Igår hade vi en halv timme tid att tala med Erik eftersom vi hade en frågespel tillsammans. Vi diskuterade om vädret och hur det påverkar vårt humör. Erik sade att han hade varit lite trött på sistone därför att det hade funnits så mörkt ute. Det känns som solen är försvunnit. Men under sista dagarna har solen ändå framkommit igen och vi alla var glada över den här förändringen. Jag läste i tidningen att det har funnits bara 16 timmar solsken i vinter vilken är ovanligt.

Vi började prata också om sminkade pojkar, när vi såg att det fanns läppstift på loppis i Cecilia Hoiva. När Erik var ung, skulle det ha varit främmande att se sminkade pojkar på gatorna som vi ser nuförtiden då och då. Förr skojade pojkar bara med smink men nu har vårt samhället blivit olikare. Trots allt kom vi överens att alla människor har rätt att få som man vill.

Frågespelen var rolig fast de flesta frågor var för svåra för mig. 😀 Medan hade två av våra studenter bakat havrekakor med choklad som doftade härliga. Det är sorglig att jag alltid måste hinna till lektionen så jag hade ingen tid att stanna där under kaffetiden.

I den här blogskrivningen ha nerättäar jag om förra onsdag och om onsdag förre det, eftersom jag glömde göra det tidigare.

6.2. Djupa tankar och smaklig kaka

Den här gången Berit hade en jättesmaklig överraskning när kom besöka henne: hon hade bakat oss kinusk kaka som om hon hade berättat oss tidigare.  Det värmde mitt hjärta jättemycket när jag tänkte att hon hade bakat de kakabitar för oss två som bara kommer och pratar med henne en gång per vecka. Hon är så vänlig mot oss.

När vi hade ätit kakor och druckit saft pratade vi om all slag saker. Jag var överraskas hur djupa saker vi diskuterade. Vi pratade om vår tankar om religion och hur vi handlar on döden i våra studier. Berit berättade oss hur hennes man hade dog innan deras pojke var född.  Vi diskutera om dagens politik och funderade att vad är det problem med dagens ungdomar eftersom dem är så aggressiva. Till slut visade jag till Berit min student loverall som jag hade med mig och försökte förklara varför studenter i teologiska fakulteten har just violetta overaller.   Fast vi pratade om så här seriösa saker blev vi inte som tur ledsna utan lämnade varandra med leende i munnen.

13.2 Musik gåva

Förra onsdagen hade Enni och Janica en gåva för oss alla: Janica hade tagit med sig cello, Enni spelade piano och så fick vi alla sjunga tillsammans psalmer. Psalmer var bekanta för oss studenter på finska, så det var lätt att sjunga dem på svenska, och Janica och Enni spelade så bra att det var jättehärligt för oss alla att sjunga. Särskilt Berit vat jättegripen om det vackra musiken som Janica och Enni spelade och sade att det är en stora gåva att kunna spela någonting så där bra. En glad överraskning var också det att fast hon sade att hon är sjuk kom Daisy lite sent till gruppen men kom ändå.

När jag kom till Nordsjö, lite sent förstås, tänkte jag att jag måste gå mig av lite tidigare, men när vi började prata med Berit efter sjöng stund hade jag ingen bråttom.  Det var så trevligt igen att diskutera med Berit och Nina igen. Berit visade oss sina gamla skolbetyg, och de såg ut ganska likadana som de ser ut nyfortiden.

Förra veckan var väldigt trevlig att sjunga tillsammans. Den musik sessionen var levande och vackert. Därför att Frans var sjuk, jag talade med Marjatta och Erik. Vi diskuterade ganska mycket om krig och militär, eller Marjatta och Erik diskuterade och jag mestadels lyssnade. Vi alla hade egna erfarenheter och historier av dom.

Erik berättade, att under kriget han bodde i Borgå. Ibland bombade ryssarna några fabriker som låg där. I kriget servade hans far i militär logistik som en kock. När Erik var i militär först servade han i Dragsvik. Från där flyttade han till Lahtis och studerade i medicinering grupp. Efter den medicinering skolan flyttade han tillbaka i Dragsvik och där Eriks graden var medicinering underofficer.

Vi diskuterade också om militär av Israel. Marjatta berättade att i där män måste serva tre år och kvinnor två år. De måste ganska ofta också dela i äkta kriget när de är i militär. Och när de har semester de måste ta sina automatkarbiner med sig att de är alltid färdig att kriga.

Vi pratade också om några lite lättare saker. En gång Erik gick i Hangö var hans kusinen bodde. De gjorde en resa och övernattade i ett hus som har sönderfallit i kriget. Marjatta berättade istället om Hangös dialekt. Hon sade ett exempel om ett ord som var fiblu. Kan du gissa eller undersöka vad det menar?

Hälsningar!
Antti

Sista onsdagen hade vi en stund för musik. Först spelade jag två sånger: Ave  Maria och Air (komponist J.S.Bach). Berit frågade hur hittar jag alla toner på cello. Det var egentligen svårt svara på hennes fråga. Jag var lite nervös för att spela cello så det kändes som om jag skulle ha glömt alla ord på svenska.. Ord som en sträng (=kieli), greppband (=otelauta) och stråke (=jousi) var inte bekanta för mig – därför kunde jag inte förklara för henne, hur skapar jag toner. Men nu vet jag kanske. 😀

Efter min spelning sjöng vi psalmer tillsammans som Marjatta hade valt. Jag och Enni ackompanjerade när andra sjöng. Lyckligtvis var psalmer bekanta fast jag trodde först att jag inte känner dom. Daisy kom till rummet senare så jag spelade ännu en vaggvisa (J.Brahms).

Jag tror att alla njöt av det när vi gjort något olikt den här gången. Det var en speciell erfarenhet åtminstone för mig. Jag är så vana vid att spela cello i konserter där finns en tävlingsinriktad stämning. Nu behövde jag inte bry mig om så mycket hur tekniskt fint spelade jag. Jag konsentrerade mig mer för att spela rörande.

Vi ses! 🙂

Den här onsdagen var liten olik eftersom vi var alla tillsammans en stor del av mötet. Marjatta hade hittat några psalmer och vi alla sjunde. Seniorerna tyckte on det, men Daisy och Frans var sjuka. ”Vi har ganska liten grupp i dag”, sade Ann-Sofie. Men vi studerande sade att det inte är så farligt.

Janica har tagit sin cello med sig. Hon spelade två låter, Bachs ”Ave Maria” och den andra var ”Vaggvisa”. Det var fantastiskt! Också berättade Janica om sin hobby. Hon har spelat i konsevatoriet om tretton år! Seniorerna undrade hur hon minnas platser på noterna. Janica sade att i början var det svårt men nu hon gillar mycket att spela. Speciellt Berit njutade av musiken. När började vi sjunga, spelade Enni även piano. Vi sjunde Lina Sandell-Bergs psalmer 390 och 391. Men i finsk Psalmboken var de numrorna 397 och 338! Intressant. Sedan dess sjunde vi psalmen 153, vars finska nummer var 135.

Plötsligt någon knackade på dörren och Daisy kom in! Hon sade att hon hade problem med sitt hjärta på morgonen. Det var inte trevligt eftersom medicinerna var slut. Men nu hon sade: ”Var är mina flickor? Jag vill ha pina dem!” och skrattade. Daisy, Enni och jag tog hissen till sjunde våningen eftersom Daisy vill visa utsikt för oss. Det var fint eftersom värdet inte var dimmigt.

Men Daisys namn… Det är inte vanligt svenska namn. Hon har berättat oss att hon har hunds namn. I Hangö fanns det hund som följde Daisys mamma hela tiden. Hon tyckte om hunden och sen fick Daisy sitt namn:)

Laura

Förra onsdagen Marjatta hade ett ide att vi ska sjunga psalmer. Enni spelade piano och Janica cello. Janica också spelade tre sånger bara sig själv och det var underbart! Tack så mycket Janica! Berit var gripen och undrade Janicas talangen.

Vi hade lite tid att prata med Bertel till slut och vi talade om Ainos resa till Åbo förra veckoslut och vad gjorde vi på tisdag i Ullanlinnamäki.

Bertel berättade oss hans kompis i Sverige när han var ung. Bertel kört hans kompis runtomkring så han kan spela dragspel och få lite pengar. 🙂

HEJ ALLA!

Nästa gång vi ska ha lite frågespel (Aino, Bertel och jag). Aino och jag tänkte att om ni vill, ni kan också kom spela med oss. Vi måste fråga Bertel vad han tänker, men om det passar till honom, kanske vi spelar förre kaffestunden. Vad tycker ni?

Förra onsdag pratade vi många saker. Bertel berättade några skämt första. Andra skämt gickså här.

Två svenska män pratade. Annan sade, att franska är ett svårt språk. Den andra undrade, hur ett två år gammalt barn från Frankrike vet hur man talar franska.

Hah, hah…

Bertel berättade oss också broderskrig och kakaofrukt och kakoaodling. Jag lysnade på Bertels berättelser till gärna. Den var interesant. Bertel berättade att hans pappa och hans moster (troligen) gömmde och smugglade av vappen under broderskrig till den vita sidan. Bertels pappa arresterades efterson han gömmde vappen. Men han hade tur eftersom han kände en domar. Domaren böter anbefallade straff böter och fängelse. Bertels pappa sade att han hade inte pengar här. Han frågade om han kunde söka pengar och betalar hans böterna. Domaren acceppterade dett och Bertels pappa flydde.

Vi tänkar att vi kunde spela något  kanske frågespel den här veckan.

Vi ses imorgon.

Aino

Det har varit mycket intressant att prata med Frans. Han har så många fascinerande berättelser om sitt livet. Frans är äkta helsingforsbo och han har bott ganska långt i östra Helsingfors. Han kommer från stor familjen som innehåller sju barnen, fyra pojker och tre flickor. Någon om sina syskon har bott i Sverige, till exempel sin storebror Bertel, som också är i våra onsdagsgruppen.

Frans berättade, att när han var i folkskolan där var skidåkning tävling. Han hade sin storebrors skidor, som var alltför stora. Men det var ingen problem för Frans. Han vann den tävlingen och fick en sked som var det priset för den vinnaren.

När Frans jobbade i bilindustrin, han och sina kollegorna reste ganska ofta i Europa. De besökte i fabriker och bekanta sig med den lokalen industri. I de här resor Frans besökte i Tyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, England och han också har varit i Ryssland i Sankt Petersburg, men det var en turist resa. En gång när Frans och sina kollegorna var i Paris, de övernattade nära den triumfbåge. Frans berättade, att den triumfbåge var en cirkulationsplats, som var den center för TOLV gator.

Vi ses på onsdag,
Antti

Den första gången i Nordsjö berättade Daisy att hon har cirka 60 dockor. Hon lovade att visa dem för mig och Enni. I den här onsdagen inbjudade Daisy oss hos henne. Daisy flyttade till Cecilia år 2008. Hon hade mysig bostad på andra våningen. I bostaden fanns det kök, vardagsrum och toalett.

Daisy hade så många ljuva dockor! Min favorit var en liten flicka som sov. Hon hade ljusröd klänning och brunt hår. Hon var liksom ett levande barn! Jag gillade också en kinesisk pojke. Han hade riktigt kort hår och silketyger. Han var även tung eftersom hans kropp var keramisk. Dessutom hade Daisy en flicka med lång, vit dopklänning och spetshatt. Hon var Daisys första docka. Daisy själv gillade en pojke som hade golftyger: rutiga byxor och mössa, vit skjorta, grön väst och röd ruset. Hans ansikte var så roligt! Pojken hade till och med golfväska. Den hade gjort av Daisys gamla glasögonslåda. Men Daisys favorit var en barndocka med gula tyger. Jag tyckte även att hon var nätt. Daisy sade: ”Den här är min älskling” och tog den till sin famn liksom en mamma.

Daisy hade också barbiedockor. Det fanns brudpar och gästerna ovanpå skåpet! Bruden hade fin, vit klänning och slöja. Fästmannen hade mörk dräkt. Varje gäst hade vacker klänning eller dräkt. Daisy hade gjort till och med väskor och hattar till dem. I arbetsinstitut har Daisy lärt att göra dockor. Hon sade att göra en docka tar flera veckor. ”Det är inte så svårt, men du måste vara intressant”, sade hon.

Jag älskar Daisys dockor!

Laura

Enni har publicerat fina foton, tack för det.