De cirkulärekonomiska övergångarna

I vägkartan för cirkulär ekonomi presenterar Sitra 64 åtgärder och 250 idéer till åtgärder som kan hjälpa Finland att övergå från en lineär ’producera-använda-slänga’ typ av ekonomi till en cirkulär modell. Skiftet sker genom olika övergångar där man genom nya tanke- och handlingssätt och systemförändringar möjliggör cirkulärekonomisk verksamhet. Till detta kan behövs ekonomiska resurser men ännu viktigare är innovationer och uppfinningar som kan facilitera en förändring i vårt sätt att tänka och agera.

De fyra övergångar som man kan undersöka i skolan är:

  • från avfall till råmaterial
  • från ägande till samanvändning
  • från produkt till tjänst
  • från engångsbruk till reparation

De fyra övergångarna beskrivs närmare i följande stycke. För de tre första övergångarna finns därtill videointervjuer med grundskoleelever i olika åldrar. I samband med intervjun finns frågor med vars hjälp det är möjligt att se hur eleverna förhåller sig till cirkulär ekonomi. Det kan även vara nyttigt att stanna upp och fundera hur man själv skulle svara på frågorna.

Från avfall till råvara

I denna övergång är målet att vid produktionsprocessen omvandla överblivet material till råmaterial istället för att låta det bli avfall. Detta kan ske omgående eller genom en sidoprocess. Återvinningen av överblivet material kan göras inom samma industrisektor eller till och med inom samma anläggning. Vanligen överförs däremot material från ett företag eller en sektor till en annan. Tracegrow tillverkar till exempel gödslingsmedel för jordbruk av gamla batterier. I den här typen av verksamhet är den ekonomiska målsättningen att maximera råmaterialens monetära värde men att samtidigt minska produktionens negativa miljökonsekvenser.

Genom att omvandla avfall till råmaterial sparar vi samtidigt på naturresurser och motverkar överförbrukning. Textilindustrin och billighetsmodet producerar till exempel kontinuerligt stora mängder textilavfall.  Som svar på detta problem har Infinited Fiber utvecklat teknologi som kan användas för att producera bomullsliknande textilfiber i utvecklingsländerna.

I en studie av Evans m.fl. (2007) framkommer det att ungefär hälften av 6-8 åriga barn oftast återvinner hemma och att ungefär en tredjedel ibland återvinner. Drygt 60 % av barnen lämnar däremot ibland maten de beställt på restaurang. Det föreligger ett samband mellan barnens föräldrars miljörelaterade inställning och värderingar och deras utbildningsbakgrund och politiska värderingar. Föräldrarnas inställning och värderingar korrelerar däremot inte med barnens inställning och värderingar.

På vilket sätt anser du att eleverna uppfattar en produkts eller föremåls livscykel? Är den lineär eller cirkulär? Hur beskriver eleverna återvinning? På vilket sätt kan du stöda eleverna i att återvinna avfall och föremål? Jämför elevernas förslag till hur vi kan minska mängden skräp med de påståenden som lyfts fram i Yles video.

Från ägande till samanvändning

För många är samanvändning bekant sedan länge. I höghus finns det ofta en tvättstuga för gemensamt bruk så att de som bor i huset inte behöver köpa en egen tvättmaskin. För de boende är det en ekonomiskt fördelaktig lösning och därtill minskar den materialförbrukningen. Ett modernare exempel är samanvändning av bilar där användarna till exempel kan äga bilen tillsammans. Detta ger däremot inget ekonomiskt värde. Ofta är bilar för samanvändning däremot hyresbilar, till exempel som i 24Rent-företagets affärsmodell.  Den här formen av verksamhet möjliggörs av internet-infrastruktur och digitala tjänster. För detta används ofta begreppet plattformsekonomi, som inte är begränsad endast till cirkulär ekonomi utan även kan användas vid andra övergångar. Plattformsekonomi i skolan skulle till exempel kunna vara en applikation där det är möjligt att reservera gemensam sportutrustning och olika redskap för rasterna.

Flera olika faktorer inverkar på delning och samanvändning. Gemensamt för de exempel som togs upp i förra stycket är att produkten inte ägs av en privatperson utan av till exempel en institution, ett andelslag eller ett företag. Om en person själv äger produkten påverkas delningen av om personen är villig att dela produkten med andra. Även det sociala avståndet mellan människor påverkar situationen. Med närstående är det enklare att dela ett viktigt föremål medan ett mindre viktigt föremål kan delas med främmande personer. Överraskande är däremot att konsumtionsvanor och mellanmänskligt förtroende nästan inte alls påverkar viljan att dela, menar Schreiner, Pick och Kenning (2018).

För barn är det väldigt naturligt att familjer delar på saker. Det finns däremot många flera möjligheter att dela med sig av sina saker. På Nya Zeeland finns det till exempel leksaksbibliotek där kunderna kan låna ut sina egna leksaker och själv låna hem någon annans (Ozane & Ballantine, 2010).

Hur förhåller sig eleverna till att dela med sig av sina saker? Och hur tänker de kring att ha gemensamma saker? Hur kan du stöda eleverna i att mera effektivt börja dela med sig av sina saker? Dessa saker kan tas upp när eleverna funderar på idéer till nya applikationer och verksamhetsmodeller för samanvändning.

Från engångsbruk till reparation

Ekonomisk tillväxt kopplas ofta samman med ökad konsumtion, vilket leder till engångsbruk av produkter, en ökad mängd avfall och överkonsumtion av naturresurser. I cirkulär ekonomi strävar man efter att binda naturresurserna till ett kretslopp under en så lång tid som möjligt och på sätt ge naturen möjlighet att återhämtas och förnyas. Detta försöker man uppnå genom att göra bättre och hållbarare produkter och särskilt fokusera på hur produkterna kan reperaras.

När en produkt tidigare gick sönder försökte man ofta reparera den själv, alternativt anlita reparationsservice. Nuförtiden är produkterna limmade, laminerade eller ihop-pressade så att konsumenten inte ens har möjlighet att på ett enkelt sätt öppna dem. Särskilt när det kommer till elektronik kan ofta inte ens tillverkaren själv reparera produkten eller så kostar det mera att reparera den än att köpa en ny. Det hjälper inte heller att tillverkarna ofta har en negativ inställning till att konsumenten har rätt till att få produkten reparerad och att produkterna ofta är tillverkade så att de snabbt föråldras

Om produkterna planerades som moduler skulle det bli mycket lättare att reparera dem. Muurames modulära möbler är ett exempel på detta. De delar som slits snabbt kan lätt repareras eller bytas ut. En sådan modell kräver däremot helt nya tankesätt och konsumtionsvanor eftersom produkterna i så fall blir mycket dyrare för konsumenten i jämförelse med engångsprodukter. Detta är en väldigt stor utmaning som för att lösas kräver innovationer för själva produkterna och för att påvisa nyttan av användningen av dessa.

Hur tänker eleverna kring att reparera saker? Förekommer det skillnader i hur i hur de tänker kring reparation av olika saker? Hur kan du uppmuntra eleverna till att reparera mera? Hur kan du handleda eleverna i att göra hållbara konsumtionsval?

Från produkt till tjänst

Om nyttan med en produkt kan fås som en tjänst behöver alla inte äga allting. Ibland är det svårt att skilja tjänster från samanvändning eftersom tjänster ibland används för att möjliggöra samanvändning och samanvändning även kan ersätta en produkt. Tidigare nämndes bilar för samanvändning men är kollektivtrafik samanvändning eller en tjänst och hur är det med våra kommunala vägar för gemensamt bruk som underhålls med kommunala skattemedel. Kanske det är onödigt att tydligt försöka skilja åt dessa från varandra och istället fokusera på att förverkliga en övergång. Utmärkande för en tjänst är ändå att individen inte själv använder produkten utan att allt som har med produkten att göra levereras till honom/henne i utbyte mot betalning.

Ett intressant exempel är hur man kan använda en tjänst för belysningen hemma hos sig. Man berättar hurudan belysning man vill ha för en professionell varefter hen planerar och förverkligar belysningen. Lampor och övriga produkter hyrs via en tjänst och återlämnas senare. Inom företagsvärlden används den här typen av tjänster redan. Valtavalo säljer belysning istället för lampor.

Ersättning av en produkt med en tjänst är en övergång som är svår att greppa. Detta framkom även i intervjuerna där eleverna hade svårt att svara på frågor som relaterade till detta. Det finns skäl att fundera över varför eleverna upplever detta som så svårt. Är det så att de kommer i kontakt med så få tjänster att de har svårt att greppa dem och processer som relaterar till dem. Det är möjligt att en tjänst är en så abstrakt företeelse att den förutsätter abstrakt tänkande för att förstå. Att köpa en kaffe i kiosken kan upplevas som att köpa vilken produkt som helst trots att det i själva verket är frågan om en tjänst.  På samma sätt kan det vara svårt att uppfatta servering av skolmat som en tjänst trots att det i högsta grad är en tjänst det är fråga om. Tillslut kan man ännu fundera på vilka andra tjänster som används i skolan och hur dessa visar sig för eleverna.

Källor och tilläggslitteratur

  • Schreiner, N., Pick, D., & Kenning, P. (2018). To share or not to share? Explaining willingness to share in the context of social distance. Journal of Consumer Behaviour, 17(4), 366–378.
  • (2016). Kierrolla kärkeen, Suomen tiekartta kiertotalouteen 2016–2025, Sitran selvityksiä 117.
  • Jeremy Bulow; An Economic Theory of Planned Obsolescence, The Quarterly Journal of Economics, Volume 101, Issue 4, 1 November 1986, Pages 729–749
  • Fowler, G. A. (2015, Sep 09). We need the right to repair our gadgets. Wall Street Journal
  • Evans, G. W., Brauchle, G., Haq, A., Stecker, R., Wong, K. & Shapiro, E. (2007). Young Children’s Environmental Attitudes and Behaviors. Environment and Behavior, 39, 635-658.
  • Ozanne, L., & Ballantine, P. (2010). Sharing as a form of anti-consumption? An examination of toy library users. Journal Of Consumer Behaviour, 9(6), 485-498.