Daisys minnen (27.2.2013)

Det var sista onsdagen före undervisningsfria veckan. Tiden har gått så snabbt! I början var vi alla tillsammans och Berit berättade några gåtor. Här är en: ”På dagen hänger det, och på natten är det i hål. Vad är den? En hake!” Jag gillar gåtorna men de inte är lätt på främmande språk.

Enni var inte på plats därför jag pratade ensam med Daisy, till exempel om hobbyer. Jag berättade att jag älskar simma. Daisy tycker också att simma men hon inte kan göra det. I simhall är inte möjlighet att använda rollator. Daisy vågar inte gå på stranden. ”När poliser ser mig att krypa på stranden de upplever mig galen. Sen de hämtar mig bort”, hon sade och skrattade. Daisy älskar att dansa. Men nu har hon inte möjlighet att göra det eftersom hon har ärftlig sjukdom i sitt nervsystem. ”Ärftlig” menar att Daisys pappa hade också samma sjukdom.

Men Daisy berättade om den tiden när hon var ung. Hon gick till dansplats med sina flickvänner. Det fanns många stiliga pojkar. Flickor stod salens ena sidan och pojkar den andra. När började musiken sprang pojkarna genast att hämta sina favoritflickor. Det var tillåtet att gå till dansplatser när flickor fyllde femton år. Yngre ungdomar ”satte fint hemma”. Under kriget var förbjudet att dansa. På den tiden var hemliga dansplatser men poliser letade efter dem. Inom kriget blev alla ungdomar arbetsplikta när de fyllde femton eller sexton år.  Daisy var barnvakt i Österbotten. Det fanns tre små pojkar och två kor i den familjen. Oj, jag tycker att det var ganska drygt och svårt tid. Jag kunde inte ha klarat mig om det!

Vi ses, trevlig mellanvecka!

Laura

Leave a Reply