Motiv

I samband med industrialiseringen ökade användningen av fossila bränslen vilket har ökat koldioxidhalten i atmosfären. Vi har redan länge känt till vilken inverkan koldioxid har på atmosfären. Genom miljörörelsen som uppkom i skiftet mellan 1970- och 80-talet blev både lokala miljöproblem, som till exempel sura regn, och globala miljöproblem kända för allmänheten. I den offentliga debatten har däremot tillgången till fossila bränslen ofta överdrivits. Att oljan håller på att ta slut har diskuterats länge. Stenkol och naturgas förutspås räcka längre än oljan. Även överkonsumtion av förnybara naturresurser orsakar miljöproblem. Genom att vi brukar jorden på nya sätt, t.ex. genom att hugga ner skog för att skapa åkrar, splittras habitaten för flera djurarter. Det är ett faktum att vi förbrukar naturresurser betydligt snabbare än de hinner förnyas. I forskarsammanhang har klimatförändringen varit känd sedan länge och en internationell klimatpanel har i sina rapporter regelbundet förutspått klimatförändringen som en följd av klimatuppvärmningen.

Jorden riskerar att bli obeboelig i framtiden. Torka, störtregn och extrema väderförhållanden blir allt vanligare. Livsmiljöer splittras, växtsjukdomar och skadedjur ökar och förstör skördar. En radikal försämring av livskvaliteten leder till lokala konflikter och vidare till att människor tvingas fly sina hem. På det här sättet påverkar klimatuppvärmningen gradvis livet även i sådana områden som inte ännu direkt påverkats av klimatförändringen. De miljöproblem som är en följd av att vi överkonsumerat naturresurser hotar förutom miljön även demokratierna i västvärlden. Extremrörelserna i Europa motsätter sig framförallt invandring. Torka, stormar eller övriga extremväderförhållanden är väldigt ofta orsaken till att människor flyr eller emigrerar. Däremot är det först under de senaste åren som det på politisk nivå har tagits beslut att motverka klimatuppvärmningen. Det verkar som om världen nu fått upp ögonen för klimatförändringen.

Insikten om att klimatet förändras har väckt starka känslor, klimatångest. Miljöproblemen känns ofantligt stora samtidigt som de egna påverkningsmöjligheterna upplevs obetydliga. När vi diskuterar miljöproblem framkommer vikten av att med klimatförändringen inge både skräck och hopp. ”Vi måste behandla världsproblemen med tillräckligt stort allvar så att människor upplever miljöfostran som trovärdig och i enlighet med sin upplevelsevärld. Samtidigt måste vi se till att dramatiken gör oss handlingskraftiga och att det är hoppet som ligger i fokus och ger oss styrka” (Pihkala, 2017, s.11). Det som oss gör oss hoppfulla är att det ännu inte är försent att förändra vår nuvarande ohållbara livsstil till en hållbarare (se t.ex. IPCC, 2018). För en hållbar framtid är det viktigt att vi fostrar barn och unga så att de har kunskap och kompetens som hjälper dem att bli handlingskraftiga och leva sina liv på ett sätt som främjar en hållbar framtid. Att endast skylla på konsumtionen inger inget hopp om att vi kan göra någonting för framtiden. Det kan snarare göra oss lamslagna eftersom vi då säger att det viktigaste vi kan göra för framtiden är att inte göra någonting!

När människor hotas av en katastrof vill de agera. För att handlingarna ska främja en hållbar livsstil måste individen ha kunskap och färdigheter att agera för en hållbarare framtid. Det är även viktigt att försäkra sig om att människor förstår olika val i sina rätta proportioner.  Barnen menar till exempel att vi kan minska mängden skräp genom att inte köpa plastförpackad mat. Ändå är plastförpackningen ofta den som skyddar produkten från att fara illa så att konsumenten hinner äta upp den. Innehållet i förpackningen, t.ex. maten, har nästan alltid ett mera betydande ekologiskt fotavtryck än förpackningen. Viktigt att tänka på när vi köper plastförpackningar är däremot att få tillbaka förpackningsmaterialet i kretsloppet. Vi måste alltså lära oss att tänka och agera på ett nytt sätt.

Det har redan länge talats om hållbar utveckling. Hållbar utveckling omfattar ekologiskt, social, kulturell och ekonomisk hållbarhet. Inom samhällsforstran har den ekologiska hållbarheten betonats. Även den sociala och kulturella hållbarheten har tagits upp medan den ekonomiska hållbarheten har berörts mera sällan. Västvärldens demokratier har främst förlitat sig på etablerade institutioner som social-och hälsovårdsinrättningar, utbildningsinrättningar och rättsväsendet. För att bevara dylika demokratiupprätthållande institutioner behöver vi ekonomisk aktivitet. En central fråga för framtiden är: Hur kan vi minska användningen av naturresurser utan att ge upp det som är viktigt för oss?

Cirkulär ekonomi är ett förslag på hur vi ska lösa utmaningen om en hållbar framtid. Cirkulär ekonomi som idé uppmuntrar oss att fundera kring vad som är viktigt och på vilket sätt vi vill använda våra naturresurser. Ellen McArthur-stiftelsen, som främjar ett cirkulärekonomiskt förhållningssätt i Europa, har gett ut en publikation där Ken Webster definierar cirkulär ekonomi enligt följande: I en cirkulär ekonomi strävar man efter att produkter, komponenter och råmaterial hela tiden befinner sig på den nivå där de har högsta möjliga värde och gör största möjliga nytta. ”A circular economy is one that is restorative by design, and which aims to keep products, components and materials at their highest utility and value, at all times”

För att produkter inte ska bli oanvända och för att bevara råmaterialens värde under produkternas hela livscykel behöver vi nya sätt att förhålla oss till resursanvändning. Det cirkulärekonomiska förhållningssättet kan undersökas utgående från följande fyra övergångar: 1) från skräp till råmaterial; 2) från produkt till tjänst; 3) från ägande till samanvändning; 4) från engångsbruk till reparation. Den första övergången har att göra med produkternas livscykel och föreslår att vi ska övergå till att tänka att vi endast tillfälligt ”lånar” de råmaterial som ingår i en produkt. Den andra övergången anknyter till serviceekonomin där tanken är att vi istället för att äga alla produkter själv kan använda de fördelar produkten ger som en tjänst eller service. Den tredje övergången relaterar till en plattformsekonomi där resursanvändningen effektiveras genom informationssystem som möjliggör samanvändning av produkter. Den fjärde övergången betonar att vi använder råmaterialen så länge som möjligt.

De cirkulärekonomiska övergångarna får oss att tänka kring vår konsumtion och våra levnadsvanor på nya sätt och att även ta våra handlingars ekonomiska lönsamhet i beaktande. Digital teknologi utnyttjas framförallt vid övergångarna till tjänster och samanvändning. För att servicen ska nå ut till användarna och för att vi ska lyckas samanvända våra resurser behöver vi flera olika applikationer. Detta är en del av digitaliseringens första skede där materialet digitaliseras.

För att bygga upp en hållbar framtid måste vi lära oss att tänka i nya banor, agera på nya sätt och utveckla nya färdigheter. Det räcker inte att vi vet hur vi ska leva ett hållbarare liv. Vi måste även kunna använda vår kunskap. I grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen är förmågan att kunna använda kunskap en del av mångsidig kompetens. Under kompetensområdet Förmågan att tänka och lära sig fastställer Utbildningsstyrelsen att ”eleverna ska sporras att hitta ny kunskap och nya synsätt. Elevernas förmåga att agera stärks när de som medlemmar i skolgemenskapen får stöd och uppmuntran för sina idéer och initiativ. Eleverna ska få lära sig att använda kunskap på egen hand och tillsammans med andra för att lösa problem, argumentera och dra slutsatser och för att göra innovationer.” (UBS, 2014, s.20)

Förmågan att hitta på och uppfinna är alltså ett lärandemål inom alla läroämnen i läroplanen. Precis som med andra förmågor är även förmågan att hitta på och uppfinna något man måste öva på för att lära sig. Även om förmågan att hitta på och uppfinna ses som ett innehåll i läroplanen går den inte att studera separat från innehållen för de olika vetenskapsgrenarna.  Skolans uppgift är att bygga upp en hållbar framtid.  Övergångarna inom cirkulär ekonomi skapar en naturlig kontext för att kombinera kunskap och kompetens från de olika vetenskapsgrenarna och för att förverkliga helhetsskapande undervisning.

Det centrala målet är en ekologiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt hållbar framtid. När det gäller en hållbar livsstil finns det otaliga motstridigheter mellan våra värderingar och de handlingar vi utför. Det räcker inte att endast mena väl. Handlingarna måste vara hållbara även vid närmare granskning.

En motstridighet som låg som grund till projektet ”Innovationer inom cirkulär ekonomi i skolan” var följande: i bildkonst- och textilslöjdsundervisningen i skolan används mycket återvinningsmaterial. I sina projekt limmar eleverna ihop metall, plast, trä och keramik. Projektet presenteras som en handling för att främja hållbar utveckling, återvinningsmaterial har ju använts. Även om tanken är god ger projektet däremot upphov till blandavfall och råmaterialen kan inte längre användas på nytt. Det kanske skulle vara lättare att inkludera idén om att ”vi endast lånar råmaterial” i undervisningen om vi började se elevernas projekts som bevis på att de lärt sig nya färdigheter och sätt att uttrycka sig på istället för att se dem som konstverk som ska hålla för evigt. När nya textilslöjdsarbeten planeras kan man ställa sig en fråga som anknyter till arbetets livscykel: hur ska vi kunna använda råmaterialen på nytt?

Liknande motstridigheter återfinns i all verksamhet som berör hållbar utveckling. Vid utveckling av uppfinningar inom cirkulär ekonomi måste man därför kunna förhålla sig kritiskt. Samanvändning av bilar är ett exempel på detta. Målet med att samanvända bilar är att minska på antalet bilar. När samanvändning fungerar effektivt behöver människor som bor i städer till exempel inte en egen bil. Med en samanvänd bil som står på en närliggande parkeringsplats kan man skjutsa barnen till fritidsaktiviteterna eller ta sig till en besvärligt belägen arbetsplats. Det verkar däremot som om ett ökat antal Uber-liknande företag, där transporttjänster erbjuds genom ett digitalt system, leder till att biltrafiken ökar. Det är däremot svårt att på lång sikt uppskatta hur mycket vi kommer att köra när allt färre människor tar körkort. Allting går inte och lönar sig inte att återvinna. Motstridigheter som dessa hittas i alla övergångar inom cirkulär ekonomi.

Källor:

  • (2018).
  • UBS (2014). Grunderna till läroplanen för den grundläggande utbildningen. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen.
  • Pihkala, P. (2017). Kuinka käsitellä maailman ongelmia? Traagisuus ja toivo ympäristökasvatuksessa. Ainedidaktiikka 1(1), 2–15.
  • Webster, K. (2017). The Circular Economy: A wealth of flows (2nd ed.). Cowes: Ellen MacArthur Foundation.