunskaper att sjunga hade hon varit i sin tid jättebra att vissla.  Det kunde han nu också jättebra. När hon visslade ”Oksalla ylimmällä” kände vi inte igen sången eftersom det var så gammal men ”Jouluyö, juhlayö” kände vi igen. Berit berättade mera om sitt liv och sade att det viktig i livet att man aldrig lämna sin nästa med ett gräl. Det ska jag säkert komma ihåg i framtiden.

-Riki